fredag 19 februari 2010

*1 Gud, vår Gud, vi lovar dig




*1. Gud, vår Gud, vi lovar dig,
vi bekänner dig, o Herre.
Dig, som är till evig tid,
tillber ändlighetens släkten.
Hela jorden, hav och land,

ärar, Fader vår, ditt namn.

*2. Kerubim och Serafim...




Text: Te Deum 400-t., Ignaz Franz 1771 (52 år), Olov Hartman 1980 (74 år).
För en kortare version av psalmen, se Nils Johan Nordströms översättning i Stora Nätpsalmboken.
Musik:
Tysk-österrikisk Sagan 1772/Wien 1774.

[Av upphovsrättsskäl kan inte de övriga 8 stroferna av Olov Hartmans text återges här].

Psalmen ("Grosser Gott, wir loben dich") har kallats "Det tyska Te Deum" och utgavs första gången i "Die Christlich-Katolische Lehre in Liedern, d.i. Katechetische Gesänge zum Gebrauch der katholischen Schulen." Melodin av okänd samtida kompositör blev bl.a. publicerad i Katholisches Gesangbuch, Wien 1774.

Psalmen i Franz´ tappning översattes första gången till svenska på 1920-talet av baptisten Nils Johan Nordström, dock inte i sin helhet. Andra gången, 60 år senare, översattes den i en mer fullständig version av prästen Olov Hartman (1906-1982).

Hartman har egentligen mer utgått ifrån Te Deums originalversion än från Ignaz Franz´ bearbetning, så hans text är snarare en översättning från latinet än från tyskan. Men själva den rimmade strofformen och melodin är samma som Franz´.

Egentligen är tanken på att ge ut "den kristligt-katolska läran i visor" eller "kateketiska sånger" ganska luthersk - Martin Luther gjorde en psalm om buden, en om trosbekännelsen, en om Herrens bön, en om dopet och en om nattvarden. Och dessutom en psalm för varje större högtid i kyrkoåret. Så det är intressant att den romerske katoliken Ignaz Franz var inne på samma idé - och att vi tack vare honom fått en mer lättsjungen variant av Te Deum än både den gamla fornkyrkliga och Martin Luthers.

*2 Herren, vår Gud, är en konung



Alt. koralvariant av Bach (OBS finns ej i 1986 års psalmbok!):


*1. Herren, vår Gud, är en Konung
i makt och i ära.
Kom, alla folk, att vårt eviga
lov honom bära!
Himmel och jord
bärs av hans kraftiga ord,
allt han sitt hägn vill beskära.

*2. Pris vare Herren, som allting
så härligt bereder,
som oss har skapat och blickar
i nåd till oss neder,
som i vår nöd
skänker oss välfärd och bröd
och sitt beskydd kring oss breder.

*3. Herren, vår Gud, vare lov,
som en Far för oss blivit,
som för vår synd har sin Son
uppå korset utgivit,
som på vår jord
leder med Ande och ord
dem som åt Kristus sig givit.

*4. Herren, vår salighets Gud,
må vi prisa och tjäna!
Kraften är hans och all
vishet och ära allena.
Pris ske hans namn,
att han oss vill i sin famn
alla med Kristus förena.


Joachim Neander föddes i Bremen år 1650. Under 1670-talet var han efter avslutade präststudier inom den reformerta kyrkan rektor för latinskolan i Düsseldorf. År 1679 ombads han komma tillbaka till Bremen som predikobiträde i S:t Martinskyrkan, i väntan på att få ta över ordinarie tjänst, men han avled redan den 31 maj 1680.

Neander blev alltså inte mer än 30 år, men hann icke desto mindre dikta många psalmer och har blivit kallad "de reformertas Paul Gerhardt". Och hans allra mest kända psalm är just psalmen ovan, som i original börjar Lobet den Herren, den mächtigen König der Ehren. Kanske skrev han den i den sedermera så berömda Neanderdalen eller Neanderthal, där han ofta vistades, och som i mitten av 1800-talet fick sitt namn just efter honom, jfr även artikeln på tyskspråkiga Wikipedia. Den kan i varje fall mycket väl vara skriven tidigare än Neanders dödsår 1680, då den första gången kom i tryck.

Melodin är tidigast dokumenterad i Andrer Theil Des Erneuten Gesang-Buch, Stralsund 1665, till texten Hast du denn, Liebster, dein Angesict gänzlich verborgen? Men Neander anpassade melodin något, när han utgav den tillsammans med sin psalmtext. (Till andra psalmer har han komponerat koraler från grunden).

I Förslag till Svensk Psalmbok 1868 (tr. 1869) för Finland publicerades Zacharias Topelius svenska översättning för första gången. Den har sedan vid några tillfällen (senast 1986) lätt bearbetats.


Joachim Neander:


En av Neanders kompositioner (dock ej till denna psalm):

Topelius:

*3 Helig, helig, helig





*1. Helig, helig, helig
Herre Gud allsmäktig.
När den nya dagen gryr
vår lovsång till dig går.
Helig, helig, helig,
nådefull och mäktig,
dig vi tillbedja,
Gud och Fader vår.

*2. Helig, helig, helig,
sjunga helgon alla,
sänka sina gyllne kronor
för din härlighet.
Ned för dig keruber
och serafer falla.
Du var och är
och blir i evighet.

*3. Helig, helig, helig,
hög och otillgänglig
är din glans den klara
som ej syndigt öga ser.
Evig är din nåd,
din kärlek oförgänglig.
Allgod till stoftets barn
du skådar ner.

*4. Helig, helig, helig,
Herre Gud allsmäktig.
Över himlar, jord och hav
ditt herravälde når.
Helig, helig, helig,
nådefull och mäktig.
Dig vi tillbedja,
Gud och Fader vår.

[Det återstår några få år av copyrighten på Eklunds översättning, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag följer exemplet och hoppas att även detta initiativ för att bevara äldre psalmer levande ska mötas av välvilja]

Denna ståtliga hymn, som i många kyrkor är stående lovpsalm på Alla helgons dag, utgavs första gången posthumt 1827. Anslaget, Holy, holy, holy Lord God Almighty, är ordagrant hämtat från Uppenbarelseboken 4:8, men anknyter även till Jesaja 6:3, liksom det fornkyrkliga Sanctus.

Första översättningen till svenska är, såvitt känt, Anna Ölanders i Förbundstidningen jan. 1896. Men i Svenska psalmboken 1937 och 1986 infördes Johan Alfred Eklunds översättning från hans Förslag till psalmbok 1934.

Melodin är klart yngre än psalmen men komponerades just till denna av J. B. Dykes för Hymns ancient and modern 1861.

Porträtt av Reginald Heber:

Porträtt av John Dykes:

*4 Hela världen fröjdes Herran









*1. Hela världen fröjdes Herran,
tidigt och av hjärtans grund.
Kom från orter när och fjärran,
ni som står i hans förbund.
Träd nu fram med lust och fröjd,
lovsjung Gud i himmelshöjd.

*2. Han är den som oss har skapat,
oss bevisat mycken nåd,
frälsat det som var förtappat
och är den som med oss står,
vill oss en gång föra in
uti himlaglädjen sin.

*3. Tacka honom i hans portar,
lovsjung i hans tempelgård,
samlas hit från alla orter,
prisa den om oss har vård.
Han oss nådig är och blid,
trofast intill evig tid.

Text: Johann Franck 1653 (35 år) efter Psalt. 100, Jakob Arrhenius 1691 (49 år), Jesper Svedberg 1694 (41 år), ngt bearb.
För en ännu mer genomgripande bearbetning, se Hela världen, prisa Herren i Stora Nätpsalmboken.
Musik: Troligen svensk 1676

Psalmen Hela världen fröjdes Herran heter i tyskt original Alle Welt, was kreucht und webet. och publicerades på svenska första gången 1691 i professor Jakob Arrhenius Psalme-Profwer, samt togs slutligen in i psalmboken efter att ha bearbetats av dåvarande domprosten i Uppsala Jesper Svedberg. Den har sedan funnits med i alla svenska psalmböcker, och även i de flesta frikyrkliga sångböcker. Oscar Lövgren kallar den så sent som 1964 "vår kanske mest sjungna lovpsalm".

Melodin är påträffad i Västerås´ universitetsbibliotek i en handskrift från 1676, och förmodades länge på oklara grunder vara tysk. Även den trycktes första gången 1691 i Psalme-Profwer, dock inte till denna lovpsalm utan till texten Ach! när skall det mig dock hända. Se vidare Lövgren Oscar: Psalm- och sånglexikon, sp. 201 (Gummessons 1964).


Mia Makaroff har gjort en vågad men frisk körtonsättning av psalmens finska text: "Kaikki maat, te riemuittkaatte":



Johann Franck (fönstermålning i Paul-Gerhardt-Kirche):
File:Lübben Paul-Gerhardt-Kirche Fenster Johann Franck.jpg

*5 Nu tacka Gud, allt folk

Förspel:


Koral (med något kortare förspel, endast ca 2 minuter ;o):





1. Nu tacka Gud, allt folk,
med hjärtans fröjd och gamman
för stora ting, som han
gör med oss allesamman...


Text: Martin Rinckart 1630 (44 år), 1636, "Nun danket alle Gott", övers. Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb. Karl-Gustaf Hildebrand 1983 (72 år)
Musik: Leipzig (M. Rinckart?) 1630, 1631, Johann Crüger 1647, jfr 1697 års koralbok nr 305!
Hör Johann Sebastian Bachs lek med koralen.
[Av upphovsrättsliga skäl får resten av texten inte publiceras här än]

Engelsk variant av koralen:


Denna tacksägelsepsalm (Nun danket alle Gott) publicerades först 1636 i Rinckarts Jesu Herzbüchlein, men skrevs troligen till 100-årsminnet av den Augsburgska bekännelsen, som i Kursachsen firades 25-27 juni 1630.

Första strofen bygger i sitt ursprungsskick på Syraks bok 50:22, som Rinckart ofta lär ha läst vid måltiderna: "Och nu, prisen honom som är Gud över allting, honom som allestädes gör stora ting, som från moderlivet leder vår levnad uppåt, och som handlar med oss efter sin barmhärtighet." (Syraks och Rinckarts ord om "moderlivet" försvann dock i den senaste svenska bearbetningen). Hans psalm kallas också i de första utgåvorna Bordsvisa efter måltiden, men den har sedan använts betydligt bredare än så och funnits med i de flesta svenska psalm- och sångböcker ända fram till våra dagar.

I Jesper Svedbergs och karolinska psalmbokens version lät psalmen så här:

Nu tacker Gud, allt folk!
med hjertans fröjd och gamman,
för stora ting dem han
gör med oss allesamman:
den af wårt moderslif,
allt intill denna stund,
oss mycket godt har gjort,
och än gör margelund´.

Den nåderike Gud,
han oss ock här förläne,
att wi med hjertans fröjd
i frid städs´ honom tjene:
och Herren, stor af nåd,
han ware alltid blid;
oss ware Herren när
nu och i ewig tid.

Pris ware dig, o Gud,
o Fader, Son och Ande!
Högtlofwad, store Gud,
af oss i allo lande,
som utaf ewighet
en enig Gud förwisst
har warit, är och blir.
Fräls oss, o Jesu Christ!


Nederländsk variant av koralen:


M Rinkart: