torsdag 18 februari 2010

403 O Gud, det är en hjärtans tröst



EN PSALM UTI VILKEN DEN RÄTTA OCH RENA GUDSTJÄNST PRISAD VARDER

1. O Gud, det är en hjärtans tröst
att i ditt hus få komma,
där vi får glädjas av din röst
med alla dina fromma.
Hur väl det i ditt tempel går,
hur helgedomen härlig står,
det är stor lust att skåda.

2. Här i ditt hus en enda dag
långt mer för oss kan bliva...


Text: Laurentius Jonae Gestritius d. 1598 "O Gudh thet är stoor glädie wist", bearb. med tillägg av v. 4 Jesper Svedberg 1694 (41 år), Anders Frostenson 1978 (72 år)
- jfr versionen i Stora Nätpsalmboken nr 171

Musik: Svensk 1697

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm, av kyrkoherde Lars Jonsson i Resele och Härnösand, tillhör den exklusiva skara som funnits med i fyra rikspsalmböcker på rad. Den påminner liksom angränsande psalmer i psalmboken mycket om de s.k. vallfartspsalmerna i Psaltaren. Glädjen över gudstjänstgemenskapen - och helgedomen! - är påtaglig. Man påminns om den gammaltestamentlige psalmistens ord: "Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor." (Psalt. 84:10).

Psalmen trycktes första gången 1619 i samlingen "Någre Psalmer, Andeliga Wijsor och Lofsonger", som författarens son Haquin Rheselius lät ge ut. Den hade då rubriken "En psalm uti vilken den rätta och rena gudstjänst beprisad varder", men saknade nuvarande v. 4 "Giv oss, o Gud, din Ande god", som Jesper Svedberg la till när han bearbetade psalmen för sin psalmbok 1694.

Det ålderdomliga språket från den karolinska psalmboken ("I dino huse...") behölls ännu i 1937 års psalmbok, men inför 1986 års psalmbok gjorde Anders Frostenson en på det hela taget vällyckad bearbetning. En försikigare bearbetning återfinns i finlandssvenska psalmboken. Jag tror ändå inte att psalmen återtagit sin forna position som ingångspsalm (eller, vv. 4-5, predikstolspsalm) i gudstjänsten, men melodin är lättsjungen och psalmen absolut värd att pröva oftare.

Den lättsjungna melodin från 1697 års koralbok antas vara svensk, eftersom den aldrig påträffats i utländska källor.

Heri Eysturlid har mer att berätta:

Inga kommentarer: