49 Det är sant att Jesus lever

1. Det är sant att Jesus lever,
att han är vår Broder här...

Text: Bo Setterlind 1971 (48 år)

Musik: Roland Forsberg 1971 (32 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här]

Enligt Bo Setterlind själv är denna psalm ett svar på Lina Sandells fråga i psalmen Är det sant att Jesus är min broder? Han ansåg det viktigt att få svara "Det är sant" och tillade: "Det är angeläget att tala om för dem som sjunger psalmen, att Herren verkligen har uppstått."

Bo Setterlind har i flera av sina psalmer insisterat på att få ha kvar sina talrika versaler. När Jesus kallas vår "broder" ska det enligt poeten ske med stort B, likaså när han kallas "friden". Annars har både bibelöversättare och psalmböcker i vår tid varit återhållsamma med versaler, t.o.m. när det handlar om vår Herre och Frälsare.

Setterlind har helst skrivit sina texter till redan kända melodier, t.ex. folkmelodier, eftersom han inte ville att texterna skulle blir obrukade p.g.a. otjänliga melodier. (Samma oro hade Anders Frostenson, som inte utan skäl ansåg att en stor del av sångerna i Psalmer och Visor förblev osjungna p.g.a. alltför krångliga nykompositioner). Men Roland Forsbergs melodi dög tydligen, även om psalmen nog uppriktigt sagt inte hör till de mest sjungna av Setterlinds psalmer (fast det beror kanske inte bara på melodin). Somliga har tyckt sej höra att även Roland Forsbergs melodi är en pendang till eller ett "svar" på ovannämnda Lina Sandell-psalm; att den ansluter sej fint till Oscar Ahnfelts melodi.

Text och melodi presenterades i alla fall för första gången tillsammans den 10 augusti 1971 på en psalmkonferens i Vadstena. John Ronnås skriver: "Deltagarna tyckte till en början att psalmen bar litet för mycket prägel av 1800-talets väckelsesång, men efter några genomsjungningar vann den allmänt gillande på konferensen." (Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1980)

Apropå den del av Jesu lidande som ännu inte fullbordats (v 3): jämför gärna med SvPs 102!

B Setterlind:

236 Guds källa har vatten tillfyllest

1. Guds källa har vatten tillfyllest,
en gåva av strömmande liv,
den äger vad alla behöver...

Text: Bo Setterlind 1977-78 (55 år)

Musik: Tysk folkmelodi

Denna psalm kom till "på beställning". Det var hösten 1977 som en psalmkonferens på Skokloster tänktes resultera i nya s.k. förrättningspsalmer, alltså psalmer för dop, konfirmationer, begravningar och vigslar. Och Bo Setterlind började då skriva på denna psalm som han tänkte sej som en doppsalm. Året därefter blev den färdig.

Men den placerades inte bland doppsalmerna som författaren trott - utan under rubriken "Skuld och förlåtelse". OK - i en vers står det ju t.ex. att "Guds källa oss renar från synden". Och kanske den bredare rubriceringen hjälpt till att öka användningen, för psalmen har verkligen blivit mycket sjungen i många olika slags gudstjänster. Men lite synd är det kanske, med tanke på författarens intention, att den nu så sällan används vid just dop - av vare sej barn eller vuxna.

Första raden är ordagrant hämtad från Psaltaren 65:10. Dessutom har Jesus-orden i Johannesevangeliet 7:37f. inspirerat författaren. Vattensymboliken är ö.h.t. vanlig i Bibeln - ibland får vattnet stå för fördärvsmakterna, ibland för Guds livgivande och renande Ande. Dopet framställs i bibeln som en realisering av båda aspekterna: en begravning, en undergång (för den "gamla människan") - och en uppståndelse och en nyfödelse genom den helige Ande.

När Setterlind rent konkret skriver om dopet i denna psalm är det lite snällt om "den frid som i dopet oss skänkes". Men också i följande strof har han, som sagt, dopet i åtanke: "Guds källa oss renar från synden, / dess vatten uppståndelse ger."

I Psalmer och Sånger hade man dock sedan tidigare ändrat Ida Björkmans originella anslag "Den ropandes källa i Lehi" (jfr Domarboken 15:19) till just "Guds källa har vatten tillfyllest", vilket fått till följd att man i många frikyrkor nu har två psalmer med samma inledningsrad. Ida Björkman borde få tillbaka sitt anslag, nu när Bo Setterlind tagit det andra!

Att Setterlind konsekvent rimmar "mig" med "liv", "frid" och "tid" borde rimligen få oss som sjunger att inse att "mig" ska uttalas just "mig" i Setterlinds psalmer. Men det brukar vi högaktningsfullt strunta i. Stavningen "mig" känns ju inte uttalsmässigt signifikant, eftersom ordet inte stavas "mej" i de psalmer där det uppenbarligen ska uttalas "mej". Vilket jag tycker är dumt - här borde 1986 års psalmbok ha gått före. T.ex. Margareta Melin, som betonat att man i hennes psalmer inte ska uttala "mig" som det stavas, kunde ju lätt ha visat det med stavningen. (Det var svårare för Setterlind).

Bo Setterlind:

287 Guds värld är en skimrande gåva

Walesisk utsikt:

1. Guds värld är en skimrande gåva
till oss, som dess yta bebor.
Men ack, hur den gåvan vi slösat...

Text: Bo Setterlind 1981 (58 år)
Musik: Folkmelodi från Wales

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Varför har inte denna psalm, som i miljörörelsens tidevarv borde vara så "rätt", inte blivit mer sjungen än den har blivit? Ja, kanske beroende på en viss periodisk stelhet - att sjunga om "oss, som dess yta bebor" är väl inte direkt folklig svenska? Kanske också beroende på att Setterlind vågar sjunga om något så otidsenligt som Djävulen (dessutom med stor bokstav, vilket språkgranskarna inte ville ha men Setterlind krävde för att alls medge publicering av psalmen!). Avskaffades inte djävulen av Dagens Nyheter redan 1909?

Den centrala bön som finns med både i andra och tredje strofen lyder:

Din skapelse suckar och våndas,
o Herre, befria den, Du!
Från synden och Djävulens välde
befria, befria den nu!

Uttrycket att skapelsen "suckar och våndas" har Setterlind hämtat hos Paulus och Romarbrevet 8:22: "Vi vet ju att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckar och våndas" (KB1917), eller "Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor" som det heter i en annan översättning (B2000).

Bo Setterlind:

303 Det finns en väg till himmelen

1. Det finns en väg till himmelen,
en väg till Guds Jerusalem...

Text: Bo Setterlind 1972 (49 år)
Musik: Folkmelodi upptecknad i Sköldinge av Nils Dencker

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här]

Detta är definitivt Bo Setterlinds mest sjungna och älskade psalm, där varje ord liksom understryks av den vackra folkmelodin från Sköldinge. Det är en slags väckelsepsalm från 1970-talet med både traditionella vändningar om "en väg till Guds Jerusalem" och modernare tonfall: "den börjar här, den börjar nu".

Tredje strofens "tvivla ej, allenast tro" är egentligen Jesus´ ord till Tomas i Johannesevangeliet 20:27b. (Även Jakobsbrevet 1:6 uttrycker en liknande uppmaning). Strofens rimtäta slutrad "det går en bro från tro till ro" är en positiv version av Jesaja 7:9b: "Om I icke haven tro, skolen I icke hava ro" (1917 års övers.)

Bo Setterlind:

309 Nu vilar ett hjärta

1. Nu vilar ett hjärta,

i ljuset och friden
de frågor som tystnat

har fått sina svar,
och nödens och ångestens

tid är förliden...

Text: Bo Setterlind 1978 (55 år)
Musik: Ur Pilgrims-Sånger 1859

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Ibland kan ett kommateckens placering vålla stor diskussion. Psalmbokskommittén ville sätta det första kommat i denna psalm efter ordet "friden", medan författaren vidhöll att det skulle stå efter "hjärta". Sakligt sett spelar det väl inte så stor roll, kan man tycka, men författaren fick här som så ofta annars sista ordet (bl.a. hans förkärlek för versaler har diskuterats beträffande andra psalmer). Och det är väl rimligt, om psalmbokskommittén förbehåller sej rätten att alls ta med psalmen.

Hur som helst är psalmen ganska traditionellt skriven, om än med omisskännligt setterlindska tonfall. De två första stroferna beskriver saknaden och himlaperspektivet, de två sista stroferna är en bön till Mästaren och Frälsaren. Den allra sista strofen ("O mildaste Jesus med segrarens krona") skulle kunna användas helt fristående från döds- och begravningssammanhanget (t.ex. som avslutande bön från predikstolen) och påminner lite om den gamla böneversen "Ack, mildaste Jesus, föröka oss trona".

Melodin är, som hos så många "läsarsånger", från 1800-talets mitt (känd från Lina Sandell-sången "Bergen må vika och höjderna falla"). Den har försetts med en kort upptakt för att passa till Setterlinds text.

Setterlind:

357 Någon du känner är din bäste vän

1. Någon du känner

är din bäste vän,
är beredd att ge dig allt...

Text: Bo Setterlind 1956 (33 år)
Musik: Karl-Olof Robertson 1970 (52 år)

Detta är en liten psalm där varje vers börjar med orden "Någon du känner", utan att någonsin explicit säga vem det är. Jag har aldrig varit med om att sjunga den i gudstjänstsammanhang förutom en gång under 1990-talet på Laurentiistiftelsen i Lund - men den är inte särskilt svårsjungen, är kanske bara för kort för att församlingen riktigt ska hinna blir förtrogna med den?

Texten skrevs från början som en dikt, inte som en psalm, och skiljer sej därigenom från de flesta av Setterlinds övriga bidrag till psalmboken. Det ifrågasattes också om den var lämplig just som psalm - jag har faktiskt sett ett brudpar förklara att de valde den som vigselpsalm för att slippa så mycket om Gud och lät den handla om partnern istället - men när den nu hade fått en så fin och relativt lättsjungen melodi som Robertsons kändes det väl naturligt att foga den till de övriga setterlindska bidragen.

Första strofen handlar i en kristen tolkning - som väl även får antas vara Setterlinds, med tanke på att han medgav dess bruk som psalm - om vänskapen och generositeten vi får möta från Kristus, andra strofen om hans framträdandet till vårt försvar med "ett ord av guld", och tredje strofen om hans vandring vid vår sida. 

Psalmens utsagor om "den vi känner" och som ger allt "utan att begära någonting igen" kan kanske behöva kompletteras med de mer bibliskt pregnanta frostensontexterna: "Mitt ibland oss står / en som ni inte känner" och "Allt begär han, allt han ger dej, / alla dagar är han med dej."

Här en alternativ melodi som inte finns med i psalmboken men som kan vara fin att lyssna till ändå:

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musik eller resten av texten återges här än]

Bo Setterlind:

461 O natt av ljus som ej kan dö

1. O natt av ljus som ej kan dö.
O natt som frambar Ordet.
O natt som i Getsemane
blev ljusare än solen...

Text: Bo Setterlind 1963 (40 år)
Musik: Burkhard Waldis 1553 (63 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Detta är kanske Bo Setterlinds ståtligaste psalm, men samtidigt en av de minst kända och sjungna. Den är uppenbarligen skriven i enkom för de påsknattsmässor som firas på många håll i vårt land, och Burkhard Waldis melodi är mycket välfunnen. Setterlind utgår från att Jesus begravdes i Getsemane örtagård, samma örtagård där han ett dygn tidigare kämpat och bett i bön. Det finns dock olika åsikter om detta, men att Jesus, världens ljus, åter blev levande "medan det ännu var mörkt", stämmer väl med evangeliernas och de morgontidiga kvinnornas vittnesbörd.

Setterlinds psalm anknyter också till själens natt, där vi ber Kristus om ljus "i mörkrets mitt" och om räddning från det som dövar och söver. Den är i alla avseenden en fin bönepsalm och Kristuspsalm, även om den första delen av varje strof på ett lite märkligt - men poetiskt verkningsfullt - sätt tilltalar natten själv (s.k. invokation). I andra delen av varje strof tilltalas dock Jesus som "O Herre Krist", och det är uppenbarligen till honom bönerna riktas: "Låt upp för oss ditt paradis", "förjaga all vår liknöjdhet", "gör oss till seende på nytt".

Bo Setterlind:

480 Var hälsad, Herrens moder

1. Var hälsad, Herrens moder,
o Maria!
Högtlovade på Jorden,
o Maria!
Träd fram....

Text: Bo Setterlind 1974 (51 år), 1977, 1982 efter Salve Regina-sång av Johann Georg Seidenbusch 1687 (46 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 356 Tack, Herre, för din jungfrumor
Musik: Mainz 1712

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Hur denna Maria-hymn kunde hamna i en evangelisk-luthersk psalmbok går nog inte att förklara. Även om refrängen "mildrades" från Setterlinds ursprungliga översättning (orörd i romersk-katolska kyrkans psalmbok Cecilia) "Sjung vår Herres Moders lov" till "Sjung med henne Herrens lov". Eftersom psalmen som helhet innebär ett tilltal till Maria - inte bara enskilda retoriska vokationer som i nästföljande psalmers "O Maria, lär mej dina sånger" eller "Salig du och högt benådad" - av lovsångskaraktär passar den som hand i handske till romerska kyrkans Maria- och helgonteologi, men sällsynt illa till en evangelisk kyrkas. Jämför denna "evangeliserade" variant av psalmen!

Psalmen har ändå blivit mycket populär i Svenska kyrkan, troligen mycket på grund av den anslående koralen, medan t.ex. den innehållsligt så mycket rikare och mer bibliska SvPs 482 Salig du och högt benådad nästan helt kommit i skymundan, troligen mycket på grund av den i det fallet närmast osångbara melodin!

J G Seidenbusch:


BSetterlind:

633 Med himlen det blir som för tio jungfrur

1. Med himlen det blir som för tio jungfrur,
när tiden för festen var inne.
Hos fem sig förrådde vår tröga natur,
vårt dåsiga, syndiga sinne.
Gud nåde oss syndare alla!

2. De övriga fem lär oss vakta vår tid...

Text: Jesper Svedberg 1694 (41 år) "Himmelriket liknas widh tijo jungfrur", bearb. Bo Setterlind 1983 (60 år) - för alternativ bearbetning se Stora Nätpsalmboken nr 880.
Musik: Efter en folkmelodi från Dalarna

Bo Setterlind: