1. Den stunden i Getsemane
inför mitt sinne står.
Där utstod Jesus för vår skull
en kamp så tung och svår...
Text: Edward Payson Hammond 1866 (35 år) "My Jesus, I would ne´er forget", sv. övers. Carl Boberg 1895 (36 år), Karin Hartman 1984 (71 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]
Precis som julpsalmen "O Betlehem, du lilla stad" är denna psalm ett direkt resultat av ett besök i "det heliga landet". Författaren har i sin sångsamling Gems of Praise berättat hur han besökte Getsemane någon timme under sin bröllopsresa 1866, och där inspirerades till sin sång. I originalet står det ju också helt konkret om "the hour I spent with Thee".
Men naturligtvis är det Frälsarens sista natt med sina lärjungar i Getsemane (se t.ex. Matteus 26) som författaren i andanom upplever. Getsemane var deras vanliga "utflyktsplats", men den här gången var ju situationen minst sagt annorlunda. Redan här börjar Jesus´ lidande, hans tunga själskamp som ingen orkar dela med honom (lärjungarna somnade och flydde sedan).
Det finns flera svenska översättningar av psalmen, men Karin Hartman valde att utgå ifrån Carl Bobergs översättning (som i sin tur utgick från en norsk översättning, Hin time i Getsemane) men också från själva det hammondska originalet. Det är en typisk "refrängsång", där halva texten är en upprepning av omkvädet: "Jag glömmer ej Getsemane, / där Jesu kamp jag sett. / I nattens bön hans vilja blev / med Faderns vilja ett."
P.g.a. sitt ämne har psalmen mest sjungits på Skärtorsdagar, kanske särskilt, innan den stod i Svenska kyrkans psalmbok, på frikyrkliga s.k. "Getsemaneaftnar" eller inom EFS. Men den bör ju egentligen kunna sjungas när som helst under året, ifall vi nu verkligen inte vill glömma Jesus´ kamp i Getsemane.
Hammond arbetade länge som evangelist, med särskild inriktning på barn. Hans psalm är inte direkt skriven för barn, men har ändå en enkelhet som kan slå an på alla åldrar.
Asa Hulls melodi trycktes samtidigt som texten i Hammonds Gems of Praise (omkring 1880), men har ofta utsatts för olika utjämningsförsök (jämnare tretakt, fyrtakt med punkteringar o.s.v.). På vissa håll sjunger församlingen på sitt eget vis oavsett hur det står i noterna och oavsett hur kyrkomusikern spelar. Men det är ju ett tecken på att psalmen varit mycket omtyckt och sjungen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar