130 En stjärna gick på himlen fram

1. En stjärna gick på himlen fram,
på himlen fram,
för Österns vise undersam.
Halleluja! Halleluja!

2. Då fylldes de av glädje stor...

Text: Latinsk julsång 1300-talet "Puer natus in Betlehem", Leipzig 1545, "Uns ist geborn ein Kindelein", sv. övers. Laurentius Jonae Gestritius före 1598, tr. 1619, Anders Frostenson 1977.

Musik: Medeltida böhmisk julvisa / 1533 / jfr Sibelius-akademins melodi i anslutning till 1697 års koralbok

- hör J S Bach leka med den kontinentala varianten av koralen (BWV 603), jfr noterna nedan.
Alt (se nedan): dansk folkmelodi efter Andreas Peter Berggreen (Folke-Sange og Melodier 1 uppl. IV 1855, nr 5) eller koral av Ludvig Mathias Lindeman.

En gammal klassisk julsång, av gammalt sjungen vid Trettondedagstid. Men i 1695 års psalmbok fanns den i två versioner, "Ett barn är fött i Betlehem" (nr 145, 10 verser), rätt följsam mot den latinska texten som också fanns tryckt i psalmboken ända fram till 1819 (!!!), och "Ett barn är fött av jungfru ren" (nr 146, 12 verser) som byggde på Luthers friare översättning, där Trettondedagsmotivet med de vise från Österns länder bättre togs till vara och utvecklades.

Johan Olof Wallin tog fasta på den senare versionen, gästriken Lars Jonssons text, tryckt av Jonssons son Håkan Rhezelius 1619 i samlingen Några Psalmer, Andeliga Wijsor och Lofsonger. Wallin strök dock dess fem första verser, varvid psalmen kom att börja med Betlehems stjärna och Österns vise. (För hans version, som också behölls i 1937 års psalmbok, se Wikisource: En stjärna gick på himlen fram). Anders Frostenson gjorde 1977 en anpassning till mer nutida språk, men behöll det wallinska strofurvalet, inkl. de två "ståverserna" på slutet. (Oftast är det ju bara en vers på slutet som har "ståstjärna" om inte hela psalmen har det, men här har båda slutverserna tydlig lovsångskaraktär). Huruvida de vise männen bokstavligen for "genast" till Betlehem kan förstås diskuteras (de hamnade ju först i Jerusalem), men det är en petitess i sammanhanget.

En intressant sak är att psalmen från slutet av medeltiden fram till 1695 sjöngs och skrevs/trycktes med de latinska stroferna och deras svenska motsvarigheter omväxlande, så att kören och församlingen alltså sjöng omväxlande latin och svenska ännu ett par århundraden efter reformationen (den latinska texten, tryckt för sej själv, behölls alltså i psalmboken ännu ett århundrade)! Jämför den "makaroniska" psalmen In dulci jubilo. (Källa Emil Liedgren: Svensk psalm och andlig visa, s. 34, Uppsala 1926).

Den lutherska reformationen gjorde varken rent hus med latinet i gudstjänsten, jungfru Marias starka ställning eller kyrkomåleriet på väggar och valv - det var det snarare den s.k. "upplysningstiden" som gjorde. Vilket förtjänar att påpekas ännu en gång.

Min svärmor (från Östervåla) har f.ö. berättat att psalmen i gångna tider parodierades genom att "stjärna" i första versen byttes ut mot "kärra" och "halleluja" mot "håll i och dra". Vilket ju på sitt sätt vittnar om att psalmen var känd och brukad, troligen bra mycket mer än idag.

Organisten Heri Eysturlid i Säbrå, Härnösand, har gjort en härlig liten film om denna psalm (tack!):

ETT BARN ÄR FÖDT I BETHLEHEM (enl. 1695 års psalmbok nr 145)

Ett barn är födt i Bethlehem, Bethlehem,
dess fröjdar sig Jerusalem. Halle, Halleluja!

Han ligger här på hö och strå, på hö och strå,
som ewig är och allt förmår. Halle, Halleluja!

Oxen och åsnan stodo när, stodo när
det barn, som Gud och Herren är. Halle, Halleluja!

Af Saba konungar kommo tre, kommo tre.
Guld, rökelse, myrrham offrade de. Halle, Halleluja!

Han föddes af en jungfru ren, jungfru ren,
förutan man och syndamen. Halle, Halleluja!

Lik war han oss i köttet wisst, i köttet wisst,
dock olik efter syndsens brist. Halle, Halleluja!

Sig lika gjorde han oss så, han oss så,
att wi skulle Guds rike få. Halle, Halleluja!

För denna samma nådelig´ tid, nådelig´ tid,
ware Gud lofwad ewinnerlig´! Halle, Halleluja!

Dess ware pris i ewighet, i ewighet,
den Heliga Trefaldighet! Halle, Halleluja!

ETT BARN ÄR FÖDT AF JUNGFRU REN (1695 års psalmbok nr 146)

Ett barn är födt af jungfru ren, af jungfru ren,
i Bethlehem, den staden klen´. Halle, Halleluja!

Hans namn det är Immanuel, Immanuel,
som Skriften oss förkunnar wäl. Halle, Halleluja!

De englar sjöngo med stor fröjd, med stor fröjd,
lofsade Gud i himmels höjd. Halle, Halleluja!

Till herdar de ock sade så, sade så:
att Frälsaren war födder då. Halle, Halleluja!

Oss syndarom till mycken tröst, mycken tröst,
han werlden hafwer återlöst. Halle, Halleluja!

Dem wisom utaf Österland, af Österland,
en stjerna lyste undersam. Halle, Halleluja!

Då märkte de, att Konungen, att Konungen
war kommen ned af himmelen. Halle, Halleluja!

De kommo ock till Bethlehem, till Bethlehem,
och skänkte honom offer ren´. Halle, Halleluja!

Guld, rökwerk, myrrham buro de, buro de,
och gladdes att få Christum se. Halle, Halleluja!

Oss christnom bör på samma wis, på samma wis,
att offra Christo ewigt pris. Halle, Halleluja!

Lof ske Gud Fader och hans Son, och hans Son,
samt Helge And´ i högsta thron! Halle, Halleluja!

För nåde och barmhärtighet, barmhärtighet,
nu och i all ewighet! Halle, Halleluja!