597 När stormen ryter vilt på hav

1. När stormen ryter vilt på hav
och böljan öppnar vitt sin grav,
kom till oss, du som hjälpa kan,
och var oss när, vår Frälserman.

2. Du näpser stormen, när du vill,
och lägger vågen lugn och still.
Så ger du ock vårt hjärta frid
i tron på dig, o Herre blid.

3. Låt ordets fyrbåk lysa klar,
att ingen bland oss vilse far
och lider skeppsbrott i sin tro,
till evigt men för själens ro.

4. O Jesus Krist, ditt dyra namn
vi lärde i vår moders famn.
Låt det få bli vår ankargrund
vid farors hot, i dödens stund.

5. Vår konung och vårt fosterland
vi nu befalla i din hand.
Till sist, när färden slutad är,
låt oss få samlas, där du är.

Text: Paul Nilsson 1914 (48 år)
Musik: Frankfurt am Main / Johann Balthasar König (?) 1738 (47 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här]

P Nilsson: