Visar inlägg med etikett Musik 1710-talet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Musik 1710-talet. Visa alla inlägg

fredag 19 februari 2010

63 Dig, ljusens Fader, vare pris

(Texten är SvPs 176 Din klara sol - men koralen densamma som till den här psalmen)


1. Dig, ljusens Fader, vare pris:
jag fick till rikedom
det ord som gör den fromme vis
och gör den vise from.

2. Hur ljuvt, hur hjärtligt talar du
i detta dyra ord
till mig som går, ett barn ännu,
o Fader, på din jord!

3. Väl har naturens rike prakt
med tusen stämmors ljud
till min försagda tanke sagt
att du är stor, o Gud.

4. Din väldighet, ditt majestät,
ditt underfulla råd
jag såg i solens höga fjät
och gräsets minsta tråd.

5. Dock låg för mig din mening skymd,
ditt hjärta jag ej fann
och i en mörk, oändlig rymd
jag som ett stoft försvann.

6. Men gryning blev kring Sinai,
på Tabor uppgick dag,
och själen såg, från töcken fri,
din lag, ditt välbehag.

7. Förklarat för mitt samvete
stod helighetens bud.
Till hjärtat flöt hugsvalelse
med nådens milda ljud.

8. Och tidens kval fick sammanhang
med evighetens tröst,
och himlarösters återklang
blev hörd i jordiskt bröst.

9. O människa, det är dig sagt
vad Gud av dig begär.
Vad han uppå ditt hjärta lagt
din egen sällhet är.

10. I enfald och i ödmjukhet
håll dig till Herrens ord,
och låt, när du hans vilja vet,
hans vilja bliva gjord.

11. Du genom Kristus allt förmår,
som själv dig mäktig gör,
när dig hans Ande leda får
och dig hans kärlek rör.

12. Sann tro på Gud och på hans ord
och kraft att göra gott
och frid i himmel och på jord
är kristnas kall och lott.

13. Till denna lott, till detta kall
mig nåd, o Jesus, giv.
Då vet jag vad jag göra skall
att få ett evigt liv.

14. I dig är Faderns välbehag,
i dig vår salighet,
o Jesus Krist, i går, i dag
och i all evighet.



Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
Musik: Tysk 1710

Detta är en av de ganska få psalmer som i exakt samma skick funnits i tre psalmböcker på raken: 1819 års, 1937 års och 1986 års. (Om man bortser från stavningen, förstås). En annan är Wallins julottepsalm Var hälsad, sköna morgonstund. Som skald och talare stod Wallin mycket högt, det erkände alla, men den bibliskt/kristna substansen ifrågasattes av många.

Precis som julottepsalmen är dock denna av de flesta troende kristna i vårt land fullt accepterad, trots att den knappast gör rättvisa åt den lutherska dikotomin lag-evangelium utan snarast sammanställer "upplysningen genom lagen" med "upplysningen genom evangelium" till en "upplysning genom ordet". En ljuskälla som Wallin ställer i motsats till vad man kunde kalla "upplysningen genom naturen", vilken enligt Wallin bara kan ge en aning om Guds storhet, men inte om hans kärlek och mening med våra liv: "Dock låg för mig din mening skymd, ditt hjärta jag ej fann, och i en mörk, oändlig rymd jag som ett stoft försvann." Kanske är det strofer som denna som väckt anklang också hos senare tiders psalmbokskommittéer?

Och även om t.ex. den förste stockholmsbiskopen Manfred Björkquist betydligt starkare än Wallin betonade den förkrossande aspekten av Guds lag ("vi ha inte bävat på Sinai, därför ha vi ej på Tabor att göra"), kan han såtillvida instämma i Wallins sammanförande av "Sinai" och "Tabor" som han på tal om Luthers fruktansvärda själskamp utbrister: "Lycklige Luther, som dock hade en vredgad Gud, som dock hade en Gud"! (Ur Björkquist: En bok om dödens mening, svensk ungdom tillägnad, Uppsala 1918, s. 24-25). Både Björkquist och Wallin finner det meningsfullare att brottas med en aldrig så sträng Gud än att "försvinna som ett stoft i en mörk, oändlig rymd", en rad som nog uttrycker rätt mycket av vår tids existensiella ångest.


Sinai berg:

Tabor:

Det är dock ett faktum att de makalöst storslagna åtta första verserna ofta skurits bort i låg- och frikyrkliga sångsamlingar. Avslutningen om tron och helgelsen, och särskilt slutstrofen, är ju också betydligt mer kristocentrisk.

Samtidigt kan man begrunda det faktum att psalmen som helhet är disponerad så, att församlingen i de åtta första verserna talar till den himmelske Fadern, men i de därpå följande fyra till sej själv ("O människa, det är dig sagt / vad Gud av dig begär"). De två avslutande verserna är så en bön och lovprisning till Sonen/Kristus.

Och psalmen har huvudärendet att prisa Gud för hans ord, vilket ju inte syns lika bra om man bara använder den senare delen av psalmen. I 1819 års psalmbok har den rubriken "Nådens medel: Ordet" och har överskriften "Jak. 1:17" - där det står att läsa: Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker. Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat. (Cit. från Jakobs brev enligt 1917 års översättning).


Johan Olof Wallin:

79 Gud är mitt ibland oss

Koralförspel:



Alt. koral (OBS! finns ej i svenska psalmboken, men sjungs oftare i Tyskland m.fl. länder): 



1. Gud är mitt ibland oss.
Låt oss nederfalla
och hans höga namn åkalla.
Gud är mitt ibland oss.
Allt i oss må tiga
och åt Gud sin andakt viga...


Text ("Gott ist gegenwärtig"): Gerhard Tersteegen 1728 (31 år), Maria Arosenius 1931 (62 år), Natanael Beskow 1934 (69 år), Torsten Fogelqvist 1936 (56 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år). Jfr versionen i finlandssvenska psalmboken 1986!
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här] 

Detta är nog den mest kända och spridda av bandvävaren (f.d. köpmannen) och mystikern Tersteegens 111 psalmer. Konstslöjdaren m.m. Maria Arosenius introducerade hans psalmer i Sverige genom att 1931 ge ut ett häfte med 25 psalmer (samt 18 tänkespråk) av T. som hon översatt till svenska. Av dessa psalmer togs ovanstående in i 1937 års psalmbok, efter viss finputsning av Beskow och Fogelqvist.

Det är en mycket högstämd psalm, med mycket av stämningen från Jesaja 6. Dess första verser ganska ofta använts som inledningspsalm vid gudstjänster på söndagar som inte har det sprittande jublets karaktär, utan är mer stillsamma och meditativa och/eller allvarsmättade. Den skulle dock kunna karaktäriseras som både bönepsalm och stillsam lovsång. I varje fall vänder den sej direkt till Gud i tillbedjan mer än många s.k. "ståpsalmer" gör.

G Tersteegen:
Gerhard Tersteegen

176 Din klara sol går åter opp





1. Din klara sol går åter opp,
jag tackar dig, min Gud.
Med kraft och mod och nyfött hopp
jag höjer glädjens ljud.

2. Din sol går opp för ond och god,
för alla som för mig;
o, må jag så i tålamod
och kärlek likna dig.

3. O, hjälp mig lyda dina bud
och ha din vilja kär,
förnöjd och glad i dig, min Gud,
var dag jag lever här.

4. Då skall jag, trygg i råd och dåd,
till dig, o Fader fly
och än förnimma att din nåd
är varje morgon ny.


Text: Johan Olof Wallin 1814 (35 år), bearb. (v. 3)

Musik: Tysk 1710. Jfr versionen i Haeffners koralbok 1820, nr 420!

Denna psalm var under många år på 1800- och 1900-talet förknippad med skolornas morgonböner. Dess korthet och melodins enkelhet gjorde den passande för ändamålet, men den något pliktbetonade situationen har kanske inte bidragit till att göra den helt älskad. Tredje strofen löd tidigare: O, må jag så med flit och dygd / och måtta i begär / än kunna glädjas i ditt skygd / var dag, du mig beskär. Psalmkommitténs fina bearbetning kan förhoppningsvis bidra till att psalmen fortlever och verkligen sjungs med "glädje i Gud."

Andra strofen är inspirerad av Jesus´ ord i Matteus 5:45 (en del av Bergspredikan) om att Gud låter sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga. Psalmens avslutningsord anspelar på Klag. 3:22-23 om Herrens oändliga nåd och barmhärtighet.

Porträtt av Johan Olof Wallin:

315 En herrdag i höjden

File:Michelangelo - Fresco of the Last Judgement.jpg




1. En herrdag i höjden är vorden besluten
av Konungen uti det himmelska land,
att han skall hitkomma med mång sinom tusen
och kalla till doms både kvinna och man,
med änglarnas röst,
de trogna till tröst,
men svidande styng i de otrognas bröst.

2. Ack, mildaste Jesus, föröka oss trona,
att vi må beredda och vakande stå,
att vi ej bortmista vår salighets krona,
och att vi din nåd ej förlustiga gå.
O räck oss din hand,
vår Frälsareman,
och för oss till himlens lycksaliga land.



Text: Gammal nordisk sång, i svenskt tryck 1718
Musik: Svensk folkmelodi, ur musiktidningen Zion 1869 i sättning av Jacob Axel Josephson

Denna psalm är skriven av okänd författare och hade från början sex strofer, av vilka den första och den sista finns med i psalmboken. Förutom i trycket från 1718 förekommer den i ett skillingtryck från Gävle 1783 med titeln "Trenne öfwer måtten Wackra och upbyggeliga sånger."

Ja, vacker och uppbygglig är nog denna psalm. Men samtidigt oerhört allvarlig. Det gamla "domssöndagsperspektivet" med både himmel och helvete i blickfånget är väl bevarat i dessa två korta strofer, där den andra strofens innerliga bön till Frälsaren ändå ingjuter visst hopp inför evigheten. "O, räck oss din hand..."

Melodin är en svensk folkmelodi, som Arvid August Afzelius tog med i sin Afsked af Svenska Folksharpan 1848, då till en sorgesång som Afzelius författat vid Karl XIV Johans död. Sättningen i våra koralböcker är av Jacob Axel Josephson och publicerades i musiktidningen Zion 1869. Som ett kuriosum kan nämnas, att psalmen också kan sjungas på närmast föregåendes melodi, Waldemar Rudins till Ack saliga dag.

torsdag 18 februari 2010

480 Var hälsad, Herrens moder




1. Var hälsad, Herrens moder,
o Maria!
Högtlovade på Jorden,
o Maria!
Träd fram....


Text: Bo Setterlind 1974 (51 år), 1977, 1982 efter Salve Regina-sång av Johann Georg Seidenbusch 1687 (46 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 356 Tack, Herre, för din jungfrumor
Musik: Mainz 1712


[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]


Hur denna Maria-hymn kunde hamna i en evangelisk-luthersk psalmbok går nog inte att förklara. Även om refrängen "mildrades" från Setterlinds ursprungliga översättning (orörd i romersk-katolska kyrkans psalmbok Cecilia) "Sjung vår Herres Moders lov" till "Sjung med henne Herrens lov". Eftersom psalmen som helhet innebär ett tilltal till Maria - inte bara enskilda retoriska vokationer som i nästföljande psalmers "O Maria, lär mej dina sånger" eller "Salig du och högt benådad" - av lovsångskaraktär passar den som hand i handske till romerska kyrkans Maria- och helgonteologi, men sällsynt illa till en evangelisk kyrkas. Jämför denna "evangeliserade" variant av psalmen!

Psalmen har ändå blivit mycket populär i Svenska kyrkan, troligen mycket på grund av den anslående koralen, medan t.ex. den innehållsligt så mycket rikare och mer bibliska SvPs 482 Salig du och högt benådad nästan helt kommit i skymundan, troligen mycket på grund av den i det fallet närmast osångbara melodin!

J G Seidenbusch:


BSetterlind: