Alt. gregoriansk melodi (OBS! Står ej i psalmboken!):
Alt. palestrinisk melodi (OBS! Står ej i psalmboken!):
1. Höga kors, du enda ädla
bland de träd som vuxit här.
Fast du ej bär blad och blommor,
intet träd din like är.
Ljuva stam med ljuva grenar
som den ljuva bördan bär!
2. Sjung, min tunga!
Sjung den hårda,
höga, ärofyllda strid
som på korset Herren kämpat
till triumf och evig frid,
stark som lejonet i öknen
och som offerlammet blid!
3. All den dom som genom fallet
över världen kommen var
och från det förbjudna trädet
låg på syndigt släkte kvar,
ville han på trädet sona,
på det kors som honom bar.
4. Honom plågar spö och gissel,
spott och hån och övermod,
törnets krans och korsets spikar
pressar fram det dyra blod,
att all världen skulle renas
i den helga, djupa flod.
5. Kristi kors!
Blott du är värdigt
att dig hela världen ser.
Du för Israel och folken
är det rätta Guds banér,
och den dig i tro har skådat
dom och död ej rädes mer.
Text: Venantius Fortunatus (530-609) "Crux fidelis" ur Pange lingua, sv. övers. Johan Alfred Eklund (1864-1945)
När 1986 års psalmbok kom, innehöll den inte bara nyskrivna psalmer av t.ex. Frostenson och Hallqvist. Även fornkyrkliga psalmer av Ambrosius och Fortunatus tillkom, t.ex. denna som tillhör samma sångsvit som den sedan 1600-talet etablerade "Upp min tunga". Biskop Johan Alfred Eklund översatte många sådana psalmer för sitt psalmboksförslag 1934, men inte många kom in i 1937 års psalmbok, däremot i Adell/Peters´ Den svenska tidegärden (1944). Så "Höga kors" har sjungits i många mindre sammanhang under halvseklet innan den äntligen kom in också i psalmboken.
Hymnen anknyter till berättelsen om kopparormen i 4 Moseboken 21, där räddningen låg i att se på den upphöjda kopparormen. Jesus säger ju också själv i Johannesevangeliet 3, att han måste upphöjas "som Moses upphöjde ormen i öknen", så anknytningen mellan kopparormsstången och korset har stark biblisk motivering.
Den idag gängse koralen är över 1000 år yngre än texten, och Palestrinas över 900 år. Möjligen - fast inte säkert - är den gregorianska musiken någorlunda samtida med texten.
Giovanni Pierluigi da Palestrina:
1. Höga kors, du enda ädla
bland de träd som vuxit här.
Fast du ej bär blad och blommor,
intet träd din like är.
Ljuva stam med ljuva grenar
som den ljuva bördan bär!
2. Sjung, min tunga!
Sjung den hårda,
höga, ärofyllda strid
som på korset Herren kämpat
till triumf och evig frid,
stark som lejonet i öknen
och som offerlammet blid!
3. All den dom som genom fallet
över världen kommen var
och från det förbjudna trädet
låg på syndigt släkte kvar,
ville han på trädet sona,
på det kors som honom bar.
4. Honom plågar spö och gissel,
spott och hån och övermod,
törnets krans och korsets spikar
pressar fram det dyra blod,
att all världen skulle renas
i den helga, djupa flod.
5. Kristi kors!
Blott du är värdigt
att dig hela världen ser.
Du för Israel och folken
är det rätta Guds banér,
och den dig i tro har skådat
dom och död ej rädes mer.
Text: Venantius Fortunatus (530-609) "Crux fidelis" ur Pange lingua, sv. övers. Johan Alfred Eklund (1864-1945)
Musik: Darmstadt 1698, alt. Giovanni Pierluigi da Palestrina (1525-1594)
När 1986 års psalmbok kom, innehöll den inte bara nyskrivna psalmer av t.ex. Frostenson och Hallqvist. Även fornkyrkliga psalmer av Ambrosius och Fortunatus tillkom, t.ex. denna som tillhör samma sångsvit som den sedan 1600-talet etablerade "Upp min tunga". Biskop Johan Alfred Eklund översatte många sådana psalmer för sitt psalmboksförslag 1934, men inte många kom in i 1937 års psalmbok, däremot i Adell/Peters´ Den svenska tidegärden (1944). Så "Höga kors" har sjungits i många mindre sammanhang under halvseklet innan den äntligen kom in också i psalmboken.
Hymnen anknyter till berättelsen om kopparormen i 4 Moseboken 21, där räddningen låg i att se på den upphöjda kopparormen. Jesus säger ju också själv i Johannesevangeliet 3, att han måste upphöjas "som Moses upphöjde ormen i öknen", så anknytningen mellan kopparormsstången och korset har stark biblisk motivering.
Den idag gängse koralen är över 1000 år yngre än texten, och Palestrinas över 900 år. Möjligen - fast inte säkert - är den gregorianska musiken någorlunda samtida med texten.
Venantius Fortunatus:
Giovanni Pierluigi da Palestrina:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar