fredag 19 februari 2010

250 Är det sant att Jesus är min broder






1. Är det sant att Jesus är min broder?
Är det sant att arvet hör mig till?
O så bort med alla tårefloder,
bort med allt som här mig ängsla vill!

2. Han min broder - under över under -
större nåd väl aldrig tänkas må!
Fast jag ej kan tro det alla stunder
är jag salig på hans ord ändå.

3. Han har sagt: "Min Fader, eder Fader",
han har sagt: "Min Gud och eder Gud."
Gläds, min själ, med världars myriader,
att ock du har fått ett sådant bud!

4. O det broderskapet, se det gäller
mer än allt vad här man nämna kan,
ty i bredd med Jesus det mig ställer,
ger mig rätt till samma arv som han.

5. Samma arv däruppe i det höga,
samma himmel, samme Gud och Far.
Herre, Herre, öppna blott mitt öga
för de skatter jag dock verkligt har!



Text: Lina Sandell-Berg 1863, 1882 (31, 50 år), ngt bearb. 1986

Detta är en av de många tidiga Lina Sandell-sånger som inspirerades av en predikan av Carl Olof Rosenius. Det bibelställe som Lina Sandell framför allt utgår ifrån är Johannesevangeliet 20:17, där Jesus efter sin uppståndelse kallar lärjungarna "sina bröder" (jfr även Matteusevangeliet 12:48ff). Men Rosenius´ predikan, som tillsammans med Sandells sång publicerades i tidningen Pietisten i maj 1863, utgick ifrån Romarbrevet 8:17: "Men är vi barn, så är vi också arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar." En vers som återklingar också hos Lina Sandell: "Samma arv däruppe i det höga, / samma himmel, samme Gud och Far".

Några av de bearbetningar som gjordes 1986 har jag personligen lite svårt för. Lina Sandell skrev vad jag vet "Gud min broder! Under över under!" Så varför man ändrade till "Han min broder" har jag svårt att förstå. Och vem som hittade på att vi skulle glädjas med "världars myriader" vet jag inte - psalmbokens präktigaste nödrim? Om alla världars myriader gläds med oss över det gudomliga Broderskapet vet jag inte heller. Lina Sandell skrev faktiskt:

Han har sagt: "Min Fader, eder Fader.
Han har sagt: Min Gud och eder Gud.
O, min arma själ, är du ej glader
att ock du har fått ett sådant bud?

Men provinsialismen "glader" kunde psalmbokskommittén alltså inte tåla. I frikyrkopsalmboken Psalmer och Sånger vågar man dock låta Nils Frykman fortsätta sjunga: "Nu är jag nöjd och glader, / nu kan jag andas ut." Märkligt ;o). Frikyrkorna borde väl ha ändrat till: "Nu gläd er, myriader, / nu kan vi andas ut"?

En numera helt utesluten vers i Lina Sandells fina psalm är denna:

Fast jag aldrig tror det som jag ville,
är dock saken alltid lika sann.
Ej i tvekan jag min frid förspille,
då ju Jesus aldrig ljuga kan!

Lina Sandell:



O Ahnfelt:

Inga kommentarer: