76 Gud, vår lösta tunga

1. Gud, vår lösta tunga
dig sitt offer bär.
Trefalt helig sjunga
vi med änglars här...

Text: Samuel Gabrielsson 1929 (48 år)

Musik: Olof Lindström 1937 (56 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här]

Söderbärke-kyrkoherden (fr.o.m. 1932 Rättviks-) Samuel Gabrielsson hörde till dem som länge, bl.a. i en prästmötesavhandling om psalmboksarbetet på 1930-talet, hade önskat att psalmerna mera betonade nattvardens karaktär av evkaristi, tacksägelse. Han fann de flesta nattvardspsalmerna för tunga, för dystra. Och han inte bara klagade, utan satte igång med att skriva psalmer, åtskilligt fler än denna. Men ingen slog an som den här, som fått avsluta många "högmässor med nattvard" i Svenska kyrkan under 1900-talet.

Psalmen utgår ifrån samhörigheten mellan det jordiska gudstjänstfirandet och den himmelska helgedom där änglarna sjunger sitt trefaldiga helig (Jesaja 6). "Trefalt helig sjunga / vi med änglars här." "Med serafer alla / vi ditt namn åkalla".

I andra strofen stiger Kristus själv ner till de bedjande i den jordiska gudstjänsten. De prisar honom för hans "bittra död" vid det tidigare, stora nedstigande som innebar att han utblottade sej själv för vår skull och bar hela världens synder.

Även i den tredje strofen är det Kristus också ner - men nu som domare. Bönen handlar denna gång om att få vara med i hans "nattvardssal" och avslutas med en doxologi, en lovprisning: "Dig, vår Herre kära / må vi evigt bära / tack och lov och ära."

Koralen blev en oväntad succé - kantor Lindströms melodi kom sent in i koralboksarbetet och ansågs av många lite väl enkel, men ses nog nu som oupplösligt förknippad med den ståtliga texten. (Tidigare tänkte man sej använda Lovad vare Herren-melodin även till denna psalm). Under 2000-talet har dock psalmens användning minskat påtagligt.