onsdag 17 februari 2010

522 I Guds tystnad får jag vara



1. I Guds tystnad får jag vara
ordlös, stilla, utan krav...


Text: Jonas Jonson 1984 (45 år)
Musik: Herrnhut efter 1735 / Berlin 1786

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]


J Jonson:
Jonas Jonson på Bokmässan i Göteborg 2014.


Denna psalm behandlar Guds tystnad, inte som en frånvaro, inte som en "själens dunkla natt", utan som en omslutande närvaro i kärlekens förtroliga ordlöshet. Jämför Sefanja 3:17 i 1917 års översättning: "HERREN, din Gud, bor i dig, en hjälte som kan frälsa. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel."

Om psalmens tillkomst berättar författaren själv (i boken Allt tillhör alla, Verbum 1992):

Den skrevs en tyst, varm dag i vårt sommarhus i Jämtland. Väggarna viskade många generationers samtal och arbete. Kornåkrar gulnade i jämnhöjd med fönstren. Sjön nedanför fick mot kvällen sensommarens grå rodnad. Svalorna började samlas för avfärd.

Psalmen skrev med tanke på retreater på S:t Davidsgården. Varje vers påminner om bibelord men också om mångas andliga erfarenheter.


Första strofen illustrerar gudsupplevelsen med ord som "klara rymder" och "en strand vid nådens hav", alltså raka motsatsen till trång och förkvävande religiositet. I andra strofen, om Guds kärlek, nämns rumsdimensionerna uttryckligen: "övar mig i barnets tillit, / prövar höjd och djup och bredd".

Ett bibelord som andra strofen alluderar på är t.ex. Efesierbrevet 3:14-19, där Paulus ber "att ni må vara rotade och grundade i kärleken, så att ni, tillika med alla de heliga, till fullo förmår fatta vad bredden och längden och höjden och djupet är, och så lära känna Kristi kärlek, som övergår all kunskap". (Jfr sången Jesu kärlek är så underbar).

Den tredje strofen - om Guds Ande - påminner om tidsdimensionerna: "ögonblickets närhet rymmer / allt som är och blir och var". Den fjärde påminner om gudsupplevelsens mysteriösa karaktär - "medan hemligheten djupnar" - men också dess djupt personliga karaktär, i motsats till exempelvis österländsk mystik: psalmen avslutas med att Fadern ömt viskar mitt namn.

Inga kommentarer: