1. I makt utan like
är Herren, vår Gud.
All skapelsens rike
förkunnar hans bud.
Se, stjärnorna tänder
för honom sin brand,
och blomstren uppsänder
sitt lov i all land.
Så människovärlden
skall komma en gång
och blanda sitt jubel
med änglarnas sång
kring Människosonen.
Halleluja!
2. Kring jorden skall höras
att Herren är Gud,
till trälarna föras
förlossningens bud.
Bland folken skall talas
Guds härliga råd,
all världen hugsvalas
av frälsningens nåd.
Se, då är fullbordat
vad Herren har sagt,
och honom ske ära
och lov och makt
i evighet. Amen.
Halleluja!
Text: Paul Nilsson 1905-1906 (40 år), ngt bearb.
Musik: Dansk omkring 1528
Liksom föregående psalm är denna nu bara hälften så lång som den var från början. Den trycktes första gången i häftet Psalmer och sånger till Högmässotexter 1905 och hade då anslaget "Allsvåldig, allsmäktig är Herren vår Gud". Men innan den kom in i Edvard Evers´ psalmboksförslag 1906 hade den omarbetats ganska väsentligt. Och 1986 togs alltså två strofer bort (de mellersta).
Psalmen präglas av tron på ett världsomgripande genombrott för missionen - och en av de uteslutna stroferna handlade om hur även judarna skulle komma till tro på Jesus som Messias. Det var kanske lite känsligt - en annan psalm, som uteslutande handlade om judemission, uteslöts helt 1986 - men å andra sidan blev psalmen en aning rumphuggen - eller berövad själva torson - och har inte heller i sin kortare form blivit särskilt mycket sjungen. Uppfattas den i sin kristliga optimism som på något sätt imperialistisk?
Texten är skriven till samma melodi som Vad ljus över griften, och det vilar onekligen något av påskens segerglädje även över denna psalm. Liksom påskpsalmen avslutas varje strof med ett Halleluja!
P Nilsson:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar