fredag 19 februari 2010

238 Jag lyfter mina händer



Alt. melodi (238 b):



1. Jag lyfter mina händer
upp till Guds berg och hus.
Från dem han hjälpen sänder
och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren alltid leder,
som jord och himmel gjort.
Han hör mig när jag beder
och skyddar mig alltfort.

2. Han låter mina fötter
ej slinta, ty han är
en väktare ej trötter
och blir mig alltid när.
Han nådigt mig bevarar
och skyddar mig från fall,
mig dag och natt försvarar,
välsignar ock mitt kall.

3. Allt ont han från mig vänder
och frälsar kropp och själ.
Vad än som här mig händer,
så slutar det dock väl.
Min utgång han bevarar,
min ingång likaså.
Sin nåd Gud aldrig sparar
för dem med honom stå.


Text: Jakob Arrhenius 1694 (52 år) fritt efter Psaltaren 121 "En vallfartssång", bearb. Jesper Svedberg 1694 (41 år)
Musik: Melchior Teschner 1615 (31 år) "Valet will ich dir geben", något omformad i svensk tradition. Alt. mel. Johan Georg Lotscher 1795 (61 år)

Liksom föregående psalm är detta en psaltarparafras - som blivit ofta och gärna sjungen, även i nyare tid. Båda de melodier som används är friska och glada, och texten är verkligen optimistisk eller snarare trosfrisk och förtröstansfull: "Vad än som här mig händer, så slutar det dock väl". Psaltarpsalmens upplyfta ögon har här blivit upplyfta händer, men annars följs texten ganska noga.

Avslutningens tal om "bevarad utgång och ingång" har en exakt motsvarighet i våra äldre bibelöversättningar ("Herren skall bevara din utgång och din ingång"). Men den senaste bibelkommissionen valde att först tolka raden som att "Herren skall bevara dig när du går och när du kommer" (fortfarande ganska igennkännligt" och slutligen som "Herren skall bevara dig i livets alla skiften", vilket ju stämmer med den övergripande andemeningen men förlorar konkretion. "Utgång och ingång" har dessutom traditionellt tolkats även på utgången ur detta livet och ingången i den eviga världen. För den som lagt sitt liv, från början till slut, i Herrens händer gäller detta stora: "Vad än som här mig händer, så slutar det dock väl."

Slutet gott - allting gott. Det berättas att den galante växjöbiskopen Esaias Tegnér på sin dödsbädd lyfte sina händer och citerade början av denna psalm. Det var förhoppningsvis inte bara ännu en av de många tomma poserna och gesterna i den berömde, världsvane poetens och biskopens liv. Som småbarnspappa har jag lärt mej att den gesten på barnets kroppsspråk betyder: "Pappa, lyft upp mej och bär mej!"

Inga kommentarer: