*4 Hela världen fröjdes Herran

*1. Hela världen fröjdes Herran,

tidigt och av hjärtans grund.

Kom från orter när och fjärran,

ni som står i hans förbund.

Träd nu fram med lust och fröjd,

lovsjung Gud i himmelshöjd.

*2. Han är den som oss har skapat,

oss bevisat mycken nåd,

frälsat det som var förtappat

och är den som med oss står,

vill oss en gång föra in

uti himlaglädjen sin.

*3. Tacka honom i hans portar,

lovsjung i hans tempelgård,

samlas hit från alla orter,

prisa den om oss har vård.

Han oss nådig är och blid,

trofast intill evig tid.

Text: Johann Franck 1653 (35 år) efter Psalt. 100, Jakob Arrhenius 1691 (49 år), Jesper Svedberg 1694 (41 år), ngt bearb.

För en ännu mer genomgripande bearbetning, se Hela världen, prisa Herren i Stora Nätpsalmboken.

Musik: Troligen svensk 1676

Psalmen Hela världen fröjdes Herran heter i tyskt original Alle Welt, was kreucht und webet. och publicerades på svenska första gången 1691 i professor Jakob Arrhenius Psalme-Profwer, samt togs slutligen in i psalmboken efter att ha bearbetats av dåvarande domprosten i Uppsala Jesper Svedberg. Den har sedan funnits med i alla svenska psalmböcker, och även i de flesta frikyrkliga sångböcker. Oscar Lövgren kallar den så sent som 1964 "vår kanske mest sjungna lovpsalm".

Melodin är påträffad i Västerås´ universitetsbibliotek i en handskrift från 1676, och förmodades länge på oklara grunder vara tysk. Även den trycktes första gången 1691 i Psalme-Profwer, dock inte till denna lovpsalm utan till texten Ach! när skall det mig dock hända. Se vidare Lövgren Oscar: Psalm- och sånglexikon, sp. 201 (Gummessons 1964).

Mia Makaroff har gjort en vågad men frisk körtonsättning av psalmens finska text: "Kaikki maat, te riemuittkaatte":



J Franck (fönstermålning i Paul-Gerhardt-Kirche):

43 Jesus är min vän den bäste

1. Jesus är min vän den bäste,
vilkens like ingen är.
Skulle jag då som de fleste
övergiva honom här?
Ingen skall mig kunna skilja
ifrån den mig har så kär...

Text: Jakob Arrhenius 1691 (48 år), Olov Hartman 1978 (72 år)

Musik: Gustaf Düben d.ä. 1674 (45 år), jfr 1697 års koralbok nr 245, alt. melodi av Rikard Norén (1847-1922)
[Av upphovsrättsskäl kan resten av Hartmans bearbetning inte återges än]

'

Detta är, tillsammans med Jag lyfter mina händer, Jakob Arrhenius mest kända och älskade psalm, en av dem som funnits med i alla svenska psalmböcker alltifrån den karolinska. Den hämtar, vilket författaren redan från början uppger, sitt innehåll från Paulus och Romarbrevet 8:31-39.

Det är intressant att Arrhenius redan på 1600-talet kan sjunga om att "de flesta överger Jesus". Att Sverige till namnet var kristet och hade ett starkt inslag av påbjuden fromhet (och förbjudna invändningar) skapade långt ifrån alltid verklig efterföljelse. Man kan tänka på Jesus egna ord till lärjungarna i Johannesevangeliet 6:67: "Inte vill väl också ni gå bort?" Arrhenius´ psalm är, liksom Petrus´ ord den gången, ett svar på Jesus´ fråga.

Psalmen trycktes i Psalme-Profwer 1691 tillsammans med andra av samme författare.

Melodin publicerades i Odiae Sveticae 1674 (till Stämmer upp, I sångarinnor?) och är alltså väsentligt äldre än texten. Den har också kommit att användas till en mängd andra psalmtexter. Men fr.o.m. Haeffners koralbok 1820, var melodin sorgligt utjämnad (jämna 4/4-delar). Nu uppskattar vi åter 1600-talskoralens friskhet och lätthet. (Den har t.o.m. misstagits för att vara en s.k. folklig koral, en "dalakoral").

Så här såg Arrhenius text ut i originalversionen (som bibehölls ganska väl fram till 1986):

Jesus är min wän den bäste,
hwilkens like aldrig är;
skall jag då så med de fleste
öfwergifwa honom här?
Ingen skall mig kunna skilja
ifrån den, mig har så kär;
en skall wara bägges wilja,
alltid här och ewigt der.

Han har döden för mig lidit,
ingen skall fördömma mig:
hos sin Fader för mig bedit,
det mig gagnar ewiglig´.
Ho är då, som will förklaga,
den han sjelf utkorat har?
Ho will ifrån honom draga,
den han har i sitt förswar?

Jag är wiss och derpå liter,
hwarken lifwet eller död
mig ifrån min Jesus sliter:
englar, höghet eller nöd,
djuphet eller annat mera,
ware kommand´ eller när,
skall mig från Guds kärlek föra,
som i Jesu Christo är!

107 Gör porten hög, gör dörren bred

1. Gör porten hög, gör dörren bred
och djupt i stoftet böj dig ned:
din Gud och Frälsare det är
som på ditt hjärta klappar här.
Höj upp din röst med helig fröjd,
stäm upp din sång till himlars höjd:
Dig vare pris, o Jesus kär,
som komma vill och bli mig när.

2. Han kommer här...

Text: Georg Weissel 1623, "Macht hoch die Tür" (33 år)

Musik: Svensk 1697

Hör även psalmen på tyska med dess tyska koral.

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Texten, som skrevs till invigningen av en kyrka i Königsberg, där Weissel blev kyrkoherde just detta år, utgår ifrån Psaltaren 24, där det mot slutet heter:

Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in!
Vem är då ärans konung?
Det är Herren, den väldige hjälten,
Herren, väldig i strid.
Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in!
Vem är han, ärans konung?
Det är Herren Sebaot,
han är ärans konung.

Men Weissel låter varje vers avslutas med ett bönerop, och den femte strofen ("Kom snart till mig, o Jesus kär") är helt och hållet en bön med återklang från Bibelns sista kapitel, Uppenbarelseboken 22: "Han som vittnar om detta säger: Ja, jag kommer snart! Amen, kom, Herre Jesus!"

I Tyskland använder man en pampig dur-melodi till psalmen, medan Sverige har en mer mollbetonad men fördenskull inte sorgsen koral. Det är dock ingen Första-advent-psalm, utan mer en psalm för andra eller tredje söndagen i adventstiden. Men visst kan den sjungas året runt, denna böne- och väckelsepsalm från 1600-talet.

238 Jag lyfter mina händer

Alt. melodi (238 b):




1. Jag lyfter mina händer
upp till Guds berg och hus.
Från dem han hjälpen sänder
och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren alltid leder,
som jord och himmel gjort.
Han hör mig när jag beder
och skyddar mig alltfort.

2. Han låter mina fötter
ej slinta, ty han är
en väktare ej trötter
och blir mig alltid när.
Han nådigt mig bevarar
och skyddar mig från fall,
mig dag och natt försvarar,
välsignar ock mitt kall.

3. Allt ont han från mig vänder
och frälsar kropp och själ.
Vad än som här mig händer,
så slutar det dock väl.
Min utgång han bevarar,
min ingång likaså.
Sin nåd Gud aldrig sparar
för dem med honom stå.

Text: Jakob Arrhenius 1694 (52 år) fritt efter Psaltaren 121 "En vallfartssång", bearb. Jesper Svedberg 1694 (41 år)

Musik: Melchior Teschner 1615 (31 år) "Valet will ich dir geben", något omformad i svensk tradition. Alt. mel. Johan Georg Lotscher 1795 (61 år)

Liksom föregående psalm är detta en psaltarparafras - som blivit ofta och gärna sjungen, även i nyare tid. Båda de melodier som används är friska och glada, och texten är verkligen optimistisk eller snarare trosfrisk och förtröstansfull: "Vad än som här mig händer, så slutar det dock väl". Psaltarpsalmens upplyfta ögon har här blivit upplyfta händer, men annars följs texten ganska noga.

Avslutningens tal om "bevarad utgång och ingång" har en exakt motsvarighet i våra äldre bibelöversättningar ("Herren skall bevara din utgång och din ingång"). Men den senaste bibelkommissionen valde att först tolka raden som att "Herren skall bevara dig när du går och när du kommer" (fortfarande ganska igennkännligt" och slutligen som "Herren skall bevara dig i livets alla skiften", vilket ju stämmer med den övergripande andemeningen men förlorar konkretion. "Utgång och ingång" har dessutom traditionellt tolkats även på utgången ur detta livet och ingången i den eviga världen. För den som lagt sitt liv, från början till slut, i Herrens händer gäller detta stora: "Vad än som här mig händer, så slutar det dock väl."

Slutet gott - allting gott. Det berättas att den galante växjöbiskopen Esaias Tegnér på sin dödsbädd lyfte sina händer och citerade början av denna psalm. Det var förhoppningsvis inte bara ännu en av de många tomma poserna och gesterna i den berömde, världsvane poetens och biskopens liv. Som småbarnspappa har jag lärt mej att den gesten på barnets kroppsspråk betyder: "Pappa, lyft upp mej och bär mej!"

Alt. melodi (dalakoral - OBS finns ej i psalmboken!):

273 Jesus, du mitt hjärtas längtan

1. Jesus, du mitt hjärtas längtan,
all min glädje och min tröst,
kom till mig och låt mig höra
i ditt ord din egen röst...

Text: Okänd tysk författare 1686 "Jesu, meine Lust und Wonne", sv. övers. Jakob Arrhenius 1691 (48 år) "Jesu, du min fröjd och fromma", bearb. Anders Frostenson 1979 (73 år)
Musik: Heinrich Albert 1642 (38 år), jfr den utjämnade varianten i Haeffners koralbok 1820, nr 407!

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Ingen vet riktigt vem som skrev den här psalmen, som första gången trycktes 1686 i Lunebürgisches Gesangbuch. Endast fem år senare översattes den av Arrhenius och trycktes i hans Psalme-Profwer 1691. Sedan dess är den nog mer sjungen i Sverige än i Tyskland. 

Särskilt känd och citerad var tidigare den andra strofen, som fram till 1986 löd: "Jesu, låt mig städse börja / i ditt namn allt vad jag gör, / att jag måtte framgång spörja / och så sluta som mig bör."

Melodin av Heinrich Albert trycktes i femte delen av hans Arien oder Melodeyen (Königsberg 1642), till texten "Gott des Himmels und der Erden".

328 Lova Herren Gud, min själ

1. Lova Herren Gud, min själ!
Vad han gör är rätt och väl.
Lova honom allan tid,
ty han nådig är och blid.

2. Trösta ej på någon man,
huru hög han vara kan,
ty han hjälpa ej förmår,
när du mest i nöden står.

3. Människan är förelagt,
som Gud själv oss haver sagt,
dö och åter bli till jord,
därav människan är jord.

4. Se, vad blir då hennes makt,
hennes anslag, hennes prakt?
Allt förlorat blir och dött,
allt förvandlat och förött.

5. Evigt salig är den man,
som på Gud förtrösta kan.
Den hos honom söker råd
säker är att finna råd.

6. Gud är den som med ett ord
skapat himmel, hav och jord,
men av allt, som jorden bär,
mänskan honom kärast är.

7. Sions Gud är hög och stor,
salig den på honom tror.
Lova Herren, gammal, ung,
gladlig halleluja sjung!

Text: Jakob Arrhenius 1694 (52 år) efter Psalt. 146 - jfr Stora Nätpsalmboken nr 654 som utgör en fullständigare version.
Musik: Herrnhut omkring 1740

I den karolinska psalmboken fanns efter avdelningen "Katekesen författad i sånger" även en avdelning med "kung Davids psalmer", omformade efter västeuropeiska versmått och språk. Inte alla 150 psalmer i Psaltaren (som ju heller inte alla är författade av David) finns parafraserade, men bl.a. Psaltaren 146 finns med i nytolkning av Jakob Arrhenius. Ja, Arrhenius´ psalm hör till dem som fanns med redan i Svedbergs psalmbok av 1694, och som även året efter fann nåd för de kritiska teologernas ögon (fattas bara annat, så troget som han följer den gammaltestamentliga förlagan!). 

Psalmen förkortades betydligt för 1986 års psalmbok (jfr versionen i 1937 års psalmbok!), men fick i alla fall vara kvar - i fjärde psalmboken på raken (den femte om man räknar med 1694 års psalmbok)!

Så här såg den ut som nr 107 i 1695 års psalmbok:

Lofwa Herran Gud, min själ!
som dig hafwer skapat wäl.
Lofwa honom allan tid;
ty han nådig är och blid.

Tröster ej på någon man,
huru hög han wara kan;
ty han hjelpa ej förmår,
när som wärst med eder står.

Menniskan är förelagt,
som Gud sjelf oss hafwer sagt,
dö och åter bli till jord,
deraf förste man är gjord.

Si, hwar blir då hennes makt,
hennes anslag, hennes prakt?
Allt förtappadt är och dödt;
allt är ändadt och förödt.

Säll och salig är den man,
som på Gud förtrösta kan;
den, som liter på hans nåd
och hos honom söker råd.

Gud är den, som med ett ord
skapte himmel, haf och jord,
med allt, hwad som derpå är,
håller tro och sanning kär.

Den, som hungrar, gör han mätt,
skaffar den förtryckta rätt,
löser den, som fången är,
blindom åter syn beskär.

Rätter upp allt mer och mer
den, som ligger slagen ner;
älskar den, som lefwer from,
spar den onda till sin dom.

Herren ser till enkors nöd,
gifwer deras barnom bröd,
främlingar bewisar godt,
gör de ondas wäg till spott.

Sions Gud är sannerlig´
en stor konung ewiglig´:
Lofwa Herren, gammal, ung!
Gladlig´ halleluja sjung!

355 Jesus, du som själen mättar

1. Jesus, du som själen mättar,
bördor och bekymmer lättar,
allt jag söker finns hos dig...

Text: Johann Flittner 1661 (43 år), övers. Jakob Arrhenius 1691 (49 år) "Jesu, du som själen spisar", bearb. Jan Arvid Hellström 1979 (38 år)
Musik: Svensk 1691, ngt bearb.,  jfr 1697 års koralbok nr 246!

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här]

Denna psalm utgavs först i Flittners Suscitabulum Musicum (Greifswald 1661). Arrhenius´ översättning utgavs 1691 i hans "Psalme-Profwer", där den svenska melodin också trycktes. Kompositören är okänd, även om Oscar Lövgren gissar på Arrhenius själv.

Psalmen är en av dem som försetts med "omkväde", i detta fall bönen "stanna alltid kvar hos mig" (i den äldre översättningen: "Bliv, o Jesu, städs hos mig"). Sista strofen är dock istället en bekräftelse av Jesu närvaro: "du som alltid blir hos mig."

Genom den bearbetning och förkortning som J A Hellström utförde har psalmen fortsatt vara en av de mer sjungna - melodin hör ju också till de allra käckaste från det svenska 1600-talet.