fredag 19 februari 2010

115 O Betlehem, du lilla stad





Ursprunglig melodi (dock ej med i psalmboken):



1. O Betlehem, du lilla stad,
hur tyst du ligger där,
försänkt i djup och drömlös sömn,
när skaparundret sker...


Musik: Engelsk folkmelodi, alt. Lewis Henry Redner 1868 (37 år) 

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här]

Efter amerikanska inbördeskrigets slut gjorde Philadelphia-prästen Brooks en årslång resa genom Europa och Mellanöstern, där han bl.a. besökte just Betlehem vid juletid 1865. Han skrev i ett brev:

Efter en sen middag, tog vi våra hästar och red till Betlehem. Bara omkring två timmar senare kom vi till staden, som ligger på den ostligaste delen av en rad kullar, omgiven av terrasserade trädgårdar. Det är en vacker stad, bättre byggd än några andra som vi har sett i Palestina. Före mörkrets inbrott red vi ut ur staden till det fält där det sägs att herdarna såg stjärnan [sic!]. Det är ett inhägnat stycke mark med en grotta (alla Heliga Platser är grottor här), där de konstigt nog lokaliserar herdarna. Historien är absurd, men någonstans på de fält vi red igenom måste herdarna ha varit. Medan vi passerade, höll herdarna fortfarande vakt över sin hjord eller ledde dem hem till fållan.

I september 1866 var Brooks tillbaka med många upplevelser och intryck att smälta, och inte förrän 1868 tillkom hans numera världsberömda Betlehem-psalm, skriven för hans hemförsamling, Heliga Trefaldighets i Philadelphia. Psalmen trycktes första gången i programmet för söndagsskolans julgudstjänst 1868, och sjöngs med melodi av kyrkans organist Lewis Redner, som berättat:

När julen 1868 närmade sej, berättade mr Brooks för mej att han hade skrivit en enkel liten julsång till söndagsskolans julgudstjänst, och han bad mej göra en melodi till den. Den enkla musiken skrevs i stor hast och under stor press. Vi skulle träna den följande söndag. Mr Brooks kom till mej på fredag och sa: "Redner, har du funderat ut den där musiken än?" Jag svarade "nej", men sa att han skulle få den på söndag. På lördagskvällen var min hjärna helt förvirrad vad gäller melodin. Jag tänkte mer på min söndagsskollektion än på musiken. Men jag väcktes ur sömnen sent den kvällen av att höra en ängel viska i mitt ära, och jag rev åt mej en bit notpapper och klottrade ner melodin som vi nu har den. Och på söndag morgon fyllde jag i övriga stämmor innan jag gick till kyrkan. Varken mr Brooks eller jag trodde någonsin att texten eller musiken skulle överleva julen 1868. Min minnesbild är att Richard MacCauley, som på den tiden hade en bokhandel på Chestnut Street, tryckte sången på lösblad till försäljning. Och dr Huntington, kyrkoherden i All Saints´ Church i Worcester, frågade om lov att trycka den i sin söndagsskolsångbok, och det var han som gav melodin namnet "Saint Louis".

Doktor Huntingtons söndagsskolångbok gavs ut 1874. På 1880-talet började sången tas in i vanliga församlingssångböcker, och 1892, året före Brooks´ död, togs den in i hans eget samfunds psalmbok och spreds senare över världen. Men så sent som julen 1941 kände Winston Churchill inte igen den när han firade jul i Washington med kompanjonen Franklin D Roosevelt:

På juldagen gick presidenten och jag i kyrkan tillsammans. Den enkla gudstjänsten skänkte ro åt min själ och jag sjöng med i de kända psalmerna. En av dem, "O little town of Bethlehem", hade jag dock inte hört förr.

Eller kan det ha berott på melodin att Churchill inte kände igen psalmen? Redners melodi fick ju konkurrens, särskilt i Storbritannien men även i hans egna amerikanska episkopalkyrka, av den engelska folkmelodi som vi nu har i vår svenska psalmbok.

Källa:

Första strofen i författarens manuskript:

Foto av Phillips Brooks (men så här gammal var han alltså inte när han skrev sången):

Lewis H Redner (som var ungefär så här gammal när han komponerade sin melodi):

Inga kommentarer: