506 Din sol går bort, men du blir när

1. Din sol går bort, men du blir när,
o Gud, du alltid hos oss är.
I mörkret ser du oss ännu,
och när vi sova, vakar du.

2. Allt vilar under Herrens hand,
som hägnar både stad och land,
och till de goda barnens ro
hans goda änglar hos dem bo.

3. Sött sover den som fruktar Gud
och vandrar efter Herrens bud.
Med glädje står han upp igen
och prisar Gud, sin Far och vän.

Text: Frans Michael Franzén 1814 (42 år)
- en något bearbetad version finns som nr 431 i Stora Nätpsalmboken.

Musik: Folkmelodi enligt leksandstradition

Ännu en kvällspsalm av Franzén, liksom de flesta av hans hand skriven under hans lyckliga tid som kyrkoherde i Kumla (1810-24). Kanske var den i första hand tänkt för aftonbön med barn, men jag undrar om den sjungs för barn längre.

Melodin är en välfunnen s.k. "dalakoral". Psalmen sjöngs tidigare till samma melodi som Se Jesus är ett tröstrikt namn och första strofen finns i denna form med på Lars-Åke Lundbergs barnsångsskiva Vi sätter oss i ringen.

F M Franzén:

Leksand: