torsdag 18 februari 2010

440 Min själ, du måste nu glömma




1. Min själ, du måste nu glömma
all världenes lusta snöd
och intet annat berömma
än Frälsarens kors och död...


Text: Haqvin Spegel 1684-85 (40 år), Emil Liedgren 1936 (57 år)
Musik: Svensk folkmelodi


[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Denna psalm hade ursprungligen inte mindre än 33 verser! Den togs i sin helhet med i Jesper Svedbergs psalmbok av år 1694, men hörde till dem som ströks i den slutgiltiga karolinska psalmboken (1695), kanske p.g.a. sin längd?. Emil Liedgren plockade dock upp den, och genom hans förkortning och bearbetning blev psalmen åter aktuell för en psalmbok, nämligen 1937 års. I föreliggande psalmbok är Liedgrens version bevarad, så när som att den tidigare tredje strofen nu har strukits:

I världen hjärtat omsider
förhärdat mister sin tro.
Med fruktan och knot jag lider
det kors, som här kväljer min ro.
Men Herre, du skrev ju i sten din lag,
så värdes i mig ock skriva
din vilja, ditt hårda behag!

Stroferna 3-6 fungerar bra som självständig psalm eller högläst bön inför passionsandakter eller -predikningar: "Blott du mig, Jesus, kan lära / vad intet förnuft förstår: / att oskuld får straffet bära, / där brottslingen strafflös går, / att Gud sin helighet lämnat till hån, / då ogärningsmän han friar / men fäller sin enfödde Son." Personligen tycker jag att om psalmen ska ingå även i framtida psalmböcker, vilket jag gärna ser, så bör den förkortas till just dessa fyra bönestrofer.

Den vackra folkmelodin är upptecknad på Kolmården och trycktes i Rickard Dybecks "Svenska folkmelodier", då till texten "Som liljorna på marken fin". Jag vet inte hur den dikten fortsätter, men den tycks mej som en stor kontrast till Spegels fastepsalm!

H Spegel:
Kopparstick av G Fahlcrantz

Inga kommentarer: