286 Kom, helige Ande, från höjden

Preludium:


Koral:



1. Kom, helige Ande, från höjden, kom ned,
ty världen är andelös vorden.
Dig sänk som i skapelsens morgon och bred
ånyo ditt välde kring jorden.
Kom, helige Ande, från höjden.

2. Kom, helige Ande, från himlen med ljus
till nattens förlorade trälar.
Tänd lågan på nytt i Guds helgedoms hus
och elden i vaknande själar.
Kom, helige Ande, från höjden.

3. Kom till oss på jorden, kom till oss med frid
där hämnande vredesmod glöder.
Vi bida med längtan den saliga tid,
då kämpande folk varda bröder.
Kom, helige Ande, från höjden.

4. Kom, Ande, från Kristus,
från honom som gav
sitt liv till en evig försoning.
O, kom från hans kors och hans öppnade grav
och dana vår värld till din boning.
Kom, helige Ande, från höjden.

Text: Johan Alfred Eklund 1934 (70 år), 1936, ytterligare ngt bearb i Fria psalmboken.
Musik: Nordisk folkmelodi 1624, jfr versionen i 1697 års koralbok nr 214.

[Det återstår några få år av copyrighten på Eklunds text, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag följer exemplet och hoppas att även detta initiativ för att bevara äldre psalmer levande ska mötas av välvilja]

Om den här psalmen har hymnologen Emil Liedgren sagt så här: "På sätt och vis är väl denna hymn till Anden i en 'andelös' värld den mest aktuella av alla våra psalmer. Den skall för sena släkten vara ett vittnesbörd om hur det kändes att leva i 1930- och 1940-talets Europa."

Det var en mycket orolig 70-årig karlstadsbiskop, som i yngre dagar själv haft föga demokratiska ideal, som skrev den här psalmen i ett alltmer brutalt 30-talsklimat. Sedan den kommit med i 1937 års psalmbok blev den ju bara mer och mer aktuell och sjöngs flitigt under författarens återstående livstid. När han dog på sitt sommarställe Skärmnäs den 23 augusti 1945 var Andra världskriget visserligen över, men "den saliga tid / då kämpande folk varda bröder" lät ännu vänta på sej. Och än idag känns bönen angelägen, om än psalmen inte längre tillhör de mest sjungna.

Psalmen trycktes i Eklunds psalmboksförslag 1934, men såg då inte riktigt ut som idag. För att kunna sjunga den till ovanstående koral behövde psalmen nämligen bearbetas något, vilket skedde 1936.

285 Det finns djup i Herrens godhet

1. Det finns djup i Herrens godhet,
och dess gränser ingen ser.
Det finns värme i hans domslut...

Text: Britt G Hallqvist 1970 (56 år) efter Frederick William Faber (1814-1863) "There´s a wideness in God´s mercy"
Musik: Paderborn 1765

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här]

Denna psalm blev lite annorlunda än Britt G Hallqvist hade tänkt - och det var kyrkomötet som bestämde det! Från början bestod hennes fria översättning av endast två strofer (v. 2 och 3 satt ihop utan refräng), men kyrkomötet tyckte att psalmen borde vara lite längre, och gjorde andra halvan av första strofen till refräng.

Egentligen tyckte författarinnan att det på det viset blev lite för mycket av underbar förlossning, men jag tror att kyrkomötet i detta fall satsade alldeles rätt, om än estetiken fick vika lite för "praktiken": Psalmen blev mer lagom lång och extra folkkär i sin nuvarande form. Den sjungs i alla möjliga sammanhang, både som glad fanfar vid gudstjänstens avslutning och som hoppfull begravningspsalm. En kyrklig "hit", kort sagt.

Psalmen rör sej framgångsrikt och dynamiskt mellan dåtid ("det finns underbar förlossning / i det blod som göts en gång") och framtid ("driv oss ut att bygga broar / till en okänd morgondag"). Andra strofen excellerar rent av i framtidsvisioner ("nya världar", "nya skapelser", "nya tider").
Även 1700-talsmelodin från Paderborn (ett riktigt fynd!) har starkt bidragit till psalmens popularitet.

F W Faber:

287 Guds värld är en skimrande gåva

Walesisk utsikt:

1. Guds värld är en skimrande gåva
till oss, som dess yta bebor.
Men ack, hur den gåvan vi slösat...

Text: Bo Setterlind 1981 (58 år)
Musik: Folkmelodi från Wales

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Varför har inte denna psalm, som i miljörörelsens tidevarv borde vara så "rätt", inte blivit mer sjungen än den har blivit? Ja, kanske beroende på en viss periodisk stelhet - att sjunga om "oss, som dess yta bebor" är väl inte direkt folklig svenska? Kanske också beroende på att Setterlind vågar sjunga om något så otidsenligt som Djävulen (dessutom med stor bokstav, vilket språkgranskarna inte ville ha men Setterlind krävde för att alls medge publicering av psalmen!). Avskaffades inte djävulen av Dagens Nyheter redan 1909?

Den centrala bön som finns med både i andra och tredje strofen lyder:

Din skapelse suckar och våndas,
o Herre, befria den, Du!
Från synden och Djävulens välde
befria, befria den nu!

Uttrycket att skapelsen "suckar och våndas" har Setterlind hämtat hos Paulus och Romarbrevet 8:22: "Vi vet ju att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckar och våndas" (KB1917), eller "Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor" som det heter i en annan översättning (B2000).

Bo Setterlind:

289 Guds kärlek är som stranden

1. Guds kärlek är som stranden

och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem...

Text: Anders Frostenson 1968 (62 år)
Musik: Lars Åke Lundberg 1968 (33 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Frostenson själv har berättat om psalmen:

"Den ojämförligt riktigaste platsen att sjunga den är vid klockstapeln vid Lovö kyrka, där den kom till. Träden i vers 2 är inte träd i allmänhet utan björkarna i kyrkallén, gräset är detsamma som växer på ängsmarkerna nedåt Mälarstranden. 'Jag frihet fick att bo där, gå och komma' är en sammanfattning av mina år där som präst, av landskapet och hemmen".

(Citerat efter Nisser: Änglarna sjunger i himlen, Verbum 2002, s. 86).

Som Nisser påpekar (ibid.) bär dock Frostensons text spår av en viss påverkan från Christa Weiss´ psalm Gott schenkt Freiheit från 1965, där det i fjärde strofen heter:

Wir richten Mauern auf, wir setzen Grenzen

und wohnen hinter Gittern unsrer Angst.

Att jämföra med Frostensons:

Och ändå är det murar oss emellan,

och genom gallren ser vi på varann.

Det är omvittnat att Frostensons psalm (i tysk översättning, givetvis) betydde mycket och gärna sjöngs i Östtyskland under 1980-talet, åren strax före Berlinmurens fall (se bilden och videon nedan).

A Frostenson:

288 Gud, från ditt hus, vår tillflykt

1. Gud, från ditt hus, vår tillflykt, du oss kallar
ut i en värld där stora risker väntar...

Text: Fred Kaan 1968 (39 år) "Lord, as we rise to leave the shell of worship", sv. övers. Britt G Hallqvist 1970 (56 år)
Musik: Chartres 1784

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Observera årtalet 1968, som ju är betydelsebärande på fler än ett sätt. Kyrkornas Världsråds fjärde generalförsamling hölls i Uppsala detta år, och Kaans psalm speglar ganska väl den sociala radikalitet som präglade mötet och tiden, men som förhoppningsvis inte lämnat oss helt (den har ju goda bibliska grunder hos både Amos, Jakob och - Jesus).

Britt G Hallqvist följde i sin översättning två år senare originaltexten ganska troget, men hon har sett till att varje strof avslutas med en bön, böner som hon själv format: "Gud, gör oss djärva", "Gud, gör oss fria", "Gud, gör oss kloka," "Gud, gör oss glada." (Den sista bönen finns dock faktiskt i originalet, fast då som avslutning på andra strofen: "Lord, make us cheerful").

De uppfodrande och optimistiska tre första stroferna följs av en realistisk förutsägelse om press, tvivel oro och jäkt. Men också av en bön mitt i allt detta: "Låt oss få känna att din kärlek bär oss, / Gud, gör oss glada."

Fred Kaan:

Staden Chartres sedd från ett av tornen i den berömda katedralen:

290 Herre, din dag var också lik

1. Herre, din dag var också lik
en vanlig arbetsdag.
Fast himlens härlighet var din...

Text: Charles Wesley 1739 (32 år), sv. övers. Arne Widegård 1979 (63 år)
Musik: Bates G Burt 1941 (63 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Detta är en verkligt vardagsnära psalm av Wesley, där andra strofen börjar: "Du som var timmermannens son / och kan min dag förstå..."

En härlig morgonpsalm är det också - som dock närmast förutsätter en levande morgonböns- och husandaktstradition för att någonsin komma till sin fulla rätt. Vid vissa morgonmässor och kyrkliga personalmöten kan det dock hända att den faktiskt sjungs som det var tänkt. Många som använder psalmboken vid sin egen enskilda andakt har nog också upptäckt den och bett igenom den.

För uttrycket "timmermannens son", se t.ex. Markusevangeliet 13:55. Nu menar vissa att det vore dålig teologi att acceptera den benämningen på Jesus ("Guds och Marias son" är vanligare). Men Josef tog ju faktiskt till sej Jesus som sin son (liksom Maria som sin hustru). Och då var ju Jesus det också - i juridisk/social mening, om än inte i biologisk.

Att det är en svensk metodistpastor som översatt den engelske metodistens psalm är f.ö. ytterst passande.

Charles Wesley:

Bates G Burt:

291 Sänd av himlens sol en strimma

   

1. Sänd av himlens sol en strimma,
Herre, över mödans dag...

Text: Oscar Ahlén 1934 (28 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år) [En annan bearbetning med delvis annan melodiform finns i 1986 års finlandssvenska psalmbok nr 467]

Musik: Heinrich Albert 1642 (38 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Till de yngsta psalmisterna i 1937 års psalmbok hörde Oscar Ahlén, som kom igång med sitt psalmskrivande ett par år före den jämngamle Frostenson. Liksom Frostenson fick han även uppleva följande psalmboksarbete och psalmboksutgivning. Men hans psalm bearbetades inte av honom själv utan av Hallqvist (däremot tillfogade han en vers till Hallqvists De skall gå till den heliga staden - tjänster och gentjänster, ni vet).

I sin originalform var denna psalm ganska "manligt" betonad. I andra strofen talades det t.ex. om "det som binder man vid man". Och "bröder, ur Guds kärlek ösen", hette det t.ex. i sista strofen. Dels skrevs ju psalmen skrevs i en tid då det fortfarande oftast var män som gjorde avlönade "dagsverkstimmar". Dels kanske psalmen frånsett detta i första hand var avsedd för just män. Den har ofta blivit omtalad som "Kyrkobrödrapsalmen", och den organisationen (som idag heter Svenska kyrkans lekmannaförbund) var länge mycket manligt dominerad.

Men psalmen har, inte minst i Britt G Hallqvists förtjänstfulla bearbetning, många kvaliteer som gör den omtyckt av många (även kvinnor). Några uttrycken har närmast blivit bevingade, t.ex. "Kraft till tjänst är tjänstens lön". Vardagsperspektivet och pregnansen, liksom den livfulla 1600-talskoralen, har gjort den sjungen även vid orgellösa tillfällen.

Som morgonpsalm är den t.ex. alls inte oäven.

*292a Pris vare Gud, pris vare Fadern

*1. Pris vare Gud!
Pris vare Fadern, hans Ande, hans Son!
Saliga sjunger och tillber vi inför hans tron.
Jublande lyfter vi här våra händer...

Text: Fred Kaan 1972 (43 år), Kerstin Anér 1975 (55 år)
Musik: Från Sri Lanka

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Här har vi en klockren nattvardspsalm (i varje fall vad vers 3-4 beträffar), men lite avsides placerad under rubriken "Tillsammans i världen".

"Handling och bön må bli ett" - de tänkvärda och uppfordrande orden går genom varje strof i denna psalm. Jfr Jakobsbrevet 1:22 om att vara ordets görare, inte bara dess hörare. Jfr även 1 Johannesbrevet 3:18, Matteusevangeliet 7:24 och SvPs 214 Lär mig att bedja av hjärtat.

Tredje strofen börjar i svenska psalmboken: "Brödet och vinet vi frambär till bordet, / tag våra gåvor, o du som har gjort dem, / skicka oss sen till att ena din mänsklighet..." Men i finlandssvenska psalmboken är versen - tydligen med Kerstin Anérs tillstånd eller av henne själv (1980) - bearbetad så här: "Brödet och vinet vi frambär till bordet, / gör oss till ett genom dem, genom ordet, / skicka oss sen..." En både rimtekniskt och innehållsligt odiskutabel förbättring i evangelisk-luthersk riktning, en förbättring som jag hoppas kan komma också den rikssvenska psalmboken till del nästa gång revidering sker.

Den lankesiska melodin är en av psalmbokens få asiatiska.

293 Sanningens Ande

1. Sanningens Ande,
himmelskt ljus du tänder,
klarhet du sprider,
tröst och hopp du sänder...

Text: Zacharias Topelius 1869 (51 år) "Sanningens Ande, som av höjden talar", bearb. Ull-Britt Gustafsson-Pensar 1978 (47 år), jfr Finlandssvenska psalmboken 1986 nr 322 och Virsikirja nr 484 ("Totuuden Henki").
Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Från att ursprungligen ha varit en utpräglad skolpsalm ("Kom att oss leda. Bo i dessa salar") har Topelius´ text av finlandssvenskan Gustafsson-Pensar bearbetats till att bli mer allmänt "kunskapsorienterad" och möjlig att sjunga i de flesta sammanhang. Det dråpliga är bara att hennes text i sin helhet används endast i rikssvenska sammanhang; i Finland har man behållit Topelius´ förstastrof om "dessa salar". Och i tredje strofen står det fortfarande "Kristus, låt ordet i vårt hjärta skrivet / här oss förnya" i st f. "helt oss förnya".

Så fast vi använde ett finlandssvenskt bearbetningsförslag har vi inte samma svenska version av denna psalm på båda sidor om Bottenviken. Inte av denna psalm heller. Ty skillnaderna har efter 1809 blivit högst betydande, och 1986 års psalmböcker (på ömse sidor om viken) innebar knappast någon harmonisering av versionerna, även om den finlandssvenska bearbetningen av några gemensamma runebergpsalmer faktiskt följdes också här i Sverige. Snarare blev de helt gemensamma texterna ännu färre, eftersom man i Finland försökte bevara helrimmen i äldre psalmer, medan vi här i Sverige oftare nöjde oss med vokalrim eller assonanser.

I övrigt hänvisar jag till psalmkommentar av hymnologen Birgitta Sarelin. Läs gärna även följande mycket intressanta uppsats om Relationerna mellan psalmböckerna i Finland och Sverige!

Topelius:

J Cruger:

294 Välsigna, Herre, alla dem

 

1. Välsigna, Herre, alla dem
som bygger ett gemensamt hem.
Slut in dem, Gud, i ditt förbund...

Text: Jan Arvid Hellström 1983 (42 år) fritt efter Christoph von Pfeil 1746 (34 år) "Wohl einem Haus, da Jesus Christ"

Musik: Frankfurt am Main / Johann Balthasar König (?) 1738 (47 år)

- jfr psalm nr 462 i 1986 års finlandssvenska psalmbok och nr 776 i Stora Nätpsalmboken!

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm har funnits på svenska alltsedan 1911, då Johan Alfred Eklund översatte den för Förslag till reviderad psalmbok med anslaget "Välsignat är det hem förvisst / som har sitt allt i Jesus Krist". Men 1983 presenterade Jan Arvid Hellström två (!) nya varianter, varav den ena ("Välsignad vår gemenskap är / om Jesus bor och lever där") hamnade i finlandssvenska psalmboken och den andra i den rikssvenska (typiskt!). Och alla tre versionerna vore egentligen värda att stå i samma psalmbok, så fint kompletterar de varandra.

Ovanstående version är ju en bönepsalm för hem, folk och land och som sådan omistlig. Men den återger endast föga originalets speciella värderingar och vändningar, och är därför knappast att beteckna som en översättning, snarare som en fri omarbetning. Den avslutas med att vi ber Gud om att leda oss "på vår levnads stig / fram till vårt rätta hem hos dig" (obs att det här knappast är möjligt att sjunga "dej"!).

När det tyska originalet första gången trycktes var det i den s.k. Memminger Gesangbuch 1782, hela 36 år efter att den skrevs, men med författaren ännu kvar i livet. Den hade då överskriften "Älsklig bild av ett hem där man tjänar Herren" och angavs vara skriven 1746 på 1 sönd. efter trettondagen - man tror att författaren inspirerats av texten om Jesus vid 12 års ålder i templet (se Lukasevangeliet 2:41-52). Även Josua 24 och särskilt 24:15 tycks ha haft betydelse för originalversionen, i synnerhet dess avslutning.

292 b Jublande lyfter vi här våra händer

1. Jublande lyfter vi här våra händer,
sjunger den glädje som enighet tänder...

Text: Fred Kaan 1972 (43 år), Kerstin Anér 1975 (55 år)
Musik: Karl-Olof Robertson 1981 (63 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Se kommentaren till 292a. Robertsons melodi kräver en viss omdisposition av strofer resp. omkväde, men i övrigt är det exakt samma psalm.

296 Välsigna, Herre, vad du ger

1. Välsigna Herre, vad du ger.
Din nåd är stor. Ditt bröd är ett...


Text: Anders Frostenson 1963 (57 år)
Musik: Gunnar Thyrestam 1957 (57 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller melodi publiceras här än]

Vår yngsta måltidspsalm är denna, skriven till en något äldre melodi och i stram, klassisk, nästan fornkyrklig stil - vilket gjort att en del trott att den är betydligt äldre än den är. Nåja, ett halvsekel är den snart, och att den ännu inte är allmänt känd och sjungen utantill beror knappast på låg kvalitet utan på den närmast mördande konkurrensen från 50-talets måltidsschlager"Glädjens Herre" - och från 70-talshits som "Gud är god mot mej", "Thank you Lord for giving us food" o.s.v.

Men på sina håll är den gärna sjungen, det vet jag. Och den förenar på ett sällsynt lyckligt sätt välsignelse- och "dela med sej"-perspektivet här och nu med visionen om "alla släktens måltid i ditt rike". Där vi ber om att en gång få vara med.

295 Glädjens Herre

1. Glädjens Herre, var en gäst
vid vårt bord i dag...

Text och musik: Hans Dieter Stern 1950 (22 år) - läs mer i Skara stiftshistoriska sällskaps medlemsblad 2008:3 s. 2

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller melodi publiceras här än - men i 1986 års finlandssvenska psalmbok finns bådadera och är utlagda på nätet (med tillstånd, hoppas jag ;o)]

Detta är den utan konkurrens mest sjungna bordssången i kristna kretsar i vårt land. Den har i stort sett slagit ut äldre alternativ som "I Jesu namn till bords vi går" (SvPs 604) eller yngre som "Välsigna, Herre, vad du ger" (SvPs 296). Hans Dieter Stern skrev både text och melodi i mycket unga år, och den slog an mycket snabbt och spreds i hela landet. De inofficiella melodivarianterna är dock många, t.ex. föredrar vissa Elvis-melodin till "Love me tender".

På den tiden (t.o.m. 70-talet ungefär) som man sjöng både före och efter maten (välsignelsebön före och tackbön efter), delades sången i två delar efter mönster från I Jesu namn till bords vi går. Men alltsedan 80-talet, då sången kom med i psalmboken, har den nog nästan undantagslöst sjungits i sin helhet på en gång (bordsseden påbjuder tydligen inte längre gemensamt uppbrott från matbordet). Utom vid minnesstunder, då man ibland endast använder andra strofen ("För de gåvor som du ger"), eftersom "glädjen" oftast inte är så dominerande en sådan gång, i varje fall sällan från början.

Jag har även varit med om att psalmen använts som offertoriepsalm, alltså psalm vid nattvardsfirande. Men det tillhör nog undantagen.

Lennart Nordquist berättar: "Glädjens Herre, var en gäst vid vårt bord i dag… Så sjöng vi vid måltiderna vid det härliga och inspirerande sommarmötet 1954 på Åh stiftsgård i Bohuslän under min gymnasisttid. Sången var obekant för mig och ganska ny då, och därtill fanns författaren med i ledarstaben. Först senare fick jag klart för mig att den här bordspsalmen, som nu är allmänt känd, hade tillkommit i Västra Tunhems prästgård på sluttningen av Hunneberg. Såväl text som melodi har Hans Dietrich Stern som upphovsman. Namnet antyder hans tyska börd. Hans mor hade tagit sina båda söner med sig till Sverige undan nazitidens förföljelser, och Hans Dieter, som man brukade säga, blev naturaliserad västgöte och kär fosterson till den bekante prosten Adolf Kloo i Tunhem. Hans Dieter kom efter prästvigningen att verka som inspirerande stiftsadjunkt under flera år, innan han lämnade Skara stift för att tjänstgöra i Stockholm. Vid sin död 1990 var han komminister i Vällingby." (Nordquist: "Västgötar i psalmboken", ur Skara Stiftshistoriska sällskaps medlemsblad 2008:3).

Vid sitt besök i Västra Tunhems prästgård (där glädjepsalmen alltså skrevs) drygt 200 år tidigare, den 20 juli 1746, skrev den 39-årige småländske prästsonen Carl von Linné: "Detta Tunhem låg som ett jordiskt paradis på sydvästra sidan av Hunneberg". Linné skrev också att "prästgården var den vackraste av alla jag sett".  

589 Se här bygges Babels torn

1. Se, här bygges Babels torn,
slavar bär dess stenar,
där uppe glömmer man sin bror.
Kyrieleison.

2. Så blir mänskan oförstådd...

Text: Olov Hartman 1970 (64 år), 1980
Musik: Sven-Erik Bäck 1970 (51 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

587 Gud skapade de klara vattnen

1. (Försångare:) Gud skapade de klara vattnen
och tände liv med deras syre,
och vindar blåste över havet.
Gud såg att det var gott.
(Alla:) Gud såg att det var gott.
Och det vart afton och det vart morgon.

2. (F:) Och landet lyfte sig ur havet
och vindar blåste över landet...

Text: Olov Hartman 1970 (64 år)
Musik: Bertil Hallin 1970 (39 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]

590 Som källor utan vatten

1. Som källor utan vatten
och moln som drivs omkring
är de som av sin frihet
blott av sig själva binds...

Text: Anders Frostenson 1964 (58 år)
Musik: Finsk

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

594 Giv folken fred, giv själen frid

1. Giv folken fred, giv själen frid,
i kärlek, Gud, var när oss...

Text: v 1: Olov Hartman 1979 (73 år) efter medeltidshymnen "Pro pace et principe", v 2: Karl-Gustaf Hildebrand 1984 (73 år)
Musik: Medeltida hymn / Nürnberg 1529, jfr 1697 års koralbok nr 310 eller Haeffners koralbok 1820 nr 303!

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

592 Gud, du gick bort

1. Gud, du gick bort.
Korset står kvar.
Bomber har efterträtt svärden...

Text: Britt G Hallqvist 1969 (55 år), 1978
Musik: Torsten Sörenson 1970 (62 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]

591 Det kan vi göra för rätt och för fred

1. Det kan vi göra för rätt och för fred:
vi kan be
och svara på vad andra ropar om och ber,
gå samman steg för steg och något sker...

Text: Brian Wren 1972 (36 år), Anders Frostenson 1984 (78 år)
Musik: Karl-Olof Robertson 1984 (66 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

B Wren:

593 Bevara, Gud, vårt fosterland

1. Bevara, Gud, vårt fosterland,
håll över det din starkhets hand
och var dess skydd i strid som frid,
i sorgens som i glädjens tid.

2. Här ser vi vad oss mest är värt,
allt vad vi håller dyrt och kärt.
Ej fjärran finns en bygd, ej när,
som är för oss vad denna är.

3. Här har ock våra fäder bott,
arbetat, kämpat, hoppats, trott.
Här även vi vår boning fått
med samma liv och samma lott.

4. Och här skall våra barn också
en gång på våra stigar gå,
ha det vi haft, se det vi sett
och be till Herren, som vi bett.

5. Välsigna varje trofast själ
som vill vårt land av hjärtat väl.
Men slå de onda uppsåt ned
som hotar det och stör dess fred.

6. Gud, skydda detta kära land
från sjö till sjö, från strand till strand.
Sänk över det din milda vård
som sommardagg på rosengård.

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857, ngt bearb.
Musik: Frankfurt am Main, Johann Balthasar König (?) 1738 (47 år), alt. koral Edvard Grieg

(För ännu en alternativ melodi och mer nutidsanpassat strofurval, se Stora Nätpsalmboken nr 778)

Finska psalmbokens melodi (finns inte heller i vår psalmbok):