28 Så älskade Gud världen all

1. Så älskade Gud världen all,
att han gav den sin ende Son,
att var och en som på honom tror
skall ha ett evigt liv.

2. Ty däri består kärleken,
ej att vi först har älskat Gud,
men däruti att han älskat oss
och sänt till oss sin Son.

3. Ja, däri har Guds kärlek stor
blivit uppenbar för oss,
att till försoning för all vår synd
han sände oss sin Son.

4. Han sände till oss Jesus Krist...

Text: Betty Ehrenborg-Posse 1856 (38 år) efter evangelisten Johannes, Jan Håkan Åberg 1983 (67 år)

[För en annan, mindre omfattande bearbetning än Åbergs av v. 4, se Stora Nätpsalmboken nr 86]

Musik: Loys Bourgeois, Genève 1551/1856

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte sista strofen publiceras här än]

Denna psalm bygger på och följer troget både Johannesevangeliet 3:16 ("Lilla Bibeln") och 1 Johannesbrevet 4:9-11. Därmed blev den en god sammanfattning av Nya Testamentets budskap.

Psalmen trycktes första gången, med melodi, 1856 i Andeliga Sånger för Barn, häfte nr 3. Precis som 1900-talets store svenske psalmförfattare, Anders Frostenson, förnyade "söndagsskolans moder" Betty Ehrenborg-Posse vår sång- och psalmskatt genom sånger som från början var tänkta för barn (man kan just i det avseendet även jämföra med H C Andersens Eventyr). Hon var också en föregångare genom att gärna ignorera rimtvånget i sina bibelparafraser (av bl a psaltarpsalmer). T ex i denna text.

Psalmen var väckelseledaren Carl Olof Rosenius´ älsklingssång och är fortfarande Betty Ehrenborg-Posses mest sjungna och spridda psalm. Den fanns i 13 av 14 svenska samfundssångböcker innan den 1986 togs med i den för nästan alla samfund gemensamma psalmboken.

Melodin är en ombildning av hugenottmelodin Or sus, serviteurs, som i mer ursprunglig form finns i psalmboken till texten Vår Gud, till dig du skapat oss.  

B Ehrenborg-Posse:

241 Bort med tanken, sorgsna hjärta

1. Bort med tanken, sorgsna hjärta,
att av Gud du utstött är.
Skulden fyller dig med smärta,
men för honom är du kär.
Är du full med synd och skuld...

Text: Paul Gerhardt 1647 (40 år) "Weg, mein Herz, mit den Gedanken", sv. övers. Petrus Brask 1690 (41 år) "Bort, mit hierta medh the tanckar", bearb. Jan Arvid Hellström 1983 (42 år)
Musik: Loys Bourgeois, Genève 1551 (41 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm, som är en av Paul Gerhardts mest älskade, bygger framför allt på "det förlorades kapitel" i Bibeln, Lukasevangeliets femtonde kapitel som handlar om det förlorade fåret, den förlorade silverpenningen och den förlorade sonen. (Jfr sången Alla ni som er anfäktar av svenske poeten Johan Runius, f. 1679).

Sången är ursprungligen mycket lång, 12 verser, av vilka de flesta, först 11 (1695-1819) och sedan 9 (1819-1986) länge fanns kvar i våra psalmböcker. Allra först hade Petrus Brask introducerat den i sin samling Ehn Helig og Hiertelig Sång-Lust (1689). Och nog väckte psalmens glada tonfall församlingens sånglust, men i praktiken sjöngs nog den långa psalmen ytterst sällan i sin helhet. Och i låg- och frikyrkliga sångböcker förkortades den undantagslöst på olika sätt.

Hymnologen och blivande växjöbiskopen Jan Arvid Hellström förkortade och bearbetade den ganska rejält inför 1986 års psalmbok; även anslaget ändrades något. ("Hjärta/smärta-rimmet" ansågs trots allt att föredra framför det otympliga "tankar/ankar-rimmet" som fanns förut). Psalmen har nu ett enklare och folkligare tilltal, som bättre överensstämmer med originalet och hur den första svenska översättningen uppfattades. Den sjungande sjunger för sitt eget hjärta, men givetvis också för andras. Det är själavård av bästa evangeliska märke. Läs gärna det tyska originalet som är enastående hjärtligt och uppfriskande!

P Gerhardt:

274 Jesus, gör mig så till sinnes

1. Jesus, gör mig så till sinnes
såsom du till sinnes var.
I all nöd mig för till minnes
hur ditt kors du tåligt bar.
Och om mänskor hatar mig,
hjälp mig att jag liknar dig,
av allt hjärta dem förlåter,
söker deras vänskap åter.

2. Jesus, låt ditt liv på jorden
alltid för mitt öga stå...

Text: v. 1-2 Johan Hjertén 1816 (35 år), v. 3-4 Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. Anders Frostenson 1977 (71 år)
Musik: Loys Bourgeois, Genève 1551 (41 år)

[Av upphovsrättsliga skäl får inte hela texten publiceras här än]

Versionen i 1819 års och 1937 års psalmböcker finns utlagd på Wikisource. Man bedömer att psalmen, som första gången trycktes i psalmboksförslaget 1816, till ungefär hälften är diktad av Hjertén och till ungefär hälften av Wallin (som över huvud taget var böjd för att bearbeta de psalmer hans medarbetare sände in).

Psalmen utgår från orden i Filipperbrevet 2:5: "Var så till sinnes som Kristus Jesus var." Den är en innerlig bönepsalm och helgelsepsalm, som åtminstone tidigare sjöngs ganska ofta. (Jfr den tidigare versionen på Wikisource; Frostensons bearbetning är relativt försiktig med bl.a. bevarade helrim).

