1. Gud vare lovad, han som i sin godhet
mättar oss vid nattvardsbordet!
Brödet är Kristi kropp och vinet blodet,
låt det komma oss till godo...
Text: Martin Luther 1524 (41 år) "Gott sei gelobet und gebenedeiet", Anders Frostenson 1976 (70 år)
Musik: Tysk medeltida / Wittenberg 1524
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte läggas ut här än]
En klassisk lutherpsalm som fanns med redan i Swenske Songer eller Wijsor 1536 (i övers. av Laurentius Petri) och Uppsalapsalmboken 1650. I 1697 års psalmbok behölls i stort sett samma version, "GUdh ware lofwad och högeliga prijsad". Men i 1819 års psalmbok blev den kraftigt bearbetad av Erik Gustaf Geijer, varvid stroferna sammanfördes parvis (alltså tre längre strofer istället för sex kortare, men samma längd totalt). I 1937 års psalmbok utmönstrades texten för första gången sedan reformationen, men 1986 kom den tillbaka, nu i en fräsch nyöversättning av Anders Frostenson och med melodin återförd till den rytmiska 1500-talsversion som utjämnats till oigenkännlighet i Haeffners koralbok 1820.
Genom Frostensons nyöversättning och melodins restaurering har vi fått en kärnfrisk, kraftfull nattvardspsalm med verklig lovsångskaraktär; en bönepsalm fylld av hopp och tro: "Hjälp att vår nattvard inte blir förgäves, / men förnyar våra hjärtan." Den är en psalm värd att upptäcka och sjunga på nytt och på nytt. Tills den sitter och kan sjungas "by heart".
Martin Luther:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar