1. Världen som nu föds på nytt
pånyttföder glädjen.
Här på jorden vandrar nu
den uppståndne Herren...
Text: Adam av S:t Victor 1100-talet, Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1837 (54 år), Anders Frostenson 1969 (63 år), jfr Världens pånyttfödelse
Musik: Johan Peter Emilius Hartmann 1861 (56 år)
En riktigt glad påskpsalm med snart 1000 år på nacken är denna, som i bearbetning av Grundtvig och Frostenson äntligen nått vår svenska psalmbok. Hartmanns glada koral tog vi också över - det är bra. Den här psalmen upplever jag har blivit ofta och gärna sjungen, åtminstone i de sammanhang jag rört mej i, fast kanske oftare senare i påsktiden, då det våras även i Norrland, än under själva påskhelgen.
Sista versen inleds monumentalt: "Vi i honom (Jesus) återfår / allt som gick förlorat. / Paradiset nu för oss / öppnar sina portar." Men fortsättningen, Frostensons lakoniska "Inget svärd!", kan nog verka märkligt för den som inte läst syndafallsberättelsen i 1 Mos. 3 så noga. Grundtvigs version av psalmen betonar svärdet mer, men poängen är i varje fall att paradiset, som Adam och Eva stängdes ut ifrån av kerubens "ljungande svärd", nu åter står öppet för den som vill.
J P E Hartmann:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar