1. Genom gatans trängsel
bar du själv ditt kors.
Kom och var oss nära...
Text: Anders Frostenson 1965 (59 år), 1981
Musik: Friedrich Filitz 1847 (43 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
En mycket originell bönepsalm, om än sällan sjungen - kunde gärna användas mer, särskilt i fastan. Melodin är verkligen inte svår.
Frostenson försökte flitigt vidga "psalmmiljöerna"; både han och t.ex. Nils Bolander tyckte att 1937 års psalmbok trots den kraftiga urbaniseringen förblivit alltför "lantlig" med Sörgårdsidyller mer än asfaltdjungler. Kanske städernas och industriorternas folk ändå hellre sjunger de mer naturidylliska psalmerna (inte heller dansken Åstrups psalm "Det ljusnar sakta igenom dimma och skorstensrök" har ju blivit särskilt sjungen, ens här i skorstensrika Iggesund). Men provar man denna psalm ska man finna att orden griper tag.
Det är ju inte bara en psalm för stadens folk, utan också en psalm under arbetsdagen. "Afton och morgon och middag" är ju de tre klassiska bönetiderna, men vi har alltid haft långt fler afton- och morgonpsalmer än "psalmer under dagen". Och det är klart, det är svårare att komma till ro under en lunchrast. Men man behöver inte sjunga en psalm som denna - om man lär sej den utantill kan man be den långsamt och innerligt på bara ett par minuter.
Har man dock i något sammanhang mitt i staden en middagsandakt - i riksdagshuset eller i ett kloster t.ex. - är denna psalm en helt underbar psalm att sjunga tillsammans. Prova!
Mitt i stadens brådska,
i min arbetstid,
jag ditt ord behöver
och din starka frid.
bar du själv ditt kors.
Kom och var oss nära...
Text: Anders Frostenson 1965 (59 år), 1981
Musik: Friedrich Filitz 1847 (43 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
En mycket originell bönepsalm, om än sällan sjungen - kunde gärna användas mer, särskilt i fastan. Melodin är verkligen inte svår.
Frostenson försökte flitigt vidga "psalmmiljöerna"; både han och t.ex. Nils Bolander tyckte att 1937 års psalmbok trots den kraftiga urbaniseringen förblivit alltför "lantlig" med Sörgårdsidyller mer än asfaltdjungler. Kanske städernas och industriorternas folk ändå hellre sjunger de mer naturidylliska psalmerna (inte heller dansken Åstrups psalm "Det ljusnar sakta igenom dimma och skorstensrök" har ju blivit särskilt sjungen, ens här i skorstensrika Iggesund). Men provar man denna psalm ska man finna att orden griper tag.
Det är ju inte bara en psalm för stadens folk, utan också en psalm under arbetsdagen. "Afton och morgon och middag" är ju de tre klassiska bönetiderna, men vi har alltid haft långt fler afton- och morgonpsalmer än "psalmer under dagen". Och det är klart, det är svårare att komma till ro under en lunchrast. Men man behöver inte sjunga en psalm som denna - om man lär sej den utantill kan man be den långsamt och innerligt på bara ett par minuter.
Har man dock i något sammanhang mitt i staden en middagsandakt - i riksdagshuset eller i ett kloster t.ex. - är denna psalm en helt underbar psalm att sjunga tillsammans. Prova!
Mitt i stadens brådska,
i min arbetstid,
jag ditt ord behöver
och din starka frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar