*2 Herren, vår Gud, är en konung

(För en alternativ melodivariant, se Bach-koralen i Stora Nätpsalmboken nr 6!)


*1. Herren, vår Gud, är en Konung

i makt och i ära.
Kom, alla folk, att vårt eviga

lov honom bära!
Himmel och jord
bärs av hans kraftiga ord,
allt han sitt hägn vill beskära.

*2. Pris vare Herren, som allting

så härligt bereder,
som oss har skapat och blickar

i nåd till oss neder,
som i vår nöd
skänker oss välfärd och bröd
och sitt beskydd kring oss breder.

*3. Herren, vår Gud, vare lov,

som en Far för oss blivit,
som för vår synd har sin Son

uppå korset utgivit,
som på vår jord
leder med Ande och ord
dem som åt Kristus sig givit.

*4. Herren, vår salighets Gud,

må vi prisa och tjäna!
Kraften är hans och all

vishet och ära allena.
Pris ske hans namn,
att han oss vill i sin famn
alla med Kristus förena.

Text: Joachim Neander senast 1680 (30 år) "Lobe den Herren, den mächtigen König der Ehren", fri sv. övers. Zacharias Topelius 1869 (51 år), bearb.

Musik: Stralsund 1665 (Lyssna till psalmen spelad vid gudstjänst i Wilhelmshaven 2009). Jfr även Haeffners koralbok nr 383!

Joachim Neander föddes i Bremen år 1650. Under 1670-talet var han efter avslutade präststudier inom den reformerta kyrkan rektor för latinskolan i Düsseldorf. År 1679 ombads han komma tillbaka till Bremen som predikobiträde i S:t Martinskyrkan, i väntan på att få ta över ordinarie tjänst, men han avled redan den 31 maj 1680.

Neander blev alltså inte mer än 30 år, men hann icke desto mindre dikta många psalmer och har blivit kallad "de reformertas Paul Gerhardt". Och hans allra mest kända psalm är just psalmen ovan, som i original börjar Lobet den Herren, den mächtigen König der Ehren. Kanske skrev han den i den sedermera så berömda Neanderdalen eller Neanderthal, där han ofta vistades, och som i mitten av 1800-talet fick sitt namn just efter honom, jfr även artikeln på tyskspråkiga Wikipedia. Den kan i varje fall mycket väl vara skriven tidigare än Neanders dödsår 1680, då den första gången kom i tryck.

Melodin är tidigast dokumenterad i Andrer Theil Des Erneuten Gesang-Buch, Stralsund 1665, till texten Hast du denn, Liebster, dein Angesict gänzlich verborgen? Men Neander anpassade melodin något, när han utgav den tillsammans med sin psalmtext. (Till andra psalmer har han komponerat koraler från grunden).

I Förslag till Svensk Psalmbok 1868 (tr. 1869) för Finland publicerades Zacharias Topelius svenska översättning för första gången. Den har sedan vid några tillfällen (senast 1986) lätt bearbetats.

Joachi Neander:

En av Neanders kompositioner (dock ej till denna psalm):

Topelius:

68 Jag tror på Gud som med sitt ord

1. Jag tror på Gud som med sitt ord
allt liv på jorden tänder...

Text: Thomas Kingo 1689 (55 år). Övers. Eva Norberg 1979 (64 år)

Musik: Svensk 1697

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Jag har ännu inte lyckats hitta förlagan till denna psalm, som kanske bara är några utryckta strofer ur en mycket längre text, Se gärna titellistan på Kingos hemsida och tipsa mej om du hittar psalmen!

Men det är intressant att de två doppsalmer som finns i psalmbokens ekumeniska del båda är skrivna av ivriga "lutheraner", Thomas Kingo resp. Erdmann Neumeister. Och man ska komma ihåg att dopet är mycket viktigt för både baptister och lutheraner och de allra flesta kristna, om än ur något olika perspektiv, medan uppfattningen att dopet är av underordnad betydelse och både kan has och mistas stöds av betydligt färre samfund.

Just Kingos doppsalm är egentligen, åtminstone i Eva Norbergs tolkning, dopkandidatens egen trosbekännelse och bön inför dopet, men precis som beträffande många vigselpsalmer inbjuds församlingen att stämma in i bönen. (Det lär ju f.ö. inte finnas något samfund som döper så många vuxna svenskar som Svenska kyrkan gör).

Th Kingo:

142 Skåda, skåda nu här alla

1. Skåda, skåda nu här alla,
se hur Jesus plågad är.
Klaga högt, låt tårar falla.
All vår syndaskuld han bär...

Text: Johann Qvirsfeld 1682 (40 år) "Schauet, schauet doch ihr Sünder", sv. övers. Andreas Petri Amnelius 1690 (52 år), Christopher Dahl 1807 (49 år), Frans Michael Franzén 1814 (42 år), Jan Arvid Hellström 1980 (39 år)

Musik: Thomas Ihre 1697 (39 år)

[Av upphovsrättskäl kan hela psalmtexten inte återges här än]

Detta är ännu ett exempel på en tysk psalm som blivit känd och välanvänd i Sverige men inte i sitt ursprungsland. Psalmen är också ett gott exempel på hur förändrad en psalm kan bli - och i vissa fall förbättrad - genom många bearbetares sammanlagda arbete. I sin första svenska version (1695 års psalmbok nr 156) gick psalmen så här:

Skåder, skåder nu här alle,
hur det går med Jesus kär!
Gråter, klager med högt skalle,
alle I, som stån här när!
Kan ock någon plåga här
wara såsom Jesu är?

Hand och fot är genombårad,
själ och sinnen matt´ och svag´,
hufwud är af törne såradt
och mång´ annor hårda slag.
Kan ock någon plåga här
wara såsom Jesu är?

Bitter ättika med galla
gifs att dricka i hans törst.
Med stort spe de ropte alla:
Se, om Elias kommer först!
Kan ock någon plåga här
wara såsom Jesu är?

Sist han i sin nöd utsänder
öfwerljutt ett böneskri:
Fader! jag i dina händer
nu min själ befaller fri.
Kan ock någon plåga här
wara såsom Jesu är?

Ack, ho är, som icke ryser
och för bröstet slår sig nu?
Solen sjelf ej mera lyser,
bergen brista midt i tu.
Ty slätt ingen plåga här
wara kan, som Jesu är.

Som synes var psalmen då mest fokuserad på det unikt ohyggliga i Jesu lidande till kropp och själ när "all vår syndaskuld han bär" (men jag kan nu faktiskt sakna den målande tredje strofen om folkets hån). Det är Christopher Dahl som infört de uppbyggliga slutrader som nu står i psalmboken: "Såsom Jesu kärlek var / aldrig någons varit har." Även Frans Michael Franzén gjorde väsentliga förändringar i texten, medan Jan Arvid Hellström mest "finputsade" i respekt för en väl insjungen passonspsalm.

Melodin ansågs länge vara av okänd hand, men lektor Emil Liedgren i Västerås uppmärksammade att professor Harald Wallerius, som utgav 1697 års koralbok, i marginalen av sitt exemplar antecknat "Professor Ihre Melodien" just vid denna psalm. Så alltsedan 1986 anges lundaprofessorn, sedermera universitetsrektorn och linköpingsdomprosten Thomas Ihre vara den originella koralens upphovsman.

187 Nu är en dag framliden

Nu är en dag framliden
och natt tillstundar visst.
Från oss är solen skriden,
bli när oss, Jesus Krist.
Ge oss en stadig tro
och alltid oss bevara,
så att vi utan fara
kan gå till nattens ro.

Text: Okänd svensk 1682, Jesper Svedberg 1694 (41 år), ngt bearb.
[För en ytterligare något bearbetad version, se Stora Nätpsalmboken nr 415].
Musik: Lyon 1557 / Erfurt 1572

Alt. folkkoral (OBS! finns ej i 1986 års psalmbok!):



Om den föregående aftonpsalmen (Nu vilar folk och länder) kanske mera sällan sjungits gemensamt i sin helhet, både p.g.a. sin längd och sin intimprivata karaktär, hör denna psalm troligen till de genom tiderna mest sjungna svenska psalmerna, både p.g.a. sin korthet och sin karaktär av gemensam aftonbön: "alltid oss bevara", "så att vi utan fara". Och p.g.a. sin vackra och innerliga mollmelodi, så passande i skymningen.

Psalmen har också bevarats ganska oförändrad genom tre sekler; i tre officiella psalmböcker på raken lät den exakt likadant, och ändringarna i nuvarande psalmbok är mycket små, knappt märkbara. Men allra först trycktes den i Then Swenska Psalm-Booken sammanförd med Johan Arndts Paradis-Lustgård (Göteborg 1682). Och p.g.a. utgivningsorten drog psalmforskaren J W Beckman (i Försök till Svensk Psalmhistoria, Stockholm 1845-1857) slutsatsen att psalmen troligen härstammar från Göteborg. Men det torde vara osäkert. Säkert är i varje fall att Jesper Swedberg bearbetade den något innan den togs med i rikspsalmboken, och sedan dess bibehölls den alltså oförändrad (så när som på stavningen) i nästan 300 år. Miljoner svenskar har kunnat den utantill.

J Svedberg:

186 Nu vilar folk och länder

A-melodi:
 

B-melodi (utjämnad form):


1. Nu vilar folk och länder
och skogar, berg och stränder.
Nu sover barnen gott.
Men jag vill bedja, vaka
och tacksam se tillbaka
på vad av Gud i dag jag fått.

2. Se, solen har försvunnit...

Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år) "Nun ruhen alle Wälder", sv. övers. Haqvin Spegel 1686 (41 år) "Nu vilar hela jorden", bearb. och nyövers. Britt G Hallqvist 1978 (64 år)
Musik: Heinrich Isaac o 1500 (50 år) "Innsbruck, ich muss dich lassen", jfr 1697 års koralbok nr 375 och 1820 års koralbok nr 433

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Oscar Lövgren skriver (i Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 231) att Gerhardts psalm är "vår bildrikaste och kanske mest berömda aftonpsalm." Det senare äger nog inte längre sin riktighet, men det förra stämmer nog, dels p.g.a. psalmens längd (hela nio verser) och dels p.g.a. att nästan varje vers innehåller en natur- eller kroppsbeskrivning följd av en andlig, bildlig tillämpning.

Psalmens längd har dock gjort att den i vår "bråttomtid" sällan sjungs (även om tiden det tar att sjunga den bara är en bråkdel av den tid det tar att följa en dokusåpa eller "Morden i Midsomer"). Mest berömd är den väl för att anslaget påståtts strida mot jordens klotformighet, varför också Britt G Hallvist i sin slutliga version av psalmen undvek påståendet att "alla skogar" eller "hela jorden" vilar. I hennes tidigare, mer originaltrogna, översättning började psalmen dock så här:

Nu vilar alla skogar,
djur, mänskor, fält och plogar,
all världen slumrar in.
Men du, min själ, skall börja
din andakt, du skall spörja
vad som behagar Skaparn din.

Man måste väl dock säga att versionen i 1986 års psalmbok känns mer lättflytande. Det har dock inte hjälpt upp psalmens popularitet nämnvärt. Man måste väl erkänna att den, som så många psalmer från den tid då psalmboken inte användes bara i kyrkan, verkar mer skriven för den enskilda kvällsandakten än för offentliga sammankomster ("Till sömn jag mig bereder, / tar av mig skor och kläder"), men jag har en känsla av att den inte heller i det privata sammanhanget längre har någon stark ställning. De fyra sista stroferna passar dock utmärkt väl att sjunga som avslutning på t.ex. kvällsmässor, och så trött är man nog sällan att man inte skulle orka be dem hemma inför sänggåendet ("när mina tankar domnar / och alla sinnen somnar").

Paul Gerhardt:

Heinrich Isaac:

Ett av Isaacs notmanuskript:

243 Vi kristna bör tro och besinna

1. Vi kristna bör tro och besinna
vad Kristus så nådigt har lärt,
då han oss här ville påminna
hur litet allt världsligt är värt.
Ty den kan ej himmelen söka
som blott vill det jordiska öka
och fäster sitt hjärta därvid.

2. Att tjäna två Herrar tillika,
så skilda som mammon och Gud,
det kan ingen utan att svika
och bryta mot enderas bud...

Text: Haqvin Spegel 1686 (41 år) "Oss Christna bör troo och besinna", bearb. Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Anders Frostenson 1978 (72 år)
Musik: Tysk (?) 1500-talet / Köpenhamn 1569/ Kangasala 1624. Jfr nummer 298 i Haeffners koralbok!

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här - men en bearbetning som ligger närmare Wallins text finns i sin helhet i Stora Nätpsalmboken]

Denna psalm är en av de få kvarstående "Psalmer över åtskilliga Söndags-Evangelier" från den karolinska psalmboken. Den trycktes första gången i det s.k. "Manuale från 1686 (med Til-Ökning)". Den bygger på ett avsnitt ur Jesus´ s.k. Bergspredikan, nämligen avsnittet om att inte göra sej bekymmer och inte tjäna både Gud och Mammon, se Matteusevangeliet 6:24-33.

Anders Frostenson har i många avseenden återfört psalmen närmare Spegels original, men Wallins bearbetning var i vers- och rimtekniskt avseende oöverträffad, och kan nog saknas ibland av dem som de senaste 200 åren lärt sej psalmen utantill.

Jfr t.ex. avslutningsverserna: Wallin skriver: "Så lämna all otidig möda / och var ej en fåfängans träl. / Sörj icke för kläder och föda, / men sörj för din fattiga själ. / Sök ivrigt och flitigt Guds rike / och hugna din torftige like, / så får du det övriga väl." Frostenson skriver: "Så ängslas då ej för i morgon. / Var dag av sin plåga har nog. / Nej, öppna ditt hjärta för honom / som bland oss sin boning här tog. / Om före allt annat du söker / Guds rike, skall allt du behöver / dig skänkas, och mera därtill." Det är ingen tvekan om att Frostenson ligger närmare både Jesus och Spegel (han har ju t.o.m. fått med Jesusordet att var dag har nog av sin egen plåga!), samtidigt som Wallins korthuggna satser och rena, täta rim har en ojämförlig klang. Kanske båda versionerna förtjänar att leva vidare?

Spegel var född i Ronneby i Blekinge 13 år före freden i Roskilde, alltså medan landskapet fortfarande var danskt. Han diktade också gärna psalmer på melodier från den danska psalmbok han sedan barndomen var förtrogen med, och när det gäller den här psalmen har inte bara melodin utan även texten dansk förebild. (I varje fall enligt Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990, s. 178)

Porträtt av biskop Spegel:

269 Sorgen och glädjen

Alt. koral från Danmark (OBS! finns ej i svenska psalmboken!):



Alt. koral från Norge (OBS! finns ej i svenska psalmboken!):



1. Sorgen och glädjen

de vandrar tillsamman,
medgång och motgång

här tätt följes åt.
Skyar med solsken...

Text: Thomas Kingo 1681 (47 år) "Sorrig og glaede de vandre til hobe", sv. övers. Oskar Wågman 1913 (64 år), Gustav Thorsell 1934 (47 år), Torsten Fogelqvist 1937 (57 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år)

(För den äldre, för-hallqvistska versionen, se Stora Nätpsalmboken nr 701)
Musik: Svensk folkmelodi, alt. dansk folkmelodi

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

En helt allmänmänsklig erfarenhet av den jordiska lyckans växlingar (jfr den s.k. barnabönen Gud som haver med dess "Lyckan kommer, lyckan går") kombineras här med det kristna himmelska perspektivet. Varje vers i psalmen avslutas - liksom förhoppningsvis våra enskilda liv? - i den himmelska världen, som ensam "är av salighet full".

Psalmen ingår i andra delen av Kingos sångsamling Aandeligt Sjungekor (tr. 1681). Den kan alltså mycket väl vara skriven tidigare än 1681 (dock inte tidigare än 1674, då samlingens första del trycktes). Därmed är den något yngre än den samtide diktarens Lasse Lucidors såväl till innehåll som till form mycket närbesläktade visa Skulle jag sörja, då vore jag tokot (som ofta i Sverige sjungits till samma melodi!).

På svenska har den vad jag vet inte funnits före 1900-talet (rätta mej gärna!). Den version vi nu har är resultatet av flera översättares samfällda ansträngningar (se ovan), men upphovsrätten tillfaller just nu (2011) helt Britt G Hallqvists ättlingar (övriga medverkande har nämligen varit döda i över 70 år).

Den gamla svenska folkmelodin (i liknande form känd från bl.a. Pilgrimsharpan 1862) är starkt förknippad med psalmen här i vårt land - men i Danmark och Norge sjungs psalmen till helt andra tongångar.