J O Wallin:

448 Lyssna, hör, du höga himmel

1. Lyssna, hör, du höga himmel,
lyssna, hör, du änglakor,
människa i världens vimmel,
lyssna, hör, varhelst du bor:
psalmen ifrån fädrens år
över Jesu läppar går,
och hans tack för nådens tider
tonar, innan själv han lider.

2. Himlens sång, den evigt rena,
Jesu, på din tunga låg,
när du, att med Gud oss ena,
fram mot offerdöden såg.
Adam drevs med vredens ris
under gråt från paradis.
Paradisets portar åter
under lovsång du upplåter.

3. Stäm nu in, du arma hjärta,
du min tunga, du min själ,
sjung en lovsång om den smärta,
som dig blev till evigt väl.
Jesu lovsång bliva må
det mitt hjärta tröstar på,
den skall bära mig i nöden
och till sist förjaga döden.

4. Sjung, min själ, låt världen höra
lovsång även under nöd.
Ljuvt det klinge för mitt öra:
makten togs från synd och död.
Prisa honom som med sång
gick mot lidandet sin gång.
Sjung i tron, och du får fara
sist med sång till himlar klara.

Text: Thomas Kingo 1689 (55 år), Johan Alfred Eklund 1909 (45 år)
Musik: Genève 1551 

Detta är en av Kingos s.k. passionspsalmer, 17 stycken med sammanlagt 209 verser, avsedda att sjungas under fastetiden. Denna psalm utgår från de lakoniska orden om Jesu lovsång i Matt. 26:30. Den publicerades i första delen, den s.k. Vinterparten, av Kingos psalmbok 1689. Översättningen av J A Eklund trycktes 1909 i "Från kyrkosångens tider".

Psalmen är en ovanlig fastepsalm såtillvida som den betonar glädjen och lovsången mer än lidandet. Annars vet vi ju vilken ångest Jesus kom att känna i örtagården senare samma kväll. Men Kingo som också skrivit psalmen Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans har inga problem med att också betona frimodigheten och frivilligheten i Jesu offerdöd för oss - med utgångspunkt i den lilla, ofta förbisedda notisen om att Jesus och lärjungarna även denna kväll sjöng den s.k. Lovsången (de avslutande, jublande psaltarpsalmerna).

I en del församlingar där man inte hann eller ville introducera 1937 års psalmbok redan till första advent 1937 (den blev stadfäst först 26 november), utan istället införde den fastlagen 1938, blev det just denna psalm som fick inleda gudstjänsten och bruket av den nya psalmboken.

Melodin är, liksom till alla Kingos övriga passionspsalmer, samma melodi som till "Jesus, djupa såren dina".

T Kingo:

534 Allt är redo! Lyssna alla

Alt. melodi:



1. Allt är redo! Lyssna alla!
Gnom mörker, natt och nöd
ljuder rösten som vill kalla
oss ur fångenskap och död...

Text: Okänd svensk förf. 1767, Christopher Dahl 1807 (51 år), Jan Arvid Hellström 1983 (42 år)
Musik: Genève 1551, alt. Leif Thiberg (hör ovan).

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

En kraftfull och tidigare ofta sjungen väckelsepsalm, skriven av okänd författare och publicerad i Then Swenska Prof-Psalmboken 1767 med anslaget "Allt är redo, vreden stillad". Nuvarande psalmboks version av Jan Arvid Hellström är lyckad, men så här löd psalmen i Christopher Dahls version (i "Psalmer" från 1807) som var den som gällde från 1819 till 1986:

Allt är redo, fallna släkte, 
Hör den röst, som kallar dig 
Och ur dödens mörka häkte 
För dig fram på livets stig! 
Nu är salighetens dag: 
Känn din Faders hjärtelag; 
Bäva att den nåd förskjuta, 
Som ännu dig bjuds att njuta!

Gud sin kärlek dig förklarat, 
Mänska, redan vid ditt fall; 
I sitt ord han uppenbarat, 
Hur ännu du räddas skall: 
Han ännu dig tar emot, 
Om i redlig syndabot 
Du för honom faller neder 
Och i tron om tillgift beder. 
 
Ack, om du ditt hjärta sluter 
För den röst, som kallar dig, 
Om du än den hand förskjuter, 
Som ifrån fördärvets stig 
Dig så gärna leda vill, 
Vet, att en gång slutes till 
Nådens dörr, dit Gud dig åter 
Aldrig, aldrig kallas låter. 
 
Men om du av ånger slagen 
Har din vanmakt känna lärt, 
Gläds, till hörsamhet för lagen 
Jesus har dig kraft beskärt. 
Hör hans evangelium: 
Kom till bordet, här är rum; 
Här hans kärlek dig skall nära, 
Att din tro må frukter bära. 

Gud, min Frälsare, jag beder: 
Må ditt ord ledsaga mig, 
Att mig världen ej förleder 
Till ett återfall från dig. 
Din lekamen och ditt blod 
Mig förläne kraft och mod 
Till att segra i all fara, 
Att jag din må evigt vara. 

Chr. Dahl:

635 En gång dö och sedan domen

1. En gång dö och sedan domen
är oss alla förelagt.
När vår kropp till jord är kommen
skall vår själ, så Herren sagt,
naken inför honom stå
och sin dom för evigt få...

Text: Emund Gripenhielm 1674 (52 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år)
Musik: Genève 1551, jfr även nr 405 i 1697 års koralpsalmbok!

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]