398 Brödet är ett

1. Brödet är ett, brutet för alla,
skörd av åkrarnas jord.
Herren är en, given åt alla
här vid nattvardens bord...

Text: Jonas Jonson 1980 (41 år)
Musik: Per Harling 1980 (32 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]

J Jonson:

Denna psalm är, liksom t.ex. kvällspsalmen Innan natten kommer, en frukt av det nära samarbetet mellan Jonson och Harling på 70-80-talen, från början i samband med Jonsons föreståndarskap på Rättviks stiftsgård men också därefter. Psalmen har ett ovanligt "rättviseperspektiv" på nattvarden (jfr Olov Hartmans nattvardsbön om "ditt bords hemlighet: ett enda bröd och en enda mänsklighet") som dock kan diskuteras utifrån det faktum att nattvarden egentligen är en förbundsmåltid för döpta kristna, och utifrån det faktum att aposteln Paulus varnar för ett ovärdigt ätande.

Perspektivet accentueras av att det ingår i själva refrängen: "Vi reser ett tecken, ett rättvisans tecken, / måltid delad med alla." Det är knappast fel att social rättvisa betonas i en psalm - det skulle snarast behövas i fler - men frågan är som sagt om "måltid delad med alla" är en riktig beskrivning av just nattvarden i ett internationellt och för den delen interreligiöst perspektiv.

Å andra sidan kan formuleringen försvaras utifrån synen på nattvarden som en himmelsk måltid, ett föregripande av "den stora nattvarden i himmelen", där alla som genom Guds nåd har nått målet får uppleva hur alla skiljemurar mellan föraktade och berömda, fattiga och rika, har brutits ner i Kristus. En försmak av det får vi onekligen i mässan. Och därför kan vi redan här sjunga: "Vi smakar den framtid de fattiga hoppas, / tid då murar ska falla."

510 Innan natten kommer

1. Innan natten kommer
vill jag tacka
för den dag du gav,

dem som jag mötte...


Text: Jonas Jonson 1978 (39 år), 1982
Musik: Per Harling 1981 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

J Jonson på äldre dagar:

Innan natten kommer har blivit en av våra mest sjungna kvällspsalmer. Författaren skriver (i Allt tillhör alla, Verbum 1992):

Det är en gammal god böneordning att först tacka Gud för allt gott, sedan erinra sig människor som behöver vår förbön, be för hela skapelsen och alla som sörjer, är hungriga, fängslade, torterade, på flykt, sjuka eller döende. Till slut överlämnar man sig själv, andra människor och hela världen i Guds goda händer. Natten är den natt som nu kommer. Men den är också min egen död och hela världens slut.

Och psalmen är uppbyggd helt i enlighet med denna gamla goda böneordning. Från Stiftsgården i Rättvik (där Jonson var föreståndare på 1970-talet och där även kompositören Harling verkade i flera år) har sången spridit sej över landet, till en början främst via Kyrkans Ungdom och dess vishäften men fr.o.m. 1986 via psalmboken. Enligt Jonas Jonson själv lär den ha kommit in i psalmboken efter en undersökning av ungdomars favoritpsalmer.

Angående morgon- och aftonbön över huvud taget skriver författaren så här:

Vi sjunger morgonpsalm och kvällspsalm för att ta emot dagen och återlämna den. Det är som att andas in och andas ut. Alla behöver stanna till, tänka efter vad som hänt, sammanfatta sina erfarenheter, förvandla omsorgen till bön och lämna dagen bakom sig. Aftonbön är den bön som människor ber mest. (cit. efter Alla tiders sång, Verbum 1998, s. 151)

522 I Guds tystnad får jag vara

Alt. koral (OBS finns ej i Den svenska psalmboken!):

1. I Guds tystnad får jag vara
ordlös, stilla, utan krav...

Text: Jonas Jonson 1984 (45 år)
Musik: Herrnhut efter 1735 / Berlin 1786

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

J Jonson:

Denna psalm behandlar Guds tystnad, inte som en frånvaro, inte som en "själens dunkla natt", utan som en omslutande närvaro i kärlekens förtroliga ordlöshet. Jämför Sefanja 3:17 i 1917 års översättning: "HERREN, din Gud, bor i dig, en hjälte som kan frälsa. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel."

Om psalmens tillkomst berättar författaren själv (i boken Allt tillhör alla, Verbum 1992):

Den skrevs en tyst, varm dag i vårt sommarhus i Jämtland. Väggarna viskade många generationers samtal och arbete. Kornåkrar gulnade i jämnhöjd med fönstren. Sjön nedanför fick mot kvällen sensommarens grå rodnad. Svalorna började samlas för avfärd.

Psalmen skrev med tanke på retreater på S:t Davidsgården. Varje vers påminner om bibelord men också om mångas andliga erfarenheter.

Första strofen illustrerar gudsupplevelsen med ord som "klara rymder" och "en strand vid nådens hav", alltså raka motsatsen till trång och förkvävande religiositet. I andra strofen, om Guds kärlek, nämns rumsdimensionerna uttryckligen: "övar mig i barnets tillit, / prövar höjd och djup och bredd".

Ett bibelord som andra strofen alluderar på är t.ex. Efesierbrevet 3:14-19, där Paulus ber "att ni må vara rotade och grundade i kärleken, så att ni, tillika med alla de heliga, till fullo förmår fatta vad bredden och längden och höjden och djupet är, och så lära känna Kristi kärlek, som övergår all kunskap". (Jfr sången Jesu kärlek är så underbar).

Den tredje strofen - om Guds Ande - påminner om tidsdimensionerna: "ögonblickets närhet rymmer / allt som är och blir och var". Den fjärde påminner om gudsupplevelsens mysteriösa karaktär - "medan hemligheten djupnar" - men också dess djupt personliga karaktär, i motsats till exempelvis österländsk mystik: psalmen avslutas med att Fadern ömt viskar mitt namn.