36 O Kriste, oss benåda

Utjämnad form av koralen (OBS ej i 1986 års psalmbok):
 

1. O Kriste, oss benåda,
så att i tron vi må
ljus i din sanning skåda,
liv av din kärlek få.
Till dig vårt hjärta längtar,
från världens flärd det trängtar
till din rättfärdighet.

2. Din Fader dig allena
har givit allt i hand,
att du må allt förena
med trons och fridens band,
och så åt dig förvärva
ett folk som sällt skall ärva
det rike du berett.

3. Vad Fadern dig har givit
du ej borttappa vill.
Du för till rätta livet
allt vad dig hörer till.
Dit värdes mig ock föra,
att jag må dig tillhöra
i tid och evighet.

Text: Elisabet Cruciger 1524 (24 år) "Herr Christ, der einig Gottes Sohn", övers. Olavus Petri 1536 (43 år) "Christus, den rätte Herren", Johan Åström 1816 (49 år) "Förlossningen är vunnen". Se även Olov Hartmans nyare tolkning, nr 350 "Vår Herre Krist var Sonen"

Musik: 1400-talet / Erfurt 1524 - hör gärna J S Bachs version av koralen!

Denna psalm, som tidigare hade fem strofer och anslaget "Kristus, den rätte Herren", från 1819 "Förlossningen är vunnen", blev känd i Sverige strax efter reformationen och kan t.o.m ha funnits med i det ej bevarade psalmhäfte som gavs ut 1526 (i så fall är givetvis även översättningen från 1520-talet).

Den är, ovanligt nog för den tiden, skriven av en kvinna, Elisabet von Meseritz, som samma år psalmen skrevs gifte sej med Caspar Cruciger, professor och sedermera universitetsrektor i Wittenberg. Det finns en anekdot om att hon skulle ha drömt att hon stod i stadens predikstol, och att det av maken tolkades så att hennes psalm skulle bli sjungen i kyrkan. Sann anekdot eller ej, så har hennes psalm blivit vida spridd i kristenheten.

Och det är förvisso så, att psalmförfattande alltsedan reformationen varit ett sätt för kvinnor att indirekt bli accepterade som kyrkolärare och teologer. Man behöver bara nämna kvinnor som Dorothe Engelbretsdatter och Lina Sandell - eller inom den reformerta världen Fanny Crosby-van Alstyne.

Melodin är känd till den världsliga texten "Mein Freud möcht sich wohl mehren" ur Lochheimers Liederbuch (manuskript från 1455-1460). Tillsammans med Elisabet Crucigers text trycktes den 1524 i Luthers Enchiridion.

Om hur uppskattad psalmen var i äldre tider vittnar följande anekdot från Johannes Bureus´:

I Nordingrådh var en bonde i Skärsta, Anders vidh namn, han var hund[ra] och tiughu år, när Her Olof kom til honom i sin [: hans] svagheet och fräghadhe honom, om honom tyckte longsamt och ledhsamt vara liggia så ensam, medhan folket och hans dotter, som sytan skulle, voro på åker och äng. Svara han, jagh är ike ensam, ty jagh hafver altijdh så vakkert folk hos migh, Guz änglar, som gå och luta sigh til migh in i sengen; vidh them gläder jagh migh, ty de siunga så vakkert, mäst siunga the: Christus den rätta herren Gudz Son i evigheet och then versen: All macht hafver tin fadher i händer gifvit t[igh]. Så siunga the och: Gudh aff sinne barmh[ärtighet] och Christus lågh i [dödzens bandom]. Och när Her Olof råkadhe säja: fattigh man huru mår du, Sv[arade] han, jagh är inthet fattigh, ty jagh hav[er] Jesus hoos megh altijdh.

Citatet från Bureus är efter Emil Liedgren: Svensk psalm och andlig visa, s. 411f (Uppsala 1926). Liedgren fortsätter själv med följande kommentar:

Det är reformationspsalmer, alla tre, som den urgamle ångermanländske bonden nämner (gps. 119, 229. 163, nps 50, 144, fps 42), men favoritpsalmen tycks ha varit den med medeltida kristusmystik besläktade sången om Morgonstjärnan, som värnar från "alt mörkers qwal". Den fjärde strofen lyder i sin gamla form från 1536:

All mact haffuer tin fader
j händer giffuit tich,
tes är nw hwar man gladher
at tu then macten fick,
ty tu scalt alltijd hielpa,
ey läta nidher stielpa
them som intit förmå.

Man förstår, att den orkeslöse åldringen skulle finna en särskild hugsvalelse i slutorden om de vanmäktigas beskyddare. Liksom så många andra trohjärtade uttryck för evangelisk barnafromhet har också detta försvunnit 1819.

Så långt Bureus och Liedgren. Här nedan återges nu hela den 24-åriga Elisabets psalm, sådan den stod i 1695 års psalmbok i god överensstämmelse med den version Anders i Nordingrå hörde änglarna sjunga, och så som jag sjöng den för min mormor - ur hennes och morfars karolinska psalmbok i ett av de otaliga 1800-talsomtrycken - på servicehuset Hemgården i Umeå 300 år senare, hösten 1995, ganska precis 460 år efter Elisabets död:

Christus, den rätte Herren,

Guds Son i ewighet,

af Fadren är upprunnen,

som skriften säga wet.

Han är den morgonstjerna,

som oss kan lysa och värna

ifrån allt mörksens qwal.

Han är nu menniska worden

i werldsens sista tid,

af rena jungfru boren,

till oss hit kommen nid.

Dödsfängslet hafwer han brutit

och lifsens dörr uppslutit,

oss himmelen öppen gjort.

O Christe! gif dina nåde,

din kärlek låt oss få,

att sig med råd och dåde

wårt hjerta kofra må,

och låt oss till dig längta,

rättwisan efterträngta

och fly fåfänglighet.

All makt hafwer din Fader

i händer gifwit dig:

dess är nu hwar man glader,

att du den makten fick.

Ty du will alltid hjelpa,

ej låta nederstjelpa

dem, som intet förmå.

Hwad Fadren hafwer dig gifwit,

låt ej borttappas det,

men för till rätta lifwet,

der du sjelf blifwer med.

Låt oss få med dig wara

alltid förutan fara,

och glädjas i ewighet.

112 Världens Frälsare kom här

1. Världens Frälsare kom här.

Rena jungfrun moder är,

ty en börd så underlig,

Herre Jesus, hövdes dig.

2. Nådens under här vi sett,

av Guds Ande är det skett.

Ordet, utav Fadern fött,

har i tiden blivit kött.

3. Utan synder buren är

den all världens synder bär.

Han, i oskuld född och död,

frälsar oss ur dödens nöd.

4. Han med himmelsk fröjd och fred

kommit har till jorden ned,

ty han är båd Gud och man,

som oss alla hjälpa kan.

5. Han från Fadern gången var

och till Fadern han uppfar,

sitter på Guds högra hand,

råder över alla land.

6. Stor, gudomlig är hans makt,

döden har han nederlagt,

nederlagt i väldig strid

mörkrets här till evig tid.

*7. Pris ske Gud i himmelshöjd!

Bäre jorden frid och fröjd,

och hans vilja med hans ord

kring all världen blive spord.

Text: Aurelius Ambrosius 300-talet ("Veni Redemptor Gentium"), Martin Luther 1524 (41 år) "Nun komm, der heiden Heiland", Olaus Petri 1536 (43 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år)

Musik: Medeltida hymn / Erfurt 1524

Hör J S Bach leka med koralen (BWV 659) 

Detta är en av de tolv psalmer man med säkerhet vet är skrivna av biskop Ambrosius (som tillskrivs många fler). Den betraktas som julpsalm, men behandlar även Jesu uppståndelse och himmelsfärd.

Ambrosius ansåg (i likhet med Martin Luther och William Booth men i motsats till Gregorius den store) att även "världsliga" melodier kunde duga bra till kyrkliga hymner. Men en del melodier lär han ändå ha komponerat själv, och ursprungsmelodin till denna text kan mycket väl vara av honom. Nuförtiden tycker vi nog att alla melodier från medeltiden klingar ungefär lika "fromt".

Inte tillhör den precis de mest sjungna julsångerna i vårt land, men den har ändå en grundmurad ställning som den äldsta psalmen i vår psalmbok. Sedan 1986 har vi i och för sej ännu en psalm av Ambrosius, Tack Fader för den dag du gav, som kan vara minst lika gammal. Men den har fått en modernare översättning; här är det fortfarande wallinska psalmbokens ålderdomligt klingande version som gäller.

Ännu tidigare, i den karolinska psalmbokens första upplagor, såg psalmen ut enligt nedan (i nära anslutning till Olaus Petris 1530-talsversion). Som synes kommer originalets starka betoning av jungfrufödelsens realitet mera till uttryck här:

WErldenes Frälsare kom här;
Låt see at Jungfru moder är.
All werlden må thess vundra sigh/
En sådana börd höfdes tigh.

Af mans hielp är thet eij så skedt/
Gudh sielf hafwer sin nådh betedt.
Gudz Ord är här nu wordet kött:
Af Jungfru lifwe är thet födt.

Jungfrunes qwedh här fruchtsam war/
Men jungfrudomen blef doch qwar.
Gudz stora krafft lät sigh skina/
Werckandes i Temple sino.

Af Himmels throne kom här nidh
En starck kämpe och bar oss frijd:
Han är nu både Gudh och Man/
Then som oss allom hielpa kan.

Från Fadren han vthgången war;
Sann mandom han til Fadren bar.
Hans wälde går öfwer all land:
Han sitter på Gudz högra hand.

Så stoor som Fadrens/ är hans macht/
Döden hafwer han nederlagt.
Helwetis krafft gaf sigh ther widh/
At hennes Förste lades nidh.

Ähra och prijs ske Fadrenom:
Thesslikes också Sonenom:
Then Helga Anda ske också/
At ther är ingen ände på.

Mosaik föreställande Ambrosius från Ambrosius-basilikan i Milano:

124 En jungfru födde ett barn idag

Alt. koralvariant från Skåne:




1. En jungfru födde ett barn i dag,
det vi skola prisa och ära.
I det haver Gud ett gott behag
och bjuder oss höra dess lära.
Och vore ej det barnet fött,
förtappat bleve då allt kött,
nu frälsning bjuds åt alla.
Pris vare dig, o Jesus Krist!
Du är vårt enda hopp förvisst;
vi för din fot nedfalla.

2. De herdar vaktade deras hjord
i markene, där de lågo.
Där fingo de höra ängelens ord,
och Herrens klarhet de sågo:
"Stor fröjd åt eder bådar jag,
stor fröjd åt alla, ty i dag
är Kristus födder vorden,
som Herren är i Davids hus.
Si, ljuset av Guds klarhets ljus
har uppgått över jorden."

3. De himmelska härar med högan röst
begynte med ängelen sjunga.
De lovade Gud med glädje och tröst,
med helig, odödelig tunga:
"Pris vare Gud i höjdene,
frid vare ock på jordene
och människor god vilje."
Pris vare Gud! Sin nåd och fred,
den han med Sonen sände ned,
han aldrig från oss skilje.

Text: v. 1 latinsk sång från 1300-talet ("Dies est laetitiae"), tysk folkvisa från 1400-talet ("Der Tag, der ist so Freudenreich"), Olaus Petri (?) 1530, Johan Olof Wallin 1818? Jämför Stora Nätpsalmboken nr 245 och 1986 års finlandssvenska psalmbok nr 20: "Ett barn har fötts till vår jord i dag".

Musik: Böhmen 1410/1531, alt. koral från Finland

Hör J S Bachs lek med koralen (BWV 605) samtidigt som du kan följa med i noterna!

I sitt psalmhäfte från 1530 skriver Olaus Petri som överskrift till denna psalm: "En lovsång utdragen ur Skriften, Lukas 2, som man må sjunga i församlingen i juletid, med noterna till Dies est laetitiae". En sorts bibelvisa, alltså. (Olaus Petri har bakat ihop vers 2 ur den latinska texten och vers 2-4 ur den tyska texten).

När Johan Olof Wallin bearbetade texten för 1819 års psalmbok, gjorde han det i så arkaiserande stil att många tror att texten fortfarande är Olaus Petris original, som dock är ganska annorlunda, se Wikisource (en mer nuspråklig version finns i finlandssvenska psalmboken). I psalmböckerna har Wallins namn som regel inte heller satts ut vid denna psalm, men jag vet att uppmärksamma "nyläsare" på 1800-talet reagerade mot att det inte längre stod "nu äre vi frälste alla" utan det mer återhållsamma "nu frälsning bjuds åt alla".

De åldriga språkformerna kan nog ha bidragit till att psalmen nu tycks vara på utgående här hemma (OBS: den sjöngs dock som slutpsalm så sent som vid julottan 2012 i Forsa, Hälsingland!). Den togs heller aldrig in i någon av frikyrkornas eller de lågkyrkliga väckelserörelsernas sångböcker, även om den 1986 märkligt nog hamnade i den ekumeniska psalmboksdelen! Det är ju dock fråga om en rask och glad psalmmelodi utan "medeltidsvibbar", och då kan väl även språket få vara just så folkligt som Olaus Petri från början gjorde det. Särskilt som ändå knappast någon längre kan Wallins version utantill. I finlandssvenska psalmboken finns en alternativ bearbetning på ett mer nutida språk, där dock den saliga jungfrun tyvärr helt försvunnit ur texten.

Visst är psalmen, oavsett form, väl värd att bevara och sjunga med stor glädje, gärna tillsammans med kyrkokören som får föreställa "den himmelska härskaran"! Det har skrivits (se fotnoten på engelska här nederst!) att Luther tyckte så mycket om denna psalm, att han ansåg den vara inspirerad (underförstått av den helige Ande).

Melodin har tidigast påvisats i en handskrift i Prag från 1410 (just till texten Dies est laetitiae, jfr den engelska notskriften nedan). I svensk tradition har melodin ombildats till tretakt, men i Haeffners koralbok var det faktiskt blandad taktart (de fyra första raderna i varje strof i tretakt, resten tvåtakt).

Olaus Petri som staty utanför Storkyrkan i Stockholm:

*143 Guds rena Lamm, oskyldig

*Guds rena Lamm, oskyldig
på korset för oss slaktad,
alltid befunnen tålig
fastän du var föraktad,
vår synd på dig du tagit
och dödens makt nedslagit.
Giv oss din frid, o Jesus.

Text: Nikolaus Decius 1522/23, efter "Agnus Dei" (O Guds Lamm) "O Lamm Gottes unschuldig", övers. Olaus Petri (?) 1536 (43 år)

Musik: Nikolaus Decius 1522/23, efter en Agnus Dei-melodi från 1200-talet / Erfurt 1542

Hör J S Bachs lek med koralen (BWV 618)

Denna psalm har på sina håll sjungits som allmän lovsång under fastan (nu kanske Hartmans För att du inte tog det gudomliga delvis övertagit den rollen). Men egentligen är den en nattvardspsalm, en folklig Agnus Dei, och den har - inte minst i frikyrkliga sammanhang! - inte så sällan, just som tanken från början var, sjungits istället för den medeltida versionen. Psalmen har tidigare (under 15- och 1600-talen) liksom den äldre förlagan ofta sjungits "trefaldigt" med ett avslutande "Förbarma dig (över oss), o Jesu" och först efter tredje omsjungningen: "Giv oss din (eviga) frid, o Jesu!"

I Sverige övergick man dock från 1695 till att sjunga endast en strof, medan man i Tyskland istället bearbetade de övriga stroferna så att de blev mer olika varandra och på så vis mindre enformiga att sjunga.

Melodin trycktes i Erfurt 1542, Elisabeth von Brandenburgs Christliche Kirchen Ordnung, men bygger på en äldre Agnus Dei-melodi. Elisabeth von Brandenburg (se porträtt nedan) skrev bl.a. med tanke på den Kristliga kyrkoordning hon så verksamt befordrat: "Zuvörderst ist mir Jesus Christ / Allzeit gewest das höchste Gut. / Durch seinen Geist gab mir der Mut, / Dass ich mich christlich hab ermannt/ Und pflanzt sein Wort in dieses Land." (Se även här).

185 O Kriste, du som ljuset är

1. O Kriste, du som ljuset är,

dig kan ej mörker komma när.
Vi skådar upp i tro till dig,
när solens ljus fördöljer sig.

2. Till tröst för alla är du satt...

Text: Christe, qui lux es et dies, före 534 (har ibland rent av tillskrivits Ambrosius från 300-talet), tysk övers. Wolfgang Meusslin 1526 (29 år) "Christ der du bist Tag und Licht", sv. övers. Olaus Petri (?) 1536 (43 år) "Christe! som ljus och dagen är", bearb. före 1937 samt av Britt G Hallqvist 1983 (69 år)

Musik: Medeltida hymnmelodi / tysk bearbetning 1568

Den tyska översättningen av den omkring 1500 år gamla latinska hymnen lär Wolfgang Meusslin (sedermera reformert teolog) ha utfört redan som munk i Lixheim, där han börjat studera Luthers skrifter och året efter psalmens författande helt lämnade klostret (1527). Inte bara bibeln utan också mängder av gamla fornkyrkliga hymner översattes vid denna tid till folkspråken - tanken var ju att hela församlingen skulle kunna stämma in med själ och hjärta.

Snart fanns hymnen även på svenska. Så som nedan såg den ut i 1695 års psalmbok, där den svenska texten ganska nära följer den tyska förlagan, även denna med sju strofer:

Christe! som ljus och dagen är,
der mörkret ej kan blifwa när;
Guds Faders ljus det skin i dig,
och allestäds bewisar sig.

Allom till tröst är du uppsatt;
thy wakta oss i denna natt,
att wi må i dig hafwa ro,
och alltid trygge sammanbo.

Den swåra sömn tag oss ifrå,
att fienden oss ej skada må.
Låt ock wårt kött så warda späkt,
att det ju gör, som dig är täckt.

Till sömn wår´ ögon gifwa sig,
wårt hjerta wake dock till dig;
beskärme oss din högra hand,
och löse af wårt syndaband.

O Herre! låt dem icke få
sin wilje, som oss eftergå;
du hafwer ju löst oss igen
från döden med din blod, så ren.

O Herre! tänk ock deruppå,
att djefwulen will oss nederslå;
du är worden wår själatröst,
hjelp dem du hafwer återlöst.

Gif, Gud! det som wi bedje om,
genom din Ande och din Son.
Du är en sann Treenighet,
och regerar i ewighet.

Oscar Lövgrens uppgift i Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, att psalmen inte skulle ha funnits med i den karolinska psalmboken är alltså felaktig. Däremot stämmer det att den inte kom med i den wallinska, och i nyare tid återkommer den först i Severin Cavallins Förslag till revision av Swenska Kyrkopsalmboken 1882 och i psalmbokstillägget Nya Psalmer 1921. Därefter har den åter varit en etablerad i vårt land, numera liksom under medeltiden nära förknippad med Tidegärden.

I 1921 års psalmbokstillägg Nya psalmer och i 1937 års psalmbok såg texten ut som nedan - som synes ganska grundligt bearbetad jämfört med Olaus Petris text även om ingen bearbetare anges (och Britt G Hallqvists version är knappast oberoende av denna, särskilt inte beträffande första strofen):

O Kriste, du som ljuset är,
dig kan ej mörker bliva när.
Vi skåda upp i tron till dig,
när solens ljus fördöljer sig.

Till tröst för alla är du satt.
Beskydda oss i denna natt,
att vi i dig må hava ro
och i din hägnad trygga bo.

När våra ögon sluta sig,
låt själen njuta frid i dig.
Ditt ljus oss alltid lyse så,
att vi i synd ej sova må.

Du frälste oss från synd och skuld
med korsets död, o Jesu huld.
Du vorden är vår själatröst:
så hjälp dem som du återlöst.

Gud, Fader, Son och Ande, bliv
oss alltid när och nåd oss giv.
Den heliga Treenighet
ske pris och lov i evighet!

Wolfgang Meusslin: