236 Guds källa har vatten tillfyllest

1. Guds källa har vatten tillfyllest,
en gåva av strömmande liv,
den äger vad alla behöver...

Text: Bo Setterlind 1977-78 (55 år)

Musik: Tysk folkmelodi

Denna psalm kom till "på beställning". Det var hösten 1977 som en psalmkonferens på Skokloster tänktes resultera i nya s.k. förrättningspsalmer, alltså psalmer för dop, konfirmationer, begravningar och vigslar. Och Bo Setterlind började då skriva på denna psalm som han tänkte sej som en doppsalm. Året därefter blev den färdig.

Men den placerades inte bland doppsalmerna som författaren trott - utan under rubriken "Skuld och förlåtelse". OK - i en vers står det ju t.ex. att "Guds källa oss renar från synden". Och kanske den bredare rubriceringen hjälpt till att öka användningen, för psalmen har verkligen blivit mycket sjungen i många olika slags gudstjänster. Men lite synd är det kanske, med tanke på författarens intention, att den nu så sällan används vid just dop - av vare sej barn eller vuxna.

Första raden är ordagrant hämtad från Psaltaren 65:10. Dessutom har Jesus-orden i Johannesevangeliet 7:37f. inspirerat författaren. Vattensymboliken är ö.h.t. vanlig i Bibeln - ibland får vattnet stå för fördärvsmakterna, ibland för Guds livgivande och renande Ande. Dopet framställs i bibeln som en realisering av båda aspekterna: en begravning, en undergång (för den "gamla människan") - och en uppståndelse och en nyfödelse genom den helige Ande.

När Setterlind rent konkret skriver om dopet i denna psalm är det lite snällt om "den frid som i dopet oss skänkes". Men också i följande strof har han, som sagt, dopet i åtanke: "Guds källa oss renar från synden, / dess vatten uppståndelse ger."

I Psalmer och Sånger hade man dock sedan tidigare ändrat Ida Björkmans originella anslag "Den ropandes källa i Lehi" (jfr Domarboken 15:19) till just "Guds källa har vatten tillfyllest", vilket fått till följd att man i många frikyrkor nu har två psalmer med samma inledningsrad. Ida Björkman borde få tillbaka sitt anslag, nu när Bo Setterlind tagit det andra!

Att Setterlind konsekvent rimmar "mig" med "liv", "frid" och "tid" borde rimligen få oss som sjunger att inse att "mig" ska uttalas just "mig" i Setterlinds psalmer. Men det brukar vi högaktningsfullt strunta i. Stavningen "mig" känns ju inte uttalsmässigt signifikant, eftersom ordet inte stavas "mej" i de psalmer där det uppenbarligen ska uttalas "mej". Vilket jag tycker är dumt - här borde 1986 års psalmbok ha gått före. T.ex. Margareta Melin, som betonat att man i hennes psalmer inte ska uttala "mig" som det stavas, kunde ju lätt ha visat det med stavningen. (Det var svårare för Setterlind).

Bo Setterlind: