111 Kristus kommer - Davids son

1. Kristus kommer - Davids son,
konung utan like...

Text: Sven Larson 1967 (62 år)

Musik: Frankfurt am Main 1659, Halle 1704

[Av upphovsrättsliga skäl kan hela texten inte publiceras här än]

Denna psalm är skriven av gamle Hemmets Vän-redaktören Sven Larson (ja, han blev verkligen gammal, nästan 100 år!). I fyra enkla strofer tecknas Kristus som Davids son och världens ljus.

Tredje strofens "på hans rike aldrig skall / någon ände vara" är nästan ordagrant hämtad från ängeln Gabriels samtal med jungfrun Maria: "och på hans rike skall ingen ände vara" (Luk. 1:33). Samma rad har också tagits upp i den nicenska trosbekännelsen, där andra artikeln (om Jesus) avslutas: "...på vilkens rike icke skall varda någon ände".

I sista strofen vänder sej församlingen direkt till Kristus ("vi ditt namn upphöjer").

294 Välsigna, Herre, alla dem

 

1. Välsigna, Herre, alla dem
som bygger ett gemensamt hem.
Slut in dem, Gud, i ditt förbund...

Text: Jan Arvid Hellström 1983 (42 år) fritt efter Christoph von Pfeil 1746 (34 år) "Wohl einem Haus, da Jesus Christ"

Musik: Frankfurt am Main / Johann Balthasar König (?) 1738 (47 år)

- jfr psalm nr 462 i 1986 års finlandssvenska psalmbok och nr 776 i Stora Nätpsalmboken!

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm har funnits på svenska alltsedan 1911, då Johan Alfred Eklund översatte den för Förslag till reviderad psalmbok med anslaget "Välsignat är det hem förvisst / som har sitt allt i Jesus Krist". Men 1983 presenterade Jan Arvid Hellström två (!) nya varianter, varav den ena ("Välsignad vår gemenskap är / om Jesus bor och lever där") hamnade i finlandssvenska psalmboken och den andra i den rikssvenska (typiskt!). Och alla tre versionerna vore egentligen värda att stå i samma psalmbok, så fint kompletterar de varandra.

Ovanstående version är ju en bönepsalm för hem, folk och land och som sådan omistlig. Men den återger endast föga originalets speciella värderingar och vändningar, och är därför knappast att beteckna som en översättning, snarare som en fri omarbetning. Den avslutas med att vi ber Gud om att leda oss "på vår levnads stig / fram till vårt rätta hem hos dig" (obs att det här knappast är möjligt att sjunga "dej"!).

När det tyska originalet första gången trycktes var det i den s.k. Memminger Gesangbuch 1782, hela 36 år efter att den skrevs, men med författaren ännu kvar i livet. Den hade då överskriften "Älsklig bild av ett hem där man tjänar Herren" och angavs vara skriven 1746 på 1 sönd. efter trettondagen - man tror att författaren inspirerats av texten om Jesus vid 12 års ålder i templet (se Lukasevangeliet 2:41-52). Även Josua 24 och särskilt 24:15 tycks ha haft betydelse för originalversionen, i synnerhet dess avslutning.

597 När stormen ryter vilt på hav

1. När stormen ryter vilt på hav
och böljan öppnar vitt sin grav,
kom till oss, du som hjälpa kan,
och var oss när, vår Frälserman.

2. Du näpser stormen, när du vill,
och lägger vågen lugn och still.
Så ger du ock vårt hjärta frid
i tron på dig, o Herre blid.

3. Låt ordets fyrbåk lysa klar,
att ingen bland oss vilse far
och lider skeppsbrott i sin tro,
till evigt men för själens ro.

4. O Jesus Krist, ditt dyra namn
vi lärde i vår moders famn.
Låt det få bli vår ankargrund
vid farors hot, i dödens stund.

5. Vår konung och vårt fosterland
vi nu befalla i din hand.
Till sist, när färden slutad är,
låt oss få samlas, där du är.

Text: Paul Nilsson 1914 (48 år)
Musik: Frankfurt am Main / Johann Balthasar König (?) 1738 (47 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här]

P Nilsson: