1. Nu i tysta skuggan fången,
som med stjärnor stickad är,
känner hjärtat lust i sången
till min Herre Jesus kär...
som med stjärnor stickad är,
känner hjärtat lust i sången
till min Herre Jesus kär...
Text: Erik Lindschöld 1688 (54 år), Augustin Mannerheim 1981 (66 år), jfr Jag i tysta skuggors timmar
Musik: Wolfgang Wessnitzer 1661 (44 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här än]
En psalm från den Svedbergska psalmboken 1694, som aldrig kom in i den karolinska 1695, men som Wallin bearbetade för sin psalmbok av år 1819, enligt somliga till oigenkännlighet. Augustin Mannerheim tog på sej uppgiften att återföra den till mer ursprungsliknande form, men eftersom jag inte sett Lindschölds original kan jag inte bedöma om han lyckats. Mannerheim fick dock inte helt fria tyglar, bl.a. "rättades" hans (och Lindschölds?) originella bön "Brinn hans lov, du måne kall" i näst sista raden till det mer konventionella "Intet mig förfära skall".
Om Wallins version, ur "Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger" 1814, skriver Oscar Lövgren: "Denna har dock föga gemensamt med den ursprungliga texten, som genom sitt tal om Lammet påminner om det som senare utmärkte den herrnhutiska sångdiktningen. Lindschölds text, tryckt 1688 i Barna-Bibel, är betydligt mer frodig och känslosam än Wallins." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 383).
Musik: Wolfgang Wessnitzer 1661 (44 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här än]
En psalm från den Svedbergska psalmboken 1694, som aldrig kom in i den karolinska 1695, men som Wallin bearbetade för sin psalmbok av år 1819, enligt somliga till oigenkännlighet. Augustin Mannerheim tog på sej uppgiften att återföra den till mer ursprungsliknande form, men eftersom jag inte sett Lindschölds original kan jag inte bedöma om han lyckats. Mannerheim fick dock inte helt fria tyglar, bl.a. "rättades" hans (och Lindschölds?) originella bön "Brinn hans lov, du måne kall" i näst sista raden till det mer konventionella "Intet mig förfära skall".
Om Wallins version, ur "Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger" 1814, skriver Oscar Lövgren: "Denna har dock föga gemensamt med den ursprungliga texten, som genom sitt tal om Lammet påminner om det som senare utmärkte den herrnhutiska sångdiktningen. Lindschölds text, tryckt 1688 i Barna-Bibel, är betydligt mer frodig och känslosam än Wallins." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 383).
Erik Lindschöld:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar