*5 Nu tacka Gud, allt folk

Förspel:


Koral (med något kortare förspel, endast ca 2 minuter ;o):





*1. Nu tacka Gud, allt folk,
med hjärtans fröjd och gamman
för stora ting, som han
gör med oss allesamman...

Text: Martin Rinckart 1630 (44 år), 1636, "Nun danket alle Gott", övers. Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb. Karl-Gustaf Hildebrand 1983 (72 år)
Musik: Leipzig (M. Rinckart?) 1630, 1631, Johann Crüger 1647, jfr 1697 års koralbok nr 305!
Hör Johann Sebastian Bachs lek med koralen.
[Av upphovsrättsliga skäl får resten av texten inte publiceras här än]

Denna tacksägelsepsalm (Nun danket alle Gott) publicerades först 1636 i Rinckarts Jesu Herzbüchlein, men skrevs troligen till 100-årsminnet av den Augsburgska bekännelsen, som i Kursachsen firades 25-27 juni 1630.

Första strofen bygger i sitt ursprungsskick på Syraks bok 50:22, som Rinckart ofta lär ha läst vid måltiderna: "Och nu, prisen honom som är Gud över allting, honom som allestädes gör stora ting, som från moderlivet leder vår levnad uppåt, och som handlar med oss efter sin barmhärtighet." (Syraks och Rinckarts ord om "moderlivet" försvann dock i den senaste svenska bearbetningen). Hans psalm kallas också i de första utgåvorna Bordsvisa efter måltiden, men den har sedan använts betydligt bredare än så och funnits med i de flesta svenska psalm- och sångböcker ända fram till våra dagar.

I Jesper Svedbergs och karolinska psalmbokens version lät psalmen så här:

Nu tacker Gud, allt folk!
med hjertans fröjd och gamman,
för stora ting dem han
gör med oss allesamman:
den af wårt moderslif,
allt intill denna stund,
oss mycket godt har gjort,
och än gör margelund´.

Den nåderike Gud,
han oss ock här förläne,
att wi med hjertans fröjd
i frid städs´ honom tjene:
och Herren, stor af nåd,
han ware alltid blid;
oss ware Herren när
nu och i ewig tid.

Pris ware dig, o Gud,
o Fader, Son och Ande!
Högtlofwad, store Gud,
af oss i allo lande,
som utaf ewighet
en enig Gud förwisst
har warit, är och blir.
Fräls oss, o Jesu Christ!


M Rinkart:

20 Helige Fader, kom och var oss nära

1. Helige Fader, kom och var oss nära.
Låt oss förnimma kraften av din lära.
Du som kan giva mer än vi begära,
hör oss, o Fader.

2. Jesus, var när oss, du som dog för alla.
Giv oss din frälsning, hör, vi dig åkalla.
Led oss och bär oss att vi ej må falla.
Du är vår starkhet.

3. Helige Ande, som i sanning leder,
himmelska duva, sänk i dag dig neder.
Helga, välsigna varje själ som beder.
Amen, ja, amen.

Text: Jacob Thimoteus Jacobsson 1888 (48 år), ngt bearb (v.2)

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

Denna psalm, som skrevs av en metodistisk köpman och först trycktes i Svenska Sändebudet 3.1.1889, har använts mycket flitigt som s.k. predikstolspsalm, alltså församlingens gemensamma bön just inför predikan. Först främst inom frikyrkligheten och EFS, men fr.o.m. 1937 års psalmbok (där den hade nummer 28) även inom Svenska kyrkan.

Andra stofens mittrad lydde ursprungligen: "Frälsning beskär oss, hör, vi dig åkalla." (Jfr nr 43 i Stora Nätpsalmboken). Inför 1986 års psalmbok ändrades raden till "Giv oss din frälsning, hör, vi dig åkalla." Det blev naturligtvis begripligare, eftersom ordet "beskära" numera nästan bara används i trädgårdssammanhang, men samtidigt skars andra strofens tätare rimflätning sönder ("var när oss", "beskär oss", "och bär oss") och ordmusiken blev därmed lidande. Det är inte lätt att skriva eller bearbeta psalmer. Både form och innehåll ska tas hänsyn till.

Tredje strofens tal om Anden som en duva hänsyftar på berättelserna om Jesus dop, där bl.a. evangelisten Matteus berättar att "himlen öppnade sig, och han såg Guds Ande komma ner som en duva och sänka sig över honom." (Matt. 3:16)

J Crüger:

24 Med tacksam röst och tacksam själ

1. Med tacksam röst och tacksam själ
min lovsång sjunger jag.
O Gud, du alltid gjort mig väl
och gör det än i dag.

2. Min Gud, ett vet jag som består,
när år och dagar fly.
Det är din nåd, för varje år
och varje morgon ny.

3. Vem bygger jordens vida rund
och timrar fästets höjd?
Vem sänder sol i morgonstund
och högtidsdagens fröjd?

4. Vem skickar vår och skördetid?
Vem håller i sin hand
den ädla, dyra, gyllne frid
för hem och fosterland?

5. Vem skänker under livets vår
av livets rikedom?
Vem sänder mig de goda år
då lyckan går i blom?

6. Min Gud och Fader, det är du.
Du vakat för mitt väl,
från livets början och till nu
dig vårdat om min själ.

7. Du syndabördan, tung och svår,
har sänkt i nådens hav
och hjärtesorgens bittra tår
från ögat torkat av.

8. Du breder kring min väg ditt ljus
från evighetens värld
och öppnar mig ditt fadershus
vid målet av min färd.

9. Så sjunger själen glädjesång,
dig, Herre Gud, till pris,
till dess jag sjunga får en gång
ditt lov i paradis.

Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år) "Nun danket all und bringet Ehr", Johan Alfred Eklund 1911 (47 år)

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år), alt. "House of the rising sun"

Det finns genom psalmhistorien många fina exempel på hur en författare och en musiker etablerat ett fruktbart samarbete. Vi har från vår egen tid bl.a. Britt G Hallqvist och Egil Hovland, från 1800-talet bl.a. Lina Sandell och Oscar Ahnfelt och från 1600-talet Paul Gerhardt och Johann Crüger. Ovanstående psalm är ett förnämligt exempel på de sistnämndas samarbete - den trycktes 1653 i Johann Crügers alltmer utvidgade sång- och koralsamling Praxis Pietatis Melica, som i sin tredje upplaga (1647) haft 18 psalmer av Gerhardt, men i sin tionde upplaga kom att ha hela 89 psalmer av honom (många med melodier av Crüger) och blev stilbildande för kommande tyska psalmböcker.

Med tacksam röst är en sannskyldig lov- och tacksägelsepsalm, som så ofta hos Gerhardt, och har genom århundradena sjungits vid många högtider i hem och församling, inte minst vid födelsedagar och skördefester. Märkligt nog fick psalmen dock inte behålla Crügers glada, rytmiskt markerade melodi när den 1937 kom med i den svenska psalmboken, utan försågs av någon anledning med Oskar Lindbergs i och för sej vackra melodi till "I öster stiger solen opp" (psalmen sattes f.ö. under rubriken "Ungdom"). Detta åtgärdades dock sedermera, så idag är parhästarna Gerhardt och Crüger åter förenade också i denna lovpsalm.

Paul Gerhardt:

Johann Crüger med titelsida i hans Praxis Pietatis Melica:

91 Din kärlek, Jesus, gräns ej vet

Alt. koral:

1. Din kärlek, Jesus, gräns ej vet.

Du själv oss uppenbarar

den nåd som var av evighet,

som är och evigt varar.

Där nöd och sorg ett hjärta tär,

där någon tröst och råd begär,

du med din hjälp är nära.

2. Dem som i världen vilse går,

de trötta och de gamla,

de sjuka, fattiga och små

du vill kring dig församla.

Av det i världen intet var

åt dig ett folk du utvalt har,

som du vill rikt benåda.

3. Du skänker oss ett nådens år,

du löser träldomsbanden.

Där bland betryckta fram du går

Guds rike är för handen.

Du, Herre, själv dess spira bär,

när du mot oss barmhärtig är.

Du härskar, när du tjänar.

4. Och stor i himmelriket är

den som din kärlek tvingar,

den som ej tack och lön begär,

men tyst sitt offer bringar,

som går med glädje där du går,

och tacksam är att dig han får

i dina bröder tjäna.

5. O Jesus, oss din Ande sänd,

som liv från ovan föder.

Den eld i din församling tänd

som av din kärlek glöder.

Oss alla hjälp, att vi förmår

vad vi av dig för intet får

med fröjd för intet giva.

Text: Ernst Lönegren 1912 (50 år), tr. 1916

Musik: Strassburg 1545/Johann Crüger 1653 (55 år) - alt. svensk utjämnad form, alt. Sara Frigell 2022

Denna psalm hör intimt ihop med Vårsta Diakonigård och skrevs till dess invigning den 19 september 1912 ("Vårsta Diakonissanstalt" hette det då). Fram till 1930 var Vårsta en filial till Ersta diakonisällskap, där Ernst Lönegren varit föreståndare innan han blev utnämnd till biskop i Härnösand och tog initiativet till Vårsta. I sin argumentation för behovet av detta nordliga diakonicentrum sa biskop Lönegren enligt vad han själv berättat: "Om ni har ert så älskade Ersta, skulle vi då ej kunna få ett lika vackert Vårsta?" Och så kom det fina namnet till!

Invigningspsalmen trycktes dock inte förrän 1916, i årsboken Febe, och togs 1921 med i Nya Psalmer under rubriken "Diakoni". Som "Diakonipsalmen" är den också känd. Skriven i traditionell psalmstil riskerar den lätt att glömmas bort av yngre generationer, men åtminstone till Vårstas 100-årsjubilem 2012 förutsätter jag att den plockas fram. Och den är väl värd att sjungas i 100 år till. I tredje strofen ljuder Jesus´ programförklaring i Nasarets synagoga: Lukas 4:18. Och i avslutningsraderna tonar Matteus 10:8 ("Ni har fått för intet, så ge också för intet").

Själv har jag ett fint minne knutet till denna psalm. När jag gjorde värnplikten började mina morföräldrar bli märkbart gamla och få svårt att klara sej själva i sitt stora hus på landet. Barnen började leta en servicelägenhet åt dem. En ledig sommarhelg i slutet av sommaren, medan de ännu bodde kvar i huset, var jag och hälsade på. Hallonen bakom vagnslidret var stora och mörkröda, och jag plockade in en mugg till oss var. Morfar och mormor orkade ju inte längre åka på gudstjänst inne i stan, så vi läste söndagens texter och sjöng några psalmer själva istället. Och när vi i den lite vemodiga situationen sjöng Ernst Lönegrens diakonipsalm tillsammans (även om mormor inte ansåg sej ha någon sångröst) upplevde vi alla tre att den gick rakt till hjärtat.

E Lönegren:

J Crüger:

92 Kärlek av höjden

1. Kärlek av höjden
värdes beskära,

lär oss att leva

helt till din ära.

Vida kring jorden

gånge din lära,

komme ditt rike.

2. Heligt och troget

lär oss att strida,

villigt och stilla

lär oss att lida,

seger och vila

lär oss att bida

sist i ditt rike. 

Text: Natanael Beskow 1885 (20 år)

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna lilla korta, tvåstrofiga missionspsalm skrevs av en 20-åring, vilket gör Natanael Beskow till psalmbokens yngste manlige författare - bara "tjejerna" Annie Coghill och Lina Sandell är yngre. Psalmen trycktes först i Uppsala Studentmissionsförenings sångbok Missionssånger 1887 (Beskow var ordförande i sångbokskommittén och skrev då även flera andra sånger, t.ex. Ditt verk är stort, men jag är svag). Den togs sedan in i Nya Psalmer 1921 och så småningom 1937 års psalmbok och nästan alla samfunds sångböcker.

Psalmen är en bönepsalm och innehåller mycket på några korta rader. Båda verserna talar om "ditt rike", och Guds rike står verkligen i fokus. Första versen slutar med den s.k. andra bönen i Fader vår: "(Till)komme ditt rike" , och hela psalmen kan ses som en utveckling av denna bön.

Natanael Beskow:

Johann Cruger:

93 Jesus, Guds Son, träd in i denna skara

1. Jesus, Guds Son, träd in i denna skara,
oss med din Ande hägna och bevara...

Text: Julius August Gottfried Disselhoff 1860 (?) (33 år), Robert Teodor Kihlberg 1879 (31 år), Paul Nilsson 1908 (42 år), Anders Frostenson 1980 (74 år)

[För den äldre, för-frostensonska versionen, se Stora Nätpsalmboken nr 202: "Konung och Präst"]

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

Denna psalm har, liksom Din kärlek, Jesus, gräns ej vet, förknippats med invigningen av en gård med diakonal anknytning. Den sjöngs nämligen den 25 juli 1879 vid invigningen av ett nytt systerhem i Salem, alltså ett vilohem för diakonissor från diakonissanstalten Kaiserswerth, där Dissselhoff arbetade 1850-51 samt från 1855 och där han var föreståndare från 1864 till sin död 1896. Men i psalmboken anges psalmen - om än med frågetecken efter - vara skriven redan ett par decennier tidigare.

I varje fall hölls invigningstalet vid ovannämnda tillfälle med psalmens tema "Konung och Präst" som utgångspunkt - det handlade nämligen om prästkonungen Melkisedek i det gammaltestamentliga Salem på Abrahams tid (se 1 Mos. 14:17-24), som enligt Hebréerbrevet var en förebild till Kristus. Av den svenska tidskriften Olivebladets rapportering framgår att invigningstalaren betonat "huru Gud åt våra systrar, de gamla och trötta diakonissorna, såväl som åt de unga eleverna, byggt detta hus till en vederkvickelseort efter striden i hans tjänst samt till ett ställe för uppfriskande och stärkande av nya krafter till fortsatt kamp, vare sig under pilgrimsloppets mödofulla dagar eller i timman för en salig hemfärd." (Olivebladet sept/okt 1879).

Abraham möter Melkisedek:

I psalmens första vers förekom tidigare uttrycket "Låt detta hus ett tempel åt dig vara", vilket var det som fick Oscar Lövgren att förmoda att psalmen skrevs just för invigningstillfället i Salem. I varje fall passade den utmärkt väl den gången. Och enligt Lövgren står Kihlbergs översättning av psalmen redan i nämnda nummer av Olivebladet. Paul Nilsson bearbetade och förkortade den för sitt psalmboksförslag 1908 (samma år som söderhamnsprosten Kihlberg avled).

När Anders Frostenson bearbetade psalmen 1980 försvann inledningens hänsyftning på Melkisedek och Kristi dubbla (t.o.m. tredubbla, han är även Profeten) ämbeten. Kanske för att den inte av mindre bibelkunniga nutidssvenskar skulle missuppfattas som något slags ultrarojalistisk kungssång.

J Crüger:

141 Han på korset, han allena

  

1. Han på korset, han allena
är min fröjd och salighet.
Ingen kan så väl mig mena,
ingen så mitt bästa vet.
Ingen är mot mig så god,
ingen har hans tålamod.
Söker jag kring land och rike,
aldrig finner jag hans like.

2. Jordisk vän kan lindra nöden...

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), Britt G Hallqvist 1980 (66 år), jfr psalm 74 i 1986 års finlandssvenska psalmbok.
Musik: Johann Hermann Schein 1623 (37 år) / Johann Crüger 1640 (42 år), jfr 1697 års koralbok nr 289, alt koraler svensk 1697 "Säll är den som sina händer" eller Johann Balthasar Königs i finlandssvenska psalmboken.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Runebergs psalmer och inte minst den här har bedömts mycket olika - en del har uppfattat dem som "tillverkade" av en nationalskald som tvangs "göra psalmbok"; andra har uppfattat dem som äkta uttryck för en under psalmboksarbetets gång alltmer levande tro. Själv menade han sej ha vunnit i andligt djup genom psalmskrivandet, och det finns ingen anledning att misstro honom.

Ibland har man beträffande just denna psalm retat sej på att Jesus både i början, mitten och slutet av psalmen kallas "Han på korset" (det var ju även rövare korsfästa vid samma tillfälle). Man har önskat ett förtydligande och psalmen har ibland fått anslaget och avslutningen: "Jesus Kristus, han allena." Men nu är psalmen både i Finland och Sverige återförd till sin mer diskreta men ändå fullt begripliga lydelse.

Andra strofen skulle kunna beskrivas som en vederläggning av Jesus-orden "ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner". Jo, säger Runeberg, det har den som likt dej, Jesus, ger sitt liv även för sina fiender! För dem "som i hat mot honom strider"! Fast Jesus kallade ju t.o.m. förrädaren Judas "min vän", så hans ord om kärlek kanske ska tydas så här: "Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för den han älskar." "Så älskade Gud världen..."

I övrigt har dock psalmen bearbetats något olika i Finland resp. Sverige, och i Finland används en melodi av Johann Balthasar König som inte används hos oss. Vi har istället två andra melodier att välja på.

Runeberg i 50-årsåldern:

Schein i 40-årsåldern:

Crüger:

157 Den korta stund jag vandrar här

DEN GODE HERDEN

1. Den korta stund jag vandrar här,
vad fruktar jag och klagar?
Han som den gode herden är,
han mina steg ledsagar.
Han som gav livet för sin hjord
än med sin Ande och sitt ord
är när oss alla dagar.

2. Jag hör hans röst och känner den
och går dit han vill kalla.
De sina känner han igen,
han räknat har dem alla.
Han söker den som vilse far,
den svage i sin famn han tar,
upprättar dem som falla.

3. Han styrker mig med livets bröd
vid nådens helga källa,
där Andens kraft mot synd och död,
där frid och fröjd uppvälla.
Hur mörk min väg bland törnen går,
blott jag ej viker från hans spår
jag ej skall modet fälla.

4. O du som sade: "Ingen kan
de mina från mig taga",
dig mot en värld jag ropar an,
som vill mig från dig draga.
Låt mig ej villas bort från dem,
som till din Faders sälla hem
du lovat att ledsaga.

5. Hur tomt är allt vad världen har,
hur kort dess nöjen vara!
Snart stundar natten, då envar
av oss skall hädanfara.
Och då, vad är all lycka här
emot det löftet: "Där jag är,
där skall ni också vara!"

Text: Frans Michael Franzén 1813 (41 år)

Musik: Lyon 1547 / Johann Crüger 1653 (55 år)

Denna psalm, som Franzén första gången publicerade i andra häftet av "Prof-Psalmer" som han utgav tillsammans med Wallin 1813, hade redan från början rubriken "Den gode herden", och har också länge varit stående psalm på "Herdesöndagen" (Tredje söndagen i påsktiden) som har samma överskrift. Psalmen baserar sej på Jesusorden i Johannes 10 men innehåller även referenser till exempelvis Psaltaren 23 och Johannes 17:24.

Melodin har i 1986 års psalmbok återförts till originalets mer rytmiska form. Frågan är dock om inte psalmen tappat i popularitet genom att den förlorat sin mer haeffnerskt utjämnade melodiform, som faktiskt var mycket omtyckt och förknippad med just den här texten. Om psalmer från 15-1600-talet lämpligen sjungs i tidstypiska melodiformer kan man ju dock tänka sej att psalmer från 1800-talets början kan få klinga lite mer, ja just "haeffnerskt".  

F M Franzén:

J Crüger:

293 Sanningens Ande

1. Sanningens Ande,
himmelskt ljus du tänder,
klarhet du sprider,
tröst och hopp du sänder...

Text: Zacharias Topelius 1869 (51 år) "Sanningens Ande, som av höjden talar", bearb. Ull-Britt Gustafsson-Pensar 1978 (47 år), jfr Finlandssvenska psalmboken 1986 nr 322 och Virsikirja nr 484 ("Totuuden Henki").
Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Från att ursprungligen ha varit en utpräglad skolpsalm ("Kom att oss leda. Bo i dessa salar") har Topelius´ text av finlandssvenskan Gustafsson-Pensar bearbetats till att bli mer allmänt "kunskapsorienterad" och möjlig att sjunga i de flesta sammanhang. Det dråpliga är bara att hennes text i sin helhet används endast i rikssvenska sammanhang; i Finland har man behållit Topelius´ förstastrof om "dessa salar". Och i tredje strofen står det fortfarande "Kristus, låt ordet i vårt hjärta skrivet / här oss förnya" i st f. "helt oss förnya".

Så fast vi använde ett finlandssvenskt bearbetningsförslag har vi inte samma svenska version av denna psalm på båda sidor om Bottenviken. Inte av denna psalm heller. Ty skillnaderna har efter 1809 blivit högst betydande, och 1986 års psalmböcker (på ömse sidor om viken) innebar knappast någon harmonisering av versionerna, även om den finlandssvenska bearbetningen av några gemensamma runebergpsalmer faktiskt följdes också här i Sverige. Snarare blev de helt gemensamma texterna ännu färre, eftersom man i Finland försökte bevara helrimmen i äldre psalmer, medan vi här i Sverige oftare nöjde oss med vokalrim eller assonanser.

I övrigt hänvisar jag till psalmkommentar av hymnologen Birgitta Sarelin. Läs gärna även följande mycket intressanta uppsats om Relationerna mellan psalmböckerna i Finland och Sverige!

Topelius:

J Cruger:

305 Var är den Vän

B-melodi ("O Jesus kär"):


1. Var är den Vän som överallt jag söker?
När dagen gryr, min längtan blott sig öker.
När dagen flyr, jag än ej honom finner,
fast hjärta brinner.

2. Jag ser hans spår varhelst en kraft sig röjer,
en blomma doftar och ett ax sig böjer.
Uti den suck jag drar, den luft jag andas
hans kärlek blandas.

3. Jag hör hans röst där sommarvinden susar,
där lunden sjunger och där floden brusasr;
jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala
och mig hugsvala.

4. Likväl ett töcken mig från honom stänger:
min bön, men ej min blick till honom tränger.
Ack, såge jag hans anlet och mig slöte
intill hans sköte!

5. Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sig förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara!

6. O ljusets, fridens, salighetens källa,
när skall för mig din rena våg uppvälla?
Vem förer mig till dina friska flöden?
Den stilla döden.

7. Var tröst, min ande, hoppas, bed, försaka.
Dig Vännen vinkar, du skall se och smaka
hur ljuv han är, och sjunka i hans armar,
som sig förbarmar.

8. Snart till den strand, där böljor sig ej häva,
lik arkens trötta duva skall du sväva,
till herdens famn likt rädda lammet ila
och där få vila.

Text: Johan Olof Wallin 1818 (39 år)

- en förkortad och lätt bearb. version finns i Stora Nätpsalmboken som nummer 457
Musik: Folklig koral från Mora, alt. Johann Crüger 1640 (42 år)

Alt. koral från Malung (OBS finns ej i psalmboken!):

 

För att alls förstå denna skenbart udda psalm, bör läsaren vara förtrogen med den bok i Gamla Testementet som bär namnet Sångernas sång eller Höga Visan. Särskilt i början av kapitel 3 eller i kapitel 5 vers 6 talas om hur kvinnan söker "sin vän" med samma iver som psalmförfattaren ovan. Det är oförblommerad erotik - och samtidigt (tolkningarna utesluter alls inte varandra) en bild av den troende själens längtan efter Frälsaren, själens vän och brudgum.

De fem första stroferna av psalmen är betagande naturlyrik och psalmen skulle ha kunnat stå bland sommarpsalmerna.

Johan Olof Wallin:

Johann Crüger:

Alice Tegnér:

307 Från våra kära, från våra vänner

1. Från våra kära,

från våra vänner
skils vi och lämnar

dem i Guds händer...

Text: Anders Frostenson 1936 (30 år) "Skiljas vi må från vänner och fränder", bearb. av förf. 1980
Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm skrevs från början som "psalm vid eldbegängelse" (alltså kremering) och hette då "Skiljas vi må från vänner och fränder". ("Fränder" bildar ju ett renare rim med "händer" och "länder" än "vänner" gör, men det spelade inte längre någon roll på 1980-talet, då författaren själv bearbetade sin psalm).

Andra strofen börjar nu som då: "Du som befaller vindar och lågor" (jämför även Psaltaren 104:4) och är väl en mild anspelning på eldbegängelsen. Sista strofens ljustema känns dock helt allmängiltigt och psalmen torde precis lika gärna kunna sjungas vid en jordbegravning.

Crüger:

306 Saliga de som ifrån världens öden

 

Alt. koral:


1. Saliga de som
ifrån världens öden
somna i Jesu
Kristi tro i döden!
Herren skall föra
deras själ ur nöden
hem till sin glädje.

2. Dem skall ej dödens

mörker mer förskräcka,
dem skall Guds frid i

graven övertäcka.
Kristus, Guds Son, skall

dem en gång uppväcka,

evigt förklara.

3. Pris vare dig, att

hoppet är oss givet,
att ock vårt namn i

livets bok är skrivet;
pris vare dig,

uppståndelsen och livet,
o Jesus Kristus!


Text: Zacharias Topelius 1869 (51 år)

Musik: Friedrich Ferdinand Flemming 1811 (33 år), alt. J Crüger

Denna psalm skrevs från början till 16 söndagen efter Trefaldighet (Tema "Döden och livet") över evangeliet om änkans son i Nain. Den innehöll ursprungligen denna strof mellan v. 2 och nuvarande v. 3:

Gråt icke, moder, Herren torkar tåren.
Si, han är när, han tager uppå båren:
Döde, statt upp! Då läkas bittra såren:
Kristus är lifvet.

Med denna strof utesluten blev psalmen mer allmängiltig och pregnant. Den har blivit mycket sjungen under t.ex. allhelgonahelgen och vid begravningar.

Men vilken melodi ska man välja? Inom den svenska frikyrkligheten har Flemings melodi till Horatius´ ode Integer Vitae dominerat. Inom Svenska kyrkan och Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland är det Johann Crüger som gällt - fast inte samma melodi av Crüger! Se finlandssvenska psalmboken nr 241. där psalmen har samma melodi som O Jesus kär, vad har väl du förbrutit!

Topelius:

349 Länge, länge har mitt hjärta

1. Länge, länge har mitt hjärta
sökt och längtat efter friden.
Du, o Gud, dess rop besvarar...

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år) "Huru länge skall mitt hjärta", bearb. Anders Frostenson 1983 (77 år).  En alternativ bearbetning i närmare anslutning till Wallins original finns i Stora Nätpsalmboken nr 104: "O, hur länge skall mitt hjärta"  
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år) "Schmücke dich, o liebe Seele", här även i en utjämnad form efter Haeffners koralbok 1820. Lyssna till J S Bachs koralpreludium (BWV654)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här]

Denna psalm är absolut en av Wallins skönaste, men originalets längd och, ja, originalitet gjorde länge psalmen svårbrukad som helhet. Mystiska eller misstänkt villfarande formuleringar, som t.ex. "den hemligt närda sorgen med hans längtan i förening är hans återlösnings borgen", bidrog väl också till tveksamheten mot att sjunga den från start. De sista stroferna, och särskilt den allra sista, var däremot mycket sjungna, och nu när Frostenson kopplat ihop dem med inledningen (genom att komprimera de fem första stroferna till en enda!) sjungs psalmen vanligtvis från början till slut.

I wallinska psalmboken står texten under den långa rubriken "Guds nåd till den fallna människans återupprättelse", medan den i 1937 års psalmbok märkligt nog infördes under rubriken Advent, kanske mest som resultat av ett försök att låta psalmen (som flera andra av de mest kända) få behålla sitt nummer i ännu några generationer. (Ända från 1819 till 1986 betecknades den mycket sjungna sista strofen alltså som 45:8 på kyrkornas nummertavlor - som f.ö. infördes först vid periodens början).

Melodin trycktes första gången 1649 i Geistliche Kirchen-Melodien och har blivit använd till många olika psalmtexter.

J O Wallin:


Johann Crüger:

354 Jesus, du min glädje

1. Jesus, du min glädje,
ingenstans i världen
finns en tröst som din.
Mer än jag kan säga...

Text: Johann Franck 1653 (35 år) "Jesu, meine Freude", sv. övers. Johan Schmedeman 1694 (42 år) "Jesus är min hägnad", bearb. och nyövers. Anders Frostenson 1977 (71 år)
Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm är en innerlig Kristus-psalm från 1600-talet, som nu är inne på sin fjärde raka rikspsalmbok här i Sverige. Men hade inte Anders Frostenson bearbetat den ganska rejält - det finns inte mycket kvar av Schmedemans översättning - skulle den nog inte ha kommit med 1986. 

Till Frostenson-versionens förtjänster hör att den mer genomgående än i den äldre översättningen riktar sej till Kristus (vilket syns redan i själva anslaget, som ju förts betydligt närmare originalets "Jesu, meine Freude"). Däremot har helrimmen offrats (inte så lätt att rimma på "glädje") och längden halverats, och åtminstone den senaste åtgärden gör ju psalmen betydligt mer lättanvänd.

Alt. norsk koral (OBS! finns ej i 1986 års psalmbok):


Johann Franck (fönstermålning i Paul-Gerhardt-Kirche):


Johann Crüger:

363 Ande ifrån ovan

1. Ande ifrån ovan,
kom med elden, gåvan
till en kylig värld!
I all nöd och fara...

Text: Johann Franck 1653 (35 år) "Brunnquell aller Güter", sv. övers. Petrus Brask 1690 (40 år) "Andans helga nåde" (1819:"Ande full av nåde") bearb. Britt G Hallqvist 1983 (69 år), jfr versionen i Stora Nätpsalmboken nr 138.
Musik: Johann Crüger 1653 (55 år), jfr 1697 års psalmbok nr 186!

[Av upphovsrättsskäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Pingstpsalm som trycktes med nuvarande melodi i Praxis Pietatis melica och översattes av Petrus Brask för "Gyllene Böne Tempels Fämmte Del/ Hvarutinnan är til finnande för ehn Jesum Älskande Siäl Ehn Helig og Hiärtelig Sång-Lust/ Beprydd med Uthwalda Nya Psalmer af Tydskan uti vårt Tungomål afsatte" (1690). Samlingen kallades i praktiken endast "Sång-Lust". 

I 1695 års psalmbok stod psalmen - som då hade anslaget "Andans helga nåde" under rubriken "Pingesdaga Högtijd - Om then Helga Anda", även om den strängt taget mera är en bön till "then Helga Anda". För 1819 års psalmbok bearbetades den något och fick anslaget "Ande full av nåde" som var kvar även i 1937 års psalmbok. Numera heter den i Finland "Ande, nådens källa" (jfr originaltiteln!) och i Sverige "Ande ifrån ovan", och är både där och här inne i sin fjärde raka rikspsalmbok - inte dåligt. Men den kunde gott sjungas oftare, nu när den är så förtjänstfullt bearbetad och förkortad på båda sidor av Bottenviken.

Johann Franck (fönstermålning i Paul-Gerhardt-Kirche):

Johann Crüger:

369 Med pelarstoder tolv

 

1. Med pelarstoder tolv
står Herrens helga kyrka,
och Jesus Kristus är
dess grundval och dess styrka...

Text: Edvard Evers 1899(46 år), 1914 (61 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år), jfr Stora Nätpsalmbokens version som är något närmare originalet.
Musik: Johann Crüger 1647 (49 år)

Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela den bearbetade texten publiceras här än, men så här löd texten i 1937 års psalmbok:

1. Med pelarstoder tolv står Herrens helga kyrka, 
och Jesus Kristus är dess grundval och dess styrka. 
Där fogas sten vid sten, där bygges år från år, 
till dess vid tidens slut Guds hus fullkomnat står. 

2. Därinne Anden bor. Han steg i lågor neder; 
med honom livets eld från själ till själ sig breder. 
Han är i ordets ljus, i sakramentens tröst. 
Av malmen bärs hans bud, i psalmen hörs hans röst. 

3. En ny och kostbar sten med kyrkans mur förenas 
var gång ett mänskobarn i dopets källa renas. 
När nästans sorg och fröjd vi känna såsom vår, 
då spännas nya valv, och Herren ära får. 

4. Liksom ett fadershem i samma kärlek samlar 
de barn, som hemma bo, och det som ute famlar, 
så för envar som tror och på Guds vägar går, 
men ock för vilsen själ Guds kyrka öppen står. 

5. Vårt hem hon vara vill i livets glädjedagar 
och när i sorgens tid bekymrat hjärta klagar. 
Där redes oss ett rum vid Herrens nattvardsbord, 
där vigas vi till ro i våra fäders jord. 

6. Blott som en flyktig dröm är mänskans dag i tiden. 
Snart genomkämpad är för varje släkte striden. 
All jordens glans förgår, all makt slås ned i grund: 
Guds kyrka skall bestå till tidens sista stund. 

Redan på 1800-talet, i sina "Psalmer för Kyrkoårets Sön- och Helgedagar" (1899) hade Edvard Evers för Pingstdagen skrivit en psalm med samma versmått och med samma anslag ("Med pelarstoder tolv"). De tolv pelarstoderna syftar nog på de tolv apostlarna (som i enlighet med nytestamentligt språkbruk traditionellt setts som i eminent mening "pelare i Guds församling") och deras undervisning. 

Det var dock inte förrän i 1914 års psalmboksförslag psalmen fick nuvarande lydelse. Och under tiden hade ungkyrkorörelsen, inom vilken psalmens kyrkotanke var central, vuxit fram på bred front. Psalmen sjöngs med glädje och entusiasm till den kända Crügermelodin - tillsammans med Fädernas kyrka och andra psalmer av liknande slag.

För 1986 års psalmbok utfördes en varsam bearbetning av Britt G Hallqvist.

Evers:


Crüger:

374 Se, Herrens ord är rent och klart

1. Se, Herrens ord är rent och klart
som silvret, när i degeln
det renats, tills det lyser klart...

Text: Okänd svensk författare 1695 ("Hjelp HErre the Helige äro nu fåå") fritt efter kung David och Psaltaren 12, bearb. Gustaf Adolf Danell 1979, jfr Hjälp Gud, de trogna är så få (Fria Psalmboken).
Musik: Strassburg 1545/Johann Crüger 1653 (55 år), alt. A.H. 1987 (17 år)[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm hade i 1819 och 1937 års psalmböcker anslaget "Hjälp, Gud, de trogna äro få" och var på väg ut ur psalmboken när domprost em Gustaf Adolf Danell bearbetade den. De två sista stroferna fann nåd för psalmbokskommitténs ögon (typiskt att den dystra tidslägesskildringen ströks just när den blivit som mest aktuell!), och det nuvarande anslaget bygger på Psaltaren 12:7 "Herrens ord är rena ord, silver renat i degeln, guld sju gånger luttrat."  

Sista strofen med dess bön för ordets förklarare och trons försvarare skulle nog ha bedits oftare i vårt land. Ansvarsfullare uppgift med kraftfullare motstånd får man leta efter.

Johann Crüger:

394 Kläd dig, själ, i högtidskläder

1. Kläd dig, själ, i högtidskläder,
när för nådens tron du träder.
Till Guds måltid är du bjuden,
framlagd åt dig bröllopsskruden.
Du är sökt och efterfrågad...

Text: Anders Frostenson 1964 (58 år)
Musik: Johann Crüger 1649 (51 år)

Detta är en av Frostensons "djupaste" psalmer, nästan så långt ifrån Kyrkovisor man kan komma. Den är skriven i traditionell stil till en traditionell koral (ungefär som frostensonpsalmen nr 102 Tung och kvalfull), och är generellt ytterst högtidlig, särskilt jämfört med de andra nyskrivna nattvardspsalmerna, men innehåller samtidigt ett nära, personligt tilltal ("du är sökt och efterfrågad"). 

Frågan är f.ö. om inte åtminstone själva anslaget är hämtat från Johann Francks psalm till samma Crüger-melodi, Schmücke dich, o liebe Seele? Kunde ha varit intressant att fråga Frostenson om.

Bildspråket i första strofen anknyter tydligt till Jesus' många bröllopsanknutna liknelser om himmelriket och högtidsdräkten. ("Bröllopsskruden" handlar kanske inte så mycket om någon brudklänning som om  högtidsdräkten de till festen inbjudna erbjöds och förväntades ha på sej - men eftersom församlingen också av apostlarna liknas vid "bruden" kan väl brudklänningsdimensionen också finnas med).

Andra strofen beskriver i närmast mystika ordalag den genom sin Ande i själen inneboende Kristus, som förenar sej med oss i nattvardens sakrament: "I oss beder han och vakar, / renar när han oss rannsakar."

Sista strofen innehåller kanske det kraftfullaste uttrycket för nattvardsbordets placering "versus populum" (mot folket): "Han är Herre över jorden, / vänt mot folken altarbordet." 

I psalmens inledning används genomgående "rena rim", men i sista strofen saknas sådana helt och Frostenson nöjer sej med assonanser eller knappt ens det (skänker/gränser, Ande/tillsammans), vilket gör att psalmen där plötsligt låter mindre traditionell trots det i övrigt klassiska bild- och motivvalet.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

J.C.:

408 O gode Ande, led du mig

O gode Ande, led du mig
till sanningen och livet.
Skriv i mitt hjärta vad av dig
i livets ord är skrivet.
Styrkt av din kraft, ledd av din nåd,
jag vill ditt kärleksfulla råd
i ord och gärning prisa.

Text: Johan Åström 1816 (49 år) "Du som av gudomsskötet går", ngt bearb, jfr Stora Nätpsalmboken nr 131
Musik: Strassburg 1545 / Johann Crüger 1653 (55 år)

Denna strof var ursprungligen den åttonde i en ganska lång psalm under rubriken HELGELSEN: Den Helige Andes nåd (nr 150 i 1819 års psalmbok). Psalmen beskrev utförligt fast en smula torrt den s.k. "nådens ordning", alltifrån uppväckelsen och kallelsen till heliggörelsen och uppståndelsen. Hela redogörelsen riktar sej till den helige Ande ("av dig han har i faran skygd" o.s.v.), men först i sista strofen formar sej psalmen till en innerlig bön, den som blev kvar i både 1937 års och 1986 års psalmbok.

Psalmen trycktes första gången i 1814 års psalmboksförslag. Den sista raden löd ursprungligen "med helig vandel prisa" men bearbetades 1986 till nuvarande lydelse, där även lovsången i ord fick sin plats. Antagligen upplevdes det vackra ordet "vandel" som alltför föråldrat och obegripligt, trots stående uttryck som exempelvis "en oförvitlig vandel" eller för den delen "tvivelaktig vandel".

På den tiden man fortfarande använde s.k. "predikstolspsalmer" var den här lilla versen vanlig i det sammanhanget. Numera torde den nästan ha kommit ur bruk, trots sitt behändiga format. Men den är väl värd att återupptäcka och lära utantill. Jodå, längre är den inte än att man bör klara det.

J. Åström:

Johann Crüger:

421 När vintermörkret kring oss står

1. När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår,
med nåd och tröst från världens ljus,
från konungen av Davids hus.

2. I dag densamme som i går,
han bryter bojor, helar sår.
Mot själens armod, folkens nöd
han bjuder världen livets bröd.

3. Guds folk, inför din konung träd,
med helga offer honom gläd;
ditt liv åt ärans konung vig:
sin salighet han bjuder dig.

4. Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt, för ljus och frid.
Säll den hans maning följa vill,
ty honom hör Guds rike till.

5. Snart denna världens tid förgår,
då gryr Guds kyrkas jubelår.
Av nåd oss då, o Herre, giv
med allt ditt folk ett evigt liv.

Text: Edvard Evers 1914 (61 år)
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år)

Detta är en kyrkans nyårspsalm. Och en annorlunda "stridspsalm" från första världskrigets utbrottsår, som talar om "helig strid för ljus och frid." Tillsammans med förklaringsdagspsalmen "Vår blick mot helga berget går" är nog denna psalm författarens mest kända och uppskattade.

Den har naturligtvis ibland svårt att hävda sej gentemot de många mer glättiga adventspsalmer som man vill ha med "första advent", som är den enda söndag då psalmen passar riktigt, riktigt bra. Men kyrkoåret är ju ganska nytt även de övriga adventssöndagarna, så användningen kan nog sträckas ut lite grann åtminstone. Och börjar man sjunga först fr.o.m. vers 3 kan psalmen användas även under kyrkoårets avslutning, t.ex. på Mikaelidagen.

Bengt-Göran Sköld har komponerat en fin körmelodi(+sättning) till psalmen som jag hört sjungas i Nederluleå kyrka vid ett antal tillfällen:

Edvard Evers: 

Johann Crüger: