1. En blomma uti öknen stod.
Den steg ur torra sanden.
Dess doft, liksom en hälsoflod,
gav kraft och mod
åt kvalda mänskoanden.
2. Guds Son det var. Han sanningen...
Text: Samuel Johan Hedborn 1813 (30 år) efter äldre förebild "Ich weiss ein Blümlein hübsch und fein" (tysk 1560, Peder Dåleman 1583), bearb. Augustin Mannerheim 1979 (64 år).
För en bearbetning i närmare anslutning till Hedborns version, se Stora Nätpsalmboken nr 99: När världens hopp förtvinat stod.
Musik: Johannes Rhau 1589
När kunglige kanslisten Peder Dåleman översatte psalmen Ich weiss ein Blümlein hübsch und fein till svenska, kallades den "Een skiön Wijse om Gudz Son". Och det kan man verkligen kalla den! I 1695 års psalmbok var det i stort sett hans text som användes: "Jag vet ett blomster skönt och fint". Jämför med "Jag vet en blomma skön och blid", nr 196 i 1986 års finlandssvenska psalmbok. Blomman är här Jesus, som ju i bibeln beskrivs som en telning från Isais eller Davids rot, ja, i Jesaja 53:2 "som ett rotskott ur förtorkad jord".
När Samuel Johan Hedborn publicerade sin psalm om Guds härlighet i Kristus (tryckt 1813 i andra häftet av Hedborns Psalmer), utgick han alldeles tydligt från den äldre psalmen, men lät blomman i öknen symbolisera mänsklighetens förtvinade hopp istället för Jesus. Jesus blev istället källan som sprang upp i öknen och gav liv åt den förtvinade blomman, åt mänskligheten. En bild som också den har stark förankring i Bibeln. Finlandssvenska psalmboken har med även Hedborns version, se psalm 270: "När världens hopp förtvinat stod" , medan Augustin Mannerheim försökt smälta samman psalmerna. Fast förutom inledningen är det i praktiken Hedborns psalm vi har kvar.
Melodin vi använder är egentligen från början en tenorstämma (!) i Johannes Rhaus sättning av "Ich weiss mir ein Röslein" (en variant av den aktuella texten), utgiven 1589 i Gesangbuch. Auserlesene schöne Psalmen (Frankfurt am Main). Rytmen är nu återställd efter en utjämning i 1820 års och 1939 års koralböcker, men kanske psalmen - som var rätt känd och gärna sjungen i sin lugnare melodiform - blivit lite svår att hitta igen och känna igen efter att både anslaget och melodin förändrats på samma gång.
När kunglige kanslisten Peder Dåleman översatte psalmen Ich weiss ein Blümlein hübsch und fein till svenska, kallades den "Een skiön Wijse om Gudz Son". Och det kan man verkligen kalla den! I 1695 års psalmbok var det i stort sett hans text som användes: "Jag vet ett blomster skönt och fint". Jämför med "Jag vet en blomma skön och blid", nr 196 i 1986 års finlandssvenska psalmbok. Blomman är här Jesus, som ju i bibeln beskrivs som en telning från Isais eller Davids rot, ja, i Jesaja 53:2 "som ett rotskott ur förtorkad jord".
När Samuel Johan Hedborn publicerade sin psalm om Guds härlighet i Kristus (tryckt 1813 i andra häftet av Hedborns Psalmer), utgick han alldeles tydligt från den äldre psalmen, men lät blomman i öknen symbolisera mänsklighetens förtvinade hopp istället för Jesus. Jesus blev istället källan som sprang upp i öknen och gav liv åt den förtvinade blomman, åt mänskligheten. En bild som också den har stark förankring i Bibeln. Finlandssvenska psalmboken har med även Hedborns version, se psalm 270: "När världens hopp förtvinat stod" , medan Augustin Mannerheim försökt smälta samman psalmerna. Fast förutom inledningen är det i praktiken Hedborns psalm vi har kvar.
Melodin vi använder är egentligen från början en tenorstämma (!) i Johannes Rhaus sättning av "Ich weiss mir ein Röslein" (en variant av den aktuella texten), utgiven 1589 i Gesangbuch. Auserlesene schöne Psalmen (Frankfurt am Main). Rytmen är nu återställd efter en utjämning i 1820 års och 1939 års koralböcker, men kanske psalmen - som var rätt känd och gärna sjungen i sin lugnare melodiform - blivit lite svår att hitta igen och känna igen efter att både anslaget och melodin förändrats på samma gång.
S J Hedborn:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar