176 Din klara sol går åter opp

1. Din klara sol går åter opp,
jag tackar dig, min Gud.
Med kraft och mod och nyfött hopp
jag höjer glädjens ljud.

2. Din sol går opp för ond och god,
för alla som för mig;
o, må jag så i tålamod
och kärlek likna dig.

3. O, hjälp mig lyda dina bud
och ha din vilja kär,
förnöjd och glad i dig, min Gud,
var dag jag lever här.

4. Då skall jag, trygg i råd och dåd,
till dig, o Fader fly
och än förnimma att din nåd
är varje morgon ny.

Text: Johan Olof Wallin 1814 (35 år), bearb. (v. 3)

Musik: Tysk 1710. Jfr versionen i Haeffners koralbok 1820, nr 420!

Denna psalm var under många år på 1800- och 1900-talet förknippad med skolornas morgonböner. Dess korthet och melodins enkelhet gjorde den passande för ändamålet, men den något pliktbetonade situationen har kanske inte bidragit till att göra den helt älskad. Tredje strofen löd tidigare: O, må jag så med flit och dygd / och måtta i begär / än kunna glädjas i ditt skygd / var dag, du mig beskär. Psalmkommitténs fina bearbetning kan förhoppningsvis bidra till att psalmen fortlever och verkligen sjungs med "glädje i Gud."

Andra strofen är inspirerad av Jesus´ ord i Matteus 5:45 (en del av Bergspredikan) om att Gud låter sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga. Psalmens avslutningsord anspelar på Klag. 3:22-23 om Herrens oändliga nåd och barmhärtighet.

Porträtt av Johan Olof Wallin: