1. De blomster som i marken bor
kan aldrig själen glömma...
Text: Harry Martinson 1973 (69 år)
Musik: Erland von Koch 1974 (64 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]
Denna psalm av den utsökte naturlyrikern Harry Martinson skulle i mina öron lika gärna kunna sjungas en dyster november- eller januarihelg. Den presenterar sej ju som en själens erinran, som ett memorandum i "själens vinterdagar", då "sommarns hagar" behöver manas fram i "vinterns långa själanöd". Och då vi "djupt i minnet" kan få "skåda Gud i evig sommarskrud".
Men psalmen sjungs nog faktiskt bara på sommaren, som omväxling till de äldre sommarpsalmerna. Erland von Kochs melodi påminner lite grann om Waldemar Åhléns till En vänlig grönska, samtidigt som den, liksom Martinsons text, är djupt originell. I vart fall har den inte avskräckt från användning.
Harry Martinson:
Erland von Koch:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar