B-melodi ("O Jesus kär"):
1. Var är den Vän som överallt jag söker?
När dagen gryr, min längtan blott sig öker.
När dagen flyr, jag än ej honom finner,
fast hjärta brinner.
2. Jag ser hans spår varhelst en kraft sig röjer,
en blomma doftar och ett ax sig böjer.
Uti den suck jag drar, den luft jag andas
hans kärlek blandas.
3. Jag hör hans röst där sommarvinden susar,
där lunden sjunger och där floden brusasr;
jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala
och mig hugsvala.
4. Likväl ett töcken mig från honom stänger:
min bön, men ej min blick till honom tränger.
Ack, såge jag hans anlet och mig slöte
intill hans sköte!
5. Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sig förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara!
6. O ljusets, fridens, salighetens källa,
när skall för mig din rena våg uppvälla?
Vem förer mig till dina friska flöden?
Den stilla döden.
7. Var tröst, min ande, hoppas, bed, försaka.
Dig Vännen vinkar, du skall se och smaka
hur ljuv han är, och sjunka i hans armar,
som sig förbarmar.
8. Snart till den strand, där böljor sig ej häva,
lik arkens trötta duva skall du sväva,
till herdens famn likt rädda lammet ila
och där få vila.
Text: Johan Olof Wallin 1818 (39 år)
Alt. koral från Malung (OBS finns ej i psalmboken!):
För att alls förstå denna skenbart udda psalm, bör läsaren vara förtrogen med den bok i Gamla Testementet som bär namnet Sångernas sång eller Höga Visan. Särskilt i början av kapitel 3 eller i kapitel 5 vers 6 talas om hur kvinnan söker "sin vän" med samma iver som psalmförfattaren ovan. Det är oförblommerad erotik - och samtidigt (tolkningarna utesluter alls inte varandra) en bild av den troende själens längtan efter Frälsaren, själens vän och brudgum.
1. Var är den Vän som överallt jag söker?
När dagen gryr, min längtan blott sig öker.
När dagen flyr, jag än ej honom finner,
fast hjärta brinner.
2. Jag ser hans spår varhelst en kraft sig röjer,
en blomma doftar och ett ax sig böjer.
Uti den suck jag drar, den luft jag andas
hans kärlek blandas.
3. Jag hör hans röst där sommarvinden susar,
där lunden sjunger och där floden brusasr;
jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala
och mig hugsvala.
4. Likväl ett töcken mig från honom stänger:
min bön, men ej min blick till honom tränger.
Ack, såge jag hans anlet och mig slöte
intill hans sköte!
5. Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sig förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara!
6. O ljusets, fridens, salighetens källa,
när skall för mig din rena våg uppvälla?
Vem förer mig till dina friska flöden?
Den stilla döden.
7. Var tröst, min ande, hoppas, bed, försaka.
Dig Vännen vinkar, du skall se och smaka
hur ljuv han är, och sjunka i hans armar,
som sig förbarmar.
8. Snart till den strand, där böljor sig ej häva,
lik arkens trötta duva skall du sväva,
till herdens famn likt rädda lammet ila
och där få vila.
Text: Johan Olof Wallin 1818 (39 år)
- en förkortad och lätt bearb. version finns i Stora Nätpsalmboken som nummer 457
Musik: Folklig koral från Mora, alt. Johann Crüger 1640 (42 år)
Musik: Folklig koral från Mora, alt. Johann Crüger 1640 (42 år)
Alt. koral från Malung (OBS finns ej i psalmboken!):
För att alls förstå denna skenbart udda psalm, bör läsaren vara förtrogen med den bok i Gamla Testementet som bär namnet Sångernas sång eller Höga Visan. Särskilt i början av kapitel 3 eller i kapitel 5 vers 6 talas om hur kvinnan söker "sin vän" med samma iver som psalmförfattaren ovan. Det är oförblommerad erotik - och samtidigt (tolkningarna utesluter alls inte varandra) en bild av den troende själens längtan efter Frälsaren, själens vän och brudgum.
De fem första stroferna av psalmen är betagande naturlyrik och psalmen skulle ha kunnat stå bland sommarpsalmerna.
Johan Olof Wallin:
Johann Crüger:
Alice Tegnér:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar