1. Du sanna vinträd, Jesu kär,
som dina trogna liv beskär
och livet näring giver,
giv mig, du ädla, friska stam
att jag ur dig må växa fram
och att i dig jag bliver.
Som grenen vissnar utan saft,
är dig förutan ingen kraft,
förutan dig är själen död
och bidar dom och evig nöd.
O Jesu Krist,
bevara mig,
bevara mig,
att jag förbliva må i dig.
2. O Fader, sanne vingårdsman,
som trädets grenar rensa kan,
att de må rikligt bära,
du göre mig från lustar ren,
att jag må bli en ädel gren,
min vårdare till ära.
Du hålle mig i ans och tukt,
att jag må giva mera frukt
och sist uti ditt rike bär
en frukt som oförgänglig är.
O Jesu Krist,
förläna liv
utav ditt liv
och evig nåd och hägnad giv.
Text: Johan Alfred Eklund 1911 (47 år), jfr bearbetningen i Stora Nätpsalmboken nr 195
Musik: Strassburg 1577
Denna psalm är en parafras på inledningen till Johannesevangeliets 15 kapitel och har både i nuvarande och föregående psalmbok placerats bland nattvardspsalmerna. Den är dock innehållsligt på intet sätt bunden till nattvardsfirandet - även om den passar väl i det sammanhanget - utan kan i ett bredare perspektiv ses som en brinnande bönepsalm och en kraftfull Kristuspsalm.
Några lättare bearbetningar föreslogs i revideringsarbetet inför 1986 års psalmbok (bl.a. "från all min ondska gör mig ren" i st f "du göre mig från lustar" i v. 2), men upphovsrättsinnehavarna medgav inga ändringar i några som helst Eklund-psalmer, så därför har vi på gott och ont (oftast på gott, tror jag trots allt) kvar de gamla eklundska vändningarna än i dag. Psalmer kan dock precis som vingrenar behöva ansas då och då, och själv tror jag att min bearbetning av psalmen (eller någon annan bättre bearbetning) skulle kunna hjälpa den att överleva längre in på 2000-talet. Jag har en känsla av att den tyvärr slutat sjungas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar