72 Du sanna vinträd, Jesu kär

 

1. Du sanna vinträd, Jesu kär,

som dina trogna liv beskär

och livet näring giver,

giv mig, du ädla, friska stam

att jag ur dig må växa fram

och att i dig jag bliver.

Som grenen vissnar utan saft,

är dig förutan ingen kraft,

förutan dig är själen död

och bidar dom och evig nöd.

O Jesu Krist,

bevara mig,

bevara mig,

att jag förbliva må i dig.

2. O Fader, sanne vingårdsman,

som trädets grenar rensa kan,

att de må rikligt bära,

du göre mig från lustar ren,

att jag må bli en ädel gren,

min vårdare till ära.

Du hålle mig i ans och tukt,

att jag må giva mera frukt

och sist uti ditt rike bär

en frukt som oförgänglig är.

O Jesu Krist,

förläna liv

utav ditt liv

och evig nåd och hägnad giv.

Text: Johan Alfred Eklund 1911 (47 år), jfr bearbetningen i Stora Nätpsalmboken nr 195

Musik: Strassburg 1577

Denna psalm är en parafras på inledningen till Johannesevangeliets 15 kapitel och har både i nuvarande och föregående psalmbok placerats bland nattvardspsalmerna. Den är dock innehållsligt på intet sätt bunden till nattvardsfirandet - även om den passar väl i det sammanhanget - utan kan i ett bredare perspektiv ses som en brinnande bönepsalm och en kraftfull Kristuspsalm.

Några lättare bearbetningar föreslogs i revideringsarbetet inför 1986 års psalmbok (bl.a. "från all min ondska gör mig ren" i st f "du göre mig från lustar" i v. 2), men upphovsrättsinnehavarna medgav inga ändringar i några som helst Eklund-psalmer, så därför har vi på gott och ont (oftast på gott, tror jag trots allt) kvar de gamla eklundska vändningarna än i dag. Psalmer kan dock precis som vingrenar behöva ansas då och då, och själv tror jag att min bearbetning av psalmen (eller någon annan bättre bearbetning) skulle kunna hjälpa den att överleva längre in på 2000-talet. Jag har en känsla av att den tyvärr slutat sjungas.

95 Ditt verk är stort, men jag är svag

1. Ditt verk är stort, men jag är svag
och lätt till jorden böjes.

Mig arme i din tjänst dock tag

om så din kraft upphöjes.

2. Mig ödmjukhet och kärlek giv

och trohet intill döden,

och låt mig gå med bud om liv

bland smärtorna och nöden.

3. Till evig tid jag hör dig till

och vill ej mer begära.

Så tag mig, led mig som du vill,

ditt namn, o Gud, till ära.

Text: Natanael Beskow 1885 (20 år)

Musik: Tjeckisk 1576 / hos Michael Praetorius 1620 (39 år), jfr 1697 års koralbok nr 352!

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Precis som Kärlek av höjden skrevs denna psalm ursprungligen för Uppsala Studentmissionsförenings sångbok. Och precis som den psalmen är även denna en pregnant bönepsalm och överlåtelsepsalm - lätt att lära, sjunga och bedja utantill.

Att två små sånger skrivna av en 20-åring 1885 mer än 50 år senare skulle tas in i psalmboken och mer än 100 år senare räknas som självskrivna i ännu en psalmbok - vem kunde ha anat det? Knappast Beskow själv i varje fall. Hans bön om att få "gå med bud om liv / bland smärtorna och nöden" uppfylldes dock - inte minst just genom hans psalmer!

Beskow:

Praetorius:

104 Gläd dig, du Kristi brud

1. Gläd dig, du Kristi brud,
och möt din Herre Gud.
Den stora dag du skådat
som oss profeter bådat.
Hosianna, pris och ära!
Vår konung är nu nära.

2. En åsna honom bär...

Text: Dansk 1632, övers. 1642, Samuel Johan Hedborn 1812 (29 år), Johan Olof Wallin 1819 (40 år), Britt G Hallqvist 1979 (65 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 239.
Musik: Jakob Regnart 1574 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här]

Här har vi en riktig adventsklassiker som funnits med ända sedan den karolinska psalmboken. Den trycktes 1632 i Danmark, i Anders Rasmussen Gryderups Psalmebog: Fryd dig, du Christi Brud. På svenska trycktes den för första gången 1642 i Tree Sköna Andeliga Historiske Wijsor, och togs i ungefär det skicket in i 1695 års psalmbok (se texten i karolinska psalmboken nedan).

Melodin togs upp till den "världsliga" texten Venus, du und dein Kind i Regnarts Schöne kurzweilige teutsche Lieder (1574). Bartholomäus Gesius var den förste som använde melodin som koral. Enligt Oscar Lövgren finns det en osäker uppgift om att en välönskningsvisa till konung Sigismund 1598 skulle ha haft Regnarts melodi.

Hursomhelst är det en skön adventspsalm som även ibland har använts på Palmsöndagen. Det inbjudande draget är framträdande: "Låt hjärtat öppna sig! / Bjud Kristus hem till dig!" Anslagets "Kristi brud" syftar på den kristna församlingen, men efter Knutbymorden 2004 och uppståndelsen kring den s.k. Kristi brud i Knutby, var det en del som tyckte att psalmen inte gick att använda än på ett tag. Men nu är det nog fritt fram igen, även om begreppet säkert kan behöva förklaras.

Kuriosa: Britt G Hallqvists varsamma bearbetning återinförde åsnan i vers två. (Mellan 1819 och 1986 stod det: "En krona han ej bär, som dock en konung är").

Så här lät psalmen på 1600-talet:

Fröjda dig, du Christi brud!
Emot din Herra och Gud:
Förhanden är hans nåde,
som de profeter spådde.
Hosianna, heder och ära
skall denna wår Konung wara.

En åsna honom bär,
som dock en Konung är.
Hans prakt är ganska ringa,
dock kan han döden twinga.
Hosianna, heder och ära...

Han är saktmodig och god,
både i sinne och mod:
salighet har han att föra;
det skall hans brud tillhöra.
Hosianna, heder och ära...

Låt upp din´ portar widt,
Christum bjud hem till dig:
han aktar hos dig gästa,
din salighet till bästa.
Hosianna, heder och ära...

Gack ut af din paulun
och se en gladlig syn:
här rider ärones Konung;
Gläd dig, du dotter Sion!
Hosianna, heder och ära...

Strö qwistar på hans wäg
och spar din´ kläder ej:
bekänn dig uppenbarlig´
ty werlden är så farlig.
Hosianna, heder och ära...

Din´ barn stora och små
skola göra likaså;
den ganska hedna skara
skall sjunga utan fara:
Hosianna, heder och ära...

187 Nu är en dag framliden

Nu är en dag framliden
och natt tillstundar visst.
Från oss är solen skriden,
bli när oss, Jesus Krist.
Ge oss en stadig tro
och alltid oss bevara,
så att vi utan fara
kan gå till nattens ro.

Text: Okänd svensk 1682, Jesper Svedberg 1694 (41 år), ngt bearb.
[För en ytterligare något bearbetad version, se Stora Nätpsalmboken nr 415].
Musik: Lyon 1557 / Erfurt 1572

Alt. folkkoral (OBS! finns ej i 1986 års psalmbok!):



Om den föregående aftonpsalmen (Nu vilar folk och länder) kanske mera sällan sjungits gemensamt i sin helhet, både p.g.a. sin längd och sin intimprivata karaktär, hör denna psalm troligen till de genom tiderna mest sjungna svenska psalmerna, både p.g.a. sin korthet och sin karaktär av gemensam aftonbön: "alltid oss bevara", "så att vi utan fara". Och p.g.a. sin vackra och innerliga mollmelodi, så passande i skymningen.

Psalmen har också bevarats ganska oförändrad genom tre sekler; i tre officiella psalmböcker på raken lät den exakt likadant, och ändringarna i nuvarande psalmbok är mycket små, knappt märkbara. Men allra först trycktes den i Then Swenska Psalm-Booken sammanförd med Johan Arndts Paradis-Lustgård (Göteborg 1682). Och p.g.a. utgivningsorten drog psalmforskaren J W Beckman (i Försök till Svensk Psalmhistoria, Stockholm 1845-1857) slutsatsen att psalmen troligen härstammar från Göteborg. Men det torde vara osäkert. Säkert är i varje fall att Jesper Swedberg bearbetade den något innan den togs med i rikspsalmboken, och sedan dess bibehölls den alltså oförändrad (så när som på stavningen) i nästan 300 år. Miljoner svenskar har kunnat den utantill.

J Svedberg:

239 Av hjärtat håller jag dig kär

Alt. koralvarianter: 

EN BÖN TILL KRISTUS,
HJÄRTATS TRÖST I LIV OCH DÖD

1. Av hjärtat håller jag dig kär.
Kom, Jesus Kristus, var mig när.
Hos dig vill jag förbliva,
ty i den hela vida värld
är idel oro, sorg och flärd,
men du har frid att giva.
Och lider jag till själ och kropp
är du min tröst, mitt enda hopp,
min hjälpare, min herde god,
som återlöst mig med ditt blod.
O Jesus Krist,
min Frälserman, min Frälserman,
allena du mig hjälpa kan.

2. För vad jag är och har och får
jag tackar dig, som allt förmår,
för varje nådegåva.
Gud, lär mig också bruka rätt
till andras hjälp vad du mig gett,
så kan jag bäst dig lova.
Allt gott, o Gud, du själv mig lär.
Mot ondskan mitt beskydd du är.
Låt ingen motgång hindra mig
att hålla fast vid tron på dig.
O Jesus Krist,
ack, för din död, ack, för din död,
var du min tröst i all min nöd.

3. Sänd, Herre, dina änglar ut,
och låt min själ vid livets slut
av dem till dig bli tagen.
Min kropp som läggs i jorden ned,
låt den få vila i din fred
intill den sista dagen.
Väck upp mig då, benåda mig,
låt mina ögon skåda dig
i glädje stor, o du Guds Son,
försonare på nådens tron.
O Jesus Krist,
ack, bönhör mig, ack, bönhör mig,
i liv och död jag tillhör dig.

Text: Martin Schalling 1569 (37 år) "Herzlich lieb hab ich dich, o Herr", sv. övers. Håkan Ausius 1641, Johan Olof Wallin 1807 (28 år), bearb. 1983. Eng. övers. "Lord, Thee I love with all my heart"
Musik: Strassburg 1577, jfr 1697 års koralbok nr 290

Denna psalm publicerades i Kurtze und sonderliche Newe Symbola etlicher Fürsten (Nürnberg 1571), men skrevs några år tidigare. Författaren Martin Schalling rubricerade själv sin psalm som "En bön till Kristus, hjärtats tröst i liv och död". Den översattes till svenska av Håkan Magnusson Ausius och publicerades här år 1641 i boken En Andeligh Watukälla.

Själva anslaget till psalmen är hämtat ur Psaltaren 18: "Hjärtligen kär har jag dig, Herre". Men den publicerades som avslutande bön i en påskaftonspredikan över 2 Moseboken 12:1-14, om påskalammet och blodet på dörrposterna, som i nytestamentlig/kristen tolkningstradition syftar på Jesus ("Guds Lamm") och hjärtats förening med honom.

Melodin trycktes 1577 i Strassburg i Bernhard Schmids Zwey Bücher et c. tillsammans med just denna psalmtext. Bl.a. genom att varje strof är så lång och radlängderna varierande är detta en sällsynt färgrik koral, som jag redan under barndomens kyrkobesök på 1970-talet upplevde som hisnande vacker. Psalmen har också, åtminstone tidigare, varit mycket omtyckt och sjungen i svenskkyrkliga sammanhang, men har troligen inte börjat sjungas i landets frikyrkor bara för att den alltsedan 1986 ingår i såväl Segertoner som Frälsningsarméns sångbok (motbevisa mej gärna!).

Psalmen var filosofen Pontus Wikners (1837-1888) älsklingspsalm, som hans hustru Ida Wikner läste högt för honom när han utandades sin sista suck.

Inför publiceringen i 1986 års psalmbok bearbetades texten något av flera olika författare, varför ingen alls anges i psalmboken (och ingen heller gör anspråk på upphovsrätt). Ingen nämnd och ingen glömd! 

Psalmens sista strof ("Sänd, Herre, dina änglar ut") bildar slutet på Johannespassionen av Johann Sebastian Bach:

404 Så skön och ljuvlig är

1. Så skön och ljuvlig är
din boning, Herre kär,
en öppen famn din kyrka,
där jag får tröst och styrka,
där jag av hjärtat prisar
den godhet du oss visar.

2. Min själ en fristad har...

Text: Haqvin Spegel 1694 (41 år) "O Huru liuflig är", efter Psalt. 84, bearb. Britt G Hallqvist 1984 (70 år)
Musik: Jakob Regnart 1574 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl får resten av texten inte återges]

Åtskilliga psalmer om gudstjänstens glädje och skönhet har hämtat inspiration från Psaltaren 84, men denna Spegel-psalm är i sin helhet en ren parafras på den gammaltestamentliga texten. Den är numera ganska förkortad, men i gengäld mer användbar. Även Jan Arvid Hellström gav konstruktiva förslag till bearbetning/förkortning, men det är som synes Britt G Hallqvist som står för den slutgiltiga versionen.

Att psalmen har samma melodi som adventspsalmen "Gläd dig, du Kristi brud" är inte helt galet - båda festpsalmerna uttrycker ju glädjen över Mötet. Melodin finns nedtecknad i Schöne kurzweilige teutsche Lieder, som från början var profana kompositioner som bearbetats till koraler för kyrkligt bruk.

Haquin Spegel:

453 O du som för vår frälsnings skull

 

"HANS BLOD KOMME ÖVER OSS!" 
(Matt. 27:25)

O du som för vår frälsnings skull,
oskyldig, helig, nådefull,
dig själv ej ville skona,
ditt blod, o Jesu, över mig
välsignande må gjuta sig
att mig med Gud försona.
Mig live detta dyra blod
till kärlek, tro och tålamod,
det tröste mig i all min nöd,
det styrke mig i liv och död,
att efter ett i frid och hopp
fullbordat lopp
jag i din famn må tagas opp.

Text: Christoph Christian Sturm 1771 (31 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
Musik: Tysk 1577

Denna psalmvers är nu medtagen i tredje psalmboken på raken. Men i de två första - där psalmen bägge gångerna hade nummer 88! - fanns en inledningsstrof som lydde:

Jerusalem, i överdåd 
föraktar du Guds kärleksråd 
och ler åt Kristi pina. 
Guds Israel, med gudlöst mod 
du manar över dig hans blod 
och över barnen dina. 
Och över dig det komma skall. 
Se dina stolta murars fall 
och gack att, flyktig och förspridd, 
från tid till tid kring jordens vidd 
bevittna, ho den Herren var, 
som korset bar, 
och se i vem du stungit har! 

Det är klart att psalmen både estetiskt och tematiskt lidit av halveringen - hur Jesu död och blod kan komma över oss till både dom och frälsning, fall och upprättelse framhävs ju mycket tydligare i originalet. Jesus varnade ju själv ofta för följderna av att avvisa honom, både här i tiden och evigheten. Jerusalems förstöring finns med i fonden också i evangelierna.

Men visst är det ett stort problem att den strukna strofen, om än i verkningsfull anslutning till ett bibelord, så ensidigt pekar ut judarna som de som "stungit" Kristus - var det inte snarare romarna eller egentligen, genom vår synd, vi alla? Och liksom adventspsalmens slutstrof "Jerusalem är öde" kan ju ovanstående strof även upplevas som föråldrad i en tid när det judiska folket i så pass stor utsträckning återvänt från diasporan till en förhoppningsvis ljusnande framtid i Israel.

Kan man meditera över Matteusevangeliet 27:25 och den tidigare första strofen med sitt eget och hela svenska folkets övermod i åtanke, så väl bekomme. Det finns för den verkligt fromme något allvarligt manande, ja, självrannsakande i strofen, men för övrigas skull var det nog ett riktigt beslut att utesluta den ur psalmboken.

Bönen i vers två, den återstod vi nu har av psalmen, bör en kristen dock utan alla reservationer kunna instämma i.

545 O Jesus, rik av nåd

1. O Jesus, rik av nåd,
nu på ditt bud och råd
jag frambär mitt bekymmer,
den skuld som hjärtat tynger...

Text: Johann Heermann 1630 (45 år), sv. övers. Lorentz Springer 1676 (41 år) "Varthän skall jag dock fly", Anders Frostenson 1978 (72 år)
Musik: Jakob Regnart 1574 (34 år), alt. svensk 1697

Det här är en av Frostensons bästa bearbetningar. Den äldre svenska versionen var nästan obrukbar, och både förkortningen och språkomgörningen har givit psalmen goda överlevnadsmöjligheter. Hoppas jag, för jag har bara varit med om att sjunga den en (!) gång på de över 30 år som gått sedan 1986 års psalmbok kom. Botpsalmer är väl inte längre så populära (om de någonsin varit det), men åtminstone vid nattvardsgångar tycker man att den så väl bearbetade psalmen alltfort kunde få sin användning.

Melodin är ju välkänd och populär, samma som till adventspsalmen "Gläd dig, du Kristi brud". Så det kan inte vara den som ligger psalmen i fatet. Särskilt den sista strofen har hursomhelst tidigare sjungits mycket i vårt land, ofta till avslutning av gudstjänsten eller sammankomsten eller kanske aftonbönen. Den löd dåförtiden så här (och Frostenson har behållit det mesta av just den här strofen):

Skriv i mitt hjärta in
att jag är evigt din.
Hjälp, att jag gör din vilja,
flyr vad oss kan åtskilja
och sist det liv får njuta
som ingen död skall sluta.

J Heermann:

551 Från Gud vill jag ej vika

1. Från Gud vill jag ej vika,
han viker ej från mig,
och han skall ingen svika
som vandra vill hans stig.
När arbetsdagen gryr
han till mitt kall mig leder
och vilan mig bereder
när aftonsolen flyr.

2. När ingen kan mig råda
och ingen hjälpa mer,
jag upp till Gud får skåda,
han ensam hjälpen ger.
Han friar mig ur nöd,
ur frestelse och fara,
han sliter syndens snara
och frälsar mig från död.

3. På honom vill jag bygga
i prövningarnas år
och mig vid honom trygga,
tills sorgens tid förgår.
Det är mitt vissa hopp:
han allt till godo vänder.
jag lämnar i hans händer
min ande, själ och kropp.

4. Jag honom vill åkalla
i all min skuld och brist.
Av kärlek till oss alla
han gav oss Herren Krist.
Och därför visst jag vet,
att med sin Son han giver
vad oss till frälsning bliver
i tid och evighet.

5. All världen skall förbrinna
med all sin glans och prakt,
och inom kort försvinna
dess rikedom och makt.
Men till sin härlighet
skall Gud de trogna spara,
hans makt skall dem bevara
i tron till salighet.

6. Min själ skall frigjord föras
till evighetens ro,
där ingen gråt skall höras
och ingen smärta bo,
där, löst ur syndens garn,
jag varder änglars like
och ärva får Guds rike
med Faderns rätta barn.

7. O Fader, du oss tage
bland barnen i din famn.
Vår lovsång dig behage
i ende Sonens namn.
Din Ande, god och vis,
i nåd oss härliggöre
och oss till himlen före,
ditt namn till lov och pris.

Text: Ludwig Helmbold o 1564 (32 år) "Von Gott will ich nicht lassen", Johan Alfred Eklund 1911 (47 år)
Musik: Fransk vismelodi / Erfurt 1572, jfr 1697 års koralbok nr 283!

Hör J S Bach leka med koralen (BWV 658)

Enligt Oscar Lövgren (Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 288) skrevs denna psalm i Erfurt under en svår pestepidemi som drog fram över staden 1563-65 och tog ca 4000 människoliv. En av Hembolds bästa vänner, medicinprofessorn Helbich med familj, stod i begrepp att lämna staden, och Hembold skrev denna psalm till fru Regina Helbich (som var gudmor till hans äldsta dotter). Johan Alfred Eklund översatte psalmen för sitt "Förslag till reviderad psalmbok" 1911.

Troligen hade psalmen vunnit i brukbarhet på att kortas ner lite grann, jfr Stora Nätpsalmboken nr 591. Nu riskerar den försvinna vid nästa psalmboksrevision.

Melodin trycktes 1572 i Joachim Magdeburgs "Christliche und Tröstliche Tischgesänge" (Kristliga och trösterika bordssånger) och har i Sverige använts till många andra psalmtexter, bl.a. kvällspsalmen "Nu är en dag framliden".

L Helmbold på äldre dar:

615 Kom, vänner, låt oss hasta

1. Kom, vänner, låt oss hasta.
Snart faller natten på.
Och farligt är att rasta
i denna öken då.
Upp, låt oss fatta mod
i Andens kraft att vandra
till himlen med varandra.
Där väntar vilan god.

2. Vi viker ej från denna...

Text: Gerhard Tersteegen 1738 (41 år), sv. övers. 1741 "Kom, vänner! låt oss strida", bearb. Britt G Hallqvist 1983 (69 år)
Musik: Fransk vismelodi / Erfurt 1572

[Av upphovsrättsskäl kan resten av texten inte återges här]

G Tersteegen: