torsdag 18 februari 2010

430 Var kristtrogen fröjde sig




1. Var kristtrogen fröjde sig
utav hjärtat innerlig.
Gud är oss misskundelig;
han är oss när, hans härlighet vi sågo.
Här vi skådat
vad oss bådat
Gabriel.
Eja!
Eja!
Guds ord är nu vordet kött.
Av en jungfru är det fött.
Halleluja!
Oss är född Förlossaren,
förbarmaren i Israel.
Gud blev man,
själv Herren, han
blev här en träl.
Ljuvlig hamn
är oss hans namn:
Immanuel!
Han oss bjuder frid och fröjd
och evigt väl.

2. Utav Jesse rot en gren,
föddes utan syndamen
Guds Son av en jungfru ren.
Han är oss när,
hans härlighet vi sågo.

3. Priser Herren, kvinnor, män,
ärer denne Konungen.
Sjunger denna lovsången:
Han är oss när,
hans härlighet vi sågo.

*4. Sion, nu med själ och röst
lova Gud, din enda tröst,
som dig haver återlöst.
Han är oss när,
hans härlighet vi sågo.
Här vi skådat
vad oss bådat
Gabriel.
Eja! Eja!
Guds ord är nu vordet kött.
Av en jungfru är det fött.
Halleluja!
Oss är född Förlossaren,
Förbarmaren i Israel.
Gud blev man.
Själv Herren, han
blev här en träl.
Ljuvlig hamn
är oss hans namn:
Immanuel!
Han oss bjuder frid och fröjd
och evigt väl.


Text: Latinsk julsång 1300-talet, övers. 1586
Musik: Medeltida/Wittenberg 1543


En julpsalm på utgående är väl denna, som jag inte vet mej ha sjungit i någon gudstjänst mer än någon enstaka gång på 70-talet och 80-talet. Ändå är den rejält förkortad jämfört med i gamla tider - och jämfört med i Finland, där varje vers fortfarande har full längd - eftersom den långa "refrängen" inte sjungs efter stroferna 2 och 3, bara efter strof 1 och 4.

Kanske psalmen blivit mera sjungen om den föreslagits för den mindre "psalmtäta" Trettondedag Jul, vars tema den ansluter sej väl till genom det fyrfaldigt upprepade "Hans härlighet vi sågo." Jfr Johannesevangeliet 1:14. (Före 1819 var det orden "han föddes av Maria" som upprepades, och så är det i Finland än i dag). Den är hursomhelst frisk och frejdig, och absolut värd en renässans - men i så fall med hjälp av någon skönsjungande kyrkokör, t ex Olle Elgenmarks (se ovan).

Eventuellt - men alldeles inte säkert - hade psalmen vunnit på att publiceras i Anders Frostensons bearbetning. Men denna refuserades eftersom psalmen ansågs vacker som den var eller kanske just för att den klingade så fornt. Bl.a. imperativformerna i vers 2 är dock synnerligen uråldriga ("Priser, ärer och sjunger") och kan sannolikt ha avskräckt psalmväljande präster. I svenskspråkiga Finland används en annan bearbetning än Frostensons, "Kristi kyrka, fröjda dig".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar