*1 Gud, vår Gud, vi lovar dig

*1. Gud, vår Gud, vi lovar dig,
vi bekänner dig, o Herre.
Dig, som är till evig tid,
tillber ändlighetens släkten.
Hela jorden, hav och land,
ärar, Fader vår, ditt namn.

*2. Kerubim och Serafim...

Text: Te Deum 400-t., Ignaz Franz 1771 (52 år), Olov Hartman 1980 (74 år).

För en kortare version av psalmen, se Nils Johan Nordströms översättning i Stora Nätpsalmboken.
Musik: Tysk-österrikisk Sagan 1772/Wien 1774.

[Av upphovsrättsskäl kan inte de övriga 8 stroferna av Olov Hartmans text återges här].

Lyssna till psalmen i Kölnerdomen! Lyssna till psalmen framförd vid Oasrörelsens sommarmöte 2009.

Psalmen ("Grosser Gott, wir loben dich") har kallats "Det tyska Te Deum" och utgavs första gången i "Die Christlich-Katolische Lehre in Liedern, d.i. Katechetische Gesänge zum Gebrauch der katholischen Schulen." Melodin av okänd samtida kompositör blev bl.a. publicerad i Katholisches Gesangbuch, Wien 1774.

Psalmen i Franz´ tappning översattes första gången till svenska på 1920-talet av baptisten Nils Johan Nordström, dock inte i sin helhet. Andra gången, 60 år senare, översattes den i en mer fullständig version av prästen Olov Hartman (1906-1982).

Hartman har egentligen mer utgått ifrån Te Deums originalversion än från Ignaz Franz´ bearbetning, så hans text är snarare en översättning från latinet än från tyskan. Men själva den rimmade strofformen och melodin är samma som Franz´.

Egentligen är tanken på att ge ut "den kristligt-katolska läran i visor" eller "kateketiska sånger" ganska luthersk - Martin Luther gjorde en psalm om buden, en om trosbekännelsen, en om Herrens bön, en om dopet och en om nattvarden. Och dessutom en psalm för varje större högtid i kyrkoåret. Så det är intressant att den romerske katoliken Ignaz Franz var inne på samma idé - och att vi tack vare honom fått en mer lättsjungen variant av Te Deum än både den gamla fornkyrkliga och Martin Luthers.

14 Högtlovat vare Jesu namn

1. Högtlovat vare Jesu namn,
du änglaskara, sjung,
och bär den gyllne kronan fram
till honom, alla kungars kung.

2. Och du, martyrers trogna här
som gått en stig så tung,
dig skynda fram, din hyllning bär
att ära honom, kungars kung.

3. Du Herrens folk, som löst han har
ur syndens boja tung,
träd fram med lovsång, ren och klar,
att prisa honom, kungars kung.

4. Upp, varje folk och släkt och stam,
och Herrens ära sjung.
Vak upp, mitt hjärta, skynda fram
att hylla honom, kungars kung.

Text ("All Hail the Power of Jesus´ Name"): Edward Perronet 1779 (53 år), övers. Erik Nyström 1893 (51 år).
[För en avslutande strof, se Stora Nätpsalmboken nr 25]

Musik ("Miles´s Lane"): William Shrubsole 1779 (19 år).

Psalmen publicerades första gången i novembernumret av The Gospel Magazine 1779, tillsammans med tonåringen Shrubsoles melodi, som till slut ristades in på hans minnessten (se nederst). Sedan har den översatts till många språk och bl.a. blivit kallad "kristenhetens nationalsång". Den har även under årens lopp fått flera alternativmelodier, och texten har då anpassats till dessa på olika sätt, jämför t.ex. videon nedan:

Egentligen är ju psalmen en uppmaning till lovsång och hyllning, mer än en sådan i sej själv. Samtidigt innebär den ju en indirekt lovprisning och hyllning av Jesus som alla kungars kung (jfr Uppenbarelseboken 19:16). Från att uppmaningen riktats till änglar och martyrer, kommer den allt närmare den sjungande själv: "Herrens folk", "varje folk", "mitt hjärta". Och i Erik Nyströms originalöversättning finns en femte vers, som han möjligen själv har skrivit, där uppmaningen leder till en direkt lovprisning som något bearbetad lyder:

Dig, Herre Jesus, vi tillber
och om din nåd bär bud
tills vi i härlighet dig ser,
vår Jesus, Herre, Konung, Gud!

E Perronet:

W Shrubsoles gravsten:

230 Klippa, du som brast för mig

"EN BÖN I LIV OCH DÖD FÖR DEN HELIGASTE BLAND TROENDE I VÄRLDEN"

1. Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig.
Vattnet, blodet som går fram
från ditt hjärta, o Guds Lamm,
låt det bli en dubbel bot
för min synd och lagens hot.

---

4. Vid vart flyktigt andedrag,
och när jag skall dö en dag,
när till okänt land jag går,
när inför din dom jag står:
Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig.

Text: Augustus Montague Toplady 1763 (23 år), tr. 1776 "Rock of Ages", sv. övers. Betty Ehrenborg-Posse 1854 (36 år), bearb. 1936,1937, Britt G Hallqvist 1980 (66 år) - jfr versionen i Stora Nätpsalmboken nr 579.
Musik: Thomas Hastings 1830 (46 år)

[Av upphovsrättsskäl kan v. 2-3 inte återges här]

Om denna psalm finns så många tillkomsthistorier att det knappast lönar sej att referera alla. Kanske ingen av dem är sann. Det är dock ett faktum att Toplady kraftfullt vände sej emot den metodistisk-wesleyanska läran om "Christian perfection", att en kristen redan i detta livet kunde uppnå fullkomlig helgelse och något slags syndfrihet (observera dock att John Wesley ingalunda trodde sej själv ha uppnått denna). Likaså är det ett faktum att psalmen, när den 1776 publicerades i marsnumret av Topladys tidskrift Gospel Magazine, försågs med rubriken "En bön i liv och död för den heligaste bland troende i världen."

Och ett annat faktum, och ett gott betyg åt Topladys teologiska motståndare, är att denna psalm, som skrevs i opposition mot metodistisk helgelselära, blivit älskad och sjungen även i världens metodistkyrkor! Liksom John Wesley tror sej inga sanna metodister själva ha blivit så helgade att de inte längre, inför den yttersta dagen och den yttersta domen, behöver be om Guds nåd och rening genom Jesu blod. Psalmen förenar kristna över hela världen (jfr mennonitkörens fantastiskt vackra insjungning i Youtube-klippet överst!) och har sjungits vid otaliga gudstjänster och inte minst begravningar i snart ett kvarts årtusende (bl.a. vid begravningen av den engelske premiärministern Gladestone, som f.ö. översatt hymnen till latin!). Den sista strofen har i vissa släkttraditioner använts som avslutande bön efter kistans nedsänkande i graven.

Psalmen bygger i huvudsak på 1 Korintierbrevet 10:4, där den klippa som gav vatten åt israeliterna i öknen identifieras med Kristus. Det "vatten och blod" som går fram från Jesus hjärta ("Guds Lamm") syftar på berättelsen i Johannesevangeliet 19:34 om hur en soldat stack upp Jesus sida med en lans, och hur både blod och vatten då rann ut. Att Jesus´ blod sonar världens synd vittnar hela Nya Testamentet om (inklusive Jesus själv, då han vid nattvardens instiftande säger: "Detta är mitt blod, förbundsblodet, som utgjuts för många till syndernas förlåtelse" (Matteusevangeliet 26:28) Jfr 1 Johannesbrevet 1:7 och 2:2! Ö.h.t. har bilden av Jesus som den brustna klippan, där syndare kan få skydd, en lång tradition, och inte minst under 1700-talet var den mycket vanlig, främst inom greve Zinzendorfs herrnhutistiska rörelse.

Men att Toplady inte bara vill bli befriad från syndens skuld ("lagens hot") utan också från dess makt över honom, syns tydligt i originalet, där han talar om en "be of sin the double cure, / save me from its guilt and power!" Och just denna "dubbla kur" var ett av John Wesleys mest kända uttryck! Så han och Toplady stod kanske närmare varandra i sak än man kunde tro av den stundtals heta (och ibland föga helgade, Wesley jämförde t.ex. en gång diskussionen med Toplady med att slåss med sotaren!) teologiska diskussionen och en del andra, mer tillspetsade, wesleyanska uttryck.

Tyvärr hör Britt G Hallqvists bearbetning av psalmen (föga diskret i v. 2-3) till hennes minst lyckade. Den har inte funnit vägen till nya generationer, och gamla har inte känt igen den bönepsalm de ofta lärt sej utantill.

Den spruckna klippa vid Burrington Combe, som sägs ha inspirerat Toplady till psalmen:

Augustus Toplady:

Thomas Hastings på äldre dar:

246 Här en källa rinner

1. Här en källa rinner,
säll den henne finner!
Hon är djup och klar,
gömd men uppenbar.

2. Andens törst hon släcker
och i hjärta väcker
frid och stilla ro,
kärlek, hopp och tro.

3. Ja, uti dess flöden
gives bot mot döden.
I dess friska flod
blir min vilja god.

4. Du Guds kärleks källa,
du skall evigt välla,
evigt hälsosam
skall din flod gå fram.

Text: William Cowper 1772 (41 år), Betty Ehrenborg-Posse 1854 (36 år), Emanuel Linderholm 1920 (48 år)

Musik: Engelsk 1800-talet

Denna psalm är en av de endast tio psalmer i nuvarande psalmbok som även före 1986 förekom i alla de psalmbokssamverkande samfundens sång- och psalmböcker. Men nästan varje samfund hade sin egen textversion, inalles tio versioner! Man enades om att behålla Linderholms version från 1937 års psalmbok, trots att den egentligen ligger ganska långt från originalet, och även från Betty Ehrenborg-Posses svenska översättning. Förmodligen uppskattades den helt enkelt för att den var så kort - i motsats till en del av de övriga versionerna!

Vad gäller det bibliska käll-materialet kan jag hänvisa till vad jag skrev om Bo Setterlinds psalm Guds källa har vatten tillfyllest. Men för Cowper stod ett annat bibelord i centrum, det som står hos profeten Sakarja 13:1: "Den dagen skall en källa rinna upp, som renar Davids hus och Jerusalems invånare från synd och orenhet." Det tolkade Cowper utan tvekan som syftande på Jesus´ försonande blod, det som utgöts på korset. Hans psalm publicerades första gången i Conyers´ Collection of Psalms and Hymns (1772). Den översattes till svenska första gången av Betty Ehrenborg-Posse för andra häftet av hennes Andeliga Sånger för barn (1854). Men den finns som sagt sedan dess i ett otal versioner, t.o.m. med olika versmått.

Den som - på goda grunder - misstänker att liberalteologen Linderholm helt enkelt ville göra sej av med de många verser om Jesus´ blod som finns i Cowpers original (och även Betty Ehrenborg-Posses översättning), bör dock notera att just Linderholm med en fin bearbetning såg till att passionspsalmen O huvud blodigt, sårat kom med i psalmboken 1937. Där det inte precis saknas referenser till blod, frälsande blod t.o.m.

William Cowper:

340 Guds väg i dunkel ofta går

1. Gud väg i dunkel ofta går,
fördold men underbar.
I havens djup vi se hans spår,
på stormens sky han far.

2. I outgrundlighetens schakt
än gömd hans tanke är,
men strålar fram en gång med makt
som solen klar och skär.

3. Försagda helgon, fatten mod!
Ur moln, där åskor gå,
skall snart hans rika kärleksflod
välsignande er nå.

4. Tron icke ögats matta syn,
tron det som tro blott ser:
bakom en mulen himmels bryn
Guds fadersöga ler.

5. Blind otro kan blott vilse gå
och klandra vad Gud gör.
Han själv vill lära oss förstå
de vägar han oss för.

Text: William Cowper 1774 (43 år) "God moves in a mysterious way", sv. övers. Johan Alfred Eklund 1934 (71 år)
Musik: William Croft 1708 (30 år), alt. lyssna på Youtube-klippet nedan: 



Detta är något av en engelsk motsvarighet till den svenska psalmen Hur underlig är du i allt vad du gör. Men om den svenske författaren främst led av kroppslig sjukdom, var den engelske drabbad av långvarig själssjukdom. Och när han efter en bättre period på 8 år, då han varit inneboende i prästgården i Huntingdon, stod i begrepp att gifta sej med den nyss avlidne kyrkoherdens goda hustru Mary Unwin, bröt själssjukdomen ut på nytt. Han tänkte nu (1773) t.o.m. ta sitt liv med den synnerligen överspända motiveringen att han "efter Abrahams exempel skulle företa en utomordentlig akt av lydnad och offra inte en son utan sig själv."

Men efter att ha räddats undan sin dåraktiga plan, enligt somliga källor av en droskkusk som låtsades köra vilse när Cowper ville ner till Themsen för att dränka sej, fick författaren själsstyrka och självbesinning nog att skriva denna fina psalm som idag sjungs över stora delar av världen. Den trycktes 1774 och översattes första gången till svenska 1859 för Pilgrims-Sånger ("På underbara vägar går"). Psalmbokens översättning är från J A Eklunds psalmbokförslag 1934, utförd av utgivaren själv.

(Cowper fick leva ända till år 1800 och gav ut flera uppskattade hymnsamlingar tillsammans med den berömde kyrkoherden i Olney, förre slavskepparen John Newton).

W Cowper:

W Croft:

453 O du som för vår frälsnings skull

 

"HANS BLOD KOMME ÖVER OSS!" 
(Matt. 27:25)

O du som för vår frälsnings skull,
oskyldig, helig, nådefull,
dig själv ej ville skona,
ditt blod, o Jesu, över mig
välsignande må gjuta sig
att mig med Gud försona.
Mig live detta dyra blod
till kärlek, tro och tålamod,
det tröste mig i all min nöd,
det styrke mig i liv och död,
att efter ett i frid och hopp
fullbordat lopp
jag i din famn må tagas opp.

Text: Christoph Christian Sturm 1771 (31 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
Musik: Tysk 1577

Denna psalmvers är nu medtagen i tredje psalmboken på raken. Men i de två första - där psalmen bägge gångerna hade nummer 88! - fanns en inledningsstrof som lydde:

Jerusalem, i överdåd 
föraktar du Guds kärleksråd 
och ler åt Kristi pina. 
Guds Israel, med gudlöst mod 
du manar över dig hans blod 
och över barnen dina. 
Och över dig det komma skall. 
Se dina stolta murars fall 
och gack att, flyktig och förspridd, 
från tid till tid kring jordens vidd 
bevittna, ho den Herren var, 
som korset bar, 
och se i vem du stungit har! 

Det är klart att psalmen både estetiskt och tematiskt lidit av halveringen - hur Jesu död och blod kan komma över oss till både dom och frälsning, fall och upprättelse framhävs ju mycket tydligare i originalet. Jesus varnade ju själv ofta för följderna av att avvisa honom, både här i tiden och evigheten. Jerusalems förstöring finns med i fonden också i evangelierna.

Men visst är det ett stort problem att den strukna strofen, om än i verkningsfull anslutning till ett bibelord, så ensidigt pekar ut judarna som de som "stungit" Kristus - var det inte snarare romarna eller egentligen, genom vår synd, vi alla? Och liksom adventspsalmens slutstrof "Jerusalem är öde" kan ju ovanstående strof även upplevas som föråldrad i en tid när det judiska folket i så pass stor utsträckning återvänt från diasporan till en förhoppningsvis ljusnande framtid i Israel.

Kan man meditera över Matteusevangeliet 27:25 och den tidigare första strofen med sitt eget och hela svenska folkets övermod i åtanke, så väl bekomme. Det finns för den verkligt fromme något allvarligt manande, ja, självrannsakande i strofen, men för övrigas skull var det nog ett riktigt beslut att utesluta den ur psalmboken.

Bönen i vers två, den återstod vi nu har av psalmen, bör en kristen dock utan alla reservationer kunna instämma i.

603 Du, Herre, i din hägnad tar

 

1. Du, Herre, i din hägnad tar
allt vad som liv och anda har...

Text: Balthasar Münter 1773 (38 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Lars Lindman 1981 (70 år)
Musik: Leipzig 1539

Balthasar Münter: