1. De såg ej dig,
blott timmermannens son.
De såg ej dig,
De såg ej dig,
när de dig drev med hån
mot klippans brant...
Text: Anders Frostenson 1962 (56 år)
Musik: Verner Ahlberg 1933 (37 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]
En av Frostensons minst använda psalmer - men samtidigt poetiskt skönaste och teologiskt innehållsrikaste, på temat kontrasten mellan Jesus´ gudomlighet och hans förnedringsgestalt. "De" såg honom inte i egentlig mening. Ser vi honom? Tredje strofen löd tidigare:
De såg ej dig, din hand kring smärtan krökt,
den hand som världen byggt och syndarn sökt.
De såg ej dig, som under mörknad sol
lät korset bli en evig nådastol.
Nådastolen försvann i 1986 års psalmbok - "ett fäste för vår tro" må vara lättillgängligare, men plötsligt försvann också anknytningen till förbundsarkslocket i Gamla testamentet och Hebréerbrevets uppmaning att "gå fram till nådastolen för att finna nåd till hjälp i rätt tid".
Melodin skrevs ursprungligen som alternativmelodi till Monks klassiska "Bliv kvar hos mig"-koral. Det var givetvis helt utsiktslöst att ersätta den, men det var ett lyckokast att istället använda den till frostensontexten ovan. Av någon anledning har dock psalmen som sagt inte blivit vidare sjungen. Var både texten och musiken för sublima, för innehållsmättade? Direkt svåra, vare sej språkligt eller sångligt, kan man ju inte kalla dem.
mot klippans brant...
Text: Anders Frostenson 1962 (56 år)
Musik: Verner Ahlberg 1933 (37 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]
En av Frostensons minst använda psalmer - men samtidigt poetiskt skönaste och teologiskt innehållsrikaste, på temat kontrasten mellan Jesus´ gudomlighet och hans förnedringsgestalt. "De" såg honom inte i egentlig mening. Ser vi honom? Tredje strofen löd tidigare:
De såg ej dig, din hand kring smärtan krökt,
den hand som världen byggt och syndarn sökt.
De såg ej dig, som under mörknad sol
lät korset bli en evig nådastol.
Nådastolen försvann i 1986 års psalmbok - "ett fäste för vår tro" må vara lättillgängligare, men plötsligt försvann också anknytningen till förbundsarkslocket i Gamla testamentet och Hebréerbrevets uppmaning att "gå fram till nådastolen för att finna nåd till hjälp i rätt tid".
Melodin skrevs ursprungligen som alternativmelodi till Monks klassiska "Bliv kvar hos mig"-koral. Det var givetvis helt utsiktslöst att ersätta den, men det var ett lyckokast att istället använda den till frostensontexten ovan. Av någon anledning har dock psalmen som sagt inte blivit vidare sjungen. Var både texten och musiken för sublima, för innehållsmättade? Direkt svåra, vare sej språkligt eller sångligt, kan man ju inte kalla dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar