1. Jesus, jag dig älskar,
du som älskar mig.
Du på korset lider,
jag tillbeder dig.
2. Jesus, du har uppstått,
nu är graven tom.
Jag står där förundrad,
o mysterium.
3. Du har gått till Fadern,
står inför hans tron,
ser ditt folk i kärlek,
beder för dem nu.
4. Jesus, du är med oss,
genom liv och död,
nu mitt hjärta brinner
av din kärleks glöd.
5. Höj din röst i lovsång,
ropa ut i fröjd:
Jesus är min herre,
han gör allting nytt.
6. Pris ske dig, o Fader,
pris ske dig, Guds Son.
Pris ske dig, du Ande,
i all evighet.
Text: Inger Johnsson 1977 (26 år), Bengt Pleijel 1977 (50 år), fritt efter "Glory be to Jesus" av Edward Caswell, tr 1916. (Publiceras med tillstånd).
Musik: Friedrich Filitz 1847 (43 år)
Denna lilla psalm kom till på våren 1977, då nya sånghäften skulle tryckas på Åh stiftsgård, där Bengt Pleijel var föreståndare. Inger Johnsson arbetade också där, bl.a. med bokförlaget Vetekornet. Hon hade på Bengts uppmaning översatt några texter ur den engelska sångboken "Sound of Living Waters" för det blivande sånghäftet. Tanken var att det behövdes fler sånger som hjälper oss att uttrycka kärlek till Jesus.
När Inger var klar med sina översättningar, plockade Bengt fram den engelska sångboken, visade på ännu en sång och sa: "Den här glömde jag, den måste vi också ha". Han satte sej vid pianot och började spela och Inger stod bredvid. Texten gjorde de tillsammans; Inger uttrycker det så att "den ena sa några ord och den andra byggde på". Dagen därpå trycktes sånghäftet trots att Inger egentligen tyckte att den här sista sången, "Jesus, jag dig älskar", inte var färdig utan skulle behöva bearbetas för att bli användbar.
Men sången blev mycket omtyckt och sjungen i Göteborgs stift. Några därifrån skickade också in den till psalmbokskommittén, där den dock ratade p.g.a. alltför dålig litterär kvalitet. Vilket Inger själv var benägen att helt hålla med om. På kyrkomötet 1986 engagerade sej dock Kyrkans Ungdom från Göteborgs stift för att texten skulle komma med i psalmboken. Och den togs verkligen in, så när som på en strof om frihet från synden som ansågs alltför lätt att missförstå. (Källa: Brev från Inger Johnsson 23/7 2011).
Så här skriver Bengt Pleijel på sin blogg Himmelskt söndagsgodis 3/9 2014:
År 1977 satt Inger Johnsson och jag i prästgården på Åh och skrev psalmen ”Jesus jag dig älskar, du som älskar mig” (Sv Ps 359). År 1986 var det kyrkomöte, där man antog en ny psalmbok. Det var förslag på att man skulle ta med vår psalm i den. Mitt under utskottsförhandlingarna fick jag telefonsamtal från kyrkomötet där man sa att man vill ta med denna psalm. Utom vers 2!
Jesus, jag dig prisar, du som räddar mig.
Jag går fri från Synden när jag går med dig.
Varför ville man inte ta med den versen? Jo, sa man, den förkunnade en syndfrihetslära, påverkad av Livets ord. De ringde mitt under min middagsslummer. Jag blev både omtumlad och stolt – ödmjukt stolt! Tänk att jag skulle få komma med i psalmbokens författarregister. Tillsammans med Wallin, Frostensson och grevinnan Ludämilie Elisabeth av Schwarzburg-Rudolfstadt. Hon vill gärna umgås med dig också. Adress: Sv Ps 554. Så jag gick med på att den versen fick strykas.
Men jag var inte påverkad av Livets ord, utan av Anders Nygren. Han var biskop i Lund och ordförande i Lutherska världsförbundet. En god lutheran med andra ord. Jag köpte hans kommentar till Romarbrevet 1949. Många understrykningar visar att jag läst den noga. Där finns fyra kapitel som handlar om att en kristen människa är FRI FRÅN VREDEN (kap 59) FRI FRÅN SYNDEN (kap 6) FRI FRÅN LAGEN (kap 7) FRI FRÅN DÖDEN (kap 8).
Jag går fri från Synden när Jesus är min Herre. Men jag är inte syndfri! Min kropp smutsar ner sig dagligen och behöver tvål och vatten varje dag, för att inte bli odräglig för människor omkring mig. Dagligen syndar jag också med tankar, ord och gärningar. Jag sprider dödsfarlig smitta omkring mig. Synden är en makt som sätter handfängsel på mig, torterar mitt samvete, och förtrycker och förslavar mig. (Joh 8:34). Människor omkring mig får det svårt om jag inte hittar förlåtelsens lösning och rening.
Men detta är det fantastiska att Jesus går in på världens slavmarknad och friköper slavarna (Gal 4:4-7). Jesus förkunnar frihet för de fångna (Luk 4:18). Förlåtelsens ord kallas på kyrkans språk för DEN TRÖSTERIKA AVLÖSNINGEN. Lyssna noga till det ordet. Det händer något med dig, när det uttalas. Du löses från det som binder dig. Bojorna faller av. I din förlåtelse vår frihet är (289:4).
Så långt Bengt Pleijel.
Sången har allt sedan dess blivit flitigt sjungen över hela landet - att både texten och melodin är så enkla och skenbart konstlösa har gjort att desto fler vågat prova den. Dessutom passar innehållet nästan när som helst, inte bara i påsktider. Inte minst vid mässans avslutning sitter den som hand i handske. Liksom till avslutning på en gökotta i det fria.
Sista versen, eller egentligen hela psalmen, passar bra som "ståpsalm". Den är ju trots sin lugna ton på alla sätt och vis en lovsång!
