*119 Var hälsad, sköna morgonstund

Ursprungligare koralvariant:


Folklig koralvariant från Gammalsvenskby:

*1. Var hälsad, sköna morgonstund,
som av profeters helga mun
är oss bebådad vorden!
Du stora dag, du sälla dag,
på vilken himlens välbehag
ännu besöker jorden!
Unga
sjunga
med de gamla,
sig församla
jordens böner
kring den störste av dess söner.

*2. Guds väsens avbild, och likväl
en mänskoson, på det var själ
må glad till honom lända,
han kommer, följd av frid och hopp,
de villade att söka opp
och hjälpa de elända,
värma,
närma
till varandra
dem som vandra
kärlekslösa
och ur usla brunnar ösa.

*3. Han tårar fälla skall som vi,
förstå vår nöd och stå oss bi
med kraften av sin Anda,
förkunna oss sin Faders råd
och sötman av en evig nåd
i sorgekalken blanda,
strida,
lida
dödens smärta,
att vårt hjärta
frid må vinna
och en öppnad himmel finna.

*4. Han kommer, till vår frälsning sänd,
och nådens sol, av honom tänd,
skall sig ej mera dölja.
Han själv vår herde vara vill,
att vi må honom höra till
och honom efterfölja,
nöjda,
höjda
över tiden
och i friden
av hans rike
en gång varda honom like.

Text: Johan Olof Wallin 1818 (39 år)

Musik (="Koralernas drottning"): Philipp Nicolai 1599 (43 år)

Lyssna till koralen i en alldeles unik version för 20-tonerspositiv!

Julottepsalmen framför alla andra i svensk tradition. Den måste ha skrivits senast inför julen 1818, eftersom den s.k. 1819 års psalmbok (där psalmen trycktes för första gången) godkändes av psalmbokskommittén redan den 27 december 1818 (Tredjedag jul).

Psalmen innefattar, precis som adventspsalmen Gå Sion, hela kyrkoåret, hela evangeliet om man så vill. En kortfattad kurs i kristen tro, om än ganska lång som "ståpsalm" betraktad (bara Franzéns påskpsalm är längre). Psalmen arbetades in som inledande julottepsalm under 1800-talet, och dess ställning var oomstridd under 1900-talet: varje "riktig" julotta inleddes med den, utom möjligen i vissa dalasocknar där man fortfarande hållit på den tidigare dominerande julottepsalmen Den signade dag.

Men lagom till 200-årsjubiléet har både julottorna den skrevs för och själva psalmen blivit mer ifrågasatta. Varför ska man upp i svinottan när man kan fira julnattsgudstjänst istället? Och kan man inte sjunga någon lättsammare julsång istället för den här massiva som folk (inkl. konfirmander) inte längre kan? Vad betyder förresten "villade" och "elända?"

Ändå är psalmen fortfarande en strålande möjlighet att komma bort från den rena julkrubbesentimentaliteten vid jul. Det finns en social dimension i andra strofen och en korsförkunnelse i den tredje som gör att "nådens sol" i den fjärde lyser starkare än i många andra julsånger - om man verkligen trots viss yrvakenhet följer med i och tar till sej texten.

Melodin, som kallats "koralernas drottning", och som alltså under många år i Sverige fungerat som "julmorgonsfanfar", skrevs av Philipp Nicolai till texten Wie schön leuchtet der Morgenstern, sv. övers. Du morgonstjärna mild och ren (jfr även den andra Wallin-psalm som inspirerats av Nicolais psalm, nämligen Så skön går morgonstjärnan fram, liksom Hedborn-psalmen Nu segrar alla trognas hopp).

Johan Olof Wallin:

Philipp Nicolai:

132 Nu segrar alla trognas hopp

Alt. koralversion: 

1. Nu segrar alla trognas hopp:

vid änglars lovsång rinner opp

en salig morgonstjärna.

Den stannar över Herrens hus,

och folken skola i dess ljus

församla sig så gärna.

Stort ljus,

klart ljus

nedergjutes,

natten slutes,

dagen börjas,

att kring hela världen spörjas.

2. I nåd och sanning bland oss bor

den dolde Guden, mild och stor,

en Frälsare för alla.

Vi skåda nu hans härlighet

som ende Sonens härlighet

och till hans fötter falla.

Hav tröst,

mitt bröst!

Gläds att Ordet

kött är vordet,

Gud förklarad

och hans kärlek uppenbarad!

*3. O gläds, min själ, och sjung hans pris

som öppnat dig det paradis

vars port din synd tillslutit!

O gläds att Gud förbarmar sig

och huld förnya vill med dig

förbundet som du brutit.

Ära

vare

Gud i höjden!

Friden, fröjden,

helig vilje

sig från jorden aldrig skilje!

Text (=SvPs1986 nr 132): Samuel Johan Hedborn 1811 (29 år), bearb. Johan Olof Wallin 1819 (40 år).

Musik: Philipp Nicolai 1599 (44 år)  

Våren 1810 begärde soldatsonen och pastorsadjunkten Samuel Hedborn tjänstledigt från sin prästtjänst, endast ett år efter prästvigningen. Han led av svår depression, och det skulle dröja till 1820-talet innan han återkom som präst. Några år ägnade han sej åt litterärt arbete, bl.a. åt psalmskrivande, innan han på vännen Wallins förord fick en tjänst som lärare vid Svea livgardes fattigskola. År 1815-1820 började han predika igen, nu i Stockholms kyrkor, och blev t.o.m. utnämnd till extra ordinarie hovpredikant.

Psalmskrivandet 1811-1814 verkar ha gjort honom gott, och räknades nog som meriterande för den kyrkoherdetjänst han slutligen fick i Askeryd och Bredestad, 1820, året efter att den psalmbok han så verksamt bidragit till givits ut. Alla Hedborns kända psalmer tillkom under denna svåra tid i hans liv; förutom ovanstående mästerverk även bl.a. Höga Majestät, vi alla och När världens hopp förtvinat stod / En blomma uti öknen stod. Trettondedagspsalmen ovan utgavs första gången i tidskriften Phosphoros sept/okt-numret 1811, och var då betydligt längre än nu.

I psalmboksförslaget 1814 och den slutliga psalmboken 1819 var psalmen rätt förkortad och även i övrigt bearbetad av Wallin (som tydligen brukade ändra lite i de flesta psalmer han tog in - mestadels skickligt, men i alla fall). Liksom nästan alla andra svenska psalmer som sjungs till Nicolais koral (kallad "koralernas drottning") tycks även denna inspirerad av Nicolais text "Wie schön leuchtet der Morgenstern". Åtminstone lyser "den saliga morgonstjärnan" även här redan i första strofen (jfr Upp. 22:16).

Andra strofen bygger på den s.k. Johannesprologen, särskilt Joh 1:14 där det står: "Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning." Tredje strofen mynnar ut i en jublande lovsång, som bygger på änglasången i julevangeliet (se Lukas 2).

Samuel Johan Hedborn:

Philipp Nicolai:

317 Vakna upp! En stämma bjuder

1. Vakna upp! en stämma bjuder
som mäktig och högtidlig ljuder
till alla gravars djup en gång.
Vakna upp! Stå upp, ni döda,
som glömma tidens vedermöda
i dödens dvala, stum och lång.
Guds röst till eder sker,
ty natten är ej mer,
dagen kommer!
Den sista dag,
den största dag.
Han kommer efter Guds behag.

2. Jord och hav och himlar bäva
och Herrens änglar nedersväva.
Han kommer, Människones Son.
Djupen öppnas, bergen falla
och Adams barn församlas alla
med hopp och fruktan kring hans tron.
Här bliver fröjd och gråt:
han skall dem skilja åt
som en herde.
De trogna då
sin krona få,
men bort de onda måste gå.

3. Jesus, mig din ankomst gläder,
där jag i dina fotspår träder
på törnestig, av sorger böjd.
Törnet byter du i palmer
och sorgerop i glädjepsalmer;
så skådar jag min grav med fröjd.
När efter mödan trött
en stund jag sovit sött
i dess skugga
du väcker mig
så nådelig
till evig frid och fröjd hos dig.

Text: v. 1 Friedrich Gottlieb Klopstock 1758 (34 år) "Wachet auf! ruft einst die Stimme" (efter Philipp Nicolai 1599 "Wachet auf! ruft uns die Stimme", se SvPs1986 nr 632 "Väktarns rop i natten skallar") - sv. övers. Johan Olof Wallin 1816 (37 år), v.2-3 J O Wallin 1816. Jfr den lätta bearbetningen i Stora Nätpsalmboken nr 873: "Vakna upp, en stämma bjuder".

Musik: Philipp Nicolai 1599 (melodin har kallats "Koralernas konung")

Hör Bachs version av "Wachet auf" (BWV 645, "Sleepers wake" på engelska). Här med noter.

Och Sissel Kyrkjebös version av Bachs version.

Denna psalm är egentligen i huvudsak en Wallin-psalm - och det är i varje fall inte Nicolais psalm "Wachet auf!" annat än beträffande koralen och själva anslaget. Jämför med Britt G Hallqvists översättning av Nicolai-psalmen, som också den finns i vår nuvarande psalmbok!

Man kan säga att dessa två psalmer - Wallins resp. Nicolais - tillsammans väl speglar de två huvudaspekterna av Domssöndagen och Kristi återkomst. Wallins (efter Klopstock) version har mer av allvarsaspekten ("men bort de onda måste gå") och Nicolais mer av glädjeaspekten ("till festen ilar folket nu"). Eller egentligen är den förra psalmen (ovanstående) en psalm för själva Domssöndagen, medan den andra med sina referenser till evangeliet om jungfrurna (se Matteusevangeliet 25) passar bäst söndagen före.

I vilket fall som helst har båda psalmerna Nicolais "kungliga" melodi. Nu i en "återrytmiserad" form (en utjämnad form sjungs fortfarande ibland till Höga Majestät).

Klopstock:

Wallin:

Nicolai:

319 Så skön går morgonstjärnan fram

Alt. koralform:

1. Så skön går morgonstjärnan fram
och bådar, klar och lyckosam,
den stora dagens möte,
då själen, över jorden höjd,
får svinga sig med helig fröjd
till Himlafaderns sköte...

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. Britt G Hallqvist 1981 (68 år)
Musik: (den s.k. "koralernas drottning") Philipp Nicolai 1599 (43 år)

Hör Johann Sebastian Bachs version (BWV 1)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här]

När den gamla kära Nicolai-psalmen, som i den karolinska psalmboken började "Så skön lyser den morgonstjärn´" ("Wie schön leuchtet der Morgenstern"), inte togs med i 1819 års psalmbok, ersattes den av två nyskrivna Wallin-psalmer. Dels julpsalmen "Var hälsad, sköna morgonstund" och dels ovanstående psalm, som förvisso bevarat själva anslaget från Nicolai-psalmen, men föga av det övriga innehållet.

(Alltsedan 1937 är även själva Nicolai-psalmen åter med i psalmboken, nu med anslaget "Du (1937: "Hell") morgonstjärna mild och ren".).

Wallinpsalmen - se originaltexten här - är i 1986 års psalmbok mycket förtjänstfullt bearbetad av Britt G Hallqvist. Den klingar i stort sett bättre än tidigare och har i mitt tycke även innehållsligt förbättrats. Men Hallqvist är inte klåfingrig och David omfamnar i tredje strofen fortfarande, "from och glad igen", sin bäste vän Jonatan (jfr 2 Samuelsboken 1:26 och Rembrandt-målningen ovan).

Möjligen kan jag tycka att slutet av fjärde strofen var mer sammanhållet och skönt i originalet, om än själva innehållet där var mer abstrakt. Wallin fångar liksom, paradoxalt nog, mer av just det outsägliga i orden:

Salig,
salig
skall jag röna
allt det sköna,
sanna, höga,
som här doldes för mitt öga.

J O Wallin:

Philipp Nicolai:

329 Höga majestät

Annan koralvariant ur 1939 års koralbok:

1. Höga majestät, vi alla
för dina fötter nederfalla.
Ditt lov från våra hjärtan går.
Evig är din makt och ära,
dig jord och himmel vittne bära,
av allt ditt verk du offer får.
Dig lova kerubim,
dig prisa serafim.
Hosianna!
Helig är Gud,
all världens Gud,
all krafts och nåds och visdoms Gud.

2. Solen dig sitt offer viger,
där klar hon fram på fästet stiger...

Text: Samuel Johan Hedborn 1812 (29 år), 1835 (52 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år). Av upphovsrättsskäl kan resten av texten inte återges här. För en kortare, upphovsrättsfri variant av psalmen, se Stora Nätpsalmboken nr 21. För att läsa hela psalmen i 1819 års psalmboks version, se Wikisource.

Musik: Philipp Nicolai 1599 (43 år)

Om denna psalm skriver hymnologen Oscar Lövgren: "En av våra mest högstämda lovpsalmer, den oförgängligaste pärlan i H:s lyrik". (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 280). Den första delen av omdömet är svår att bestrida, men den andra delen torde vara högst tvivelaktig; åtminstone trettondedagspsalmen Nu segrar alla trognas hopp (f.ö. den enda av Hedborns psalmer som kom med i den ekumeniska psalmboksdelen 1986) torde vara betydligt mer sjungen och därmed undkomma "psalmförgängelsen" längre. Men visst är "Höga Majestät, vi alla" högstämd och fin, om än som psalm kanske inte fullt så "gudomlig" som författaren själv ville göra gällande (se nedan). Den har också ofta återgivits och sjungits i starkt förkortad form, inte minst i frikyrkliga sångsamlingar. Särskilt den sista versen som återger delar av den aronitiska välsignelsen har sjungits som självständig "ståpsalm". 

Den näst sista versen innehåller f ö den enda referens i psalmboken som jag kan komma på till Visheten (Den heliga Sofia) i Ordspråksboken 1-9, helt riktigt av Hedborn omtalad som "hon".

Lövgren (a.a.) har påvisat att psalmen har en tydlig släktskap med, ja kanske direkt inspirerats av, en psalm av Gerhard Tersteegen, O Majestät, wir fallen nieder, skriven till samma versmått och med samma antal strofer som den svenska motsvarigheten. Och liksom i denna finner man där spår av såväl Jesaja 6, Hesekiel 9-10 som Uppenbarelseboken 15 (där det i en äldre översättning också talas om kerubim och serafim).

Om denna psalms författare och tillkomst berättar skaldkollegan och generationskamraten Per Daniel Amadeus Atterbom följande i sina minnen (citerad efter Vårt kristna arv, Svensk Bokfilm AB 1952, s. 243):

"Enligt vad Hedborn själv berättat mig, hände det en majdag 1800, då han gick över Linköpings domkyrkogård, att han varseblev en liten ljuslockig gosse, som avsides satt ensam på en gravhäll, fördjupad i betraktandet av en dödskalle och sysselsatt att omkring den linda en vårblomsterkrans. Denne gosse, då tioårig, var jag. Det enda jag minns av detta möte är Hedborns dåvarande utseende: till klädseln ännu den fattige soldatsonen i tröja och kortbyxor av grått vallmar, grova ullstrumpor och klumpiga kängor, men med ett själfullt anlete och eldiga blå ögon, som spelade av kvickhet under hans nyfiket spanande frågor.
_ _ _

Just vid denna tidpunkt (1813) hade hans rykte såsom skald börjat i huvudstaden sprida sig. Stycken i den gamla folkvisans anda hade redan hos den av mig utgivna Poetiska kalenderns läsare gjort hans namn kärt; och ett häfte av psalmer, på vilket han snart lät följa ett nytt, beredde ock glädje hos fromma hjärtan inom de vittrare kretsar, som ännu betraktade varje så kallad "fosforist" med ganska oblida ögon. De flesta av de psalmer, vilka först tillvunno honom denna välförtjänta frejd, voro skrivna under hösten 1811. De voro diktade av en man, vilken en djup erfarenhet av många själsbekymmer, men även av den tröst, som gives blott i nådens rike, gjorde desto mera skicklig att såsom en sannfärdigt "andelig" sångare tolka både de förras bitterhet och den senares sötma.

Under denna tid, då på hans bord ständigt Bibeln, Gamla svenska psalmboken, Kolmodins Duvoröst, Novalis och Thomas a Kempis lågo uppslagna, hördes han i sin enslighet ej sällan sammansätta dessa psalmer med hög röst, strof efter strof - ofta mellan avbrott av suckningar och bönerop - mången gång vid tunga steg, med vilka han, i midnattens eller dagbräckningens timmar, vandrade fram och tillbaka över sitt kammargolv. Vanligen hände sedan, att han på morgonen, så snart han visste oss vara uppstigna, inträdde till oss med glädjestrålande anlet och uppläste sina vakors verk. Vad sålunda hade framkvällt ur djupet av ett blödande och glödande, men i nöd och lust Gudi helgat hjärta, kunde ej förfela att starkt anslå befryndade själar.

Även inom psalmbokskommittén, vars starkaste sida just icke poesin var, funnos de, som villigt lystrade till dessa toner från de dagar, då psalmsången ännu var i ordets vackraste bemärkelse "folksång", eller (vilket vill säga detsamma) den äkta folksångens renaste och högsta skepnad. Klarast och fullast mötte honom från Wallins harpa en broderlig genklang, som från de torftiga föreljud, i vilka han hade dessförinnan blivit anstämd, nu med ens väcktes till rik fruktbarhet och till en skönhet, ofta måhända konstfullkomligare än de Hedbornska sångernas, men i betydligt måtto främjad genom dessas mäktigt gripande föredöme. Också tövade ej länge, innan Wallin omfattade Hedborn med en jämväl personlig välvilja, som sammanförde dem till umgänge och ömsesidiga meddelningar. Den grundegenskap av naturbarn, av bonde, som hos Hedborn aldrig kunde förvandlas eller förklädas, utövade visserligen på den i sällskapslivets former invigdare huvudstadsprelaten en lika ofta frånstötande som tilldragande verkan. Hedborn prisade och klandrade, vad honom till bedömande förelades, lika oförtäckt; därjämte förklarade han utan omsvep sina egna saker för oöverträffliga - så ofta han fann dem så.

Wallin plägade berätta, att när Hedborn första gången visade honom i handskrift den härliga lovsång, som i vår nuvarande psalmbok [1819 års, skr. anm.] är införd under nr 3, och Wallin efter genomläsningen hade yttrat: 'denna psalm är ganska vacker', frågade Hedborn: 'Vacker?' - 'Ja', svarade Wallin, 'den är verkligen utmärkt skön.' - 'Skön?' ropade Hedborn, 'skön? Den är gudomlig!'

I det hela kommo de dock rätt väl överens, om än lynnenas olikhet utestängde möjligheten av ett obegränsat eller fullständigt vänskapsförhållande. Svenska akademiens bifallstecken, då hon 1814 tilldelade Hedborn det Lundbladska (numera kungliga) priset med uttryckligt avseende på värdet av hans psalmer, var tvivelsutan i grunden ett offentligt tecken av Wallins bifall.

Säkerligen medverkade ock denna uppmuntran, att han på det följande året, eller 1815, blev av konungen utnämnd till en av dess tjänstgörande hovpredikanter. Det ena med det andra föranledde icke liten bestörtning hos de förmän och ämbetsbröder i hans stift, vilka ej långt förut hade ansett honom för en landstrykande äventyrare, som till sist skulle hamna i Danviken."

Samuel Hedborn:

Philipp Nicolai:

403 O Gud, det är en hjärtans tröst

(Här framförs visserligen SvPs68 "Jag tror på Gud som med sitt ord", men det är exakt samma koral som till SvPs403): 

Text och melodi framförd av Mario Ouwens:

EN PSALM UTI VILKEN DEN RÄTTA OCH RENA GUDSTJÄNST PRISAD VARDER

1. O Gud, det är en hjärtans tröst
att i ditt hus få komma,
där vi får glädjas av din röst
med alla dina fromma.
Hur väl det i ditt tempel går,
hur helgedomen härlig står,
det är stor lust att skåda.

2. Här i ditt hus en enda dag
långt mer för oss kan bliva...

Text: Laurentius Jonae Gestritius d. 1598 "O Gudh thet är stoor glädie wist", bearb. med tillägg av v. 4 Jesper Svedberg 1694 (41 år), Anders Frostenson 1978 (72 år)
- jfr versionen i Stora Nätpsalmboken nr 171
Musik: Svensk 1697

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm, av kyrkoherde Lars Jonsson i Resele och Härnösand, tillhör den exklusiva skara som funnits med i fyra rikspsalmböcker på rad. Den påminner liksom angränsande psalmer i psalmboken mycket om de s.k. vallfartspsalmerna i Psaltaren. Glädjen över gudstjänstgemenskapen - och helgedomen! - är påtaglig. Man påminns om den gammaltestamentlige psalmistens ord: "Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor." (Psalt. 84:10).

Psalmen trycktes första gången 1619 i samlingen "Någre Psalmer, Andeliga Wijsor och Lofsonger", som författarens son Haquin Rheselius lät ge ut. Den hade då rubriken "En psalm uti vilken den rätta och rena gudstjänst beprisad varder", men saknade nuvarande v. 4 "Giv oss, o Gud, din Ande god", som Jesper Svedberg la till när han bearbetade psalmen för sin psalmbok 1694.

Det ålderdomliga språket från den karolinska psalmboken ("I dino huse...") behölls ännu i 1937 års psalmbok, men inför 1986 års psalmbok gjorde Anders Frostenson en på det hela taget vällyckad bearbetning. En försikigare bearbetning återfinns i finlandssvenska psalmboken. Jag tror ändå inte att psalmen återtagit sin forna position som ingångspsalm (eller, vv. 4-5, predikstolspsalm) i gudstjänsten, men melodin är lättsjungen och psalmen absolut värd att pröva oftare.

Den lättsjungna melodin från 1697 års koralbok antas vara svensk, eftersom den aldrig påträffats i utländska källor.

Heri Eysturlid har mer att berätta om psalmen och den melodi som användes till den i 1697 års koralbok (det var alltså inte samma som används nu!):

Och Per Arne Branderud ger oss en egen tolkning av texten, med en Härlig är jorden-inspirerad melodi. Tack så mycket, Per Arne, för att du valde att framföra just denna psalm! 

478 Du morgonstjärna, mild och ren

EN ANDLIG BRUDVISA OM DEN TROENDE SJÄLENS FÖRENING MED KRISTUS, SIN HIMMELSKE BRUDGUM

1. Du morgonstjärna, mild och ren,
Guds nåds och sannings klara sken
som strålar över landen.
Du Davids Son av Jakobs släkt,
mot dig, mot dig min famn är sträckt.
Jag är din brud i Anden.
Ljuvlig, 
ljuvlig,
hög och härlig,
blid och kärlig,
utan like:
se till mig ifrån ditt rike!

2. Du pärla skön av himmelrik...

Text: Philipp Nicolai 1599 (43 år) "Wie schön leuchtet der Morgenstern" fritt efter Psalt. 45, sv. övers. Petrus Jonae Angermannus 1604 (45 år) "Så skön lyser den Morgonstjärn´, bearb. Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), Britt G Hallqvist 1982 (68 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 356!
Musik: Philipp Nicolai 1599 (43 år) - "koralernas drottning"

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Oscar Lövgren skriver (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 450f): "Det berättas att författaren en morgon - det var under den stora pestens tid - var mycket nedstämd till sinnes. Men plötsligt vändes hans tankar bort från död och trångmål till Frälsarens kärlek och himmelrikets salighet. Han började skriva på denna sin psalm och gick så helt upp i detta arbete att han glömde allt omkring sig och kom till middagen fyra timmar senare än vanligt. Men så hade han också åstadkommit en psalm av bestående värde. Den svenska översättningen utfördes av Petrus Jonae Angermannus i En Christlig Brwdasång, tryckt i Rostock 1604. Den översattes till ett bröllop. I Tyskland har psalmen använts dels som bröllops- och nattvardspsalm, dels som dödsberedelsepsalm. I 1695 års psalmbok infördes den under julpsalmerna. I södra Sverige blev det vanligt att den sjöngs på juldagen, medan offrandet för det lägre prästerskapet och kyrkobetjäningen skedde. Och allmogen ansåg sig på många orter inte rätt ha firat sin juldag, om den inte fått sjunga denna psalm. Denna text bearbetades av Johan Ludvig Runeberg för Förslag till Svensk Psalmbok 1857. I Förslag till reviderad psalmbok 1911 fick texten ytterligare justering. Melodin, kallad "koralernas drottning", trycktes samtidigt med texten och tillerkännes Nicolai, även om vissa delar av den finns i en melodi till en psaltarpsalm från 1538. (Emil Liedgren: Vox angelica, 1917)."

P Nicolai:

498 Ett, Jesus, än påminner jag

1. Ett, Jesus, än påminner jag:
led du min vandring dag för dag...

Text: Johan Possieth 1709 (42 år), lätt bearb. K-G Hildebrand 1983 (72 år). Alternativ bearbetning av inledningsraderna, se "Ett enda, Jesus, önskar jag" i Stora Nätpsalmboken.
Musik: Philipp Nicolai 1599 (43 år), alt. A.H. 1991 (21 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm, som väl knappast hör till psalmtoppen, är en rest av en 13-strofig psalm, där begynnelsebokstäverna bildar namnet Iohan Possieth (ett s.k. akrostikon). Därav har man dragit den rimliga slutsatsen att sedermera kyrkoherden i Riddarholmen och bromma, Johan Possieth, är psalmens författare, men eftersom Elle Andersdatters författarskap till psalm 325 (som är antytt på samma sätt) regelmässigt brukar betvivlas, borde man väl sätta ett frågetecken även efter detta författarnamn?

Vare därmed hur det vill - Possieth var verkligen en produktiv författare som bl.a. efterlämnade över 2000 skrivna predikningar och mängder av olika dikter. Den här versen är gott ett exempel på att även en klassiskt luthersk-ortodox prästman - som ogillade pietismen - kunde skriva innerliga Jesus-psalmer. (Ibland låter det ju nästan som om pietisterna hade monopol på hjärtats tro).

Psalmen passar bra att sjungas som både afton- och morgonbön. Kanske särskilt vid fjäll- eller pilgrimsvandringar? Nicolais koral är ju känd och gärna sjungen, men jag djärvdes ändå i 20-årsåldern (vid en cykeltur mellan Ludvika och Smedjebacken) komponera en alternativmelodi.

Ph Nicolai:

515 Hur snabbt, o Gud, vår tid förgår

1. Hur snabbt, o Gud, vår tid förgår.
Vi börjar nu på nytt ett år.
Det gamla gick till ända.
Så lägger vi med tro och hopp
det nya året och dess lopp
i dina goda händer...

Text: Okänd tysk författare 1582 "Das alte Jahr ist nun dahin", Jesper Svedberg 1694 (41 år) "Vår tid är ganska flyktig här", Karl-Gustaf Hildebrand 1979 (68 år)
Musik: Philipp Nicolai 1599 (43 år), "koralernas drottning".

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Jesper Svedberg bearbetade denna nyårspsalm ur C Stoltzhagius´ Geistliche Lieder (1582). Psalmen har nu fem långa strofer och sjungs väl mera sällan, i sin helhet åtminstone. Men Hildebrands bearbetning från 1989 är skickligt gjord och de kända böneraderna "O Gud, ditt ord och sakrament / låt aldrig bliva från oss vänt" är fortfarande kvar.

Att Nyårsdagens gudstjänst (Åttondedag Jul) om Jesus-namnet alltmer sällan firas när den inte infaller på en söndag torde ha bidragit till att psalmen kommit ur bruk. (Den är genom sitt anslag mindre passande som en nyårsaftonsbön). Men den är absolut en festligt klingande högtidspsalm, inte minst tack vare Nicolais koral, och som bönepsalm inför det kommande året har den få motsvarigheter.

Jesper Svedberg:

Philipp Nicolai:

632 Väktarns rop i natten skallar

1. Väktarns rop i natten skallar,

från muren han på Sion kallar:
"Stå upp, stå upp, Jerusalem.

Midnatt rår, håll ljusen tända...

Text: Philipp Nicolai 1599 (43 år) "Wachet auf, ruft uns die stimme" efter Hans Sachs 1513 (19 år), sv. övers. Britt G Hallqvist 1984 (70 år)
Musik: Philipp Nicolai 1599

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här]

Philipp Nicolai: