218 Jag har ofta frågor, Herre

1. Jag har ofta frågor, Herre,
men så sällan har jag svar...

Text och musik: Tore Littmarck 1972 (51 år) 

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Tore Littmarck berättade själv en gång att psalmen skrevs på ett konfirmandläger 1972. Han hade låtit konfirmanderna skriva ner de frågor som de ville ha svar på under lägret. När de sedan gick igenom frågorna sa en flicka: "Tore, hur ska det här gå? Det finns ju bara frågor och inga svar?" Inspirerad av flickans fråga skrev Littmarck den här psalmen redan samma kväll. (Återgivet efter John Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990, s. 159).

Det lite ovanliga med den här psalmen - som lagt in under rubriken sökande/tvivel - är att vår Herre inte förväntas redovisa svaren på alla frågor, inte ens så småningom. "Kanske frågorna blir lösta, kanske får de inget svar."

219 Jag skulle vilja våga tro

1. Jag skulle vilja våga tro
att någon har mig kär,
jag skulle vilja våga tro
att Gud kan vara här...


Text och melodi: Tore Littmarck 1969 (48 år) 

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter återges här än]

John Ronnås skriver: "Viktiga förskjutningar kan iakttas i den nya psalmboken i förhållande till tidigare utgåvor. Detta gäller bl.a. inställningen till tvivel och tveksamhet som nu får ord och rum i den moderna psalmen. Det övervunna tvivlet har alltid haft sin plats, men inte det nakna och ouppklarade." (John Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990, s. 160).

Från början innehöll denna psalm endast tre strofer. Men när psalmen skulle tas in i 1976 års psalmbokstillägg Psalmer och Visor, avslog kyrkomötet förslaget. Psalmen ansågs inte sluta tillräckligt väl, så Littmarck ombads att omarbeta psalmen. Det ville Littmarck inte göra. Däremot la han till en fjärde vers, och då dög psalmen.

Psalmen är egentligen ett slags trosbekännelse, en vilja-våga-trosbekännelse.

384 Ett liv ur dina händer

1. Ett liv ur dina händer,
en gåva av din nåd,
ett tecken på din kärlek...

Text och musik: Tore Littmarck 1978 (57 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]

Trots att den orimmade texten är tämligen okomplicerad har den - som så många andra doppsalmer - haft svårt i konkurrensen med "Tryggare kan ingen vara", "Gud som haver" och "Det gungar så fint". Den är skriven för dop av små barn, men med ett tydligt perspektiv av växande och vuxenblivande, med en önskan att barnet i medveten ålder ska tänka "I dopet blev jag din" och säga sitt medvetna "Ja" till Gud.

Som så många andra av Tore Littmarcks sånger och psalmer är denna doppsalm tonsatt av författaren. Men inte i hans vanliga visstil utan i ganska traditionell koralstil, om man bortser från att sluttonen inte landar i grundtonen C utan på tersen (E).