Thomas Kingo:

273 Jesus, du mitt hjärtas längtan

1. Jesus, du mitt hjärtas längtan,
all min glädje och min tröst,
kom till mig och låt mig höra
i ditt ord din egen röst...

Text: Okänd tysk författare 1686 "Jesu, meine Lust und Wonne", sv. övers. Jakob Arrhenius 1691 (48 år) "Jesu, du min fröjd och fromma", bearb. Anders Frostenson 1979 (73 år)
Musik: Heinrich Albert 1642 (38 år), jfr den utjämnade varianten i Haeffners koralbok 1820, nr 407!

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Ingen vet riktigt vem som skrev den här psalmen, som första gången trycktes 1686 i Lunebürgisches Gesangbuch. Endast fem år senare översattes den av Arrhenius och trycktes i hans Psalme-Profwer 1691. Sedan dess är den nog mer sjungen i Sverige än i Tyskland. 

Särskilt känd och citerad var tidigare den andra strofen, som fram till 1986 löd: "Jesu, låt mig städse börja / i ditt namn allt vad jag gör, / att jag måtte framgång spörja / och så sluta som mig bör."

Melodin av Heinrich Albert trycktes i femte delen av hans Arien oder Melodeyen (Königsberg 1642), till texten "Gott des Himmels und der Erden".

327 Lovad vare Herren

DE TRE MÄNS LOVSÅNG I ELDEN

1. Lovad vare Herren,
våra fäders Gud.
Både när och fjärran
höres detta ljud.
Oss har han bevisat
outsäglig nåd.
Hela världen prisar
Herrens makt och råd,
prisar och berömmer
Gud som rättvist dömer
och sitt folk ej glömmer.

2. Du som mäktig råder...

Text: Haqvin Spegel 1686, Karl-Gustaf Hildebrand 1979. En bearbetning av Johan Olof Wallin finns tillsamman med Spegels originaltext på Wikisource.
Musik: Trol. svensk 1697, ngt bearb., jfr 1697 års koralbok nr 302 och 1820 års koralbok nr 270!
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här än]

Denna psalm hade redan från början (både i Spegels handskrift, i Manuale 1694 och i 1694 års svedbergska psalmbok) rubriken "De tre mäns lovsång i elden" och är en parafras över det apokryfiska tillägg till Daniels bok som sägs återge just denna. (Se i övrigt Daniel 3). Man kan också jämföra med Psaltaren 148, som den har vissa likheter med.

Wallin förkortade och bearbetade Spegels text, men i 1986 års psalmbok finns istället en något längre bearbetning av Hildebrand. Den utgör ett av ytterst få exempel på att en psalm blivit längre under psalmboksarbetets gång - annars blir psalmerna oftast kortare för varje ny bearbetning.

Bearbetningen tillhör dem som renderade Hildebrand särskilt beröm från Svenska Akademien. Den gamla 1600-talspsalmen har verkligen restaurerats väl, med avlägsnande av den del wallinska "övermålningar". Huruvida den och den medryckande melodin verkligen används som lovpsalm nuförtiden, kan man däremot fundera över. Liknande fast yngre psalmer som Lova Herren, sol och måne eller Hej himlarymder har förmodligen i stor utsträckning konkurrerat ut den.

Haqvin Spegel:

389 Säll den som håller Jesus kär

Utjämnad koralform (OBS finns ej i 1986 års men i 1939 års koralbok):

1. Säll den som håller Jesus kär

och i sitt hjärta honom bär,

ty ingen större glädje är...

Text: Haqvin Spegel 1684 (39 år), Anders Frostenson 1978

Musik: Bartholomäus Gesius 1603, harm. Michael Praetorius,
alt. koral upptecknad efter folkskolläraren och klockaren Anders Suther (1821-1907) i Mora av Janne Romson.

Den här psalmen känns på många sätt mest som en längre variant av föregående psalm (som har samma versmått och melodi), men ser man noggrannare efter - och sjunger! - märker man att den har en alldeles egen karaktär. Bortsett från att den rent rimtekniskt är betydligt mer avancerad (formen aaaa istället för aabb). En riktig Jesus-psalm är detta, före pietismens och herrnhutismens genombrott i vårt land.

Över huvud taget kan man lägga märke till hur nattvardspsalmer och nattvardsförkunnelse genom tiderna ofta blivit små pärlor av evangelisk framställning. Ja, detta redan på medeltiden: studera t.ex. Thomas av Aquinos strålande nattvardspsalmer och Thomas á Kempis kapitel om nattvarden i "Om Kristi efterföljelse"!

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten återges här än]

Haqvin Spegel:

Michael Praetorius:

388 Vår Herres, Jesu Kristi, död

Utjämnad koralform (OBS finns ej i 1986 års men i 1939 års koralbok):



1. Vår Herres Jesu Kristi död
är oss till tröst i all vår nöd.
Och när vi tänker däruppå,
en hjärtlig glädje får vi då.

2. Vårt skuldebrev han sönderrev...

Text: Haqvin Spegel 1684 (39 år), Anders Frostenson 1978 (72 år)
Musik: Bartholomäus Gesius 1603 (41 år), harm. Michael Praetorius, alt. koral upptecknad av klockaren och organisten Johan Ankarloo (1829-1913) i Näsum, Villands härad. "Jag återgiver dem alldeles så som jag hörde dem, med släptoner och allt, och anmärker att jag, för att undvika trioler, funnit lämpligt använda 6/8-takt". (Cit. och mel. efter Lindström/Ternhag "Folkliga koraler", Verbum 1985, sid. 162).

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Detta är en av de många långa nattvardspsalmer som fanns i psalmboken tidigare. Nu är den förkortad och - liksom övriga långa nattvardspsalmer som skulle räcka några duklag - mera sällan sjungen. Ändå tillhör detta definitivt Frostensons mer lyckade bearbetningar. Spegel känns fortfarande igen språkligt och teologin är intakt, förutom att (typiskt nog för vår tid) varningen för ovärdigt nattvardsfirande kommit bort:

Men den ovärdig går härtill,
ej tror, ej sig omvända vill,
han finner ingen frälsning här;
sin dom han i sitt hjärta bär.

Man kan f.ö. notera hur väl denna nattvardspsalm understryker Paulus´ lära att vi, så ofta vi firar nattvard, "förkunnar Herrens död till dess han kommer." 

Spegel:

Michael Praetorius:

440 Min själ, du måste nu glömma

1. Min själ, du måste nu glömma
all världenes lusta snöd
och intet annat berömma
än Frälsarens kors och död...

Text: Haqvin Spegel 1684-85 (40 år), Emil Liedgren 1936 (57 år)
Musik: Svensk folkmelodi

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Denna psalm hade ursprungligen inte mindre än 33 verser! Den togs i sin helhet med i Jesper Svedbergs psalmbok av år 1694, men hörde till dem som ströks i den slutgiltiga karolinska psalmboken (1695), kanske p.g.a. sin längd?. Emil Liedgren plockade dock upp den, och genom hans förkortning och bearbetning blev psalmen åter aktuell för en psalmbok, nämligen 1937 års. I föreliggande psalmbok är Liedgrens version bevarad, så när som att den tidigare tredje strofen nu har strukits:

I världen hjärtat omsider
förhärdat mister sin tro.
Med fruktan och knot jag lider
det kors, som här kväljer min ro.
Men Herre, du skrev ju i sten din lag,
så värdes i mig ock skriva
din vilja, ditt hårda behag!

Stroferna 3-6 fungerar bra som självständig psalm eller högläst bön inför passionsandakter eller -predikningar: "Blott du mig, Jesus, kan lära / vad intet förnuft förstår: / att oskuld får straffet bära, / där brottslingen strafflös går, / att Gud sin helighet lämnat till hån, / då ogärningsmän han friar / men fäller sin enfödde Son." Personligen tycker jag att om psalmen ska ingå även i framtida psalmböcker, vilket jag gärna ser, så bör den förkortas till just dessa fyra bönestrofer.

Den vackra folkmelodin är upptecknad på Kolmården och trycktes i Rickard Dybecks "Svenska folkmelodier", då till texten "Som liljorna på marken fin". Jag vet inte hur den dikten fortsätter, men den tycks mej som en stor kontrast till Spegels fastepsalm!

H Spegel:

448 Lyssna, hör, du höga himmel

1. Lyssna, hör, du höga himmel,
lyssna, hör, du änglakor,
människa i världens vimmel,
lyssna, hör, varhelst du bor:
psalmen ifrån fädrens år
över Jesu läppar går,
och hans tack för nådens tider
tonar, innan själv han lider.

2. Himlens sång, den evigt rena,
Jesu, på din tunga låg,
när du, att med Gud oss ena,
fram mot offerdöden såg.
Adam drevs med vredens ris
under gråt från paradis.
Paradisets portar åter
under lovsång du upplåter.

3. Stäm nu in, du arma hjärta,
du min tunga, du min själ,
sjung en lovsång om den smärta,
som dig blev till evigt väl.
Jesu lovsång bliva må
det mitt hjärta tröstar på,
den skall bära mig i nöden
och till sist förjaga döden.

4. Sjung, min själ, låt världen höra
lovsång även under nöd.
Ljuvt det klinge för mitt öra:
makten togs från synd och död.
Prisa honom som med sång
gick mot lidandet sin gång.
Sjung i tron, och du får fara
sist med sång till himlar klara.

Text: Thomas Kingo 1689 (55 år), Johan Alfred Eklund 1909 (45 år)
Musik: Genève 1551 

Detta är en av Kingos s.k. passionspsalmer, 17 stycken med sammanlagt 209 verser, avsedda att sjungas under fastetiden. Denna psalm utgår från de lakoniska orden om Jesu lovsång i Matt. 26:30. Den publicerades i första delen, den s.k. Vinterparten, av Kingos psalmbok 1689. Översättningen av J A Eklund trycktes 1909 i "Från kyrkosångens tider".

Psalmen är en ovanlig fastepsalm såtillvida som den betonar glädjen och lovsången mer än lidandet. Annars vet vi ju vilken ångest Jesus kom att känna i örtagården senare samma kväll. Men Kingo som också skrivit psalmen Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans har inga problem med att också betona frimodigheten och frivilligheten i Jesu offerdöd för oss - med utgångspunkt i den lilla, ofta förbisedda notisen om att Jesus och lärjungarna även denna kväll sjöng den s.k. Lovsången (de avslutande, jublande psaltarpsalmerna).

I en del församlingar där man inte hann eller ville introducera 1937 års psalmbok redan till första advent 1937 (den blev stadfäst först 26 november), utan istället införde den fastlagen 1938, blev det just denna psalm som fick inleda gudstjänsten och bruket av den nya psalmboken.

Melodin är, liksom till alla Kingos övriga passionspsalmer, samma melodi som till "Jesus, djupa såren dina".

T Kingo:

480 Var hälsad, Herrens moder

1. Var hälsad, Herrens moder,
o Maria!
Högtlovade på Jorden,
o Maria!
Träd fram....

Text: Bo Setterlind 1974 (51 år), 1977, 1982 efter Salve Regina-sång av Johann Georg Seidenbusch 1687 (46 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 356 Tack, Herre, för din jungfrumor
Musik: Mainz 1712

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Hur denna Maria-hymn kunde hamna i en evangelisk-luthersk psalmbok går nog inte att förklara. Även om refrängen "mildrades" från Setterlinds ursprungliga översättning (orörd i romersk-katolska kyrkans psalmbok Cecilia) "Sjung vår Herres Moders lov" till "Sjung med henne Herrens lov". Eftersom psalmen som helhet innebär ett tilltal till Maria - inte bara enskilda retoriska vokationer som i nästföljande psalmers "O Maria, lär mej dina sånger" eller "Salig du och högt benådad" - av lovsångskaraktär passar den som hand i handske till romerska kyrkans Maria- och helgonteologi, men sällsynt illa till en evangelisk kyrkas. Jämför denna "evangeliserade" variant av psalmen!

Psalmen har ändå blivit mycket populär i Svenska kyrkan, troligen mycket på grund av den anslående koralen, medan t.ex. den innehållsligt så mycket rikare och mer bibliska SvPs 482 Salig du och högt benådad nästan helt kommit i skymundan, troligen mycket på grund av den i det fallet närmast osångbara melodin!

J G Seidenbusch:


BSetterlind:

492 Vi tackar dig så hjärtelig

1. Vi tackar dig
så hjärtelig,
o Gud, vår käre Fader.
Du stärkt oss väl...

Text: Haqvin Spegel 1686 (41 år), Anders Frostenson 1980 (74 år)
Musik: Leipzig 1625 / Christoph Peter 1655 (29 år) 

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

En klassisk morgonpsalm, nu inne i sin fjärde psalmbok på raken. Men eftersom vi har mer bråttom på morgnarna nu än förr (eller?) så har vi bara sex verser kvar av de tidigare tio stroferna. Psalmen infördes första gången i "Manuale 1686 med Til-Ökning".

Liksom så många morgonpsalmer är detta en innerlig böne- och tacksägelsepsalm som tar upp de flesta böneämnena i Herrens bön (Fader vår), kanske särskilt fjärde bönen om vårt dagliga bröd i alla dess former (jfr Martin Luthers förklaring till fjärde bönen).

Så här lät psalmen tidigare (i 1819 och 1937 års psalmböcker):

Vi tacka dig
Så hjärtelig',
O Gud och Fader käre,
Att vi så väl
Till kropp som själ
Helbrägda, styrkta äre.

Särdeles att
I denna natt
Vi ock fått trygge sova
Och nu förmå
I ditt hus gå
Dig gladelig att lova.


Vi bedje än,
Att du igen
Oss må i dag bevara
Och med din makt,
Din änglavakt,
Oss hjälpa i all fara.

Upplys vår själ
Och lär oss väl
Din helga vilja känna,
Att vi i dag
Till ditt behag
Må håg och gärning vända.

Vårt kött förvisst
Och världens list
Vill oss till synd bedraga;
Men var oss när,
Oss tillflykt lär
Vid Jesu kors att taga.

Vi give dig
Lydaktelig
Båd liv och själ i händer;
Ty vad du vill
Oss skicka till
Oss visst till välfärd länder.

Vår överhet
Med trofasthet
Vi dig ock nu befalle:
Giv henne ro
Och låt oss bo
I frid och hugnad alle.

Låt vattunöd
Och ond bråd död,
Krig, pest och hunger vika
Från detta land.
Räck fadershand
Till fattiga och rika.

Giv allom nåd
Och goda råd,
Som land och stad regera.
Att allt går rätt
Och på ett sätt
Som länder till din ära.

Hjälp var för sig
Så kristelig
Sitt kall på jorden sköta,
Att vi också
Varandra må
I himlens glädje möta.

H Spegel:

504 Nu i tysta skuggan fången

1. Nu i tysta skuggan fången,
som med stjärnor stickad är,
känner hjärtat lust i sången
till min Herre Jesus kär...

Text: Erik Lindschöld 1688 (54 år), Augustin Mannerheim 1981 (66 år), jfr Jag i tysta skuggors timmar
Musik: Wolfgang Wessnitzer 1661 (44 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här än]

En psalm från den Svedbergska psalmboken 1694, som aldrig kom in i den karolinska 1695, men som Wallin bearbetade för sin psalmbok av år 1819, enligt somliga till oigenkännlighet. Augustin Mannerheim tog på sej uppgiften att återföra den till mer ursprungsliknande form, men eftersom jag inte sett Lindschölds original kan jag inte bedöma om han lyckats. Mannerheim fick dock inte helt fria tyglar, bl.a. "rättades" hans (och Lindschölds?) originella bön "Brinn hans lov, du måne kall" i näst sista raden till det mer konventionella "Intet mig förfära skall".

Om Wallins version, ur "Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger" 1814, skriver Oscar Lövgren: "Denna har dock föga gemensamt med den ursprungliga texten, som genom sitt tal om Lammet påminner om det som senare utmärkte den herrnhutiska sångdiktningen. Lindschölds text, tryckt 1688 i Barna-Bibel, är betydligt mer frodig och känslosam än Wallins." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 383). 

Erik Lindschöld:

621 O Jesus, när mitt liv släcks ut

Äldre koralform:

1. O Jesus, när mitt liv släcks ut
ett bättre liv skall dagas,
ty då är prövotiden slut,
till dig skall jag då tagas.
Min kropp som såddes dödlig här
skall uppstå ny, odödlig där,
i härlighet förklarad.

2. Befriad från förgänglighet...

Text: Magnus Gabriel de la Gardie ca 1686 (64 år) "O JESU! när jagh hädan skal", bearb. Britt G Hallqvist 1979 (65 år)
Musik: Wittenberg 1529, jfr Haeffners koralbok nr 280

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

M G de la Gardie: