1. Jesus, dig i djupa nöden
dina egna överger.
När du går för dem i döden
vågar de ej följa mer.
Också jag, som du har vunnit
med ditt blod, som för mig runnit,
frestas lätt att liksom de
fegt min Herre överge.
2. Vem var den som dig förrådde
trots all kärlek som han fått...
Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), 1817, Lars Lindman 1980 (69 år), jfr denna version.
Musik: Svensk 1676
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
En mindre ofta sjungen psalm - kanske längden avskräcker - men som meditations- och läsepsalm mycket passande under passionstiden. Den handlar om lärjungarnas svek, och om våra egna. Och om Frälsarens trofasthet. Lars Lindmans lätta bearbetning har inte överflyglat det i bästa mening franzénska i psalmen.
Slutstrofen har dock diskuterats: "Men du ock den fallne åter / med din blick upprätta kan, / den som liksom Petrus gråter, / och dig älskar så som han." Borde det inte ha stått: "Liksom Petrus den då gråter, / får dig hjärtligt kär som han"? Eftersom Petrus ju inte började gråta förrän han, efter sin grova förnekelse, såg Frälsarens outsägligt kärleksfulla blick.
Nu verkar det faktiskt nästan som om Jesus bara kan upprätta särskilt gråtande och kärleksfulla förnekare. Har jag fattat Franzén och Lindman fel?
F M Franzén:
Slutstrofen har dock diskuterats: "Men du ock den fallne åter / med din blick upprätta kan, / den som liksom Petrus gråter, / och dig älskar så som han." Borde det inte ha stått: "Liksom Petrus den då gråter, / får dig hjärtligt kär som han"? Eftersom Petrus ju inte började gråta förrän han, efter sin grova förnekelse, såg Frälsarens outsägligt kärleksfulla blick.
Nu verkar det faktiskt nästan som om Jesus bara kan upprätta särskilt gråtande och kärleksfulla förnekare. Har jag fattat Franzén och Lindman fel?
F M Franzén:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar