1. Tung och kvalfull vilar hela
världens nöd på Jesu hjärta,
och han kallar oss att dela
denna bördas tyngd och smärta...
Text: Anders Frostenson 1936 (30 år)
Musik: Johann Crüger 1649 (51 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan text och melodi inte publiceras här]
Denna klassiska Frostenson-psalm utformades från början i fem fyraradiga strofer. Först senare slogs v. 1 och 2 resp. 4 och 5 ihop, och v. 3 utgick. Istället skapade Frostenson en helt ny tredjestrof: "Öster, väster, norr och söder".
Även om psalmen har ett "tungt och kvalfullt" anslag är den gärna sjungen i skilda sammanhang, och särskilt andra och tredje strofens inledningsrader har nästan fått ordspråksstatus. Läran om Jesu fortsatta lidande är inte så ofta uttryckt i våra psalmer, men har inte heller dömts ut som kättersk.
Det finns ett Jesus-lidande som bara han bar, i vårt ställe ("det kors som allt försonar"). Allt lidande är inte försonande, och vi kan inte ta på oss hela världens synd. Men det finns enligt NT verkligen också ett Jesus-lidande som vi får dela med honom och varandra. Det är detta sista Frostenson sjunger om. Och om broderskapet och solidariteten med varje människa i hela världen.
Gemenskapstanken är central i psalmen - men också den personliga gudserfarenheten: "En och en vi måste stiga / till det kors som allt försonar". Och Paulus´ ord i Efesierbrevet 2:10 om de beredda gärningarna klingar med: "Ty hans verk äro vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, vilka Gud förut har berett, för att vi skola vandra i dem." (KB 1917)
Johann Crüger:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar