*17 Ge Jesus äran

)

*1. Ge Jesus äran,

frälsta mänsklighet!
Han är den som segrat

i all evighet...

Text: Bo Setterlind 1978 (55 år) efter "A toi la gloire" ("Thine be the glory") av Edmond Budry 1885 (31 år) Musik: (="Dotter Sion" ur Judas Maccabaeus, HWV 63) Georg Friedrich Händel 1747 (62 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Den franska ursprungstexten har blivit kallad "Den franska protestantismens Marseljäs" och översattes av N J Nordström ("Dig tillhör äran") under ett internationellt kristet studentmöte i Nyborgs strand i Danmark, då sången ingick i mötessångboken Cantate Domino. I Nordströms version infördes psalmen sedan i baptistsamfundets sångböcker Psalmisten (1928) och Psalm och Sång (1966), och något bearbetad även i Psalmer och Sånger (1987). I denna sista sångbok finns Budrys psalm f.ö. i hela tre versioner: förutom Setterlinds och Nordströms versioner även en av Anders Frostenson/Lars Åke Lundberg ("Gud tillhör äran").

Setterlinds version av psalmen - enligt honom själv snarare en originalpsalm inspirerad av Budry än en översättning - skrevs på uppdrag av ärkebiskop Olof Sundby inför den romersk-katolske pariskardinalen Francois Martys besök i Uppsala, då psalmen sjöngs för första gången - den 23 september 1979, enligt John Ronnås i Våra gemensamma psalmer (Verbum 1990). Ronnås skriver vidare: "Vid ett samkväm samma dag blev Setterlind ombedd att ge en översättning av sin psalm till franska och fick då av de franska katolska gästerna betyget att den hade en bättre teologi än det franska originalet."

Setterlinds psalm har tydlig påskkaraktär och är inspirerad av orden i 1 Petrusbrevet 1:3f: Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller vissna och som väntar på er i himlen.

Melodin av Händel introducerades som församlingssång i Sverige i Sionstoner 1889, då till texten "Dotter Sion, fröjda dig." Sedan dess har melodin i Sverige (och Finland) framför allt associerats till advent, men nu är den alltså även hos oss knuten till påsken.

Georg Friedrich Händel: 

23 Tack, gode Gud, för allt som finns

1. Tack, gode Gud, för allt som finns.
Först broder Sol av alla ting.
Halleluja, halleluja...

Text ("Solsången"): Franciscus ("Frans") av Assisi 1220-talet (40-årsåldern), Olov Hartman 1979 (73 år)

Musik: Köln 1623

En av de första dikterna på italienska språket är Fransiscus Solsång ("Il Cantico del Sole"), även kallad "Cantico della Creature" (Skapelsens sång). Enligt traditionen sägs den ha framförts för allra första gången vid Fransiscus´ dödsbädd 1226, då i varje fall strofen om syster Död sägs ha varit nyskriven, men det är förstås inte gott att veta när sången egentligen skapades - att den är av Fransiscus själv förnekar dock ingen. Den anknyter delvis till Psaltaren135 och 147.
Psalmen översattes till svenska av Jan-Eskil Löfkvist 1967 med anslaget Allt, Herre, lyder dina bud, nr 353 i Psalmer och Sånger från 1987. Olov Hartmans översättning från 1979 är dock fullständigare/längre.

Så här låter den på italienska:

Altissimu onnipotente bon signore. Tue so le laude la gloria e l onore et onne benedictione. Ad te solo altissimo se konfano. Et nullu homo ene dignu te mentouare.
Laudato sie mi signore cum tucte le tue creature spetialmente messor lo frate sole. Lo quale iorno et allumini per loi. Et ellu e bellu e radiante cum grande splendore. de te altissimo porta significatione.
Laudato si mi signore per sora luna e le stelle. In celu l ai formate et pretiose et belle.
Laudato si mi signore per frate uento et per aere et nubilo et sereno et onne tempo. Per lo quale a le tue creature dai sustentamento.
Laudato si mi signore per sor acqua. La quale e multo utile et humile et pretiosa. et casta.
Laudato si mi signore per per frate focu. Per lo quale ennallumini la nocte. Ed ello e bello et iucundo et robusto et forte.
Laudato si mi signore per sora nostra matre terra. La quale ne sustenta et gouerna. Et produce diuersi fructi con coloriti fiore et herba.
Laudato si mi signore per quelli ke perdonano per lo tue amore. Et sostengo infirmitate et tribulatione. Beati quelli ke l sosterranno in pace. Ka da te altissimo sirano incoronati.
Laudato si mi signore per sora nostra morte corporale. Da la quale nulla homo uiuente po skappare. Guai a cquelli ke morrano ne le peccata mortali. Beati quelli ke trouara ne le tue sanctissime uoluntati ka la morte secunda nol farra male.
Laudate et benedicete mi signore et rengratiate et seruiteli cum grande humilitate.

Fransiskus:
(Detalj ur fresk av Cenno di Pepo (Cimabue) från 1278 ca i Basilika San Fransesco i Assisi)

José de Riberas målning av Frans 1643 (alltså mer än 400 år efter den avbildades död...:

Mr Bean har ju inte lätt med den här koralen:

31 Låt oss glada och i tro

A-melodin:


B-melodi:



1. Låt oss glada och i tro
tacka Gud, ty han är god.
Hans barmhärtighet och nåd...

Text: Anders Frostenson 1978 (72 år), efter John Milton 1623 (15 år) och 1645 (37 år), "Let us with a gladsome mind".
Musik: Halle 1704, alt. kinesisk musik (efter en tempelsång)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm går tillbaka på psalm 136 i Psaltaren, där varje vers avslutas med "refrängen": Evigt varar hans nåd. Den berömde engelske poeten John Milton började parafrasera psaltarpsalmen redan i tonåren, men färdigställde inte den slutliga versionen förrän några decennier senare.

Sven Larson gjorde en fri svensk översättning 1967, "Tacken Herren, ty han är", som togs in i bl.a. sångsamlingen Herren lever 1977 (nr 808). Anders Frostensons version förhåller sej även den ganska fri till Miltons text, men är helt klart inspirerad av både den och psaltarpsalmen.

J Milton:

68 Jag tror på Gud som med sitt ord

1. Jag tror på Gud som med sitt ord
allt liv på jorden tänder...

Text: Thomas Kingo 1689 (55 år). Övers. Eva Norberg 1979 (64 år)

Musik: Svensk 1697

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Jag har ännu inte lyckats hitta förlagan till denna psalm, som kanske bara är några utryckta strofer ur en mycket längre text, Se gärna titellistan på Kingos hemsida och tipsa mej om du hittar psalmen!

Men det är intressant att de två doppsalmer som finns i psalmbokens ekumeniska del båda är skrivna av ivriga "lutheraner", Thomas Kingo resp. Erdmann Neumeister. Och man ska komma ihåg att dopet är mycket viktigt för både baptister och lutheraner och de allra flesta kristna, om än ur något olika perspektiv, medan uppfattningen att dopet är av underordnad betydelse och både kan has och mistas stöds av betydligt färre samfund.

Just Kingos doppsalm är egentligen, åtminstone i Eva Norbergs tolkning, dopkandidatens egen trosbekännelse och bön inför dopet, men precis som beträffande många vigselpsalmer inbjuds församlingen att stämma in i bönen. (Det lär ju f.ö. inte finnas något samfund som döper så många vuxna svenskar som Svenska kyrkan gör).

Th Kingo:

84 Vi lyfter våra hjärtan

v 


1. Vi lyfter våra hjärtan
till dig, o Fader vår,
i tacksamhet och lovsång
och bön för dessa två...

Text: Edward Ashurst Welch 1908 (48 år), Anders Frostenson 1976 (70 år)
Musik: Melchior Teschner 1614 (30 år)

[Av upphovsrättsskäl får resten av texten inte publiceras här]

En jublande, kort vigselpsalm som passar bra som avslutning på en vigsel. Den är över 100 år gammal, men uppfattas som ganska fräsch eftersom den inte funnits i Sverige så länge. Melodin är 400 år, men håller än. Ö.h.t. är vigslar inga bra tillfällen att lära in nya melodier vid...

115 O Betlehem, du lilla stad

Ursprunglig melodi (dock ej med i psalmboken):


1. O Betlehem, du lilla stad,
hur tyst du ligger där,
försänkt i djup och drömlös sömn,
när skaparundret sker...

Text: Anders Frostenson 1976 efter Phillips Brooks 1868 (33 år) "O little town of Bethlehem"

Musik: Engelsk folkmelodi, alt. Lewis Henry Redner 1868 (37 år) 

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här]

Efter amerikanska inbördeskrigets slut gjorde Philadelphia-prästen Brooks en årslång resa genom Europa och Mellanöstern, där han bl.a. besökte just Betlehem vid juletid 1865. Han skrev i ett brev:

Efter en sen middag, tog vi våra hästar och red till Betlehem. Bara omkring två timmar senare kom vi till staden, som ligger på den ostligaste delen av en rad kullar, omgiven av terrasserade trädgårdar. Det är en vacker stad, bättre byggd än några andra som vi har sett i Palestina. Före mörkrets inbrott red vi ut ur staden till det fält där det sägs att herdarna såg stjärnan [sic!]. Det är ett inhägnat stycke mark med en grotta (alla Heliga Platser är grottor här), där de konstigt nog lokaliserar herdarna. Historien är absurd, men någonstans på de fält vi red igenom måste herdarna ha varit. Medan vi passerade, höll herdarna fortfarande vakt över sin hjord eller ledde dem hem till fållan.

I september 1866 var Brooks tillbaka med många upplevelser och intryck att smälta, och inte förrän 1868 tillkom hans numera världsberömda Betlehem-psalm, skriven för hans hemförsamling, Heliga Trefaldighets i Philadelphia. Psalmen trycktes första gången i programmet för söndagsskolans julgudstjänst 1868, och sjöngs med melodi av kyrkans organist Lewis Redner, som berättat:

När julen 1868 närmade sej, berättade mr Brooks för mej att han hade skrivit en enkel liten julsång till söndagsskolans julgudstjänst, och han bad mej göra en melodi till den. Den enkla musiken skrevs i stor hast och under stor press. Vi skulle träna den följande söndag. Mr Brooks kom till mej på fredag och sa: "Redner, har du funderat ut den där musiken än?" Jag svarade "nej", men sa att han skulle få den på söndag. På lördagskvällen var min hjärna helt förvirrad vad gäller melodin. Jag tänkte mer på min söndagsskollektion än på musiken. Men jag väcktes ur sömnen sent den kvällen av att höra en ängel viska i mitt ära, och jag rev åt mej en bit notpapper och klottrade ner melodin som vi nu har den. Och på söndag morgon fyllde jag i övriga stämmor innan jag gick till kyrkan. Varken mr Brooks eller jag trodde någonsin att texten eller musiken skulle överleva julen 1868. Min minnesbild är att Richard MacCauley, som på den tiden hade en bokhandel på Chestnut Street, tryckte sången på lösblad till försäljning. Och dr Huntington, kyrkoherden i All Saints´ Church i Worcester, frågade om lov att trycka den i sin söndagsskolsångbok, och det var han som gav melodin namnet "Saint Louis".

Doktor Huntingtons söndagsskolångbok gavs ut 1874. På 1880-talet började sången tas in i vanliga församlingssångböcker, och 1892, året före Brooks´ död, togs den in i hans eget samfunds psalmbok och spreds senare över världen. Men så sent som julen 1941 kände Winston Churchill inte igen den när han firade jul i Washington med kompanjonen Franklin D Roosevelt:

På juldagen gick presidenten och jag i kyrkan tillsammans. Den enkla gudstjänsten skänkte ro åt min själ och jag sjöng med i de kända psalmerna. En av dem, "O little town of Bethlehem", hade jag dock inte hört förr.

Eller kan det ha berott på melodin att Churchill inte kände igen psalmen? Redners melodi fick ju konkurrens, särskilt i Storbritannien men även i hans egna amerikanska episkopalkyrka, av den engelska folkmelodi som vi nu har i vår svenska psalmbok.

Källa:

Louis F Benson: Studies of Familiar Hymns, First Series (Philadelphia, Westminster Press 1924)
Churchill: Andra världskriget III, Skoglunds 1950, s. 706)

Första strofen i författarens manuskript:

Foto av Phillips Brooks (men så här gammal var han alltså inte när han skrev sången):

Lewis H Redner (som var ungefär så här gammal när han komponerade sin melodi):

122 Dagen är kommen

1. Dagen är kommen,
kärlek triumferar.
Kom, låt oss skynda till Betlehem...

Text: John Francis Wade 1740 (30 år) "Adeste fidelis" eller "O come, all ye faithful" efter John av Reading? (d. 1346), v. 5 Jean Francois Borderies ca 1790 (27 år), Eva Norberg 1974 (59 år), 1984

Musik: John Francis Wade 1740 (30 år)

Denna julpsalm är av omtvistat ursprung och har tilldiktats och omarbetats flera gånger, bl.a. av abbé Borderies, och fått allt mellan fyra och åtta strofer. Numera är man vanligtvis böjd att tro att den romersk-katolske musikläraren och notkopisten Wade gjort både den ursprungliga texten och musiken, men vissa menar att han utgått ifrån franciskanermunken John av Readings Prose for Christmas Day. Att Wade först publicerade psalmen på latin (i sin bok Cantus diversi 1751) skapade ju i varje fall ett (avsiktligt?) intryck av medeltida ursprung.

Mycket är osäkert, som sagt, men psalmen har blivit en av de mest sjungna julpsalmerna och det finns många svenska översättningar, till en början främst för olika körverk. Eva Norberg gjorde ett par stycken med 10 års mellanrum, och fr.o.m. 1984 är psalmen känd i Sverige som Dagen är kommen. I den slutliga versionen ingår Wades fyra originalstrofer plus en av Borderies´.

I psalmen återklingar bl.a. den nicenska trosbekännelsens ord "Gud av Gud, ljus av ljus", Johannesprologen (v. 3). och änglasången i Lukas 2 (v. 4).

Se mer om hymnen här.

Den latinska texten lyder (enligt Cantus diversi):

NATIVITATE DOMINI HYMNUS

Adeste fideles, laetit triumphants,
venite, venite in Bethlehem!
Natum videte regem angelorum:
venite adoremus, venite adoremus,
venite adoremus Dominum!

Deum de Deo, lumen de lumine gestant
puellae viscera,
natum videte regem angelorum
venite adoremus, venite adoremus,
venite adoremus Dominum!

Cantet nunc "lo!" chorus angelorum
cantet nunc aula caelestium.
Gloria excelsis Deo!
Venite adoremus, venite adoremus,
venite adoremus Dominum!

Ergo qui natus, die hodierna
Jesu, tibi sit Gloria;
Patris aeterni, Verbum caro factum!
Venite adoremus, venite adoremus,
venite adoremus Dominum!

128 Vid Betlehem en vinternatt

1. Vid Betlehem en vinternatt
omkring en eld sig herdar satt.
Tätt mörkret står kring deras hjord,
de först av alla hör änglarnas ord...

Text: Engelsk julsång, "carol", från 1600-talet ("The first Noel"), Eva Norberg 1974 (59 år)

Musik: Engelsk 1833

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här]

Detta är en av de engelska "carols" som, mycket tack vare Eva Norbergs fina översättningar i olika körhäften, blivit välkända även för svenskar under 1960- och 70-talet och därför kom in i psalmboken 1986. I allmänhet har de en återberättande karaktär, ofta med en avslutande, uttolkande sammanfattning.

Norbergs text följer den vanliga engelska versionen ganska nära, utom i slutstrofen, där den svenska texten återknyter till "Betlehemsstjärnans eviga ljus", medan den mest brukade engelska texten anknyter till både Skapelsen och Återlösningen:

Then let us all with one accord
Sing praises to our heavenly Lord
That hath made Heaven and earth of nought
And with his blood mankind has bought.
Noel, Noel, Noel, Noel
Born is the King of Israel!

Men i rättvisans namn ska tilläggas att det funnits bra många textvarianter, och att den gängse engelska psalmbokstexten kan vara "teologiskt förstärkt" jämfört med äldre versioner. Jag vet inte vilken version Eva Norberg utgått ifrån.

129 Och det hände vid den tiden

1. Och det hände vid den tiden:
till kung Davids Betlehem
Josef och Maria rider...

Text: Eva Norberg 1971 (56 år) efter Lukas 2 och Cecil F Alexander 1848 (30 år) "Once in Royal David´s City"

Musik: Henry John Gauntlett 1849 (44 år), arr. A H Mann - hör även den mormonska Tabernakelkören.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm är liksom föregående (Vid Betlehem en vinternatt) en "återberättelse", ett referat, av julevangeliet - här har översättaren Eva Norberg t.o.m. tagit själva inledningsorden från evangelisten Lukas. Och liksom föregående psalm ger den en mjuk övergång till de egentliga trettondagspsalmerna genom att slutstroferna talar om "stjärnan som står klar i öster" och om "löftets stjärna" som även vi får följa. Jag tycker nog att Norbergs text i detta fall är klart bättre än det engelska originalet.

Eva Norberg har själv sagt att den berättande texten passar bra att använda medan man "dukar fram" de olika figurerna i julkrubban: barnet, Maria och Josef, herdarna och till sist de vise männen på väg fram från Österns länder.

Rent formellt är den svenska texten intressant genom att författaren som regel tydligt strävar efter rena helrim, men här accepterar hon emellanåt även assonanser: tiden/rider, vaktar/sakta och - djärvast av allesammans - universum/husrum! Det fungerar: texten känns genomtänkt och orden klingar utmärkt väl tillsammans.

Melodin av Gauntlett är arrangerad av A H Mann, i många år organist vid King´s college, där julsångsgudstjänsten på julaftonen inleds med denna psalm. En gossopran sjunger strof 1 utanför gudstjänstrummet, och övriga psalmen sjungs under processionen.

Cecil F Alexander:

Henry J Gauntlett:

145 När världens Frälsare jag ser

1. När världens Frälsare jag ser
på korset där sitt liv han gav...

Text: Isaac Watts 1707 (33 år) "When I survey the wondrous cross", sv. övers. Anders Frostenson 1935, 1976 (29, 70 år)

Musik: England 1783

Den här psalmen är en av Watts´ mest kända och från början en nattvardshymn, publicerad i Hymns and spiritual songs 1707. Den har i över 100 år funnits på svenska, men då mest i frikyrkliga sångböcker. Där har funnits två versioner: "Då jag beskådar korsets stam", en översättning av Emanuel Booth-Hellberg, och "När jag det dyra korset ser", en översättning av Anna Ölander år 1900.

Psalmen uttrycker till stor del den troendes gensvar på det Jesus gjort för oss: ånger och blygsel över mycket som varit ens lust och stolthet och en bön om frihet från det som ännu kan skilja oss från honom. Men även själva Jesus´ fullbordade frälsningsgärning (det som också kallats "det saliga bytet") uttrycks starkt och evangeliskt i strofen om Jesus´ blod: "Det är min död som du har dött, / det är ditt liv du åt mig ger."

Frank Buchman, Oxfordgrupprörelsens ledare, har berättat att hans livs vändpunkt skedde medan denna hymn sjöngs i ett engelskt lantkapell, efter att evangelisten Jessie Penn-Lewis talat inträngande om Kristi kors.

Psalmen var även den kristna hymn som den hinduiske frihetskämpen Mahatma Gandhi mest uppskattade och som han ofta mediterade över när engelsmännen höll honom i fängelse. (Källa: Den evangeliska missionen 6-7 1922 s, 139).

Anders Frostenson översatte psalmen redan 1935, men den togs inte in i 1937 års psalmbok. Och när en ny psalmbok blev aktuell ett knappt halvsekel senare kändes språket redan så föråldrat att han gjorde en till stora delar ny version, mindre bunden till de tidigare mycket stränga helrimskraven.

Isaac Watts:

153 Livet vann, dess namn är Jesus

1. Livet vann, dess namn är Jesus,
halleluja,
han var död, men se, han lever,
halleluja.
Dödens portar öppnar han...

Text: Olov Hartman 1973 (67 år) fritt efter Charles Wesley 1739 ("Christ the Lord is risen today")

Musik: Engelsk 1708

Detta är verkligen och omisskännligen en Olov Hartman-psalm - inte minst själva anslaget är hartmanskt originellt. Samtidigt är psalmen tydligt inspirerad av Charles Wesleys påskhymn med samma upplägg och melodi (jfr dock även Leeson/Hallqvists Denna dag stod Kristus opp). Psalmen är ett av de nytillskott i psalmboken som fått störst genomslag, både tack vare den starka texten och den jublande 300-åriga koralen.

Många påskpsalmer anknyter till dopets sakrament med dess begravnings- och uppståndelsetema. Den här anknyter till nattvardens sakrament, det som ju faktiskt instiftades i samband med just påsken. Eftersom varje söndag är Kristi uppståndelses dag borde den här psalmen, liksom de övriga påskpsalmerna, kunna sjungas betydligt oftare än som sker, och då särskilt i samband med nattvardsfirande. Antingen som tillredelsepsalm (offertoriepsalm") eller, kanske hellre, som lov- och tacksägelsepsalm vid mässans avslutning.

154 Dina händer är fulla av blommor

1. Dina händer är fulla av blommor,

vem var det du tänkte att ge dem till?

Text: Marcello Giombini 1970 (40 år), övers. Lars Åke Lundberg 1972 (37 år)

Musik: M Giombini

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter återges här än]

En slags "växelsång" eller "fråga-svar-sång" är detta, som i församlingssång eller körsång ofta sjungs "till skiftes" (alternatim) mellan män som frågar och kvinnor som svarar (eller varför inte tvärtom). Enligt John Ronnås (Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990) presenterades den i Sverige på ett hymnologseminarium i början av 1970-talet, varefter Lars Åke Lundberg överförde den till svenska.

Men när han översatte psalmen tillade han själv den fjärde strofen, som inte är uppbyggd enligt fråga-svar-modellen utan är en bön till den uppståndne Frälsaren. Den fann dock inte nåd för 1976 års kyrkomöte, som hellre ville att det skulle stå: "Det behövs inga blommor till graven, / Jesus, du har uppstått och bor bland oss. / Mina ögon är till för att se dig. / Forma mina händer till tjänst och bön." Då tog Lundberg tillbaka hela sitt psalmförslag - varpå det godkändes i sin helhet.

(Vad beträffar läran om Jesu fortsatta lidande i världen kan man, förutom till Matteus 25, hänvisa till psalmerna Den kärlek du till världen gav ett evigt kors dig gav och Tung och kvalfull vilar hela världens nöd på Jesu hjärta. Samtidigt är det viktigt att evangeliets "Det är fullbordat!" får fortsätta ljuda mitt i allt, också mitt i världens och det egna hjärtats nöd).

M Giombini:

155 Herren lever, våga tro det

1. Herren lever,

våga tro det,

lämna den tid som gått...

Text: Göran Bexell 1971 (28 år)

Musik: Bedrich Janacek 1974 (54 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller melodi publiceras här än]

När pingstvännen Per Eriksson 2008 utnämndes till rektor för Lunds universitet blev det en väldig "uppståndelse" angående risken med alltför kristna rektorer. Att Per Erikssons företrädare som universitetsrektor, etikprofessor Göran Bexell också var kristen och t.o.m. psalmförfattare (kan man bli mer "religiös"?) verkade tydligen ha undgått Erikssons kritiker.

Ändå är det alldeles sant att Göran Bexell - om än i betydligt yngre dagar - var mycket aktiv i psalmförnyelsearbetet (bl.a. under 10 år sekreterare i 1969 års psalmbokskommitté). Han författade hela tre av de nya psalmerna i psalmboken, förutom ovanstående även Se på himlens många fåglar och En gång i tidens morgon är jorden ny.

Ett par av våra påskpsalmer är också bearbetade av honom, men "Herren lever, våga tro det" är helt och hållet hans egen påskpsalm. I korta, pregnanta verser, som alla börjar med orden "Herren lever", appliceras påskdramatiken på våra liv idag. Den tjeckisk-svenske tonsättaren Janacek har givit psalmen en kongenial melodi, och psalmen sjungs gärna i påsktider.

Men den finlandssvenska psalmboken 1986 uteslöt fjärde strofen ("Herren lever mitt ibland oss") och ändrade Bexells uppmaning i tredje strofen "Res dig, gläd dig som människa!" till "Res dig, gläd dig, du människa!" Nästan märkligt att den ödmjuke upphovsmannen tillät denna hantering, men det är tyvärr ganska typiskt att Sverige och Finland har olika versioner av psalmtexter på svenska. (Eller också är det bara trevligt att så är fallet; avgör själv).

Göran Bexell på äldre dagar:

Bedrich Janacek:

172 De skall gå till den heliga staden

1. De skall gå till den heliga staden,
de skall samlas i himlen en gång...

Text: Britt G Hallqvist 1976 (62 år), v. 4 Oscar Ahlén 1984 (78 år)

Musik: Egil Hovland 1976 (52 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Detta är en älskad begravnings- och allhelgonapsalm som inspirerats av de s.k. "saligprisningarna" i Matteus 5, inledningen till Jesus Bergspredikan. Inte minst den återkommande formeln "de skall" är hämtad därifrån. Det handlar om dem som är fattiga i anden, sörjande, ödmjuka, hungrande, barmhärtiga, renhjärtade, fridsälskande, förföljda för rättfärdighetens skull. De skall bli tröstade, mättade, ärva landet, möta barmhärtighet, se Gud...

Men i kyrkomötesbehandlingen av Psalmer och Visor 82 höll man på att ändra "de skall" till "vi skall" (enligt Olle Nivenius i Psalmer och människor, Verbum 1991, hade man t.o.m. lyckats få den motvilliga men ödmjuka författarinnans tillstånd!), men utskottsförslaget togs slutligen tillbaka efter ingripande från bl.a. Olle Nivenius. Till Britt G Hallqvists lättnad. Hon menade att en ändring kunnat "utestänga många från att kunna sjunga psalmen. Domen är Guds och många människor har en ödmjuk försiktig hållning i sin tro. Dessutom låter 'vi' så kristet självbelåtet." (John Ronnås: Våra älskade psalmer, Verbum 1990).

Psalmen fick dock så småningom en ny avslutning. Olle Nivenius (som då var psalmbokskommitténs ordförande) har berättat om hur den fjärde strofen kom till:

"Strax innan förslaget till den nya psalmboken skulle gå i tryck, blev jag en morgon uppringd av Oscar Ahlén som meddelade att Hallqvists 'De skall gå till den heliga staden' blivit en av hans älsklingspsalmer, men att han för sin del saknade en avslutande vers om mötet med Herren. Nu hade under natten en sådan vers tagit gestalt för honom, och han hade genast på morgonen skrivit ner den. Hade jag något emot att han tog kontakt med Britt G Hallqvist och frågade henne om hon hade något att erinra mot att hennes psalm utökades med denna vers? Det hade jag inte, liksom inte heller författaren eller psalmkommittén." (Psalmer och människor s. 126)

Egil Hovland:

174 Herre, när din dag är inne

1. Herre, när din dag är inne
uppenbarar du ditt rike,
och i klarhet får vi skåda
hela skapelsen befriad...

Text: Svein Ellingsen 1976 (47 år), Olle Nivenius 1980 (66 år)

Musik: Harald Gullichsen 1976 (30 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än. Men den danska översättningen av Holger Lissner 1992 - med alla originalets åtta strofer! - finns utlagd på Den danske salmebogs hemsida]

"Vid kyrkoårets slut" lyder rubriken över denna psalm. En domssöndagspsalm, skulle man då också kunna kalla den, men den passar lika bra att sjunga vid exempelvis Andra söndagen i advent ("vid kyrkoårets början", alltså!). Den är liksom föregående psalm skriven av norrmannen Ellingsen, med melodi av landsmannen Gullichsen, men denna gång är det psalmbokskommitténs ordförande själv som översatt texten till svenska. Och förkortat den något - två av stroferna är utelämnade.

Psalmen är en lovpsalm och en bönepsalm i dur. Gudsrikets närvaro redan nu betonas, en osynlig men verklig närvaro lik grundvattnet och vindens susning i trädkronorna. Men också saligheten i att Riket en dag ska "stiga fram i ljus och lovsång". Bönen handlar om att vår väntan ska bli en gärning som bereder oss och världen för den stora Dagen. Guds ord och löfte och Guds Ande består när allt vårt eget går sönder.

Varje strof avslutas med någon form av satsen "Vi skall se dig som du är" (jfr 1 Joh. 3:2). Ett hoppets och glädjens omkväde.

S Ellingsen:

181 Nu är det morgon

1. Nu är det morgon,
dimmorna lyfter,
fågelsång över
vaknande jord...

Text: Eleanor Farjeon 1931 (50 år) "Morning has broken", sv. övers. Anders Frostenson 1976 (70 år)

Musik: Gaelisk folkmelodi / 1888 ("Bunessan"), ngt bearb. (jfr denna melodiversion).

En annan översättning av texten är känd genom IngaMay Hörnberg:

Det är nog ingen tvekan om att denna psalm först vann svenskarnas hjärta i formen "Tänk att få vakna", sjungen av IngaMay Hörnberg (även originaltexten är rätt känd i Sverige via Cat Stevens). Men även Anders Frostensons ganska fria textversion har blivit ofta och gärna sjungen, särskilt sommartid givetvis, men raderna om havsbrus och regn gör att man kan sjunga den ganska långt in på hösten...

Den skenbart enkla texten innehåller särskilt på svenska stora teologiska djup och framställer den fallna och på många sätt skadade skapelsen som upprättad i Kristus, redan nu och här, ja, som ny varje morgon, liksom - och tack vare - Guds nåd. Den talar om Guds ord som morgonljusets källa (jfr Johannes 1), om Guds röst genom regn och vind, om hur Jesus, som "död och uppstånden", ännu vandrar över jorden och erbjuder oss "paradisdagen".

Den gaeliska folkmelodin förknippades tidigare med en julsång ("Child in the manger"), men fr.o.m. andra upplagan av Songs of Praise (1931) främst med Eleanor Farjeons "Morning has broken". Sångboksredaktören Percy Dearmer (1867-1936) berättar i boken "Songs of Praise discussed" (Oxford University Press 1933) hur man önskade en sång som uttryckte tacksamhet för varje ny dag, och hur Eleanor Farjeon ombads skriva en sådan sång till den kända melodin. Man måste säga att hon fullgjorde sitt uppdrag med den äran. ("Ad majorem Dei gloriam").

Det är en händelse som ser ut som en tanke att melodin till denna "skapelsepsalm" räknas som gaelisk/keltisk, eftersom keltisk kristendom traditionellt förknippas med en ovanligt positiv syn på det vi idag kallar naturen - och på gudsuppenbarelsen i skapelsen. (Jfr dock de gamla judiska hymnerna Psaltaren 19 och Psaltaren 104, som hålls högt också i allmänkristen tradition).

Eleanor Farjeon:

192 Nu sjunker bullret

1. Nu sjunker bullret

och stressen släpper,
din änglavakt våra mödor bär...

Text: Lars Thunberg 1973 (45 år)

Musik: Svensk folkmelodi

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

När dåvarande universitetslektorn vid Århus universitet Lars Thunberg skrev sin kvällsdikt såg den först lite annorlunda ut. En del rader stuvades om och somliga ströks när den gjordes till "psalm", men den förlorade inte sin originalitet och aktualitet (ord som "buller" och stress" känns ju lika originella i en kvällspsalm som i en morgonpsalm, jfr Det ljusnar sakta).

Kanske är det den gamla folkmelodin som - tillsammans med textens fräschhet och pregnans - gjort denna psalm till en av de mest omtyckta och använda i 1986 års psalmbok. Man får kanske passa sej lite grann för att föreslå den som avslutning på en mera ljudlig kvällskonsert i kyrkan (det kan missuppfattas!), men annars är användningsområdet nära nog oändligt efter klockan 18 året runt. Första strofen är en klassisk kvällsbön med "änglavakt" och "nattens vila". Andra strofen är en bön om att orätten och våldet ska hejdas och att Kyrkan ska förbli vakande också när natten faller.

I finlandssvenska psalmboken från 1986 har tilldiktats ytterligare en strof (ej av Thunberg), som jag tar mej friheten att citera här:

Och vaka, Kristus, med oss i natten,

ditt ord är ljuset, det lyser klart,

//: och tvivlets skuggor för det skall vika,

din morgon gryr över världen snart ://

197 Den blida vår är inne

1. Den blida vår är inne,
och nytt blir jordens hopp.
Ny fröjd får varje sinne,
nytt liv får varje knopp.

Hur livligt solen strålar,

hur majestätiskt mild!

För dödliga hon målar

odödlighetens bild.

2. Förskönad nu naturen

står klädd i högtidsdräkt.

Vad ljuvlig vällukt, buren

till oss av vindens fläkt!
Vad prakt, vad rikedomar

som skiftar tusenfalt!

Se, runt omkring dig blommar

och lever, doftar allt.

3. Ur sky, ur luft och lunder

vi fågelsången hör...

Text: v. 1-2 Johan Olof Wallin 1807 (28 år), v. 3-4 Anders Frostenson 1978 (72 år)

- för en lättare bearbetning av Wallins v. 3-4, se Stora Nätpsalmboken nr 452.

Musik: Svensk folkvisa / 1693, alt. Melchior Teschner, jfr Haeffners koralbok nr 392

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm är en av Wallins tidigaste och angavs i hans andra psalmhäfte från 1807 vara en omarbetning av Den blomstertid nu kommer, vilket också märks på flera sätt, inte bara på den gemensamma melodin. (Och ursprungligen sjöngs psalmen faktiskt till samma melodi som vi idag använder till Wallins morgonpsalm SvPs1986 nr 177 Pris vare Gud som låter - som Haeffner f.ö. försåg med en mollmelodi!).

Wallins vårpsalm har i vår psalmbok blivit tvådelad: den har en välbevarad wallinsk del (v. 1-2) och en tydligt frostensonsk (v. 3-4). Tyvärr har nog Frostensons underbara vårlyrik kommit lite i skymundan genom arrangemanget - hans verser vore egentligen värda en egen psalm med anslaget Ur sky, ur luft och lunder vi fågelsången hör!

Johan Olof Wallin:

202 De blomster som i marken bor

 

1. De blomster som i marken bor

kan aldrig själen glömma...

Text: Harry Martinson 1973 (69 år)

Musik: Erland von Koch 1974 (64 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Denna psalm av den utsökte naturlyrikern Harry Martinson skulle i mina öron lika gärna kunna sjungas en dyster november- eller januarihelg. Den presenterar sej ju som en själens erinran, som ett memorandum i "själens vinterdagar", då "sommarns hagar" behöver manas fram i "vinterns långa själanöd". Och då vi "djupt i minnet" kan få "skåda Gud i evig sommarskrud".

Men psalmen sjungs nog faktiskt bara på sommaren, som omväxling till de äldre sommarpsalmerna. Erland von Kochs melodi påminner lite grann om Waldemar Åhléns till En vänlig grönska, samtidigt som den, liksom Martinsons text, är djupt originell. I vart fall har den inte avskräckt från användning.

Harry Martinson:

Erland von Koch: 

208 Det tänds ett ljus

1. Det tänds ett ljus
i sorgens mörka gömma,
det hörs ett ord
i gråtens slutna rum...

Text: Arne H Lindgren 1978 (56 år)

Musik: Roland Forsberg 1978 (39 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller melodi publiceras här]

Kanske denna lilla psalm kommit mer till sin rätt om den placerats bland påskpsalmerna? Eller bland psalmerna om livets slut och evighetens hopp? I varje fall är den inte så ofta sjungen som de flesta av de omgivande psalmerna.

Melodin är inte särskilt insmickrande och även texten kanske upplevs som lite märklig ("korsets röda skugga", vad är det för något?). Men egentligen är ingendera särskilt svår, och varje strof talar om "det nya livets stämma, / Guds kärleks evangelium" - som ljuset och trösten i all bedrövelse, som "en kraft i dödens bittra närhet."

Alt. koral: 

Texten blir särskilt berörande mot bakgrunden av författarens egna erfarenheter av mörker och ångest, som han öppenhjärtigt redovisat i böcker som Svart dagbok (1972) och Böner från Betesda (1975).

Arne H Lindgrens grav på Norra Kyrkogården i Lund: