20 Helige Fader, kom och var oss nära

1. Helige Fader, kom och var oss nära.
Låt oss förnimma kraften av din lära.
Du som kan giva mer än vi begära,
hör oss, o Fader.

2. Jesus, var när oss, du som dog för alla.
Giv oss din frälsning, hör, vi dig åkalla.
Led oss och bär oss att vi ej må falla.
Du är vår starkhet.

3. Helige Ande, som i sanning leder,
himmelska duva, sänk i dag dig neder.
Helga, välsigna varje själ som beder.
Amen, ja, amen.

Text: Jacob Thimoteus Jacobsson 1888 (48 år), ngt bearb (v.2)

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

Denna psalm, som skrevs av en metodistisk köpman och först trycktes i Svenska Sändebudet 3.1.1889, har använts mycket flitigt som s.k. predikstolspsalm, alltså församlingens gemensamma bön just inför predikan. Först främst inom frikyrkligheten och EFS, men fr.o.m. 1937 års psalmbok (där den hade nummer 28) även inom Svenska kyrkan.

Andra stofens mittrad lydde ursprungligen: "Frälsning beskär oss, hör, vi dig åkalla." (Jfr nr 43 i Stora Nätpsalmboken). Inför 1986 års psalmbok ändrades raden till "Giv oss din frälsning, hör, vi dig åkalla." Det blev naturligtvis begripligare, eftersom ordet "beskära" numera nästan bara används i trädgårdssammanhang, men samtidigt skars andra strofens tätare rimflätning sönder ("var när oss", "beskär oss", "och bär oss") och ordmusiken blev därmed lidande. Det är inte lätt att skriva eller bearbeta psalmer. Både form och innehåll ska tas hänsyn till.

Tredje strofens tal om Anden som en duva hänsyftar på berättelserna om Jesus dop, där bl.a. evangelisten Matteus berättar att "himlen öppnade sig, och han såg Guds Ande komma ner som en duva och sänka sig över honom." (Matt. 3:16)

J Crüger:

24 Med tacksam röst och tacksam själ

1. Med tacksam röst och tacksam själ
min lovsång sjunger jag.
O Gud, du alltid gjort mig väl
och gör det än i dag.

2. Min Gud, ett vet jag som består,
när år och dagar fly.
Det är din nåd, för varje år
och varje morgon ny.

3. Vem bygger jordens vida rund
och timrar fästets höjd?
Vem sänder sol i morgonstund
och högtidsdagens fröjd?

4. Vem skickar vår och skördetid?
Vem håller i sin hand
den ädla, dyra, gyllne frid
för hem och fosterland?

5. Vem skänker under livets vår
av livets rikedom?
Vem sänder mig de goda år
då lyckan går i blom?

6. Min Gud och Fader, det är du.
Du vakat för mitt väl,
från livets början och till nu
dig vårdat om min själ.

7. Du syndabördan, tung och svår,
har sänkt i nådens hav
och hjärtesorgens bittra tår
från ögat torkat av.

8. Du breder kring min väg ditt ljus
från evighetens värld
och öppnar mig ditt fadershus
vid målet av min färd.

9. Så sjunger själen glädjesång,
dig, Herre Gud, till pris,
till dess jag sjunga får en gång
ditt lov i paradis.

Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år) "Nun danket all und bringet Ehr", Johan Alfred Eklund 1911 (47 år)

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år), alt. "House of the rising sun"

Det finns genom psalmhistorien många fina exempel på hur en författare och en musiker etablerat ett fruktbart samarbete. Vi har från vår egen tid bl.a. Britt G Hallqvist och Egil Hovland, från 1800-talet bl.a. Lina Sandell och Oscar Ahnfelt och från 1600-talet Paul Gerhardt och Johann Crüger. Ovanstående psalm är ett förnämligt exempel på de sistnämndas samarbete - den trycktes 1653 i Johann Crügers alltmer utvidgade sång- och koralsamling Praxis Pietatis Melica, som i sin tredje upplaga (1647) haft 18 psalmer av Gerhardt, men i sin tionde upplaga kom att ha hela 89 psalmer av honom (många med melodier av Crüger) och blev stilbildande för kommande tyska psalmböcker.

Med tacksam röst är en sannskyldig lov- och tacksägelsepsalm, som så ofta hos Gerhardt, och har genom århundradena sjungits vid många högtider i hem och församling, inte minst vid födelsedagar och skördefester. Märkligt nog fick psalmen dock inte behålla Crügers glada, rytmiskt markerade melodi när den 1937 kom med i den svenska psalmboken, utan försågs av någon anledning med Oskar Lindbergs i och för sej vackra melodi till "I öster stiger solen opp" (psalmen sattes f.ö. under rubriken "Ungdom"). Detta åtgärdades dock sedermera, så idag är parhästarna Gerhardt och Crüger åter förenade också i denna lovpsalm.

Paul Gerhardt:

Johann Crüger med titelsida i hans Praxis Pietatis Melica:

91 Din kärlek, Jesus, gräns ej vet

Alt. koral:

1. Din kärlek, Jesus, gräns ej vet.

Du själv oss uppenbarar

den nåd som var av evighet,

som är och evigt varar.

Där nöd och sorg ett hjärta tär,

där någon tröst och råd begär,

du med din hjälp är nära.

2. Dem som i världen vilse går,

de trötta och de gamla,

de sjuka, fattiga och små

du vill kring dig församla.

Av det i världen intet var

åt dig ett folk du utvalt har,

som du vill rikt benåda.

3. Du skänker oss ett nådens år,

du löser träldomsbanden.

Där bland betryckta fram du går

Guds rike är för handen.

Du, Herre, själv dess spira bär,

när du mot oss barmhärtig är.

Du härskar, när du tjänar.

4. Och stor i himmelriket är

den som din kärlek tvingar,

den som ej tack och lön begär,

men tyst sitt offer bringar,

som går med glädje där du går,

och tacksam är att dig han får

i dina bröder tjäna.

5. O Jesus, oss din Ande sänd,

som liv från ovan föder.

Den eld i din församling tänd

som av din kärlek glöder.

Oss alla hjälp, att vi förmår

vad vi av dig för intet får

med fröjd för intet giva.

Text: Ernst Lönegren 1912 (50 år), tr. 1916

Musik: Strassburg 1545/Johann Crüger 1653 (55 år) - alt. svensk utjämnad form, alt. Sara Frigell 2022

Denna psalm hör intimt ihop med Vårsta Diakonigård och skrevs till dess invigning den 19 september 1912 ("Vårsta Diakonissanstalt" hette det då). Fram till 1930 var Vårsta en filial till Ersta diakonisällskap, där Ernst Lönegren varit föreståndare innan han blev utnämnd till biskop i Härnösand och tog initiativet till Vårsta. I sin argumentation för behovet av detta nordliga diakonicentrum sa biskop Lönegren enligt vad han själv berättat: "Om ni har ert så älskade Ersta, skulle vi då ej kunna få ett lika vackert Vårsta?" Och så kom det fina namnet till!

Invigningspsalmen trycktes dock inte förrän 1916, i årsboken Febe, och togs 1921 med i Nya Psalmer under rubriken "Diakoni". Som "Diakonipsalmen" är den också känd. Skriven i traditionell psalmstil riskerar den lätt att glömmas bort av yngre generationer, men åtminstone till Vårstas 100-årsjubilem 2012 förutsätter jag att den plockas fram. Och den är väl värd att sjungas i 100 år till. I tredje strofen ljuder Jesus´ programförklaring i Nasarets synagoga: Lukas 4:18. Och i avslutningsraderna tonar Matteus 10:8 ("Ni har fått för intet, så ge också för intet").

Själv har jag ett fint minne knutet till denna psalm. När jag gjorde värnplikten började mina morföräldrar bli märkbart gamla och få svårt att klara sej själva i sitt stora hus på landet. Barnen började leta en servicelägenhet åt dem. En ledig sommarhelg i slutet av sommaren, medan de ännu bodde kvar i huset, var jag och hälsade på. Hallonen bakom vagnslidret var stora och mörkröda, och jag plockade in en mugg till oss var. Morfar och mormor orkade ju inte längre åka på gudstjänst inne i stan, så vi läste söndagens texter och sjöng några psalmer själva istället. Och när vi i den lite vemodiga situationen sjöng Ernst Lönegrens diakonipsalm tillsammans (även om mormor inte ansåg sej ha någon sångröst) upplevde vi alla tre att den gick rakt till hjärtat.

E Lönegren:

J Crüger:

92 Kärlek av höjden

1. Kärlek av höjden
värdes beskära,

lär oss att leva

helt till din ära.

Vida kring jorden

gånge din lära,

komme ditt rike.

2. Heligt och troget

lär oss att strida,

villigt och stilla

lär oss att lida,

seger och vila

lär oss att bida

sist i ditt rike. 

Text: Natanael Beskow 1885 (20 år)

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna lilla korta, tvåstrofiga missionspsalm skrevs av en 20-åring, vilket gör Natanael Beskow till psalmbokens yngste manlige författare - bara "tjejerna" Annie Coghill och Lina Sandell är yngre. Psalmen trycktes först i Uppsala Studentmissionsförenings sångbok Missionssånger 1887 (Beskow var ordförande i sångbokskommittén och skrev då även flera andra sånger, t.ex. Ditt verk är stort, men jag är svag). Den togs sedan in i Nya Psalmer 1921 och så småningom 1937 års psalmbok och nästan alla samfunds sångböcker.

Psalmen är en bönepsalm och innehåller mycket på några korta rader. Båda verserna talar om "ditt rike", och Guds rike står verkligen i fokus. Första versen slutar med den s.k. andra bönen i Fader vår: "(Till)komme ditt rike" , och hela psalmen kan ses som en utveckling av denna bön.

Natanael Beskow:

Johann Cruger:

93 Jesus, Guds Son, träd in i denna skara

1. Jesus, Guds Son, träd in i denna skara,
oss med din Ande hägna och bevara...

Text: Julius August Gottfried Disselhoff 1860 (?) (33 år), Robert Teodor Kihlberg 1879 (31 år), Paul Nilsson 1908 (42 år), Anders Frostenson 1980 (74 år)

[För den äldre, för-frostensonska versionen, se Stora Nätpsalmboken nr 202: "Konung och Präst"]

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

Denna psalm har, liksom Din kärlek, Jesus, gräns ej vet, förknippats med invigningen av en gård med diakonal anknytning. Den sjöngs nämligen den 25 juli 1879 vid invigningen av ett nytt systerhem i Salem, alltså ett vilohem för diakonissor från diakonissanstalten Kaiserswerth, där Dissselhoff arbetade 1850-51 samt från 1855 och där han var föreståndare från 1864 till sin död 1896. Men i psalmboken anges psalmen - om än med frågetecken efter - vara skriven redan ett par decennier tidigare.

I varje fall hölls invigningstalet vid ovannämnda tillfälle med psalmens tema "Konung och Präst" som utgångspunkt - det handlade nämligen om prästkonungen Melkisedek i det gammaltestamentliga Salem på Abrahams tid (se 1 Mos. 14:17-24), som enligt Hebréerbrevet var en förebild till Kristus. Av den svenska tidskriften Olivebladets rapportering framgår att invigningstalaren betonat "huru Gud åt våra systrar, de gamla och trötta diakonissorna, såväl som åt de unga eleverna, byggt detta hus till en vederkvickelseort efter striden i hans tjänst samt till ett ställe för uppfriskande och stärkande av nya krafter till fortsatt kamp, vare sig under pilgrimsloppets mödofulla dagar eller i timman för en salig hemfärd." (Olivebladet sept/okt 1879).

Abraham möter Melkisedek:

I psalmens första vers förekom tidigare uttrycket "Låt detta hus ett tempel åt dig vara", vilket var det som fick Oscar Lövgren att förmoda att psalmen skrevs just för invigningstillfället i Salem. I varje fall passade den utmärkt väl den gången. Och enligt Lövgren står Kihlbergs översättning av psalmen redan i nämnda nummer av Olivebladet. Paul Nilsson bearbetade och förkortade den för sitt psalmboksförslag 1908 (samma år som söderhamnsprosten Kihlberg avled).

När Anders Frostenson bearbetade psalmen 1980 försvann inledningens hänsyftning på Melkisedek och Kristi dubbla (t.o.m. tredubbla, han är även Profeten) ämbeten. Kanske för att den inte av mindre bibelkunniga nutidssvenskar skulle missuppfattas som något slags ultrarojalistisk kungssång.

J Crüger:

111 Kristus kommer - Davids son

1. Kristus kommer - Davids son,
konung utan like...

Text: Sven Larson 1967 (62 år)

Musik: Frankfurt am Main 1659, Halle 1704

[Av upphovsrättsliga skäl kan hela texten inte publiceras här än]

Denna psalm är skriven av gamle Hemmets Vän-redaktören Sven Larson (ja, han blev verkligen gammal, nästan 100 år!). I fyra enkla strofer tecknas Kristus som Davids son och världens ljus.

Tredje strofens "på hans rike aldrig skall / någon ände vara" är nästan ordagrant hämtad från ängeln Gabriels samtal med jungfrun Maria: "och på hans rike skall ingen ände vara" (Luk. 1:33). Samma rad har också tagits upp i den nicenska trosbekännelsen, där andra artikeln (om Jesus) avslutas: "...på vilkens rike icke skall varda någon ände".

I sista strofen vänder sej församlingen direkt till Kristus ("vi ditt namn upphöjer").

188 Så går en dag än från vår tid

"ANDAKT OM AFTONEN"

1. Så går en dag än från vår tid
och kommer icke mer,
och än en natt med Herrens frid
till jorden sänkes ner.

2. Men du förbliver den du var,
o Herre, full av nåd,
och våra nätter, våra dar
du tecknat i ditt råd.

3. Trygg i din vård jag lämnar mej,
när solen från oss flyr,
och gladligt skall jag prisa dej,
när dagen åter gryr.

4. Men om det stilla dödens bud
i denna natt jag hör,
det är min tröst att din, o Gud,
jag lever och jag dör.

Text: Christoph Friedrich Neander? 1766 (43 år), efter v.1 Adam Krieger 1655 (21 år) och Johann Friedrich Herzog 1670 (23 år) "Nun sich der Tag geendet hat", sv. övers. Johan Olof Wallin 1814 (35 år)

Musik: Adam Krieger 1656 (22 år), bearb. - jfr nr 434 i Haeffners koralbok 1820

För ursprunglig version av text och melodi, se här.

Under sin studietid i Wittenberg omdiktade Johann Friedrich Herzog en 15 år gammal kärleks- eller bröllopsvisa som Adam Krieger nyligen utgivit i sina Neue Arien (1667). Herzog behöll anslaget (i stort sett första strofen) men tilldiktade åtta strofer under rubriken "Andakt om aftonen", och hans text blev så småningom mer känd än Kriegers.

Cristoph Friedrich Neander omarbetade sången i sina Geistliche Lieder (3 uppl. 1779), och det är troligen Neanders version som Wallin utgick ifrån i sin starkt förkortade översättning ovan. Denna publicerades första gången i Wallins Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger av år 1814, och har sedan oförändrad bibehållits i såväl 1819 års, 1937 års som 1986 års psalmböcker.

Kriegers melodi behölls dock i något stiliserad form. Psalmen har i Sverige ofta sjungits på samma melodi som morgonpsalmen Din klara sol går åter opp, till vilken den är något av en "pendang" (samma versmått och samma antal strofer). Båda blev efter 1819 flitigt använda i husandakten och många lärde sej dem utantill i både hem och skola.

Ibland har det sagts att barn skulle bli uppskrämda av versen om "det stilla dödens bud". Och därför inte våga somna. Men som jag minns psalmen från min egen barndom utstrålade den enbart trygghet och vila trots den mörkaste av skuggor, ungefär som spiritualen "Både natt och dag" ("All night, all day"), som också, i en längre version, har en liknande avslutningsstrof. Om än det ur mänsklig synvinkel värsta skulle ske, tillhör jag ändå Herren. Jämför Romarbrevet 14:8, som psalmstrofen bygger på. Och i gammal kristen tradition betraktades varje sänggående som en slags förövning inför den sista vilan, den som i samma tradition också kallats "sömn".

Astrid Lindgren har berättat att hennes föräldrar Hanna och Samuel August Eriksson avslutade i stort sett varje dag av sitt gemensamma liv - även den sista - med denna psalm. Den sjungs även som avslutning på husförhöret i Emil i Lönneberga-filmatiseringen. Jonas Gardell alluderar på psalmens inledningsord i sin boktitel Så går en dag än från vårt liv och kommer aldrig åter.

En folkmelodi (från Dalarna?) till psalmen kan avlyssnas nedan:

J O Wallin:

A Krieger:

293 Sanningens Ande

1. Sanningens Ande,
himmelskt ljus du tänder,
klarhet du sprider,
tröst och hopp du sänder...

Text: Zacharias Topelius 1869 (51 år) "Sanningens Ande, som av höjden talar", bearb. Ull-Britt Gustafsson-Pensar 1978 (47 år), jfr Finlandssvenska psalmboken 1986 nr 322 och Virsikirja nr 484 ("Totuuden Henki").
Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Från att ursprungligen ha varit en utpräglad skolpsalm ("Kom att oss leda. Bo i dessa salar") har Topelius´ text av finlandssvenskan Gustafsson-Pensar bearbetats till att bli mer allmänt "kunskapsorienterad" och möjlig att sjunga i de flesta sammanhang. Det dråpliga är bara att hennes text i sin helhet används endast i rikssvenska sammanhang; i Finland har man behållit Topelius´ förstastrof om "dessa salar". Och i tredje strofen står det fortfarande "Kristus, låt ordet i vårt hjärta skrivet / här oss förnya" i st f. "helt oss förnya".

Så fast vi använde ett finlandssvenskt bearbetningsförslag har vi inte samma svenska version av denna psalm på båda sidor om Bottenviken. Inte av denna psalm heller. Ty skillnaderna har efter 1809 blivit högst betydande, och 1986 års psalmböcker (på ömse sidor om viken) innebar knappast någon harmonisering av versionerna, även om den finlandssvenska bearbetningen av några gemensamma runebergpsalmer faktiskt följdes också här i Sverige. Snarare blev de helt gemensamma texterna ännu färre, eftersom man i Finland försökte bevara helrimmen i äldre psalmer, medan vi här i Sverige oftare nöjde oss med vokalrim eller assonanser.

I övrigt hänvisar jag till psalmkommentar av hymnologen Birgitta Sarelin. Läs gärna även följande mycket intressanta uppsats om Relationerna mellan psalmböckerna i Finland och Sverige!

Topelius:

J Cruger:

307 Från våra kära, från våra vänner

1. Från våra kära,

från våra vänner
skils vi och lämnar

dem i Guds händer...

Text: Anders Frostenson 1936 (30 år) "Skiljas vi må från vänner och fränder", bearb. av förf. 1980
Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm skrevs från början som "psalm vid eldbegängelse" (alltså kremering) och hette då "Skiljas vi må från vänner och fränder". ("Fränder" bildar ju ett renare rim med "händer" och "länder" än "vänner" gör, men det spelade inte längre någon roll på 1980-talet, då författaren själv bearbetade sin psalm).

Andra strofen börjar nu som då: "Du som befaller vindar och lågor" (jämför även Psaltaren 104:4) och är väl en mild anspelning på eldbegängelsen. Sista strofens ljustema känns dock helt allmängiltigt och psalmen torde precis lika gärna kunna sjungas vid en jordbegravning.

Crüger:

354 Jesus, du min glädje

1. Jesus, du min glädje,
ingenstans i världen
finns en tröst som din.
Mer än jag kan säga...

Text: Johann Franck 1653 (35 år) "Jesu, meine Freude", sv. övers. Johan Schmedeman 1694 (42 år) "Jesus är min hägnad", bearb. och nyövers. Anders Frostenson 1977 (71 år)
Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm är en innerlig Kristus-psalm från 1600-talet, som nu är inne på sin fjärde raka rikspsalmbok här i Sverige. Men hade inte Anders Frostenson bearbetat den ganska rejält - det finns inte mycket kvar av Schmedemans översättning - skulle den nog inte ha kommit med 1986. 

Till Frostenson-versionens förtjänster hör att den mer genomgående än i den äldre översättningen riktar sej till Kristus (vilket syns redan i själva anslaget, som ju förts betydligt närmare originalets "Jesu, meine Freude"). Däremot har helrimmen offrats (inte så lätt att rimma på "glädje") och längden halverats, och åtminstone den senaste åtgärden gör ju psalmen betydligt mer lättanvänd.

Alt. norsk koral (OBS! finns ej i 1986 års psalmbok):


Johann Franck (fönstermålning i Paul-Gerhardt-Kirche):


Johann Crüger:

363 Ande ifrån ovan

1. Ande ifrån ovan,
kom med elden, gåvan
till en kylig värld!
I all nöd och fara...

Text: Johann Franck 1653 (35 år) "Brunnquell aller Güter", sv. övers. Petrus Brask 1690 (40 år) "Andans helga nåde" (1819:"Ande full av nåde") bearb. Britt G Hallqvist 1983 (69 år), jfr versionen i Stora Nätpsalmboken nr 138.
Musik: Johann Crüger 1653 (55 år), jfr 1697 års psalmbok nr 186!

[Av upphovsrättsskäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Pingstpsalm som trycktes med nuvarande melodi i Praxis Pietatis melica och översattes av Petrus Brask för "Gyllene Böne Tempels Fämmte Del/ Hvarutinnan är til finnande för ehn Jesum Älskande Siäl Ehn Helig og Hiärtelig Sång-Lust/ Beprydd med Uthwalda Nya Psalmer af Tydskan uti vårt Tungomål afsatte" (1690). Samlingen kallades i praktiken endast "Sång-Lust". 

I 1695 års psalmbok stod psalmen - som då hade anslaget "Andans helga nåde" under rubriken "Pingesdaga Högtijd - Om then Helga Anda", även om den strängt taget mera är en bön till "then Helga Anda". För 1819 års psalmbok bearbetades den något och fick anslaget "Ande full av nåde" som var kvar även i 1937 års psalmbok. Numera heter den i Finland "Ande, nådens källa" (jfr originaltiteln!) och i Sverige "Ande ifrån ovan", och är både där och här inne i sin fjärde raka rikspsalmbok - inte dåligt. Men den kunde gott sjungas oftare, nu när den är så förtjänstfullt bearbetad och förkortad på båda sidor av Bottenviken.

Johann Franck (fönstermålning i Paul-Gerhardt-Kirche):

Johann Crüger:

451 När över Kidrons bäck du går

1. När över Kidrons bäck du går,
jag vill dig, Herre, be,
att jag dig stilla följa får...

Text: Hagbard Isberg 1940 (60 år)
Musik: Adam Krieger 1657 (23 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här]

Den här psalmen publicerades för första gången i "Psalmer och sånger för barn" (1940). Men idag uppfattas den nog inte som någon barnpsalm utan som en ganska "vuxen" passionspsalm. En riktig skärtorsdagspsalm - och sjungs den över huvud taget i vår tid är det nog just den dagen i kyrkoåret. 

Melodin till kvällspsalmen "Så går en dag än från vår tid" passar mycket bra till denna bönepsalm - eller egentligen främst återberättande psalm. En psalm där vår bön i första resp. sista strofen handlar om att i någon mån få följa Jesus på hans lidandesväg och därigenom "fostras till att bli stark på bönens helga mark". I Getsemane.

För den som läst C S Lewis roman "Häxan och lejonet" går associationerna lätt till Lucys och Susans vandring med Aslan fram mot Stenbordet. Och till deras förundran över Aslans bedrövelse och synbara svaghet. "Din förr så mäktiga gestalt, / nu böjd av världens ve"...

Adam Krieger:

Alt melodi ("House of the rising sun")

508 Nu kommer kväll med vilans bud

 

1. Nu kommer kväll med vilans bud

och bördan lägges av. 

Nu vill jag tacka dig, min Gud, 

för allt vad året gav: 

2. För hus och hem och dagligt bröd, 

för jordelivets id, 

för tröst i nöd, för liv i död, 

för himmelrikets frid. 

3. Och gryr för mig en morgondag 

så är den dagen din; 

så är din vilja all min lag, 

och all din kärlek min. 

4. Så står jag här i Jesu namn, 

jag lever på ditt bud; 

jag går emot din öppna famn, 

min Fader och min Gud.

Text: Natanael Beskow 1922 (57 år)
Musik: Adam Krieger 1656 (22 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här]

Natanael Beskow:

Adam Krieger:

553 Är Gud i himlen för mig

1. Är Gud i himlen för mig,
må allt gå mig emot,
platt ingen skada gör mig
all världens våld och hot.
Vad hjälper mot mig strida
med än så mäktig här,
om Gud är på min sida
och jag har honom kär?

2. Min tillförsikt jag grundar
på Kristus och hans blod.
Vad än i tiden stundar,
han ger mig frid och mod.
I livets svåra lägen
han är mitt fasta stöd.
Han följer mig på vägen,
han giver livets bröd.

3. En boning han bereder
åt mig i Faderns hus,
han dag från dag mig leder
och skänker livets ljus.
Den han ur domen tagit
skall ej i döden dö,
den han från synden tvagit
blir vitare än snö.

4. Hans Ande i mitt hjärta
med tröst och kraft skall bo,
fördriva sorg och smärta
och giva själen ro.
Om sig bekymmer hopa
han ger de rätta råd.
Han lär mig Abba ropa
i barnaskapets nåd.

5. Ej lidandet och nöden,
ej tidens lust och fröjd,
ej livet eller döden,
ej djuphet eller höjd,
ej onda makters vilja,
ej list, om än så stor,
kan från Guds kärlek skilja
den som på Kristus tror.

6. Min själ av fröjd må sjunga
och icke sörja mer,
nu jubla kan min tunga,
ty sommarsolen ler.
Min sol, du evigt klara,
min Herre Jesus kär,
kom du att uppenbara
vad i Guds himmel är.


Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år) "Ist Gott für mich, so trete", sv. övers. Johan Alfred Eklund 1911 (47 år)
Musik: Melchior Teschner 1615 (31 år)

Detta är en av Paul Gerhardts mest älskade psalmer. Den hade ursprungligen 15 strofer och har alltså mer än halverats under resans gång. Men den är kanske fortfarande lite för lång för att sjungas i sin helhet? Den är dock relativt flitigt använd även i Sverige och uttrycker "trons glädje och förtröstan".



P Gerhardt:

577 O min Jesus, dit du gått

1. O min Jesus, dit du gått
där vill jag få vara,
fri från världen som mig blott
oro ger och saknad.
Du i himmelen berett...

Text: Johan Olof Wallin 1819 (40 år), Anders Frostenson 1983 (77 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 332!
Musik: Johann Crüger 1653 (55 år), jfr 1697 års koralbok nr 319!

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

J O Wallin:

J Crüger: