1. Förbida Gud, min själ,
med hopp och tålamod.
Till slut han hjälper väl,
ty han är mild och god.
När sina barn han prövat har,
han dem ur luttringselden tar,
ger för den kalk de tömma fått
ett rågat fröjdemått.
2. Så har han alltid gjort,
så är hans hjärtelag...
Text: Okänd svensk författare ca 1733, Olle Nivenius 1983 (69 år)
Musik: Svensk 1700-talet
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
med hopp och tålamod.
Till slut han hjälper väl,
ty han är mild och god.
När sina barn han prövat har,
han dem ur luttringselden tar,
ger för den kalk de tömma fått
ett rågat fröjdemått.
2. Så har han alltid gjort,
så är hans hjärtelag...
Text: Okänd svensk författare ca 1733, Olle Nivenius 1983 (69 år)
Musik: Svensk 1700-talet
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar