43 Jesus är min vän den bäste

1. Jesus är min vän den bäste,
vilkens like ingen är.
Skulle jag då som de fleste
övergiva honom här?
Ingen skall mig kunna skilja
ifrån den mig har så kär...

Text: Jakob Arrhenius 1691 (48 år), Olov Hartman 1978 (72 år)

Musik: Gustaf Düben d.ä. 1674 (45 år), jfr 1697 års koralbok nr 245, alt. melodi av Rikard Norén (1847-1922)
[Av upphovsrättsskäl kan resten av Hartmans bearbetning inte återges än]

'

Detta är, tillsammans med Jag lyfter mina händer, Jakob Arrhenius mest kända och älskade psalm, en av dem som funnits med i alla svenska psalmböcker alltifrån den karolinska. Den hämtar, vilket författaren redan från början uppger, sitt innehåll från Paulus och Romarbrevet 8:31-39.

Det är intressant att Arrhenius redan på 1600-talet kan sjunga om att "de flesta överger Jesus". Att Sverige till namnet var kristet och hade ett starkt inslag av påbjuden fromhet (och förbjudna invändningar) skapade långt ifrån alltid verklig efterföljelse. Man kan tänka på Jesus egna ord till lärjungarna i Johannesevangeliet 6:67: "Inte vill väl också ni gå bort?" Arrhenius´ psalm är, liksom Petrus´ ord den gången, ett svar på Jesus´ fråga.

Psalmen trycktes i Psalme-Profwer 1691 tillsammans med andra av samme författare.

Melodin publicerades i Odiae Sveticae 1674 (till Stämmer upp, I sångarinnor?) och är alltså väsentligt äldre än texten. Den har också kommit att användas till en mängd andra psalmtexter. Men fr.o.m. Haeffners koralbok 1820, var melodin sorgligt utjämnad (jämna 4/4-delar). Nu uppskattar vi åter 1600-talskoralens friskhet och lätthet. (Den har t.o.m. misstagits för att vara en s.k. folklig koral, en "dalakoral").

Så här såg Arrhenius text ut i originalversionen (som bibehölls ganska väl fram till 1986):

Jesus är min wän den bäste,
hwilkens like aldrig är;
skall jag då så med de fleste
öfwergifwa honom här?
Ingen skall mig kunna skilja
ifrån den, mig har så kär;
en skall wara bägges wilja,
alltid här och ewigt der.

Han har döden för mig lidit,
ingen skall fördömma mig:
hos sin Fader för mig bedit,
det mig gagnar ewiglig´.
Ho är då, som will förklaga,
den han sjelf utkorat har?
Ho will ifrån honom draga,
den han har i sitt förswar?

Jag är wiss och derpå liter,
hwarken lifwet eller död
mig ifrån min Jesus sliter:
englar, höghet eller nöd,
djuphet eller annat mera,
ware kommand´ eller när,
skall mig från Guds kärlek föra,
som i Jesu Christo är!