80 Hur ljuvt det är att komma

Alt. finsk koral, utan repriser (OBS! finns ej i 1986 års psalmbok!):



1. Hur ljuvt det är att komma

till Herrens tempelgård,

där trogna själar blommar

som liljor i hans vård!

Man ser hur skära kalkar

för Gud där öppna står

//: och himmelsk dagg dem svalkar,

att liv och kraft de får ://

2. Hur kärt i Andens enhet

att dem tillsammans se

i trohet och i renhet

åt Herren offer ge.

När de Guds lov upphöjer

på denna fridens ort

//: vem är väl då som dröjer

och stannar vid dess port? ://

3. Träd in att se och smaka

hur ljuvlig Herren är,

att bedja och att vaka

med hans utvalda där.

Där ute lever flärden

så glädjelös och tom

//: ack, ringa fröjd ger världen

emot Guds rikedom ://

4. Ej vill jag vandra fjärran

till mörker bort från dag.

Mitt ljus, det är av Herran,

min sol uppsöker jag.

Inför hans anlet klara

vill i hans hus jag bo.

//: Där är mig gott att vara,

där har mitt hjärta ro ://

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), ngt bearb.

Musik: Isidor Dannström 1881 (69 år), alt Toivo Kuula 1918 (35 år), se finlandssvenska psalmboken eller finska psalmboken: "On Herran temppelissä". I 1937 års psalmbok hänvisades till samma melodier som Jag lyfter mina händer.

Denna psalm vann snabbt bred anklang i de väckelsekretsar Runeberg tidigare kritiserat för världsfrånvändhet (jfr den berömda polemiken mot Lars Stenbäck i "Den gamle trädgårdsmästarens brev"). Det tycks ganska märkligt att Runeberg själv nu generaliserar ganska präktigt om livet utanför gudstjänsten: "därute lever flärden / så glädjelös och tom". Men dels gjorde psalmboksarbetet honom, enligt hans eget vittnesbörd, mer allvarligt kristen än tidigare. Dels är förebilden till denna psalm Psaltaren 84, där Koras söner anslår den lite polemiska tonen när de säger sej "hellre stå på tröskeln till Guds hus än bo i de gudlösas tält".

Psalmen har som sagt uppskattats även där man inte såg bygdekyrkan som "templet" par preference, och i nytestamentlig mening är ju de troende själva Guds tempel (1 Kor. 3:16-17). Men ser man psalmen som en lovsång över den kristna gemenskapen kring Guds ord mer än över vissa högtidliga lokaler, så går den utmärkt väl att förena med en nytestamentlig åskådning.

Efter många om och men tog sej Isidor Dannströms vackra melodi in i psalmboken. Den utgavs redan 1881 i häftet Sex andliga sånger med texter av Runeberg, och fanns snart till denna text i de flesta lågkyrkliga och frikyrkliga sångsamlingar. Men den ansågs i Svenska kyrkans sammanhang vara alltför solosångs- eller körsångsbetonad för att passa till församlingssång (jfr Waldemar Åhléns musik till En vänlig grönskas rika dräkt), trots att denna åsikt ständigt motbevisades ute i bönhus och kapell. Men så 1986, äntligen...

I Finland sjungs dock en koral av Tovio Kuula från 1918.

J L Runeberg i 50-årsåldern:

I Dannströms gravvård: