295 Glädjens Herre

1. Glädjens Herre, var en gäst
vid vårt bord i dag...

Text och musik: Hans Dieter Stern 1950 (22 år) - läs mer i Skara stiftshistoriska sällskaps medlemsblad 2008:3 s. 2

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller melodi publiceras här än - men i 1986 års finlandssvenska psalmbok finns bådadera och är utlagda på nätet (med tillstånd, hoppas jag ;o)]

Detta är den utan konkurrens mest sjungna bordssången i kristna kretsar i vårt land. Den har i stort sett slagit ut äldre alternativ som "I Jesu namn till bords vi går" (SvPs 604) eller yngre som "Välsigna, Herre, vad du ger" (SvPs 296). Hans Dieter Stern skrev både text och melodi i mycket unga år, och den slog an mycket snabbt och spreds i hela landet. De inofficiella melodivarianterna är dock många, t.ex. föredrar vissa Elvis-melodin till "Love me tender".

På den tiden (t.o.m. 70-talet ungefär) som man sjöng både före och efter maten (välsignelsebön före och tackbön efter), delades sången i två delar efter mönster från I Jesu namn till bords vi går. Men alltsedan 80-talet, då sången kom med i psalmboken, har den nog nästan undantagslöst sjungits i sin helhet på en gång (bordsseden påbjuder tydligen inte längre gemensamt uppbrott från matbordet). Utom vid minnesstunder, då man ibland endast använder andra strofen ("För de gåvor som du ger"), eftersom "glädjen" oftast inte är så dominerande en sådan gång, i varje fall sällan från början.

Jag har även varit med om att psalmen använts som offertoriepsalm, alltså psalm vid nattvardsfirande. Men det tillhör nog undantagen.

Lennart Nordquist berättar: "Glädjens Herre, var en gäst vid vårt bord i dag… Så sjöng vi vid måltiderna vid det härliga och inspirerande sommarmötet 1954 på Åh stiftsgård i Bohuslän under min gymnasisttid. Sången var obekant för mig och ganska ny då, och därtill fanns författaren med i ledarstaben. Först senare fick jag klart för mig att den här bordspsalmen, som nu är allmänt känd, hade tillkommit i Västra Tunhems prästgård på sluttningen av Hunneberg. Såväl text som melodi har Hans Dietrich Stern som upphovsman. Namnet antyder hans tyska börd. Hans mor hade tagit sina båda söner med sig till Sverige undan nazitidens förföljelser, och Hans Dieter, som man brukade säga, blev naturaliserad västgöte och kär fosterson till den bekante prosten Adolf Kloo i Tunhem. Hans Dieter kom efter prästvigningen att verka som inspirerande stiftsadjunkt under flera år, innan han lämnade Skara stift för att tjänstgöra i Stockholm. Vid sin död 1990 var han komminister i Vällingby." (Nordquist: "Västgötar i psalmboken", ur Skara Stiftshistoriska sällskaps medlemsblad 2008:3).

Vid sitt besök i Västra Tunhems prästgård (där glädjepsalmen alltså skrevs) drygt 200 år tidigare, den 20 juli 1746, skrev den 39-årige småländske prästsonen Carl von Linné: "Detta Tunhem låg som ett jordiskt paradis på sydvästra sidan av Hunneberg". Linné skrev också att "prästgården var den vackraste av alla jag sett".