60 En Fader oss förenar

1. En Fader oss förenar,
en herde och en fårahjord,
ett dop som alla renar,
ett frälsningens och livets ord,
en röst från tusen munnar,
en själ i allas röst,
ett bud som frid förkunnar,
en tro med evig tröst,
en kärlek och en längtan
och samma mål till sist:
ett slut på allas trängtan,
ett liv i Herren Jesus Krist.

2. Så går vi med varandra
i bön och hopp vår pilgrimsgång
och sjunger där vi vandrar
det frälsta Sions segersång.
I mörker och i fara,
i trångmål och i nöd
trygg skådar Jesu skara
mot evig morgons glöd.
Från kors, från grav vi ilar
med saligt lov och pris
till evig sabbatsvila
i Guds, vår Herres, paradis.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1843 (54 år) "Igennem nat og traengsel", Edvard Evers 1902 (49 år).

Musik: 1400-talet Hans Kugelmann 1540 (45 år), alt. Ludvig Mathias Lindeman (v. 1 får då avslutas:  "ett liv i Jesus Krist" och v 2: "i Herrens paradis").

Denna vackra psalm av Sorö-lektorn Ingemann verkar otroligt nog inte finnas med i den senaste danska psalmboken (2002). [Fel: den finns om än med annan melodi och på annat versmått och börjar Igennem nat og traengsel, anm. 11/4 2016]. Men här i Sverige har den haft en stark ställning under 1900-talet och gärna sjungits som avslutningspsalm.

Psalmens första strof utgår ifrån Efesierbrevet 4:3-6, där Paulus skriver: "Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt."

Med tanke på andra strofen kunde psalmen mycket väl ha placerats under rubriken "Pilgrimsvandringen", precis som författarens mest kända psalm Härlig är jorden.

B S Ingemann: 

165 Vår blick mot helga berget går

1. Vår blick mot helga berget går,
där, Jesus, du förklarad står
i glans så ren
som solens sken
och pris av Fadern får.
Med fäderna från löftets tid
du talar om din död, din strid,
då du ditt kall
fullborda skall
och oss förvärva frid.
Du styrker här de dinas tro
med försmak av en salig ro,
en helgad fröjd
från himlens höjd
där dina frälsta bo.

2. Här nere är en smärtans dal,
vår hydda är ett bräckligt skal,
av stoft vår dräkt,
vårt liv en fläkt
och himlavägen smal.
Men Jesus, från din härlighet
du våra sorger ser och vet,
du lyfter mig
i tron till dig,
till frid och ljuvlighet.
Och fast jag åter måste ned
i sorgedalen, följer med
från glädjens stund
i hjärtats grund
en stilla tröst och fred.

3. En gång när slutat är allt ve
skall skyn sig öppna, jag skall se
i evigt ljus
mitt fadershus,
min Gud, min Frälsare.
Då skall min blick ej skymmas mer,
min hydda aldrig brytas ner,
och hunnen dit,
i klädnad vit,
jag allt förklarat ser;
och med Guds folk i paradis
jag tala får på himmelskt vis
om allt hans råd,
hans makt, hans nåd.
Hans namn ske lov och pris!

Text: Edvard Evers 1906 (53 år)

Musik: Otto Olsson 1916 (37 år), alt. norsk fokmelodi ("Den stora vita skaran där")

[Av upphovsrättsliga skäl kan noterna inte publiceras här än]

Vår mest kända och länge enda förklaringsdagspsalm, tryckt 1906 i Evers´ tilläggsförslag till psalmboken och tio år senare försedd med Otto Olssons undersköna melodi, som första gången trycktes i koralboksförslaget 1917 och starkt bidragit till att psalmen varit så omtyckt.

Första strofen återberättar evangelietexten ur Matteus 17 på Kristi Förklarings dag, nb i presens: "Vår blick mot helga berget går"; vi ser det som händer som om det hände nu. Andra strofen tillämpar det som hände då på det kristna livet här och nu, och tredje strofen lyfter fram den Stora Förklaringsdagen när kampen är slut och evighetens frid och glädje har börjat.

Givetvis kan psalmen sjungas året om när budskapet i Matteus 17 behandlas. Och varje söndag borde ju vara något av en "Kristi Förklarings dag".

E Evers:

O Olsson:

369 Med pelarstoder tolv

 

1. Med pelarstoder tolv
står Herrens helga kyrka,
och Jesus Kristus är
dess grundval och dess styrka...

Text: Edvard Evers 1899(46 år), 1914 (61 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år), jfr Stora Nätpsalmbokens version som är något närmare originalet.
Musik: Johann Crüger 1647 (49 år)

Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela den bearbetade texten publiceras här än, men så här löd texten i 1937 års psalmbok:

1. Med pelarstoder tolv står Herrens helga kyrka, 
och Jesus Kristus är dess grundval och dess styrka. 
Där fogas sten vid sten, där bygges år från år, 
till dess vid tidens slut Guds hus fullkomnat står. 

2. Därinne Anden bor. Han steg i lågor neder; 
med honom livets eld från själ till själ sig breder. 
Han är i ordets ljus, i sakramentens tröst. 
Av malmen bärs hans bud, i psalmen hörs hans röst. 

3. En ny och kostbar sten med kyrkans mur förenas 
var gång ett mänskobarn i dopets källa renas. 
När nästans sorg och fröjd vi känna såsom vår, 
då spännas nya valv, och Herren ära får. 

4. Liksom ett fadershem i samma kärlek samlar 
de barn, som hemma bo, och det som ute famlar, 
så för envar som tror och på Guds vägar går, 
men ock för vilsen själ Guds kyrka öppen står. 

5. Vårt hem hon vara vill i livets glädjedagar 
och när i sorgens tid bekymrat hjärta klagar. 
Där redes oss ett rum vid Herrens nattvardsbord, 
där vigas vi till ro i våra fäders jord. 

6. Blott som en flyktig dröm är mänskans dag i tiden. 
Snart genomkämpad är för varje släkte striden. 
All jordens glans förgår, all makt slås ned i grund: 
Guds kyrka skall bestå till tidens sista stund. 

Redan på 1800-talet, i sina "Psalmer för Kyrkoårets Sön- och Helgedagar" (1899) hade Edvard Evers för Pingstdagen skrivit en psalm med samma versmått och med samma anslag ("Med pelarstoder tolv"). De tolv pelarstoderna syftar nog på de tolv apostlarna (som i enlighet med nytestamentligt språkbruk traditionellt setts som i eminent mening "pelare i Guds församling") och deras undervisning. 

Det var dock inte förrän i 1914 års psalmboksförslag psalmen fick nuvarande lydelse. Och under tiden hade ungkyrkorörelsen, inom vilken psalmens kyrkotanke var central, vuxit fram på bred front. Psalmen sjöngs med glädje och entusiasm till den kända Crügermelodin - tillsammans med Fädernas kyrka och andra psalmer av liknande slag.

För 1986 års psalmbok utfördes en varsam bearbetning av Britt G Hallqvist.

Evers:


Crüger:

421 När vintermörkret kring oss står

1. När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår,
med nåd och tröst från världens ljus,
från konungen av Davids hus.

2. I dag densamme som i går,
han bryter bojor, helar sår.
Mot själens armod, folkens nöd
han bjuder världen livets bröd.

3. Guds folk, inför din konung träd,
med helga offer honom gläd;
ditt liv åt ärans konung vig:
sin salighet han bjuder dig.

4. Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt, för ljus och frid.
Säll den hans maning följa vill,
ty honom hör Guds rike till.

5. Snart denna världens tid förgår,
då gryr Guds kyrkas jubelår.
Av nåd oss då, o Herre, giv
med allt ditt folk ett evigt liv.

Text: Edvard Evers 1914 (61 år)
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år)

Detta är en kyrkans nyårspsalm. Och en annorlunda "stridspsalm" från första världskrigets utbrottsår, som talar om "helig strid för ljus och frid." Tillsammans med förklaringsdagspsalmen "Vår blick mot helga berget går" är nog denna psalm författarens mest kända och uppskattade.

Den har naturligtvis ibland svårt att hävda sej gentemot de många mer glättiga adventspsalmer som man vill ha med "första advent", som är den enda söndag då psalmen passar riktigt, riktigt bra. Men kyrkoåret är ju ganska nytt även de övriga adventssöndagarna, så användningen kan nog sträckas ut lite grann åtminstone. Och börjar man sjunga först fr.o.m. vers 3 kan psalmen användas även under kyrkoårets avslutning, t.ex. på Mikaelidagen.

Bengt-Göran Sköld har komponerat en fin körmelodi(+sättning) till psalmen som jag hört sjungas i Nederluleå kyrka vid ett antal tillfällen:

Edvard Evers: 

Johann Crüger:

583 Pärlor sköna

A-melodin:
 

1. Pärlor sköna,
ängder gröna,
skatter många jorden bär.
Vilka gåvor,
rika håvor
världen än kan rymma här,
en allena
dock den rena
pärlan utan like är.

2. Utan like
är Guds rike...


Text: Edvard Evers 1899 (46 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år)
Musik: Svensk folkmelodi, alt Hjalmar Nilsson 1933 (41 år) 


[Av upphovsrättsliga skäl kan b-melodin och resten av texten inte publiceras här]

E Evers: